Fördelen med att träna är att när man sen kommer hem kan trycka i sig något gott utan dåligt samvete. Men ibland borde jag nog sinnesundersökas eller lyssna mer på mina vänner.
Idag var jag snurrig på jobbet, så fort jag reste på mig och gick iväg så kändes det som om korridoreren var i "lustiga huset" inte kul alls. När jag skulle fara hem var jag så trött att jag trodde jag skulle somna i bilen. Fick koncentrera mig på att hålla mig vaken. Blä, jag hatar att köra bil när det är bäcksvart ute och jag är extremt trött. Men väl hemma kändes det lite bättre efter middagen så jag bestämde mig för att åka på spinnig+core (samt avverka lite styrketräning efteråt). Pratade via ICQ med jalle som tyckte jag var knäpp som ens övervägde att träna idag, han såg ju hur snurrig jag var på jobbet. Lovade att ta det lungt och åka hem om det började snurra. Spinningen gick bra, coren gick bra men styrketräningen gick uruselt, fick inte musklerna blod/syre nog eller var jag bara trött i dem rent allmänt? När jag kom hem efteråt var jag helt slut i hela kroppen och det började återigen snurra. Inte bra! Varför lyssnade jag inte på jalle? Vad hade min personliga motivator sagt till mig, jo troligtvis beordrat mig att bädda ner mig framför TV:n och strunta i att träna men nu behagar ju han vara bortrest så jag har ingen som hjälper mig att tänka rätt. Efterklok kan jag dock vara på egen hand :-/
Men men tack vare träningen kunde jag glatt äta rågmackor med avokado och varmrökt regnbågsforell samt ett berg pepparkakor (det är farligt gott med pepparkakor, skulle lätt kunna trycka i mig en hel burk) så det var nästan värt lite snurr :-) Gjorde avokado/forellmackor att ta med till frukost i morgon oxå. Mmmm längtar redan.
Skall inte på återbesök hos läkaren förren på tisdag nästa vecka 3,5 veckor efter första besöket. Vet inte ens om han vet om att jag fått en blodtransfusion. Han kanske fick se mina provresultat från förra måndagen och antar att järntbletterna tryckt upp mig till Hb på 112. Ja ja vi får väl se vad jag har på tisdag, det lär ju i alla fall vara högre än 74 som det var på sjukhuset men jag tror att det fortfarande är för lågt. Undra om jag kommer få äta järntabletter resten av livet nu. Vill inte för de är inte så kul för magen direkt.
Idag kom min kimonotopp, funderar på en sak, varför tillverkas en kimono i Kina? Borde den inte komma från Japan? Ja ja vilket som så var den precis lika fin i verkligheten som på bild och den satt bra dessutom. Var tvungen att prova. Funderade på att ha min svarta korsett under men det såg inte klokt ut :-( så nu får det bli en vanlig BH, skall dock försöka hitta en bra push-up. Ett stort tack till Karolina Lassbo som skrev om kimonos i sin blogg så jag hittade denna top. Nu väntar jag bara på brallorna oxå och hoppas de är lika fina och sitter lika bra som toppen.
Har ocå funderingar på om jag skall ha ett smycke i halsen eller inte. Är lite kluven. Kanske räcker mina nyckelben som utsmyckning :-)
23 november 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Alltså Béatrice - skall man inte må bra efter träning?
Gör man inte det, är det väl något som är galet.
Mmm jag vet. Idag skiuppade jag mitt träningspass. Se jag kan om jag vill. Liiiite vett har jag.
Skicka en kommentar