Stor sorg här hemma

Satt i köket och skrev på min reseberättelse från Abisko (den kommer så småningom) när det ringde på dörren kl 10:08 barnen öppnade och jag hörde grannen fråga om de hade mamma hemma. Jag tog för givet att hon var här för att lämna igen barnvagnen hennes dotter lånat under sitt besök här hemma men istället vinkade hon ut mig på trappen och vi stängde dörren. Hon frågade om jag hade katten inne. Nä Busan hade jag inte sett sen jag släppte ut henne igår (inget ovanligt då Busan är en utekatt med stort U som bara kommer in för mat, lite kel och värma sig emellanåt).

Hon berättade att hennes man hade genat över gräsmattan borta vid vägen på väg från jobbet i morse och sett att det låg en katt där som var väldigt lik vår. Jag tog på mig skorna och gick dit bort och visst var det vårt lilla sharmtroll som låg där död och stel. Jag är evinnerlig tacksam för att hon verkar ha fått en hård smäll i huvudet och tuppat av direkt. Hon var hel, det enda som syntes var att tungan hängde utanför munnen och det var lite blod i munnen.

Busan brukade ALDRIG gå över vägen, inte någonsin har jag sett henne där. Däremot brukade hon vara på gräsplätten bredvid cykelvägen och ligga och lura under bänken som står där. Jag tror mer på att hon blivit påkörd av en moped (eller något pucko som sparkat henne i huvudet) någongång i natt. Det far förbi mycket mopeder på den vägen på fredagskvällarna. Hon hade inget halsband just nu så inget visste ju var hon bodde men kör man ihjäl en katt kan man väl ändå ta och ringa på närmsta hus, de borde ju veta vems katten är. Hade så gärna velat ta hand om henne direkt istället för att få hem henne alldeles likstel.

Tack vare att hon inte var mosad kunde barnen få klappa henne och krama om henne innan jag svepte in henne i ett lakarn och dubbla plastpåsar och stoppade henne i frysen. Där får hon ligga tills jag får tag på Olle på Lilla Lugnet där mina andra tre katter är begravna.

Busan var Vincents katt och han reagerade inte alls först, utan gick bara in och fortsätte att leka men 10 minuter senare bröt han ihop och bara tokgrät. När han hade lugnat ner sig ritade han och Herman var sin teckning till Busan som skall få följa med i graven.

Så nu har vi sorg här hemma.



Herman vill skaffa en ny katt bums, jag vill oxå gärna ha en ny katt så småningom, har inte levt utan katt de senaste 18 åren så det kommer kännas tomt här hemma. Men Henrik låter inte lika kattskaffarsugen då han är allergisk mot katt. Så vi får väl se. Men blir det ny katt så blir det nog från något katthem, det finns så många katter som farit illa här i världen och som behöver få ett nytt hem.

Så nu får jag åter igen publicera denna:

REGNBÅGSBRON
Det finns en bro som förbinder Himlen & Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många vackra färger.

Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt friskt gräs. När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats.

Där finns alltid mat och vatten och varmt vårväder. De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De sjuka blir friska. De leker med varandra hela dagarna. Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden.

Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.

Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.

(En annan variant av den kan läsas här: http://annetteathome.se/rbbron.htm) Tyvärr har jag inte lyckats hitta vem som skrivit dikten.

Andra bloggar om: katt, död, påkörd, sorg

Rymmer ett par dagar utan dator

När allting känns blä kan det vara skönt att bara fara iväg. Jag sticker till Abiskofjällen i 4 dagar och kontemplerar och förhoppningsvis vandrar lite (men det verkar bli snö och kallt så kanske stannar jag bara inne och myser, läser och sover lite extra). Men planen är att komma till Abisko turiststation på torsdag kring lunch, äta gått och sen ta mig en kort tur i omgivningarna. På fredag spänner jag ryggsäcken på ryggen och går första etappen på Kungsleden till Abiskojaure och sover i fjällstugan där. Det är en vandring på 1,5 mil som tar ca 4-5 timmar att gå. På lördagen kikar jag mig runt lite kring Abiskojaure och sen vänder jag kosan tillbaka till turiststationen i Abisko där jag tillbringar en natt och knatar runt lite i omgivningarna innan tåget går hem strax efter kl 16.

Bilden tagen från Abisko turiststations webbsida om turer på egen hand.
Så nu är det dags att nanna kudde för tåget går 07:07 i morgon. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka med ett bättre sinne och en massa trevliga kort att visa er.

Andra bloggar om: Abisko, Abiskojaure

Mår apkasst

Så om ni undrar varför det bloggas dåligt framöver (om jag nu inte skulle ramla över något tokointressant och känna att jag måste blogga om det) så är det för att just nu är jag nere för räkning. Vet inte riktigt hur (men för en gångs skull hyfsad koll på varför) men på något sätt skall jag väl kravla mig upp igen. Kanske skall ta fram det där telefonnumret jag fick. Kommer nog inte blogga om hur jag mår för hur kul läsning är det på en skala.

Det etsar sig fast i huvudet på mig

Snälla någon säg att det bara är överdrift av någon som desperat ropar på hjälp för Papua Nya Guineas HIV/AIDS-patienter. Snälla säg att det inte är sant.

Jag klarar skräckfilmer, splatters, horribla rysare mm men att läsa sådant här:

Ett av offren ropade "mamma, mamma" medan jorden skottades ner över hans huvud, berättade Marabe som arbetar för frivilligorganisationen Igat Hope.

Etsar sig fast i mitt huvud i flera dagar och jag mår illa och känner mig oerhört hjälplös.

Jinge skriver om saken, även han verkar fundera på att det kanske bara är ett rop på hjälp.

Andra bloggar om: HIV, AIDS, Papa Nya Guinea, SvD

WM-data - plain vanilla

Sambon kom och visade upp ett cerat med texten "WM-data nu på allas läppar" och jag tyckte det var riktigt fyndigt.

Skjutsade sambon till jobbet och fick en puss innan han hoppade ur bilen.

-Vanilj, det smakar ju vanilj. Det är ju inget speciellt med WM-data alls, ni är "plain vanilla".

Så nu vet ni hur WM-data profilerar sig, de är helt vanliga konsulter. Kanske inte riktigt vad PR-människorna tänkt sig.

Andra bloggar om: WM-data, cerat, vanilj

Jobb (?) i morgon

I morgon är de flesta tillbaka från semestern, skall bli skönt att ha dem där igen. Det har varit så tomt på kontoret sen jag kom tillbaka. Kanske kan de tom dela med sig av lite arbetsuppgifter så jag inte går åt av tristess.Orkar inte med en vecka till av slavgöra så som att skapa wordmallar (även om det finns ett 20-tal till att skapa men det är ta mig fanimig inte mitt jobb jag bytte ju tjänst för att slippa just sådant).

Har hittat en kurs jag vill gå (och en alternativkurs) undra vad min chef säger. Han sa på utvecklingssamtalet att jag skulle få gå kurs om jag hittade en som var lämplig. En arbetskamrat till mig bedömde kursen som väldigt passande i alla fall. Skall fråga några till.

Men hur tänkte STF när de lade förkunskapskravskursen efter den kurs jag vill gå? Som tur är kan jag nog säga att jag har det mesta av grundkursen redan så jag behöver nog inte gå den.

Och här och här är kurser för de som borde göra wordmallarna på jobbet men som inte kan MS Word så att jag tvingas hoppa in som Ms Office. Men jag kanske skulle skapa en konsultfirma vid sidan av jobbet och hyra ut mina tjänster som utbildare i Office för ser man på priserna på kurserna skulle jag ju kunna göra mig en hacka :-)

Oinspirerande pass idag

Idag var det dags för Powerstrike Impact (PSI) igen. I torsdags var det bra musik (lite för högt) och en aningen överenergisk instruktör som var rätt bra på att peppa. Var helt slutkörd efter det passet men kände mig rätt nöjd efteråt. Idag var det trist musik alldeles för lågt, bakgrundsmusik som en av mina medtränare uttryckte det och instruktören var helt oinspirerande. Vi körde ett gammalt pass, tycker det är så tråkigt när man inte känner att det är något nytt alls. Dessutom var det många nya så kombinationerna hölls väldigt enkla. Som vanligt tyckte jag att instruktören gav för lite hjälp till de nya, en vacker dag kommer någon stackare vrida knät ur led eftersom de inte får hjälp att stå rätt vi sparkarna.

Jag blev förvisso trött och kände mig genomtränad efter passet men gick därifrån lite oinspirerad som innan passet tyvärr.

Hoppas resten av terminen blir bättre.

Håller på att försöka pussla ihop hur jag skall träna denna höst/vinter och det verkar som det blir 1-2 vilodagar men i övrigt rätt mycket yogainspirerad träning som power yoga, bodybalance, lite fighting i form av bodycombat och PSI samt lite dans i form av afro power dance sant bodyjam.

Andra bloggar om: träning, motion, psi

Ni får inte skratta, lova det!

Min äldsta som Vincent sover i överslafen i en våningssäng. Ikväll skulle jag bädda om honom i sängen och skulle lägga på täcket. Först skulle jag bara sträcka ut det. Slängde upp det lite i luften som man brukar göra men på något sätt lyckades jag få täcket om huvudet men märkte det för sent så jag sträckte ut armarna för att slänga det över Vincent. På något sätt lyckades jag dra med mig huvudet rakt in i sängkanten med munnen först. Försökte att inte säga fula ord men det gick inget bra. Nu har jag världens fläskläpp!

Andra bloggar om: klantighet, fläskläpp

Men hur tänkte SVT nu?

Såg just en "reklamsnutt" för att SVT vill ha fler program textade och hur man gör för att få textning via text-tv. Tror ni den snutten var textad? Nä just det,den var inte textad. Trots att de upplyste att tjänsten var för de som hörde dåligt eller vred ner ljudet för att inte störa de som ex. sover.

Andra bloggar om: text-tv, textning, svt

Vad är det med mig?

Idag känns det konstigt. Sitter här och slösurfar lite olika vandringssidor och helt plötsligt kommer bara en extremt sorgens känsla över mig, har varit på väg att börja gråta flera gånger men lyckats stoppa upp det. Vad är det med mig? Vad är det som händer?

Hit vill jag

Undra om jag kan få ledigt sista veckan i september för att vandra. Hittade The West Highland Way i Skottland idag och blev sjukt sugen. Jag vill jag vill jag vill. Måste kolla upp hur man kan ta sig dit och fundera på hur jag skulle vilja gå hela/Delar, tälta eller bo på olika "inn's", ta med mat eller käka på ställen längst vägen.

Om det inte blir av i år så skall jag planera ett helt år och komma iväg nästa år. För dit skall jag. Eftersom de rekommenderar 7-8 dagar för West Highland Way så kanske jag skall börja med den något kortare Wicklow Way på Irland som man avverkar på 5 dagar. Ja så kanske det får bli.

I found the West Highland Way my most enjoyable long distance walk in Scotland. For me it has all that I want when I want to "get away from it all" something that I find needs to be done every so often to recharge my batteries.

The West Highland Way

Jag skulle förvisso även kunna tänka mig Camino de Santiago men det får nog bli någon gång när jag har ca 1 månad över av mitt liv och kan smita från allt under den tiden.

Andra bloggar om: Skottland, The West Highland Way, vandring, Irland, Wicklow Way, Spanien, Camino de SAntiago

Hur gick det här till?

Gjorde ett The Simpsonstest och fick 26 av 30 rätt utan att kunna svaret på en enda. Jag bara chansade på det som läst mest rimligt. Kompisen som är ett stort Simpsonsfan och verkar kunna typ alla avsnitt utantill fick bara 24 (han visste svaret på 4-5 st). Hur gick det till? Var det det simpsonifierade jaget som svarade?

