En av de saker jag saknar mest från låt säga 8-10 år tillbaka är kommenterar. Idag klickas det +1, gilla, favorit och hjärtan i de flesta sociala plattformarna. Det kan betyda allt från "jag håller med dig", " åh så bra", "snyggt" till "jag har läst detta". På twitter hade de förut favoritmarkering och det användes både för att markera att man gillade och höll med och som bokmärken, jämför favoriter i webbläsaren. Exempelvis för att hitta igen ett inlägg för att kommentera, kanske med avvikande åsikt, senare.
Kom att tänka på detta idag (igen) av den anledningen att jag fick en kommentar på ett instagraminlägg. En kommentar som fick mig att bli så glad. Det var dels det att Miaisageek kommenterade men också att det inte bara var ett "så fint", hon kommenterade valet av bildvinkel och vad den föreställde. Hon hade tittat på bilden och funderar på det hon såg. Samma tankar jag hade när jag tog den. Att frysa ett actionögonblick i en låg position för att få närheten och kontakt med motivet.
Det kanske är bra med få kommentarer också för då får man bli överlycklig när de kommer. Jag har en bekant som faktiskt ibland vågar gå ännu längre än till positiv återkoppling. Han vägar komma med förslag på hur en bild skulle kunna bli ännu bättre. Det tar jag tacksamt emot. Bär med mig de tankarna när jag fångar liknande motiv. Ibland har jag haft liknande tankar när jag tagit bilden men exempelvis hindrats av hur platsen sett ut. Jag tror på sådant utbyte. Men folk vågar sällan nu för tiden, rädda att kränka någon. Själv älskar jag den sortens kommentarer den gör ju att jag lär mig. Vill man inte kritisera kan man ju fråga, "hur skulle du ha gjort för att få båda hundarna i fokus, hade det gått?" Eller "tänk på följande när du skall ta actionbilder..."
Att via (oftast DM) på twitter få respons när jag är nere och hängig ger faktiskt lite av livet tillbaka. En knuff i rätt riktning. Ett ord kan räcka. Någon ser mig, någon bryr sig faktiskt om att jag behöver lite stöttning, stoppar ner en stege i det svarta hålet om jag trillat ner. Eller drar mig lite i armen så jag missar hålet. Ett ord eller två kan vara tillräckligt.
Idag orkat väldigt få kommentera. Om jag lägger upp en bild och en text på exempelvis Google+ så får jag några +1 och det kan kännas väldigt konstigt om bilden förvisso är en fin bild men det jag skriver är att jag är sjuk. Jag vill inte ha "likes" på att jag är sjuk. Samma på Instagram men där kan till och med bilden föreställa en knäckt Bea som behöver få sova. Då känns ett "gilla" ännu konstigare. Men då får man tänka det som ett "jag har sett detta" och inte ett "jag gillar detta".
Har vi så bråttom genom flödet att vi tittar på bilderna men orkar inte läsa text? Jag är inte så mycket bättre själv kanske. Jag tar mig inte heller alltid tid att kommentera. Men försöker att inte klicka like på någons elände i alla fall. Men har säkert klantat mig.
Följer vi för många för att orka/hinna engagera oss. Är sociala medier mer just medier nu för tiden, envägs? Skall vi sluta kalla det "sociala"?
Vad tycker ni? Marker ni någon skillnad? Vad beror det på? Hur agerar ni själva?
Jag tänker ofta "ja men de orkade inte ge mig en kommentar men någonstans har de lagt den energin och gjort någon glad". För jag själv kan ju på Instagram dubbelklicka på 100 bilder på en dag men bara kommentera på 10. Samma på Twitter jag läser en massa bra men har inget vettigt att säga, där skulle jag kanske kunna bli bättre på att klicka hjärta för att faktiskt visa uppskattning. Jag RT:ar sådant lite oftare än jag gillamarkerar.
Ni som har facebookkonton där man nu infört flera emojis (hjärta”, ”haha”, ”wow”, ”ledsen” och ”arg”) utöver tummen upp, används de, har det minskat kommentarerna ännu mer? Lett till nya diskussioner?
