Vincent skulle iväg till en kompis och frågade om han fick ta med sig sina 2 Pokémonkort dit för att ev. byta. Han hade fått korten i en Pokémontidning i somras.
Jag sa att det var ok, han kunde även få ta med mina ca 500 kort (om det inte är ännu fler, fyllde en halv skokartong modell Eccoskor storlek 44) och få byta bort sådana som var Common och som jag hade många av. Låt mig säga att både kompisen och hans föräldrar tittade stort när V kom med en hel kartong kort och berättade att det var mammas :-)
Så nu är jag är cool morsa ett tag.
Läs även andra bloggares åsikter om Pokémon, kort, barn
Inlägg
10 kommentarer:
Cool? Nördig menar du väl :)
Nördig >>> Cool!
Men frågan är ju varför du har/hade så många pokemon kort?
Både jag och H spelade Pokémon innan vi fick barnen. Vi har ju drygt 100 sällskapsspel här hemma och Pokémonkorten är ett av de få för 2 spelare.
Jo men pokemon !!!! :)
Hade det varit bättre med Magic? Hacker?
HaHa, vilken grej! Det kommer du leva på länge eller!? ;)
Kram,
en som brukar kika in en eller två nya bloggar som pingat före mig på tjejblog.se... Idag hittade jag hit!
Självklart kommer jag leva på det. I vanliga fall är man ju helt utdaterad som morsa.
Haha! Lovisa skulle byta mig mot dig i ett nafs, om hon fick reda på det! :) Hon har alltid med sig sina två pokémonalbum i ryggsäcken... :D
Klart Hacker hade varit bättre :) Hacker rocks!
Ann: Se där, ala tycker inte Pokémon är töntigt :-)
Peppar: Heb har Hacker oxå men det var något som var borttappat i det så vi spelade det aldrig. Pokémon var lagom att ta med sig när man for på semester/hälsade på söderut. Man byggde en lek hemma och så använde man den sen. Det är ju ett kul spel ju.
Än har inte våra barn börjat med pokemonkort. E samlar mest på kulor och några små figurer (gogos?). G Är mer förtjust i pinnar och stenar :) Dessvärre är jag inte någon fantast av något av det,så speciellt cool är inte nog inte. Tjatig är nog snarare deras beskrivning :)
Skicka en kommentar