22 juli 2008
Glömde visst berätta
Glömde helt skriva på bloggen att jag stack iväg på en vandringstur. Har gått högakustenleden 13 mil fredag till måndag. Vilar ut och pysslar om mina fossingar hos svärmor. Återkommer med berättelse från turen när jag kommer hem till Boden igen.
15 juli 2008
Ny kamera igen
Eftersom Herman slängde min lilla kamera i golvet på bröllopet vi var på så behövde jag ju en ny kamera för att alltid slippa släpa på min stora. Så idag akutinhandlades en ny, det blev en Casio EX-Z100 Exilim (Guld) den här gången. Får ta med den ut och provfota lite så får vi se vad jag tycker om den.Andra bloggar om: Casio, EX-Z100, kamera, digitalkamera
14 juli 2008
Snabbt var det avklarat
Kom in på AF, blev hänvisad in till en handläggare direkt som förde över mitt ärende från Luleå. Han konstaterade att det fanns ju inte mycket mer att göra än att tala om för AEA att jag varit där och lägga in i systemet att den 11 augusti skrivs jag ut igen. Jag har ju jobb från den 11 augusti så nu är det bara att ta det lugnt i en månad :-)
Så jag säger tack till en mycket vettig och sympatisk handläggagre på AF.
Andra bloggar om: Arbetsförmedlingen, AF
Så jag säger tack till en mycket vettig och sympatisk handläggagre på AF.
Andra bloggar om: Arbetsförmedlingen, AF
Vad svara man?
Fick en undersökning från Cint att svara på och en av frågorna var
En annan fråga var:
Dessutom var det ett flertal frågor där jag skulle ange hur ofta jag använde något, svarade på de flesta 0 ggr där men ändå kom det upp vilket av följande använder du oftast... som nästa fråga. Jag avskyr dåligt gjorda enkäter.
Efter enkäten får man ge omdöme om den men i rutan får man bara skriva 190 tecken så det är svårt att ge ordentligt feedback. Kanske skulle skickat en länk till detta inlägg istället.
Andra bloggar om: Undersökningar, Cint, enkäter
Vilka dagstidningar, dvs morgon- eller kvällstidningar, i pappersformat (dvs ej på Internet) läste du IGÅR?Vad svarar man då om man läst en kvällstidning?
Om du inte läste någon morgontidning igår, skriv "Ingen" på första raden
En annan fråga var:
Tycker du att Aftonbladet den senaste tiden har fokuserat på något eller några specifika ämnen, utöver den sedvanliga nyhets-, nöjes- och sportbevakningen?Jag är mycket väl medveten om att Aftonbladet tycker att de haft fokus på dessa frågor men eftersom de har rätt sålig journalistik så kan jag inte påstå att de verkligen fokuserat på det och grävt djupare än vanligt så jag ville inte kryssa i något av det. Att sätta en rubrik "Tema" men hålla samma sedvanliga ton som i den vardagliga journalistiken är inte att fokusera enligt mig. Tvingades kryssa i "Annat" saknade ett val för "Vet inte" eller "Inget" för valet "Trams" eller "Skvaller" fanns ju inte med.
Dessutom var det ett flertal frågor där jag skulle ange hur ofta jag använde något, svarade på de flesta 0 ggr där men ändå kom det upp vilket av följande använder du oftast... som nästa fråga. Jag avskyr dåligt gjorda enkäter.
Efter enkäten får man ge omdöme om den men i rutan får man bara skriva 190 tecken så det är svårt att ge ordentligt feedback. Kanske skulle skickat en länk till detta inlägg istället.
Andra bloggar om: Undersökningar, Cint, enkäter
13 juli 2008
Svårt val
Sitter och är grymt glassugen. Så nu är frågan om jag skall bejaka det och cykla och köpa glass eller om jag skall bejaka att jag är extremt trött och gå och nanna istället. I morgon är min första arbetslösa dag så jag måste släpa mig iväg till AF någorlunda tidigt för att slippa bli sittande i kö där hela dagen så det kan ju vara smart att komma i säng före kl 2 på natten.
Uppdatering 21:56, Vincent vill ha sovsällskap så jag kryper ner hos honom så det är väl lika bra att säga natti natti.
