Jag är nog en Fixar-Lasse eller en Nybörjar-Calle

Vi i villa nr 10/10 har ett dubbeluppslag med julklappstips. De har delat in tipsen till 4 personer. Trädgårds-Tora, Fixar-Lasse, Mamma Bra och Nybörjar-Calle. Det kan ju hända att Vi i villa har varit väldigt framsynta och moderna och anser att Tora, Lasse och Calle är könsneutrala namn men jag tvivlar, då hade nog det varit en bättre bredd på produkterna under varje rubrik.

Jag blir så trött, varför måste tidningarna spä på föreställningen om att den enda teknik kvinnor kan vara intresserade av hör till köket och varför skulle inte en man kunna bli glad över att få en sängbricka eller en mysig lampa?
Det är lika illa som Pontus Schultzs kommentar i SVT i morse där han pratade iPads “[…]det är faktiskt inte tekniknördarna som köper den här, 41 % av de som köpt den här är kvinnor”.
Det är så jävla korkat sagt att jag förvånas över att han inte kommer på sig själv och garvar åt hur tokigt det blev.
Jag är med i Vi i villas konsumentpanel men har slutat svara på deras frågor eftersom de alltid vill veta kön. Frågade om varför de frågade efter det och på vilket sätt könet spelade roll för det jag svarar på, fick svaret:

Hej och tack för att du hör av dig.
I rapporterna som svaren genererar är det, för oss, intressant att se skillnader på åsikter mellan kvinnor och män. Därav frågan omkön.
Tack för ditt engagemang!

Att de ansåg att det var intressant fattade jag väl också annars hade de väl inte frågat, men varför är det intressant att dela in befolkningen i just kön? Det kunde de uppenbarligen inte ens själva förstå.
Läs även andra bloggares åsikter om genus, IT, teknik, prylar, Vi i villa, idioti, SVT, Pontus Schultz

Jag och Viktor har ett projekt ihop

Lite löst prat på jobbet och några minuter senare ägde jag 365mil.se och 365mil.nu och har kastat ihop en väldigt rudimentär specifikation (önskelista) till Viktor som lyckades kläcka ur sig, jomen visst jag kan koda. Så nu har vi plötsligt ett hobbykodningsprojekt ihop som helst bör vara klart till 1 januari.

Vad handlar det om då, jo Viktor tyckte att min tokiga idé om 365 mil på ett år borde kunna tilltala fler så varför inte testa och bygga upp en site kring det. Så nu kör vi. Eftersom vi yrat om det på Twitter redan är det ingen hemlighet så därför kommer det säkerligen dyka upp mer om det här i bloggen så småningom.

Vi kommer använda Codeigniter för att bygga webbplatsen, har vår to-do-lista i Google Docs (kanske slänger vi upp den på 365mil.se under arbetets gång också så att ni kan komma med synpunkter).

Saker som måste fixas är att bestämma vilka funktioner som skall finnas med, rita en logga, klura på integrationer mm. ni som har idéer får hemskt gärna bidra.

Mamma, de där Södertälje de var inte så mycket Kings

Idag på lunchen stötte vi på Håkan Larsson i LF basket och jag insåg att kvällens match är hemmamatch. Så när jag kom hem på kvällen frågade jag grabbarna om de ville gå på basket idag. De har inte varit på basket sen de var kring 1-2 år gamla så det var ju dags.

Vi skyndade oss till Luleå och kom bara några minuter innan match till Pontushallen för att upptäcka att de bara tar kontanter i kassan. Suck, jag hade bara 105 kr i plånboken. Vi hade gett upp och var på väg från hallen för att gå och äta istället när min kollega Johan som också är basketintresserad kom. Frågade lite snällt om han hade några kontanter att låna ut och jovisst han och hans polare skrapade ihop så jag kunde köpa biljetter. Tack Johan och kompis"!

Vi fick ståplats på ena långsidan, ungarna lyckades sätta sig i en trappa. LF Basket och Södertälje Kings bjöd på en riktigt bra match där hemmalaget segrade med 87-66. Ungarna verkade gilla det och jag insåg hur mycket jag saknat att gå på basket.

