Dag 206 - Dag 6 Bilbao - Castro Urdiales 45,2 km, 09:20:56

Lade mig strax efter kl 10 men kunde inte somna. 3 pers låg och lyste med telefon/surfplatta och sen började en snubbe toksnarka. Jag lovar min säng som stod 3 meter ifrån skakade. Jag försökt hålla för öronen, lägga kudden över, stoppa in in-earhörlurarna. Inget hjälpte så vid 00:30 gav jag upp och letade fram mina öronproppar. Livrädd att inte vakna själv av att min väckarklocka men väcka andra. Sov med en hand på mobilen. 

Konstiga drömmar i natt också. Vad är det som behöver bearbetas tro?

Vaknade i alla fall av min väckare 0540. Hade vaknat en gång tidigare vid 4 och tog ur ena proppen. Han hade inte slutat.  Snarkaren hade redan gått iväg när väckaren ringde. Han sov nog djupt och skönt.

Tassade ut till köket med mina grejer. Det regnade inte idag så jag skippade mina gore-texstrumpor. 06:11 lämnade jag härberget och tog mig ned för trapporna. Stannade längst ner och satte mig på sista trappsteget. Chansade på ett stadswifi där och jupps där fanns ett.  Igår hade jag förberett en massa IG-bilder men de låg nu i en huller och bullerordning (kan någon förklara för mig varför de gör så, första typ 5 hamnar i ordning men sen skjuts nya in lite här och var).

Klockan han bli 06:33 innan jag kom mig iväg ordentligt. Hittade via kartan, värden ritat på, ner till kanalen. Hade inga problem att följa den och fotade en kyrka och broar. Polisen stod på en av broarna och försökte lugna ner ett fyllo.

Kom rätt snart till Guggenheimmuseet. Cool byggnad. Fint belyst av solen som var på väg upp. Fortsatte längst med floden och där jag skulle vika av vår det förvånansvärt nog pilar. Hade förstått det som om denna alternativväg inte skulle vara märkt. Skönt nu behöver jag inte tänka på vägen bara gå tänkte jag. Ha ha. Drack upp min frukostjuice och passerade några pilgrimer.

Det var ganska sparsmakat med pilar så flera gånger svängde de av utan att sen säga hur jag skulle gå. Chansade på rakt fram de flesta gånger och hamnade ibland i återvändsgränder. Fotade mig själv i ett spegelglas.

Och så plötsligt dök pilarna upp igen. Mannen på härberget pekade ut en bro och sa när du kommer till den skall du över. Jag visste att jag skulle över till Portugalete och där finns massor med hamnkranar. Kom till en bro strax efter hamnkranar men den var superhögt upp. Förstod inte hur jag skulle kunna komma upp på den. Måste vara annan bro. De något fåtaliga pilarna gav inte direkt någon trygghet så GPS-rutten åkte fram. Jo jag var på rätt väg och några 12 km till Portugalete skulle det inte vara. Snarare 15. Jag hade gärna gått vid vattnet hela tiden men nu verkade det som om de inte ville visa upp det förfall som var på andra sidan.

Jag som gillar övergivna byggnader och industriförfall.


Det var lite jobbigt för fötterna med all asfalt men det fanns ju inget val. Bara att gå. Kom till Las Arenas där man dragit caminon helknasigt över en gångbro istället för tvärs över ett övergångsställe. Ibland förstår jag verkligen inte. Vädret kunde jag dock inte klaga på 19 grader och mulet. Helt perfekt.

Tillslut fick jag syn på bron som jag misstänkte var den rätta. Den var lika röd som Golden Gate nu förstod jag vad han pratade om. Men det var ingen bro. Från banan längst upp hängde istället en plattform som bilar kunde köra upp på och människor stå på sidorna på. Den åkte en bit över vattnet över till andra sidan. Puente Colgante heter den. Kostade €0.40. Fick senare på kvällen höra att för typ €7 kan man gå över längst upp. Jag var nöjd med att åka ett par minuter.

Sen i Portugalete har de åkband upp för en backe. Sådana borde det vara i alla backar. Så mycket lättare att gå på. Men sen fick jag allt gå för egen maskin. Gick om en tyska efter åkgrejorna.

Första byn var Ortuella 2.1 km bort men caminon hade ett 500 meter kortare alternativ där man inte passerar byn utan fortsätter på den gång/cykelväg man börjat gå på. Lät bra. Käkade upp min nektarin som var så saftig att det droppade om mig.

Gick över en rad med broar över stora vägar och sen började g/c-vägen slingra sig fram genom ett ganska så trist landskap ofta bredvid vägen.

Ner till Playa de la Arena var det en väldigt lång mil och fötterna protesterade undertill pga det hårda underlaget. Tillslut provade jag att gå på linje på det vita strecket som separerade gångvägen från den dubbelfiliga cykelvägen där massor med cyklister pilade fram och tillbaka. När ett alternativ på en annan väg brant nedåt dök upp hoppade jag på den bara för att få ett alternativ. Nu visste jag inte om det skulle bli längre eller kortare men chansade. Gick förbi en hage där det såg ut som om det var Pippi Långstrumps häst som var på semester.