Uppdatering 21:56, Vincent vill ha sovsällskap så jag kryper ner hos honom så det är väl lika bra att säga natti natti.
PUSS 2008
I år arrangeras PUSS för andra gången av M-gänget från Pärlplatsen. Jag hoppas kunna åka dit men vet inte ännu. Måste kolla med nya jobbet om hur jag kan vara ledig och så.
Läs om PUSS på Pärlplatsens PUSS-sida.
Andra bloggar om: Pärlplatsen, PUSS
Fel fel fel
Har man en omröstning som gäller låttext får man väl ta och presentera låttextskrivaren, inte artisten som sjunger låten.
Det är mig veterligen inte Lisa Nilsson som skrivit Handens fem fingrar, är det några fler ni glömt att kolla upp? Men det är klart skulle den vinna slipper ju den rättmätige låtskrivaren bli förnedrad av denna tramsiga omröstning.
Andra bloggar om: Aftonbladet, låttext, Lisa Nilsson, Peter LeMarc
Det är mig veterligen inte Lisa Nilsson som skrivit Handens fem fingrar, är det några fler ni glömt att kolla upp? Men det är klart skulle den vinna slipper ju den rättmätige låtskrivaren bli förnedrad av denna tramsiga omröstning.
Andra bloggar om: Aftonbladet, låttext, Lisa Nilsson, Peter LeMarc
Troll, alver och vättar bra eller dåligt?
Idag var jag och barnen på Hägnan som har medeltidsdagar som slutar idag. Vi kikade på fäktning och strid, åt medeltida köttgryta som var smaskens (förutom Vincent som tyckte att hamburgare var ett bättre val), köpte brända mandlar som gjordes på murrikka över öppen eld och vi fikade. Vi var i smedjan och fick förklarat för oss hur man smider järn (1100 grader är väldigt varmt) samt tittade på när de gjorde glaspärlor i liten handgjord ugn (av koskit). Barnen åkte häst och vagn och skrattade gott och gycklarna TRiX (det gjorde jag oxå för Johan och Erik som var där är så otroligt charmiga). Träffade på folk som fortfarande är medlemmar i Frostheim och därmed var arrangörer av eventet. Blir så avundsjuk på deras vackra linneklänningar.
Men det första vi gjorde när vi kom dit var att gå sagostigen. Barnen blev ombedda att hjälpa en stackars bondpojk, som var less på att plocka potatis, att hitta en gömd skatt. De fick ledtrådar och hjälpmedel längst vägen av en alv, några vättar och tillslut lurade de av trollen deras skatt.Jag är lite kluven till att blanda in sagoväsen i medeltidsdagarna. Visst man berättade säkerligen sagor om dylika väsen men att gestalta de lajv precis som man gestaltar medeltidens kläder, mat hantverk mm. ger ju ett intryck av att de hör hemma i medeltiden (på annat sätt än som sagoväsen). Men barnen hade kul i alla fall och kom hem med var sin snygg trollsvans och en "guldklimp".
Som vanligt när vi var på Hägnan så började det tokregna, tror aldrig jag varit där utan att det börjat regna, så varför tar jag aldrig med ett paraply?
Andra bloggar om: Hägnan, Fostheim, Medeltid, Medeltidsdagar, Luleå, SCA
12 juli 2008
2 eller 6 eller ändrad personlighet?
Hittade ett numerologitest hos Felicita och när jag körde Beatrice Karjalainen som namn tyckte det att jag var en 6:a om jag istället valde namnet jag hade innan mamma och pappa gifte sig Beatrice Lindh så blev jag en 2:a. Så frågan är fick jag en annan personlighet där sommaren 79?
Andra bloggar om: test, numerologi
Siffran Sex:
Du är balanserad, harmonisk och gillar ordning och reda. Du är trygg och ärlig och har du familj prioriterar du den framför allt annat. För den är du beredd att göra vad som krävs. Du är populär och folk dras till dig som du vore en magnet, det beror väl kanske på att du är så attraktiv. Du är sensuell och en riktig romantiker som älskar allt vackert.
Du kan ibland verka konflikträdd och trångsynt eftersom du liksom vägrar att inse att något är fel. Detta märks särskilt när det gäller familjelivet för du vill in i det sista allt ska vara lika bra som det alltid har varit.