Herman lyckades snappa åt sig en av buffarna som kastades upp på läktaren i en Time Out, stolt kille.

Läs även andra bloggares åsikter om LF Basket, basket, sport, Pontushallen

Var hamnar min bokning? Det är inte många rätt på Bilprovningen

Kommer jag boka tid i Arvidsjaur eller Kalix?Och vilket årtal 2010 eller 110?

Jag måste säga att jag starkt ogillar nya systemet på Bilprovningen som är ett resultat av att de inte längre har monopol. Istället för att få en tid bokad och ett brev utskickat om att jag skall bekräfta min bokning hade jag fått ett mail som hamnat i skräpkorgen. Det mailet läste jag aldrig. En dag här i oktober kom jag på att jag nog behövde boka tid för besiktning (medveten om att det hade kommit ett brev från Swedac och att bilprovningen tappat sitt monopol). Loggade in, blev aningen förvånad när där fanns en tid föreslagen 22 november. Den tiden passade mig inte alls, bokade om till 26 november stängde ner och var glad.

Igår loggade jag in igen, var inte helt säker på om jag hade bokat kl 0700 eller 0800, tiden fanns nerkottrad i mitt block som var kvar på jobbet. Blev aningen förvånad min bokning var borta. Gick till min mail, sökte efter Bilprovningen och insåg att jag aldrig fått någon bekräftelse på min ombokning det enda jag hittade var brevet i spamfoldern, det jag aldrig hade läst. Där stod det att de bjöd in mig till bilprovning den 22 november och att jag skulle bekräfta genom att betala senast 25 oktober.

Jag är rätt säker på att tidigare år har det räckt med att bekräfta sin bokning via webben och sen har man betalat på plats. Tog för givet att min flytt av föreslagen tid räknades som bekräftelse av bokning men tydligen inte. I brevet stod det “Vid ombokning: Betalningen måste vara oss tillhanda senast fem arbetsdagar före
besiktningsdagen.” Men eftersom jag aldrig läst mailet utan bara gick in på deras webbplats så missade jag denna info och är rätt så säker på att det inte stod något om betalning där. Eller så stod det så diskret att jag som bokat bilprovning en massa gånger innan inte ens tittade där denna info dök upp eftersom jag var van att det skulle fungera som vanligt.

samtidigt skriver de under Viktig information i mailet:

Betalning
Om du väljer den föreslagna tiden betalar du in avgiften
till PlusGirokonto 492 12 00-4. Kom ihåg att ange OCR-nr:
Bokar du en annan tid via internet eller telefon kan
besiktningsavgiften också betalas in på ovan angivna
plusGirokonto, ange även OCR-numret ovan. Betalningen
måste då vara oss tillhanda senast fem arbetsdagar före
besiktningsdagen. Du kan också betala på stationen med de
flesta bank-, kredit-, eller bensinkorten. Det går även att
betala kontant.

Kan de ta och bestämma sig?

Nu har jag i alla fall bokat en ny tid i Kalix på en lördag, när jag ändå är i Kalix kan jag väl passa på att ta mig en tur till IKEA i Haparanda.

Läs även andra bloggares åsikter om Bilprovningen, besiktning, strul, problem, avreglering

Är det detta som är #mymlaneffekten?

20:20 skrev @mymlan detta:

Sen såg det ut så här i min inbox:

Så brukar det inte se ut efter en #ff men så hör @mymlan till det inre kärnklustret i svenska bloggosfären och då är det många som lyssnar.

Och vad är #mymlaneffekten?


Ytterligare ett exempel på Mymlaneffekten.
Läs även andra bloggares åsikter om mymlan, twitter, mymlaneffekten, ff, kluster

Google AdSense hittar på kreativa förkortningar

Vad gjorde du på månen? Själv var jag på bio.

Men skrutt

Helroliga och trevliga Andreas Ekström föreläser i Luleå idag kl 19 om sin bok Googlekoden. Det hade jag helt missat och nu sitter jag på karateträning idag istället :-(

En lugn dag med ett fåtal strike

En stilstudie från dagen fångade med en iPhone 3Gs i kasst ljus.