Kanske är det jag saknar den känsla av ett virtuellt kompisgäng man hade förr. Mitt lilla kluster som jag hörde till. När länkade jag själv till någon annans blogg senast (det var förvisso bara några dagar sedan när #blogg100 startade)? Minns absolut inte när någon länkade till mig senast (men varför skulle de, jag minns heller inte när jag skrev om något vettigt som andra kan vara intresserade av). Lite kul att just idag skriver Social by default om att bloggandet inte är dött :-)
Övande actionfotografering av annat slag än hundar idag. Vattenfall närmare bestämt. Tog mig en tur till Storforsen i det gråaste av grå väder. Mycket folk som grillade och som gjorde som mig, dvs fotograferade. Jag övade mig med stativ, handhållet och filter. Jag började dock hela turen med att trampa igenom 5 lager is och slå i smalbenet så jag nu har en gigantisk blånad och bula, tappa mobilen (hittade den) och få precis hela kameran full i snö. Men annars var det en trevlig tur trots noll ork.
Efter att ha rensat bland 457 bilder (och efter att ha råkat radera flera redigerade bilder och behövt börja om) sparades följande.
Den här får vara dagens bild. har några varianter på den också men lät denna med lite vildhet kvar i vattnet vara dagens bild. Eftersom jag åkte dit för att öva på att fånga långsamt vatten så får väl en bild på just det vara dagens bild.
Inlägg
5 kommentarer:
Superfina bilder, som vanligt från dig. Blev ju helt enkelt tvungen att kommentera. :)
Bloggande och allmän aktivitet på sociala medier får en nog främst se som en egen aktivitet för sitt eget höga nöje i första hand och det är inte så illa.
Reaktionerna kommer kanske inte främst som kommentarer, utan i andra sammanhang som ofta kan vara oväntade.
Kör på bara, du är läst, sedd och uppskattad.
Tack John! Kul att någon kommenterade på just detta inlägg (ingen annan ahr kommenterat varken här, på Twitter eller G+) :-)
Ligger lite efter med bloggläsande denna vecka så försöker ta igen nu.
När det gäller kommentarer och liknande så kan det ibland, iaf för mig, bero på brist på tid etc. Då går det fortare att bara gilla än att skriva en kommentar. Ibland på facebook skippar jag att kommentera med flit för jag inser att just det inlägget jag läser kommer att få många kommentarer och att jag kanske just den dagen inte vill ha distraktioner som en massa plingande från facebook att andra har kommenterat. Vet att sånt går att stänga av etc men då måste jag komma ihåg att slå på det igen för nåt annat.
En annan sak som jag inte vet hur du hanterar men som jag själv känner är väldigt viktigt är just att om man får en kommentar på ett blogginlägg så har iaf jag fått känslan av att det är viktigt att man som bloggare skriver ett svar på kommentaren och åtminstone tackar för att vederbörande tog sig tid att skriva en kommentar. Det försöker jag ha som policy att alltid svara på de kommentarer jag får på min blogg.
Ibland kan det också hända att man skrivit kommentarer på någon blogg där man kanske förväntar sig en vidare dialog med blogginnehavaren men om det uteblir vid kanske mer än ett tillfälle så känns det meningslöst att kommentera andra gånger sedan även om man ibland skulle vilja.
Så jag tror att som bloggare måste man uppmärksamma de som lägger tid på att inte bara läsa/scrolla igenom utan anstränger sig att kommentera på ett positivt sätt.
Trevlig helg. Hoppas ni får solsken ni med.
Det är just det där med tiden jag undrar över. Det känns så slarvigt på något sätt att bara slänga dit ett "gilla" och sen dra vidare. Vad var det man gillade? Facebook har jag ju inget eget förhållande till så det vet jag inget om.
För mig är det självklart att svara på kommentarer, eftersom det är ju enda sättet att få dialog kring det man skrivit om. Men ibland missar man att någon kommenterat och så hittar man det månader efteråt och skäms.
Ja det har hänt mig med. ;) Jag tror att den där snabba gilla när man har ont om tid, många gånger är för att uppmärksamma kompisen att man sett det kanske. För mig är gilla mycket = håller med också. Ibland är det någon som kommenterat sagt det man tänkte säga själv o då är det enklare att gilla den kommentaren än att upprepasamma igen.
Skicka en kommentar