Du har lätt för att skaffa en partner men du väljer med omsorg och ser mer till de inre kvalitéerna än till ett tilldragande yttre. I ett förhållande är du väldigt omtänksam men har kanske en tendens att ge alltför mycket av dig själv.
Venus är planeten som regerar sexorna. De bästa färgerna är alla nyanser av rosa och blått.
Siffran Två:Hur kan man tro på sådant här?
Du är en person med stark intuition som har en naturlig ådra för artisteri och kreativa arbeten. Problem med att hitta vänner har du inte då du är en vänlig, hjälpsam och fredlig person som är lätt att tycka om. Du älskar att ha mycket folk omkring dig och det är hos dig de roligaste festerna äger rum. Du avskyr att vara ensam. Ännu en positiv egenskap hos dig är att du har lätt för att känna medlidande. Detta kommer kanske att leda till att du i framtiden engagerar dig i humanitära frågor.
Trots uppskattningen du får från vännerna har du det lite svårt med självkänslan och självförtroendet. Ibland kan det hända att du hittar på små vita lögner för att dölja dessa. Du har även svårt att fatta beslut och sedan hålla dig till dem.
När det gäller kärlek är du den som drömmer om den eviga förälskelsen. I val av partner gör det ingenting om denne/denna har samma intressen för det konstnärliga som du men han/hon får absolut inte vara en soffpotatis.
Tvåor regeras av månen och färgerna som passar dem bäst är olika gröna nyanser, naturfärgat och vitt.
Andra bloggar om: test, numerologi
Everybody was kung-fu fighting Those cats were fast as lightning...
I flera veckor har barnen tjatat om att få se "Pandafilmen" dvs Kung Fu Panda-Prepare for awesomeness. och idag var det smygpremiär i Luleå så jag bokade biljetter till hela familjen. Eftersom barnen skulle med så fick det ju bli svenskt tal så därmed ingen Jack Black. Tyvärr är inte alltid dialogen lysande på svenska och jag hade gärnat velat höra den på engelska.
Filmen handlar om pandan Po som jobbar i familjens nudelrestaureng men om nätterna drömmer han om att han är en legendarisk kung-fuhjälte som till och med "Furious Five" bugar inför. Att Po skulle kunna vara en mästare på kampsport ter sin aningen omöjligt med tanke på hans kondition och kroppshydda. Men finns det vilja, envishet och rätt sorts morot så går allt brukar man ju säga. Och när drakkrigaren skall utses så vill Po vara där på första parkett och se vem av de "Furios Five" som blir vald. Men det går aningen galet och han missar deras fight. Men skam den som ger sig, plötsligt finner sig Po i en knivig sits, han skall bli hjälten som han drömt om att vara och dessutom rädda byn från det onda.
Mästare Shifu har ett svårt jobb framför sig och "Furious Five" är int direkt glada över sällskapet, de har ju tränat sen barnsben för att bli drakkrigare.
Kung Fu Panda är en söt och charmig film, smårolig emellanåt barnen hittade direkt sina favoritscener som jag säkerligen kommer få höra om och om igen. Med tanke på att Jack Black gör huvudrollsrösten på engelska var jag rädd för prutt- och raphumor som jag förknippar med honom men filmen är skönt befriad från sådant. Animationerna är för det mesta riktigt snygga och slagsmålsscenerna är sköna parodier på kampsportsfilmer. De hänger i luften i minuter och böjer alla sina leder på omöjliga sätt.
Jag funderade lite i början av filmen på hur barnen skulle reagera på att se en film med rätt mycket slagsmål, jag som är lite halvrestriktiv med vad de får se på TV. Men det var rätt lugnt, slagsmålen var "snällt" gjorda.
Det hade varit kul att få veta lite mer om de "Furious Five" och hur de hamnade hos Mästare Shifu, de hade också gärna fått vara med lite mer för de var så sköna.
Så filmen får 4 långa trappor av mig i betyg.
