Plötsligt händer det...

Vi har fått ett nytt badrumsfönster med råglas. Det tog bara 15 månader. Heja Tiivi!

Men det bästa var att installatören kände en snickare som var på jakt efter något litet jobb så han har nu monterat våra fönsterbänkar, byggt en vägg/hylla i köket och skall sätta upp innertaket i sovrummet på onsdag. Förstår ni allt liksom löste sig på en och samma gång. Med lite tur känner snickaren någon bra målare som vi kan hyra in. Sen är det bara rörmokeri och golvläggning och golvslipning kvar ;-)


Andra bloggar om: hantverkare, tiivi

Ett knallcerise vapen är fortfarande ett vapen

Idag var det skyltsöndag på stan här i Boden.

Ungarna ville köpa var sitt hemligt paket av tomten (Bodens IK tror jag det stod på skylten, trodde inte de fanns längre). De fick 30 kr var. Tomten påpekar att det finns blå och röda paket, de blå passar pojkar bättre och de röda flickor bättre. De blå paketen var mycket större än de röda så du kan ju gissa vad mina pojkar valde. Medan de valde frågade jag tomten vad skillnaden mellan pojkar och flickor var som gjorde att det behövs olika paket för dem men det erkände han ju att det nog inte var någon sådan skillnad egentligen.

Väl hemma öppnar V&H sina paket. H hade fått ett maskingevär som lät när man tryckte på avtryckaren och V hade fått en pistol som sköt iväg små platskulor jättehårt. Jag blev skitförbannad, packade ihop sakerna och förklarade för mina barn att de där lämnar jag tillbaka (de vet att jag ogillar vapenleksaker så de protesterade inte ens). Jag satte mig i bilen for tillbaka till stan och överlämnade vapnen med orden "De här får ni behålla, jag tycker det är förkastligt att ni säljer vapenleksaker till små barn. Det ena skjuter dessutom iväg kulor som kan göra den som blir träffad blind". De tog emot grejerna med ett "jaha" och fortsatte sedan prata med varandra. Åh jag var så arg. Men orkade inte tjafsa så jag gick och åkte hem igen.

Den pistol som V fick har jag dessutom svårt att se hur den kan vara tillåten.

Vad är det för fel på folk? Varför i hela friden var det knallcerise vapenleksaker i pojkarnas paket? Varför är det något man tycker att pojkar skall leka med? Jag tycker det är helt förkastligt att det ens finns leksaksvapen.

Åh nu sitter jag här och är skitförbannad men vet inte hur jag skall få skälla på idioten som ansvarade för leksaksinköpet. En insändare med dagens ris til NSD/Kuriren kanske?

Kanske kan passa på att skälla lite på de som anordnade fiskedammen inne i folkets hus oxå, hon som hjälpte barnen att kasta över snöret teaterviskade till de bakom storlek och kön på barnet. Sen fick man se de otroligt könsstereotypa leksakerna bilar/flygplan till pojkar nallar och prydnadssaker till flickor.

Har vi intekommit längre i Sverige år 2006?

Andra bloggar om: leksaksvapen, könsstereotyper

Ikeaanonnserna någon som vet?

Är det samma person på de gamla bilderna som på de nya i den annonskampanj IKEA har just nu där de visar en gammal bild och sen en ny bild? Är den "gamla bilden" gammal? Om det verkligen är en gammal bild och sen en ny bild med samma person är ju reklamen så mycket bättre. Att man idats leta upp personerna igen. Det som får mig att fundera på att så inte är fallet är ju användningen av rekvisitan, har de verkligen kvar 18 år gamla grejer?

/Bea som funderar på hur länge hon kan hålla sig från att åka till nya IKEA i Happis.

Andra bloggar om: IKEA

En dum mamma med fläskläpp

Ungarna skulle se på en film och vi märkte att det inte kom ljud ur ena högtalaren. Jag skulle då lite smidigt dra loss den från stativet för att kolla om sladdarna var i men den satt lite för hårt. När den väl lossnade for den rakt upp i ansiktet på mig och träffade underläppen som i sin tur träffade en framtand. Så nu har jag en stor bit av läppen borta och en fin fläskläpp. Så kan det gå när man är klantig.