Hamnade i en liten by Montaña tror jag det heter. Där höll de på att sätta upp stånd för att sälja grönsaker och frukt. Plockade åt mig 2 plommon och frågade vad de kostade. Nä de får du så kvinnan. Tackade så mycket och gick vidare. Efter ett tag gick de två vägarna ihop och jag kom in i en mycket större by än vad jag förväntat mig. Man spelade något helskumt spel där. Ett antal kulor lades upp på ett sluttande plan och en person kastade iväg ett klot mot dem. Fattade absolut inte reglerna.

Fick gå en härlig gångväg över sandgräsdynor och sen på stranden på en plankväg och 1 km bort låg Pobeña. Mitt lunchställe. Eller skulle jag stanna här för natten? Men klockan var ju bara strax efter 11. Bestämde mig för att äta först och bestämma sen. Solen hade precis tittat fram och nu blev det snabbt varmt. På torget i byn en bit från caminon låg 4 barer och en restaurang. I de första 3 hade de inget glutenfritt. I den fjärde kunde jag få en bit tortilla och lite sallad så det tog jag samt en cola. De ville bara ha €5.60 oxå. Ovanligt billigt.

Åt och använde deras nät för att skicka upp fler bilder på Instagram och kolla mina mail för att se om det kommit något från HolidayPhone men icke. Bestämde mig för att gå vidare. Skulle hamna på 43-44 km någonting. 17 kvar. Inte så farligt.

Nu var det 5,9 km till Ontón och den vägen gick via 124 stegs trappa och sen en härlig men varm och delvis blåsig (skönt) promeandväg längst med kusten. Genom en tunnel i berget en bit. Här och där hade dock vägen erroderat. Undra var de skall dra caminon om det rasar helt.

Ontón bestod av ett fåtal hus och en man var mycket snäll och pekade mig rätt väg så jag kunde gå den kortare kustvägen istället för den långa vägen. Såg några andra som missade den avtagsvägen. Kustvägen var förvisso på väg men rätt ok trots hårt underlag och varmt. Den började uppför en brant backe, ner igen och under motorvägen för att sen klättra upp igen. Där låg en Shellmack. Köpte en Aqvarius, iskall så gott. Sen mer upp via en annan väg som lutade 10 %. Men sen bar det av nedför i 3 km. Jag joggade nerför och passerade en del pilgrimer.

Hade läst lite snett i boken så när jag kom till ett ställe som pekade åt höger och Tunel åt vänster tog jag vänster och sprang ner för backen. Sen slog det mig när jag såg skylten in till Mioño att jag inte alls borde vara där. Vände upp igen. Springandes och tog avtagsvägen. Tur det för att istället gå genom en by på väg hamnade jag nere vid en strand och rundade en restaurang. Upp för en brant stening backe men sen vandringshimlen. Ett  klippt fält med vind.

Det var ganska långt men så skönt. Kom ut vid en klippa vid båtinfarten till Castro-Urdiales så så nära stan men ändå så långt borta.

Fick gå runt och ut på strandpromenaden. Trodde härberget låg i stan men det visade sig ligga 3 km utanför. Passerade flera pilgrimer på strandpromenaden och valde att inte stanna för så många foton. Ville ha en plats. Visade sig vara ett bra drag sen för när jag kom fram var kön jättelång och jag fick absolut sista platsen fick jag höra. Jag får sova på ett liggunderlag på köksgolvet. 3 till sover här men de har i alla fall fått madrasser.

Värden Jaja här är väldigt mån om alla och några fick sen erbjudande om att sova i hans hus vilket de tog. Han frågade mig oxå men tillbaka flera kilometer kändes inte så lockande. Några andra fick erbjudande om att sova i tvättrummet men de lyckades få tag på ett tält från några som hade en säng. Så irriterande med folk med tält som ändå tar upp en säng när det finns tältplatser och är fint väder men så är det ju de har ju alltid rätt. När Jaja körde en pilgrim till sitt hus så fick jag hoppa in och ta emot gäster. Hjälpa dem att hitta alternativ osv. Det var kul. Men det blev en lång väntan till kl 22 för att få sova. Hade jag vetat det hade jag nog gått de kommande 7,4 km också.

Lustigt att se hur olika folk reagerar när de får beskedet att det är fullt. En del bryter typ ihop medan andra säger ja ha och går vidare.

I väntan satte jag mig nere vid stranden och tog en glass, fanta och en påse chips. Sen gick jag upp till snabbköpet som visade sig vara snordyrt.

Ville laga mat men hittade inget passande så jag köpte typ skorpor, legymsallad med tonfisk, en tomat och torkad skinka samt fanta som fick bli middag. Köpte även yoghurt till i morgon bitti samt en juice och torkad frukt.

Nu ligger jag på mitt 7 mm liggunderlag och 2 filtar och försöker hitta en bekväm liggatällning. Får se hur det går. Killen bredvid somnade på 2 sekunder med musik på hög volym som läcker ut genom lurarna. Kvinnan bredvid ligger och SMS:ar med ljudet på. Den andra kvinnan verkar ha somnat.