Släpade mig till vårdcentralen idag

Lyckades ta mig till vårdcentralen idag. Väl där i väntrummet kom tankarna, tänk om värdena är bra och jag mår så här kasst av något annat. Eller ännu värre värdena är riktigt dåliga och det egentligen beror på något skitknas i kroppen som man inte hittat och inte kommer hitta för att jag anses vara färdigutredd. Det är ju min största skräck att ex få tarmcancer som ofta upptäcks via anemi men att man inte hittar det eftersom jag ändå har anemi jämt och ständigt. Men men jag får ha lite förtroende för både mig själv och vården.

Tog i alla fall ett blodprov, fick en bra sköterska som valde att ta det i armen istället för fingret för att få ett så riktigt värde som möjligt. Hon vände sig sakta om från apparaten och sa aj aj det var illa, 70 du har Hb 70.

Whoops inte undra på att jag är helt slut och att en milpromenad igår tog 2 timmar.

Jag fick sätta mig ner och vänta, blev uppropad för att träffa en sköterska som tyckte det var onödigt att ag träffade henne först eftersom det ändå behövs en läkare som beslutar om behandling. På henne lät det dock som "du skall till sjukhuset för blodtransfusion". Så jag ställde in mig på det medan jag väntade på läkaren.

Hade otrolig tur att få träffa samma läkare som Herman fick träffa för astman, han är superbra. Lyssnar och tar en för att vara en intelligent varelse.

Han konstaterade att det är dags för ny Ferinjectspruta och sen ordentlig uppföljning. En uppföljning som alltid legat på mig annars.

Men jag fick inte tag på min distriktssköterska och ingen annan kunde tydligen boka i hennes kalender, så otroligt osmidigt. Så istället för spruta på måndag morgon blir det ett samtal måndag morgon med bokning.

Men som läkaren sa, "Svimmar du i helgen åker du in till akuten där har de medicinen på plats". Man skall ju kunna leva också.

Men trots ett bra bemötande och planerad vård så gnager känslan i mig, tänk om det är något allvarligt fel på mig som de inte hittat. Men å andra sidan har jag ju haft det så här sen jag var 12 år, jag borde ju ha hunnit dö vid det här laget i så fall.

Kroppsligt helt slut!

Jag tro mina järnvärden har lagt sig i Marianergraven och längre ner än så går det väl knappast att komma. Jag är kroppsligt helt slut. Blir anfådd och helt slut i kroppen och får tokhög puls av att bara gå uppför minsta lilla kulle/trappa. Fryser som om jag vore nedsänkt i Marianergraven tillsammans med järnvärdena, huttrar konstant. Myrkrypningar i benen hela nätterna som gör att jag inte kan somna och blir ännu tröttare och när jag sitter stilla på kontoret blir jag galen på mina ben. Tror nog det är dags att jag tar mig till vårdcentralen och kollar mina värden och får behandling men som vanligt blir jag så jävla less på att detta kommer om och om igen. Igår var jag så trött att jag tappade bestiken när jag åt lunch, jag orkade inte hålla i dem.

Jag vill vara frisk!

Uppdatering: Jag glömde ju det jobbigaste av allt, minnet är just nu nere på obeskrivligt låg nivå, tappar saker hela tiden min arbetsplats är full i postitlappar så jag skall komma ihåg vad jag skall göra så brukar det inte vara.

Uppdatering 2: Glömde ju en sak till, den konstanta frossan blir ju inte bättre av att jag hela tiden är sugen på is, hemma kan jag kanpra i mig innehållet i 2 islådor i ett nafs och sen tokfyser jag ännu mer.

Ge Pocketblogg lite röstkärlek!

I morgon är sista dagen man kan rösta på min lilla baby, den jag har delad vårdnad om med flera andra,Pocketblogg, Vi är sjukt stolta över att andra året i rad ha blivit nominerade som Bokblogg i Stora Kulturbloggspriset. Ifjol vann vi.