När vi kom hem lekte barnen kung fu i vardagsrummet en bra stund, fick tala om för Vincent att det han lär sig på karaten stannar på dojon hemma måttar man inte sparkar mot lillebrors huvud (men jag är impad hur högt ungen kan sparka och vilken kontroll han har). Vincent påminde Herman hela tiden "Håll upp garden eller blockera så du inte åker på däng" :-) Men båda var väldigt noga med att hålla avstånd och bara slå i luften så jag lät dem leka. Det kanske blir en kampsportskille av Herman så småningom oxå, han har sagt att han vill prova att börja i karate igen nu i höst. De är så roliga när de leker tillsammans, de kom på att kung fu kunde de ju inte så de "uppfann" Vin Fu istället :-)
Men filmens budskap verkar i alla fall ha bitit sig fast i barnen, de har diskuterat det hela eftermiddagen.
Andra bloggar om: Kung Fu Panda, film, recension
Filmen handlar om pandan Po som jobbar i familjens nudelrestaureng men om nätterna drömmer han om att han är en legendarisk kung-fuhjälte som till och med "Furious Five" bugar inför. Att Po skulle kunna vara en mästare på kampsport ter sin aningen omöjligt med tanke på hans kondition och kroppshydda. Men finns det vilja, envishet och rätt sorts morot så går allt brukar man ju säga. Och när drakkrigaren skall utses så vill Po vara där på första parkett och se vem av de "Furios Five" som blir vald. Men det går aningen galet och han missar deras fight. Men skam den som ger sig, plötsligt finner sig Po i en knivig sits, han skall bli hjälten som han drömt om att vara och dessutom rädda byn från det onda.
Mästare Shifu har ett svårt jobb framför sig och "Furious Five" är int direkt glada över sällskapet, de har ju tränat sen barnsben för att bli drakkrigare.
Kung Fu Panda är en söt och charmig film, smårolig emellanåt barnen hittade direkt sina favoritscener som jag säkerligen kommer få höra om och om igen. Med tanke på att Jack Black gör huvudrollsrösten på engelska var jag rädd för prutt- och raphumor som jag förknippar med honom men filmen är skönt befriad från sådant. Animationerna är för det mesta riktigt snygga och slagsmålsscenerna är sköna parodier på kampsportsfilmer. De hänger i luften i minuter och böjer alla sina leder på omöjliga sätt.
Jag funderade lite i början av filmen på hur barnen skulle reagera på att se en film med rätt mycket slagsmål, jag som är lite halvrestriktiv med vad de får se på TV. Men det var rätt lugnt, slagsmålen var "snällt" gjorda.
Det hade varit kul att få veta lite mer om de "Furious Five" och hur de hamnade hos Mästare Shifu, de hade också gärna fått vara med lite mer för de var så sköna.
Så filmen får 4 långa trappor av mig i betyg.
När vi kom hem lekte barnen kung fu i vardagsrummet en bra stund, fick tala om för Vincent att det han lär sig på karaten stannar på dojon hemma måttar man inte sparkar mot lillebrors huvud (men jag är impad hur högt ungen kan sparka och vilken kontroll han har). Vincent påminde Herman hela tiden "Håll upp garden eller blockera så du inte åker på däng" :-) Men båda var väldigt noga med att hålla avstånd och bara slå i luften så jag lät dem leka. Det kanske blir en kampsportskille av Herman så småningom oxå, han har sagt att han vill prova att börja i karate igen nu i höst. De är så roliga när de leker tillsammans, de kom på att kung fu kunde de ju inte så de "uppfann" Vin Fu istället :-)
Men filmens budskap verkar i alla fall ha bitit sig fast i barnen, de har diskuterat det hela eftermiddagen.
Andra bloggar om: Kung Fu Panda, film, recension
The Happening
Jag är glömsk. Har ju helt glömt bort att skriva något om senaste filmen jag var och såg för några veckor sedan.
Jag var och såg The Happening, hade inga förväntningar på filmen, inte läst något om den bara sett trailern som verkade lovande, den avslöjade dock väldigt lite. Och det är nästan ett måste gällande denna film, man skall inte veta för mycket. Filmen är 75 minuter lång och länge hade definitivt inte passat för det blir aningen enformigt ett tag. Det är definitivt inget mästerverk som Sjätte sinnet, det kommer nog vara svårt att toppa den även om många hyllar Signs och Lady in the Water (som jag fortfarande har osedda).