Senare på dagen tyckte V 5,5 år att mamma var världens dummaste men han vet att jag blir riktigt arg när han säger att jag är dum så han klurade på sitt rum en halvtimme, kom in till mig med en lapp som han lade framför mig "MAMMA DU ÄR DUM" stod det på lappen. Killen har alltså kämpat i 30 minuter för att skriva ett meddelande till mig för att förmedla sina känslor. Kunde ju inte bli arg för att han kallade mig dum, det var ju bara så sött. Jag talade om för honom att han är aningen jobbig när han surar utan att tala om varför. En stund senare dök en ny lapp upp "ÅM DU KNA SPELA MÄD MÄJ D KANSÄ.." sen tog skrivandet slut och jag fick resten muntligt "jag blir snäll".

Nu skulle jag precis laga mat så det fanns inte riktigt tid för spelande men en brasa i kaminen och ett framplockat domino som han kunde bygga banor att välta med verkar ha lugnat ner honom. Ibland ser han så sur och arg ut att man bara väntar på att det skall börja ryka ur öronen på honom.

Andra bloggar om: Skriver, arg, sur, dum

Vad har jag gjort för att förtjäna att må så här dåligt?

Det är supersynd om mig just nu. Skulle varit i Oslo med jobbet idag men när jag vaknade i morse (på ett hotellrum i Stockholm) mådde jag jätteilla och resten vill ni nog inte veta. Hoppas på att det "bara" är matförgiftning men det går vinterkräksjuka just nu så man vet ju aldrig. Mår aningen bättre nu men känner mig som en urvriden disktrasa. Har inte tid att var sjuk just nu, har apmycket att göra på jobbet.

Kan säga att flyga inte är något kul alls när man mår illa, tur att det är kort mellan Stockholm och Luleå och att planet bara var halvfullt, hoppas jag inte smittade ner någon.

Jag har massa saker jag vill vräka ur mig här på bloggen men de får vänta tills jag har lite mer ork.

Så snopet

Efter en massa råddande hit och dit för att jag skall kunna fara till Stockholm i morgon så fick jag på eftermiddagen veta att föreläsningen är inställd. Jag behöver inte åka. Så nu behöver inte vänner stå standby om mitt plan skulle bli försenat, sambon behöver inte stressa till förskolan med barnen och jag behöver inte ha dåligt samvete för att barnen och personal skulle behöva vara kvar till kl 17:30 på en fredag.

Men lite snopet när man verkligen anstängt sig och haft ågren för hur det skulle gå.

Tack Eva Millkvist, jag är inte inbillningssjuk

Nu undrar ni säkert varför jag tackar denna människa jo, hon har i sin forskning upptäckt att de som är överkänsliga mot cigarettrök och starka dofter inte lider av astma utan att det kemiska sinnet är överkänsligt. Hon märke i tester att asmatiker inte ens reagerade på parfym.

För flera år sedan fick jag göra astmautrednning för mina jobbiga symptom som jag får när jag utsätts för cigarettrök men även starka mediciner och man kom fram till att jag inte hade astma utan att mina besvär måste vara psykosomatiska. Hur kul tror ni det är att få höra. Fick bricanyl utskrivet något som endast gav mig skakaningar och hjärtklappning. Vad hade läkarna trott, att placeboeffekten skulle räcka?

Nu har alltså Eva Millkvist läkare vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg kommit fram till att sjukdomen beror på en överreaktion hos det kemiska sinnet orskat av dofter.

-Det är inte en doft reaktion. Man kan säga att det är besläktat med smärta.

Säger hon till Vetenskapsradion i P1.

Läs mer om Evas forkning på:
Artikel ur Astma- och Allergiforskning '97
Artikel i Allrgia
In the air - be awere


Andra bloggar om: Kemiska sinnet

När tanken bara blir halv

Häromdagen blev jag tokstressad på jobbet, jag behövde hitta en lösning så att jag kunde fara till Stockholm och höra på ett föredrag på morgonen fredagen den 10/11. Jag behövde vara tidigt som attan i Stockholm. Grejen var den att sambon skall vara i Skellefteå med sitt jobb den dagen vilket betyder att jag inte skulle kunna ha någon som hämtade barnen på förskolan på eftermiddagen. Efter en himla massa meckel fram och tillbaka med ombokningar av flyg, inkallade av vänner som kan stå standby ifall planet blir försenat samt se till att förskolan håller öppet 30 minuter längre än vanligt så kände jag mig helt lugn att det kommer gå bra.

Berättade för sambon att allt löst sig varpå han tittar på mig och säger

Bea, hur hade du tänkt lämna barnen på förskolan om din taxi kommer 04:35 på morgonen.

Jag hade varit så fokucerad på att hinna i tid till föredraget på morgonen och på hämtningen på förskolan att jag inte hade en tanke på att barnen skulle dit oxå. Paniken kom fram igen, skulle jag behöva trixa mer, se till att någon som hos oss eller barnen sova hos någon annan. Shit hur skulle vi lösa detta.


Lösningen kom som tur dagen därpå, sambon tog reda på att han inte far till Skellefteå förren 09:30 på fredagen så han hinner lämna. Mne undra vad som hänt om inte sambon sagt något om detta, vad hade jag gjort fredag morgon, hade jag klivit upp, pussat sambo och barnen klivit ut i taxin och åkt, fullt fokucerad på att ta mig till Stockholm? Eller hade jag kommit på det där på morgonen att ajg kanske behövde någon som lämnar barnen på förskolan och vem ringer man 4 på morgonen?

Ibland är det tur att en av oss tänker hela vägen klart.

Andra bloggar om: Tankspriddhet, fokucerad

Någon dag kanske drömmen om ett renoverat hus slår in

Har tidigare bloggat om besväret att få hantverkare till huset och nu har även Norrbottenskuriren skrivit om min tröstlösa jakt på hantverkare. Får se om det kanske lossnar lite. Men bilden de letat fram till artiken är från när de gjorde en annan artikel i juni 2004, det är ett bra tag sedan :-)

Tidigare bloggningar: Hantverkare ett släkte för sig? och Hantverkare var god dröj!

Andra bloggar om: Norrbottenskuriren, hantverkare

Lite om allt möjligt

Ligger i sängen på ett hotellrum i Stockholm och håller på att frysa ihjäl. Av någon anledning hamnar jag alltid i ett ytterhörnsrum här och det viner ute, smäller i väggarna och drar kallt som satan från fönstret och vid ytterväggen är det svinkallt. Ute har snön vräkt ner idag och Stockholmarna är lika förvirrade som vanligt "Va kommer det snö? Men jag som har sommardäck på bilen". Det var ju inte direkt svår att räkna ut att det skulle komma snö nu, de har liksom pratat om det på nyheterna ett par dagar. Bussar har ställts in, när vi skulle landa på Kallax behövde de skotta lite extra på landningsbanan så vi cirklade över Täby en evighet.

Vincent har snöat in....
....på sudoku. Vincent förvånar mig. Han undrade vad sudokut i stora leksaksboken var flera gången och den oerhört pedagogiska mamman svarade gång på gång att det var för större barn. Men den lilla parveln gav sig inte så jag fick ju visa hur det fungerar, puh vilken tur att det var ett enkelt 6x6 sudoku. Och killen fixade det. Sen löste han en drös 4:or och nu är det 6:or som gäller men han har sagt att han skall lösa en 9:a innan han blir 6 år så han har ju lite tid på sig *s*

Jag hade heller inte en susning om att han kunde läsa siffror så bra som han kan, han gjorde en punkt till punkt som gick till 60-nånting utan att göra något fel. Undra när han lärde sig sånt.

På förskolan sa de i måndags att han så hade börjat ljuda sig igenom lite texter dessutom. Han växer inte bara så det knakar på längden utan även mentalt verkar han gör ett jätteskutt just nu.

Även Herman har snöat in på en och samma sak, just nu är det bara rita som gäller.
Herman har kommit in i någon form av konstnärsperiod han ritar allt möjligt och man ser vad det är. Fjärilar, bussar, hus, rymdmonster som sitter i soffan och ser på TV, flaggor, barn som leker ute, rymdraketer. Tänkte ta och scanna in lite teckningar och så skall Herman få berätta vad de föreställer så skall jag skriva det till bilderna och bränna en CD till hans farmor och farmor så de oxå får se (till mormor får jag väl skicka några teckningar). En nackdel med att ha all släkt så långt bort är ju att de inte kan få följa barnens utveckling.

Vincent ringde för första gången till mormor igår, det var tydligen jättespännande och när det väl svarade i andra änden var det mormors man som svarade och Vincent fick fråga efter mormor Lotta. Tore som svarade fattade inte alls vem han pratade med först och Vincent blev lite skärrad men kämpade på "Men det är jag VINCENT, är mormor Lotta där?" Tillslut fattade Tore och pratade flera minuter med Vincent innan han lämnade över telefonen till Lotta. Lotta ställde ungefär samma frågor som Tore varpå Vincent svarade "MEn jag har ju redan berättat det" :-) Han var jättestolt efteråt.

Andra bloggar om: Snökaos, utveckling

Magdans hela helgen

I morgon kommer Katja Lahto till Luleå för att hålla helgworkshop i orientalisk dans/magdans i 2 dagar. Jag missade förra gången hon var här men nu i helgen blir det dansa av. Det skall bli riktigt riktigt roligt.

Mitt största problem är huruvida jag skall ta vanliga träningskläder och min myntsjal eller om jag skall ta mina magdansbrallor med topp. Svårt val. Tror jag skall passa på att köpa något nytt av Katja oxå.

Vill ni läsa om Katja så skrev de om henne i Kurirens Puss i onsdags.

Andra bloggar om: Magdans, orientalisk dans, workshop, Luleå

5 minuter, på den tiden går man ju nästan 1 km

I Aftonbladet idag kan man läsa om Leif Engelsen i Östersund som det var så synd om för hans hemresa i snökaoset tog honom 30 minuter mot vanliga 5 minuter. Han åker alltså BIL 1 km till/från jobbet. Ok han är ursäktad om det är så att han har en gigantisk omväg för att ex. lämna barn på förskola eller liknande eller har ett handikapp som gör att han inte kan gå. Men det förtäljer inte historien och jag gissar att man oftast inte lämnar barn på förskola när man har nattjobb och skulle han varit handikappad lär ju inte Aftonbladet varit sena med att skriva "handikappade Leif fast i snöstormen".

Så vad har människan för ursäkt för att ta bilen 1 km till/från jobbet? Jag kan liksom inte komma på en enda. 1 km tar inte många minuter att gå och de flesta människor skulle bara må gott av att röra sig de minuterna extra varje dag. Tar det för lång tid att gå så finns ju cykel, cykla 1 km tar definitivt inte mer än 5 min.

Andra bloggar om: Latthet, bilåkande, motion

En resa till Finland och bloddopning

Nä det i rubriken har inget samband alls även om det skulle kunna vara så att jag farit till Finland för att bloddopa mig, de verkar ju ha erfarenhet av sådant där.

Jag och sambon dumpade barnen i Södra Sunderbyn i lördags förmiddag, tog lilla blå och brummade iväg till Tornio i jakten på Kuomastövlar till barnen samt en arbetskamrats dotter. De är nämligen betydligt billigare i Finland än i Sverige.

Jag hade tänkt att det skulle bli en lite utflykt för mig och sambon utan barn, en stund för oss själva i bilen, kunna samtala lite, äta något gott, prova lite soffor på Suomi Soffa när vi ändå var i närheten osv. Sambon somnade nästan direkt i bilen så han var inte mycket till sällskap.

När jag kom fram till gränsen så kom jag att tänka på att som barn tyckte jag det var jättespännande att fara över gränsen, det pirrade alltid lite i magen. Kanske var det för att mamma och pappa nästan alltid smugglade in grejer, cigarettlimpor, billack med glitter i och vad det nu var som låg under bänken i baksätet. Magin infann sig inte när vi for över gränsen den här gången.

Väl framme i Tornio gick vi en snabbsväng på stan, den stan är yttepytteliten och kikade in på Marimekko och även om de kanske var billigare där än i Sverigre så var det fortfarande dyrt.

Sen gick vi på en restaurang som hette Josephines eller nåt sånt och åt ganska god mat och då var sambon lite mer pratsam så vi avverkade ämnet "varför allt i Finland verkar så mycket sämre än i Sverige", språket, de spelar konstant gamla 90-talslåtar på radion,alal skyltar har rätt färglad och "billig" design och hastighetsgränserna är ju helskumma. Efter maten kikade vi in på Suomi Soffa och testade typ alla deras soffor, det fanns mååååånga men de var inte direkt billiga om man inte valde det sämsta möjliga tyget. Sen bar det iväg till en lågprisaffär en bit längre bort och där bunkrade vi stövlar och sambon hittade sig ett par dojjor att ha på gymmet. Själv provade jag ett par ganska snygga Kuomakängor men 37 var för små och 39 för stora och det fanns inga 38:or :-(

Efter några timmar i Finland var det sedan dags att fara hem igen, sambon somnade nästan omedelbart så jag fick kämpa med att hålla mig själv vaken. Inget kul alls. Det märks att blodvärdena är låga för jag kan bli riktigt extremt trött helt plötsligt.

Och det är där bloddopingen kommer in. Idag var jag på apoteket och hämtade ut Venoferampuller så att jag i morgon kl 7:30 kan få järn direkt insprutat i blodet. Inte var det billigt direkt, jag köpte 5 ampuller och de kostade nästan 600 kr, skall ta en ampull per behandling och någonstans mellan 5-15 behandlingar. Jag hoppas jag slipper biverkningarna som står på listan, bla blodtrycksfall. Har väldigt lågt blodtryck i vanliga fall så sjunker det mer kommer jag ju inte kunna stå upp, än mindre åka bil till jobbet. Så håll tummarna för mig.

Andra bloggar om: Finland, Tornio, Suomi Soffa, Kuoma, Venofer

Nya a-kasseavgifterna

Kikade på aftonbladets artikel om de nya a-kasseavgifterna och ser till min förvåning (eller ja varför blir jag förvånad egentligen det känns rätt naturligt i blå politik) att de som jag tror tjänar mest kommer ha de lägsta a-kasseavgifterna medan de som har låga löner kommer få betala väldigt mycket. Delvis har det väl varit så tidigare oxå men då har det rört sig om diffar på några kronor, de flesta har haft en månadsavgift kring 100 kr.

Det har pratats om att man skall få 500-1000 kr/månad mer i plånboken med nya skattesänkningen men hur mycket blir egentligen kvar av det med höjd a-kassa, dyrare att försäkra sin bil mm?

Andra bloggar om: Skatter, a-kasseavgift

Att göra en god gärning

Igår kväll gick jag ner till baren på hotellet (befinner mig i Stockholm) för att köpa mig en kopp te att ta med på rummet. Slet med mig en tjuga och mitt kontokort innan jag lämnade rummet. Väl i baren beställde jag mitt te, insåg att det kostade 22 kr (jeeesus vilken avans de måste göra på te, fick en pappersmugg så ingen diskkostnad, storpack med tepåsar lär ju inte vara direkt svindyrt och det heta vattnet kosatr väl inte allt för mycket att framställa) och betalade med kortet. Medan jag står där och väntar på att få skriva på kvittot kommer det fram en kille till baren och frågar bartendern

Om jag köper något i baren kan jag då få ut lite kontanter om ni drar en högre summa?

Det gick visst inte och killen ser aningen desperat ut. Bartendern upplyser om att det finns en bankomat i terminalen (bodde på ett hotell i frihamnen) en bra bit bort. Killen såg ut att ha lite bråttom så jag halade fram min tjuga och lade framför honom på bardisken och sa:

Det kostar 20 kr att åka buss, här ta den så kommer du dig iväg.

Killen tittar på mig och säger:

Men så kan man väl inte göra, alltså vad skall jag säga, tack, men ok, tack så hemskt mycket. Kan jag få bjuda dig på ett glas vin som tack.

Jag höjde bra min tekopp och sa :

Man skall göra goda gärningar då och då här i livet.

De två i baren tittade på mig som om jag var ett ufo. Skrattade gott när jag gick därifrån.

I morse träffade jag på killen vid frukosten och han sa att jag verkligen hade räddat honom igår och började rota i fickorna efter plånboken. Men den hade han inte med sig. Sa att han absolut inte behövde betala igen men han fick gärna köpa ett rosa bandet för pengarna och det tyckte han var en god idé och lovade att göra. Hoppas han höll det löftet.

Andra bloggar om: God gärning

En ctålt mamma

V&H var ute på vändplatsen tidigare idag och lekte med gatukritor och jag kikade ut för att beskåda verken.

V har för första gången skrivit ett ord på egen hand som inte är VINCENT. På gatan har han ritat koner och sin version av en stoppskylt och skrivit CTÅP.

För honon är ju S-ljudet förknippat med C eftersom han har det ljudet i vinCent. Tyckte det var lite gulligt.

Han hade även ritat en svensk flagga på flaggstång och en hopphage (hmm får nog ta en bättre bild på flaggan).

Andra bloggar om: Gatukritor, första ord

Huuuungrig!

Idag har jag lyssnat på radion en hel del och det har pratats om Nordkoreas kärnvapensprov. Mycket handlar om vilka sanktioner som skall vidtas och hjälporganisationer vädjar om att man inte skall drabba det svältande folket ännu mer.

Just idag har jag lite extra sympatier för svältande folk, jag intog föda 14:30 på eftermiddagen och måste vara fastande fram tills mina undersökningar är slut kring 12-tiden i morgon. Redan nu håller jag på att hungra ihjäl. Hur skall inte då de känna sig som aldrig får äta sig mätta, som inte vet när de får mat nästa gång. När de inte kan ge sina barn den mat de behöver. Hur bra är det för landet att barnen svälter, man vet att näringsbrist ger svårare inlärning mm. Jag hoppas innerligt att världssamfundet lyssnar på hjälporganisationerna. Nu när man i alla fall har lyckats stoppa upp svälten lite i det landet, förr dog var 10:de invånare i svält nu är det inte alls lika många (men fortfarande för många).

Jag får försöka tränga bort bilderna av svältande barn i morgon när jag vräker i mig en Salladsbuffé på Symphonie i morgon och sen lovar jag att jag skall kolla var jag kan skänka pengar som går till svältande barn.

Andra bloggar om: Nordkorea, svält, hunger, bidrag

Trist och trälig arbetsuppgift

Ibland blir man ju lite less på att vara den enda datorkunniga i familjen. Min pappa har en webbplats där han säljer fiskedragen från Lappia, lockblänken från VK Salomon och beteshållare från Vuoksi Raksi. Och gissa vem han ringer så fort något behöver uppdateras på sidan? Jo mig, så idag har jag ägnat 2,5 timmar till att lägga in nya grejer, fixa lite texter mm. Och jag som skulle gå och lägga mig tidigt. Ja ja nu skall jag studsa i säng i alla fall och jag kommer väl drömma om fiskedrag.

Andra bloggar om: Fiskedrag, beteshållare, lockblänken, drömmar, datorslav

Hermania igen?

Klippte Herman idag men jag fick inte bli klar för han blev rastlös. Så tillsammans med tröjan i typisk tjejskärning så ser han aningen flickig ut eller? Nu är frågan, ta honom till frisören och fixa till och riskera att han/hon oxå bara får klippa halvklart eller ta fram trimmern och göra repris från förra året vid ungefär samma tid.


T-shirtarna köpte jag i Danmark häromdagen, de var förpackade så man bara såg trycken, tog en av varje färg i samma storlek 4-6 år och gissa om jag blev paff när de öppnade dem och de hade helt olika form och Hermans är ca 2 storlekar mindre än Vincents, detta bara för att några bokstäver har lite glitter på sig.

Klicka på bilden för en större bild.

Andra bloggar om: Tjejtröja, klippning

Angående rubriken kan ni ju kolla här.

Hur skall jag göra?

Sen 2000 har jag hängt på aff (fd fN) och trivts ganska bra. Det har varit det primära stället för skitsnack, barnsnack, receptsnack, viktsnack mm men redax på det stället känns allt mer medlemsfientligt. Man vet aldrig var man har dem känns det som, folk stängs av och varns men de får inte veta för vad och hur allvarligt det är. Själv har jag känt mig rätt illa behandlad av dem till och från oxå och de har surnat till rejält när man gnällt på ex. säkerheten på webbplatsen. Nu har en av mina bekanta därifrån blivit avstängd för alltid på helt sjuka grunder (jag har dock bara hennes syn på saken men eftersom redax vägrar att diskutera enskilda fall så tror jag på henne) och en annan medlem som betett sig ganska illa tidigare har fått komma tillbaka som forumvärd. En annan tidigare avstäng medlem är oxå tillbaka, så det där "för alltid" kanske inte är "för alltid" för alla.

Nä funderar allvarligt på att ta en aff-avgiftning och avregistrera mig från webbplatsen, har svårt att dela värderingarna som redaktionen verkar stå för.

Andra bloggar om: aff, allt för föräldrar, avstängning