Så varför inte studsa in dit och ge oss ditt stöd, vinst i år igen skulle värma fint. Här hittar du information om Stora Kulturbloggspriset, och röstningsinfo finns här. Se så iväg med dig nu och visa att du uppskattar Pocketblogg.

Läs även andra bloggares åsikter om Stora Kulturbloggpriser, pocketblogg, nominering

Minnen tar över hånandet

Jag surfade lite på aftonbladet och fick syn på en annons för OnePiece och blev alldeles full i skratt. Overaller i mjukistyg med häng i skrevet. Vem fan vill ha det idag? De ser ju inte kloka ut. Faktiskt helt fruktansvärda och jag tänkte skriva ett riktigt hånande inlägg om denna vedervärdiga skapelse men så anföll minnena mig.

En gång på slutet av 80-talet köpte min mamma en aprikosrosa mjukisoverall med knappar. Den var från Ellos minns jag. Horribel. Men den var för kort för min mor så jag fick den av någon anledning. Den låg i garderoben läääänge men en dag var jag hemma från skolan, sjuk och jag frös som en tok och slet fram overallen. Den blev sedan favoritmysplagget. Ful som stryk. Min styvfar brukade säga att det är ju ingen risk för incest i den här familjen när jag hade på mig den. Min pojkvän hatade min urcellen-Ellendräkt.

Och trots att den var så horribelt ful och alla pojkvänner fann den avtändande hängde den med i väldigt många år. Med åren blev den full med fläckar från hårfärgning och uttänjd i tyget. När jag och nuvarande sambon flyttade till huset år 2000 kom den med i flytten (fast sambon hade försökt försnilla den) men snart så rymdes inte gravidmagen i den längre och då tog jag beslutet att hiva den i soporna, men kanske mest för att den sprack i grenen.

Men än idag kan jag på kalla dagar saknar jag min otroligt fula overall som ni kan se på bild här till vänster, lyckades hitta ett gammalt foto jag kunde fota av.

Så kanske dags att offra en tusing på en OnePiece, de har ju tom luva de saknar mina gamla och med inbyggd skämskudde man drar helt enkelt upp dragkedjan när filmen man ser på är för pinsam.

Läs även andra bloggares åsikter om OnePiece, kläder, minnen

Positivt överraskad

Jag missade förra veckans och det innan av Så mycket bättre på TV4 och kände väl egentligen mest “åh nej inte ett program till där ett gäng kändisar samlas en vecka och babblar om sig själva”. Men idag råkade jag slå på TV:n precis när det började och dagens person i fokus var Petter. Vissa Petterlåtar har fastnat andra har totalt gått mig förbi och sen finns de de som jag inte alls förstått mig på. Men i mitt Twitterflöde lät det redan de första minuterna av programmet som om Petter är guds gåva till den svenska musiken så jag stannade kvar och det ångrade jag inte en sekund. I programmet var även Lasse Berghagen, September, Lill-Babs, Plura, Christer Sandelin och DiLeva med. Inte en uppställning musiker jag lyssnar på direkt men något magiskt hände. Dessa udda fåglar tolkade Petter och jag diggade det jag hörde. Helt magiskt.

Särskilt föll jag för Septembers version av Mikrofonkåt och Lasse Berghagens version av Längesen. Mikrofonkåt gjordes även i en improviserad duett med Petter, får de synka ihop sig kommer vi ha en dansgolvsplåga hela vintern (ja det kommer det bli med bara September också).

Nu skall jag se till att inte missa övriga program, vilken underbart TV-program så fyllt med värme och kärlek. snacka om feelgoodprogram.

September - Mikrofokåt

Lasse Berghagen - Längesen

September & Petter – Mikrofonkåt

Vintercykling är ju härligt!