Update: Fejk fejk fejk, klickade hej vilt och fick 20. Jag som trodde att jag på något sätt lyckats vara lite Simpsonsmart i alla fall.

Andra bloggar om: test, Simpsons

Kräftor och optiska illusioner

Igår var jag på kräftskiva hos en arbetskamrat. Jag och Ida bjöd helt enkelt in oss själva efter att Ida kommit på den briljanta idén att kräftor äts nog bäst utan att behöva ta hand om barn samtidigt och det gör man lämpligast hemma hos en ungkarl. Sagt var det gjort så hade hon sett till att vi fick komma dit och snart var 5 andra inbjudna oxå. Planerna framskred, mat lagades, själv bidrog jag med västerbottenspaj (recept nedan).

Medan jag var och körde PSI igår så förberedde de övriga festligheterna genom att koka om kräftorna i ny lag, fixa aioli, persilje- och vitlökssmör, baka kladdkaka mm. Så när jag kom väntade vi in en person till och sen var det bara att hugga i. Kladdigt (nya lagen innehöll mängder med smör), gott och mättande var det och riktigt trevligt sällskap (Jag, Ida och 6 trevliga killar från jobbet, mycket bättre än så kan det inte bli ;-) Jalles kladdkaka som höll på att pysa över totalt i ugnen och sen kom ut och såg miserabel ut var gudomligt god, nog en av de godaste han bakat, superkladdig men lite knäckigt hårt skal ovanpå mmm...

Vi bröt upp rätt tidigt och de andra gick men jag blev kvar en stund och vi diskuterade optiska illusioner. Jalle hade sett en mysko illusion i Cognitive Daily (en bra och intressant blog) oich vi försökte hitta igen dem men misslyckades efter en massa googling hittade vi den dock. Motion Binding handlade det om. Sen avverkades en drös andra klassiska illusioner som Poggendorf, Kanizsa, Watashi/Ferry boat, Dalmatinern mfl.

För dig som vill se fler optiska/visuella illusioner:
Michael Bachs 72 Optical Illusions & Visual Phenomena
Akiyoshi Kitaokas On motion illusion in a stationary image
Visual Illusions

På det hela taget en mycket lyckad kväll, god mat, trevligt sällskap och sen fick jag avsluta med diskutera ett av mina favoritområden kognition/perception.


Västerbottenspaj med romröra

Botten:
125 g smör
3 dl vetemjöl
2-3 msk lättmjölk

Tryck ut i en pajform och nagga botten. Vik aluminiumfolie runt kanterna. Ställ in i kylen en stund (ca 30 min). Grädda i 225 grader i 10 min.

Fyllning:
3 ägg
3 dl gräddmjölk (hälften mjölk hälften grädde)
salt och peppar
300 g riven västerbottenost

En kruka finklippt gräslök och lite pepparmix/cayennepeppar

Ta bort folien och lägg osten i det förgräddade pajskalet. Vispa ihop ägg, mjölk och kryddor och häll sedan över osten. Grädda i 200 grader i ca 35 min.

Kan serveras med romröra:

2 dl cremé fraiche
½ röd lök
1 burk stenbitsrom
Citron
Dill

Hacka löken och rör ihop med resten. I lite citron och hacka i dill i valfri mängd.

Andra bloggar om: Kräftor, kräftskiva, illusioner, västerbottenspaj, västerbottensost

Bra musiksmak

Hajade till lite när jag läste musikrekommendationerna från NyTeknik i deras artikel om BODiBEAT. Uppenbarligen en journalist med bra musiksmak som skrivit den artikeln :-)

Dock verkar även NyTeknik ta fasta på den tämligen värdelösa funktionen att musiken ökar/minskar takten när man själv gör det samma (som jag skrev om här). Förstår inte hur någon kan tycka att det verkar vara en smart funktion.