Det jag tyckte var mest trist i filmen var att skådespelarna inte verkade göra sitt yttersta, det fanns ingen kemi och ibland spelade de över rejält. Och lite bakgrund till den tilltrasslade kärslekshistorien hade inte heller skadat eller så hade man kunnat utelämna denna sidoberättelse helt. Men jag gillade fotot i filmen,Hynek Pallas skrev i sin recension (läs den inte innan du sett filmen om du vill se den):
En kommentator till kritikern Helenas på Bloggywood recension skrev
Musiken i filmen var diskret och hjälpte till att bygga upp stämningen, precis som den skall men ibland var den för uppenbar och för tidigt. Musiken skall inte avslöja vad som kommer att hända då missar man ju hela överaskningsmomentet. Detta hände tyvärr flera gånger i filmen.
Jag tror man har störst behållning av filmen om man är intresserad av psykologi/sociologi och funderar på hur människor beter sig i grupp, funkar i kriser mm. skadar inte heller.
Bäst i hela filmen är Ms. Jones, hon är riktigt läbbig där i sin stuga.
Filmen får tre Hot Dogs (kanske en är halväten för jag saknar en twist i filmen, nu är den för slätstruken och uppenbar men twisten är väl att det inte finns någon twist :-).
Andra bloggar om: The Happening, recension, film
Jag var och såg The Happening, hade inga förväntningar på filmen, inte läst något om den bara sett trailern som verkade lovande, den avslöjade dock väldigt lite. Och det är nästan ett måste gällande denna film, man skall inte veta för mycket. Filmen är 75 minuter lång och länge hade definitivt inte passat för det blir aningen enformigt ett tag. Det är definitivt inget mästerverk som Sjätte sinnet, det kommer nog vara svårt att toppa den även om många hyllar Signs och Lady in the Water (som jag fortfarande har osedda).
Det jag tyckte var mest trist i filmen var att skådespelarna inte verkade göra sitt yttersta, det fanns ingen kemi och ibland spelade de över rejält. Och lite bakgrund till den tilltrasslade kärslekshistorien hade inte heller skadat eller så hade man kunnat utelämna denna sidoberättelse helt. Men jag gillade fotot i filmen,Hynek Pallas skrev i sin recension (läs den inte innan du sett filmen om du vill se den):
Det brukar sägas att de läskigaste filmmonstren är de som vi inte får se: i The Happening har Shyamalan fotat vardagsnaturen – vinden som böjer gräset och rasslar löven i träden – så att vi skall tänka om när vi ser den. Man måste nog vara en svår pollenallergiker för att finna det skrämmande, oavsett budskapets vikt.och jag håller inte med, jag tyckte att de verkligen fått till just de bitarna som skrämmande, tänk om....
En kommentator till kritikern Helenas på Bloggywood recension skrev
När självmorden är det roligaste i en film, då har det gått för långt..Och självmorden var ofta roliga, knäppa och tillskruvade men ofta lite för mycket. Jag satt ofta och funderade på hur/vad hinner man tänka om man gör det på det sättet, vad får en människa att göra så och det kunde vara lite kusligt. G som jag såg filmen med tyckte oftast att de var trista och inte alls skrämmande men vi var överens om att vissa oväntade kroppsansamlingar fick en att hoppa till.
Musiken i filmen var diskret och hjälpte till att bygga upp stämningen, precis som den skall men ibland var den för uppenbar och för tidigt. Musiken skall inte avslöja vad som kommer att hända då missar man ju hela överaskningsmomentet. Detta hände tyvärr flera gånger i filmen.
Jag tror man har störst behållning av filmen om man är intresserad av psykologi/sociologi och funderar på hur människor beter sig i grupp, funkar i kriser mm. skadar inte heller.
Bäst i hela filmen är Ms. Jones, hon är riktigt läbbig där i sin stuga.
Filmen får tre Hot Dogs (kanske en är halväten för jag saknar en twist i filmen, nu är den för slätstruken och uppenbar men twisten är väl att det inte finns någon twist :-).
Varmkorvar är underskattade - dom har en ball form och innehåller massor med protein.
Andra bloggar om: The Happening, recension, film
11 juli 2008
Rödbergsfortet
Under gårdagen spenderade vi några timmar uppe på Rödbergsfortet. Man får ju ta och se de turistmål som finns i den egna staden.Vi var uppe strax innan kl 13 så barnturen skulle vara, ett äventyr på fortet. