Att inte våga skriva om det som gör ont och svamla istället #020 #blogg100

Jag skrev just ett lång inlägg, ett inlägg som gjorde ont att skriva men som jag inte vet om jag kan lägga upp. Det är för nära mina värsta sår. Jag skall nog egentligen inte blogga dagar då vemodet ligger som en blöt filt över mig. Så det får ligga kvar i utkast. Kanske kommer modet att publicera någon annan av de kvarstående 80 dagarna, kanske förändras situationen så att jag inte behöver posta inlägget. Man skall ju vara positiv och mirakel inträffar har jag hört.

Så jag tittar på mig själv i fönstret, det är mörkt ute så jag ser min egen reflektion, stryker bort tårarna, försöker le lite och tänka på något kul instället. Det går så där. Men en sak som är bra hoppar upp i huvudet, nu har jag lyckats äta glutenfritt i tillräckligt många veckor för att lederna skall ha återhämtat sig. Jag märker stor skillnad i mina stackars händer när jag skippar gluten i maten. Men oj vad svårt det är tycker jag, jag som älskar pasta och mackor och i morgon är det fettisdagen, och jag som är semmeltokig. Äter inte heller laktos längre, hej då du svullna mage, och laktosfri grädde går ju att ordna i alla fall. Får se om jag kan få tag på några vettiga släta bullar som är glutenfria i morgon. Annars får jag väl ägna mig åt att studera banprofiler på den spanska vandringsleden medan alla mumsar semlor i morgon. Kanske till och med frossa i en detaljerad beskrivning av första etappen.

I morgon hade jag tänkt träna på kvällen, ett pass PSI för att få sparka ur lite känslor men då skall Vincent på ett kalas i Sävast kl 18 och jag måste skjutsa dit. Åh, är så less på att vara den enda med körkort i den här familjen, less på att det är det jag vill göra som alltid måste ställas in/flyttas på för att barnen skall någonstans. Så i morgon får jag göra ett försök att ta mig till jobbträningen på morgonen, lederna är ju rätt ok så jag kanske kan hålla i en skivstång nu annars får jag sparka ut mig själv på en promenad på Åberget medan han är på kalset. Försöka göra något positivt av det hela, som igår när Herman skulle till Luleå på bio och jag var tvungen att skjutsa, hade noll lust men fick mig en fika och lyckades sedan ta mig ut på 4 km promenad och fota lite.

Nu skall jag skicka ungarna i säng så jag och sambon kan klämma några avsnitt House of Cards till. Amerikansk politik verkar vara ett enda stort rävspel. Men jag antar att den svenska inte är så mycket bättre den heller. TV-tittande är ett bra sätt att döda tid när hjärnan går på högvarv och sova inte funkar. Tror jag till och med skall tröstäta lite laktosfri glass ikväll, insikter som gjort ont behöver få lite lindring och glass sägs ju kunna bota allt.

Lovar att försöka blogga om något roligt i morgon, det måste finnas sådant att reflektera över, annars får jag väl ta till något fotografi. Jo men på tal om fotografier så blev jag glad idag. Visade mina kvällsbilder från rondellen igår för en på jobbet, han ville ha en av dem som bakgrund på sin telefon. Då blev jag glad! En annan har en av mina norrskensbilder som bakgrund på sin telefon. Undra om man kanske kan tjäna sig en hacka på att göra mobilbakgrunder? ;-)