Andra bloggar om: Bodibeat, NyTeknik, musik

Ord jag hatar

Vad får en vuxen människa att avsluta mail/inlägg odl. med Kjamiz (alltså ni skall veta hur mycket det tog emot att skriva ordet nu)? Det är ett ord som får mig att må illa på riktigt!

Andra bloggar om: Språk, Kjamiz

Stora stora tårar från storkillen

Det känns i mammahjärtat när ens barn gråter när man lämnar dem. Man skulle ju kunna tro att Herman skulle tycka det var lite jobbigt att bli lämnat utan inskolning på en ny förskola, han är ju min minsting. Men han vinkar glatt iväg mig och springer in för att äta frukost (jag fick be honom om en kram). Men Vincent min stora långa (numer snaggade) storkille gråter som en litet småbarn som blir lämnad på förskolan för första gången under inskolningen. Tårarna bara sprutar och han klänger sig fast vid min kropp, skakar och är helt förstörd.

Igår gick lämningen bra, han såg lite osäker ut, ingen av de fröknar han träffat förut var där ännu och han kände inte igen någon klasskamrat/fritidskamrat men in gick han. Spänd av förväntan vad som skulle ske.

Jag lämnade Herman men kom på att jag hade glömt att lämna in ett papper som Vincents fröken skulle ha så jag gick in igen med det, smög förbi köket för att han inte skulle se mig och in i klassrummet men där satt han ensam i en soffa och bläddrade i en bok. När han fick syn på mig började tårarna att spruta, ni vet sådana där tecknad-serietårar. "Det är tråååååkigt här" utbrast han och snyftade hej vilt samtidigt som han blev en bebbe i min famn.
Jag: -Vad har du ätit eftersom du redan är klar?
V: -En macka bara.
Jag: -Men lilla gubben inte kan du äta bara en macka till frukost?
V: -Men mamma det fanns inget annat.

Mamma Bea börjar bli lite grinig för att de inte serverat ordentlig frukost. Pratar med en fröken som säger att nu finns det fil där ute. Efter lite övertalning går V med på att följa med ut i köket igen om jag sitter med honom. Så vi går ut och väl där ser mamma Bea rött. De har fil (ingen yoghurt, kul för de barn som inte gillar fil), sockrade flingor och havrefras (oxå socker), sylt och socker!!! Här kommer man från en förskola (tack Eva för att du lyssnade)där de varit vettiga och plockat bort det onödiga sockret till frukost/mellanmål men här serverar de bara sockeralternativ till frukosten om barnen inte vill äta sin fil helt naturell.

Satt med V medan han åt och han lugnade ner sig lite. Sen var det dags att gå ut så jag följde honom ut samtidigt som en fröken gick ut så då var han lugn.

När jag hämtade på eftermiddagen blev han åter igen superklänging och talade om att han hade varit ledsen flera gången under dagen och längtat efter mig. Det var när han hade tråkigt. Ingen att leka med och det finns inga byggrejer på fritids så han tyckte inte det fanns något kul att göra.

Idag ville han inte dit och när jag skulle lämna i köket blev han tokledsen igen och började gråta han följde med mig ut i hallen för att säga hej då till Herman och så bröt han ihop igen men jag kunde inte stanna, Herman behövde ju få komma till förskolan för sin frukost oxå. En fröken kom och hämtade V och tog med honom in i köket igen. JAg hoppas han åt ordentligt idag (filen stod då framme idag i alla fall och en av de andra barnens föräldrar bad att de skulle plocka fram müsli som i alla fall såg osötad ut vilket de lyckades hitta i skåpet och förhoppningsvis beställer hem i fortsättningen oxå).

Hoppas oxå han hittar några fler kompisar att leka med och grejer att leka med så han inte känner sig så ensam/ledsen. För då kommer det bli jobbiga morgnar fram över med att få honom ur säng och övertala honom om att han skall till fritids.

Usch vad jobbigt det var att lämna en storgråtande kille. Jag som aldrig haft gråtandes barn under inskolningarna ens. Det skulle behövts en inskolning på Vincent tror jag.