Jag har alltid ställt in cykeln så fort vädret ens har varit i närheten att slå över till vintern (förutom när jag bodde på Porsön då hände det att jag cyklade till högskolan, 5 minuter). Men så var jag ute och cyklade för några dagar sedan då snön började falla och jag dog inte. Så idag när jag sen, klockan han bli 13 innan jag tog mig utanför dörren skulle promenera 2 mil så såg jag någon cykla förbi på gatan och tänkte. Hmm 2 mil går ju mycket fortare på cykel än till fots. Går jag kommer jag inte vara hemma förrän det blivit mörkt igen. Jag skall nog prova att cykla, funkar det inte kan jag ju gå.

Så upp på cykeln, och iväg i några cm snö som kommit under natten och det gick finemang. Efter ca 1 mils cykling var det faktiskt tom riktigt skönt och jag bestämde mig för att ta min 3,4-milstur runt byarna här i närheten Skogså, Vibbyn och Brobyn. Efter 1,5 mil började det snöa lite lätt efter 2 mil vräkte snön ner. Det blev inte direkt lättare att cykla men det var lika skönt. Varför har jag inte vintercyklat tidigare? Idag var det bara –3,2 grader ute så det var ju inte så där jättekallt heller. Men kallare än så kanske det inte är skönt alls.

Naturen är speciell när det snöar (ån jag korsar strax efter 23 på kartan nedan).

Men man blir lite snöig.

Klicka på kartan för att se den större.

Självmordskandidater

Många drabbas av höstdepression nu när mörkret slagit till och som alla vet kan det även leda till självmordstankar. Detta är något man tydligt kan se på gatorna i Boden nu om hösten. Dagligen möter jag både till fots, med bil och cykel dessa människor som så gärna vill slippa ifrån jordelivet att de är beredda att förstöra en annan människas liv på köpet.

Vilka talar jag då om jo, de där som går/cyklar mörkt klädda utan en tillstymmelse till reflex eller lampa. De där som man upptäcker när man är bara någon meter ifrån och tackar en högre makt för att man några sekunder innan inte gick ut i vägrenen för att släppa förbi fartdåren bakom.

Idag såg jag en cyklist på Väg 97, det enda som avslöjade att det fanns en cyklist framför mig var en reflex på ena trampan. När jag senare var ute och cyklade (införd hjälm med pannlampa, reflexväst och med cykellysen och cykelreflexer (minus vit framreflex för den har någon brutit av för mig såg jag idag)) mötte jag ett antal personer som var ute och gick i vägkanten. Ett par höll jag på att köra på, de gick med trafiken och hade alltså ryggarna mot mig, de såg jag när jag var en meter ifrån dem, fick bromsa hårt och kasta mig åt sidan.

Andra jag möter är föredömliga, reflexväst och inte helt sällan pannlampa, reflexer på hunden och även på koppelsnöret. Då blir man glad, de syns på långt långt avstånd. Tänk om fler kunde vara förståndiga och inse att om de vill ta livet av sig så finns det smidigare sätt än att chansa på att någon skall köra ihjäl dem.

Stolt över mig själv

Min katastrofala missberäkning med mina #365mil har gjort att det är lite tufft nu, att avverka 1,57 mil varje dag är inte det lättaste men vädergudarna har varit med mig så det har funkat att cykla denna vecka.

Idag hade jag efter jobbträningen egentligen inte behövt göra något eftersom jag måndag och tisdag gjort lite mer än 1,57/dag. Jag var toktrött när jag kom hem och efter middagen lade jag mig på sängen och sträckte ut en värkande rygg och somnade i nästan 30 minuter. Vaknade kl 20:00 och började klä av mig för att krypa ner i sängen på riktigt istället men så ryckte jag tag i mig själv och tänkte fan det är bara 9 km cykling som behövs hur jobbigt är det på en skala egentligen, det tar ju mindre än 30 min.

Så istället för att borsta tänderna i badrummet tog jag på mig träningskläder och gick ut i det kolsvarta duggregnet och cyklade. Väl ute i den friska luften kändes allt så mycket bättre och vips hade jag cyklat 2 mil istället. Kom hem och kände mig stolt, jag hade inte latat mig trots att tillfället helt klart fanns där, jag hade tagit mig ut fast jag var trött och det var kallt ute. Dessutom gjorde jag lite mer än vad jag behövde.