Andra bloggar om: fritids, 6-års, inskolning, gråt

Inga Peter LeMarcbiljetter till mig

Idag släpptes biljetterna till Peter LeMarcs vinterkonseter och inte fick jag någon biljett inte :-( Enligt DN tog de slut på 4 minuter.

När jag kikar på ticnet hittar jag nu bara den slutsålda konserten i Uppsala, var är resten?

Andra bloggar om: musik, konsert, Peter LeMarc

Idag börjar Vincent 6-års

Jeeeeesus var har tiden tagit vägen min förstfödde som nyss låg vid mitt bröst är nu stora killen och börjar 6-års. Jag hoppas han kommer bra in i klassen och att han trivs med de rutiner som är på 6-års/fritids. Han tycker det skall bli jättespännande.

Vi fick denna lilla dikt om att ha en 6-åring hemma och oj så väl det stämmer:

Bosse är sex år, skall man vara ärlig
är han just nu helt rysligt besvärlig.

Och mamma undrar, vad är det som hänt?
Han är så besynnerligt inkonsekvent.

Han var så ordentlig förra året
vek ihop sina kläder, kammade håret.

Nu är han fumlig, glömsk och slarvig
längtar till skolan för lekis är larvig.

Ena dan är han glad och yster
andra dan bara tvär och dyster.

Ena dan länsar han faten
för att dagen därpå bara peta i maten.

Och plötsligt är alla kläder för korta
han har blivit lång, babyhullet är borta.

Men ibland mellan honom och mig helt privat
blir han åter en liten kelig krabat.

Han är så sällskaplig, pratsjuk, leker med ord,
han frågar om allt mellan himmel och jord.

Han trivs med att måla, rita och snida,
dansa, hoppa, cykla och skida.

Att få leva ut överskottsenergi
är sexåringens lekterapi.

Mellan småbarn och skolbarn är sex år en sänka
en sorts lillpubertet kan man nästan tänka.

Andra bloggar om: Förskoleklass, 6-års, fritids, barn

Morgonpromenad dagen efter svullande

Herman kom in och väckte mig 7:45 i morse och jag klev upp för att hjälpa honom. Såg att solen stålade från en blå himmel så istället för att krypa ner i sängen så drog jag på mig träningskläderna och gav mig ut på en runda. Tog min stadsrunda på 6,3 km. Var vansinningt seg idag (men lyckades ändå ta rundan på 48:42, 7,75 km/h) men det kan ju bero på svullandet hemma hos R&L igår de hade grillat kött och en massa grönsaker samt gjorde päron i ugn med glass.

L har fyllt 30 år (ha ha nu börjar även du bli gammal :-) och fick ett presentkort på Åhléns och en korg med Norrbottensdelikatesser så som Havtornsmarmelad, Transbärsssaft, Honung, Rabarbermarmelad (tror jag det var), Åkerbärste, torkad Norrbottenssvamp, Hårt tunnbröd och mjukkaka förpackat i en svampkorg. Det verkade ha gått hem. Det är lite kul att kunna plocka ihop så mycket gott och så är allt odlat inom några mil från inköpsstället. Mjukkakan bakades tom på plats på marknaden :-)

Andra bloggar om: motion, närproducerat

Skördefest och miljödagar i Boden

I dagar tre kan man passa på att köpa ekologiskt odlade och närproducerade grödor samt massa lokalproducerade sylter, marmelader, saft och annat gott på Bodens skördefest & miljödagar . Även gott om lokala konstnärer och hantverkare ställer ut och det är tre stånd där de bakar klådda. Dock har vädret varit aningen trist de här dagarna, kanske blir det bättre i morgon så ni som inte hunnit fara in gör det. Man kommer alltid därifrån med en massa gott i påsarna.

Dessutom kan man passa på att lära sig lite om hur man bäst sorterar sopor, äter klimatsmart mm. och få sig en bok eller två hos ABF.

Andra bloggar om: Skördefest och miljödagar, Boden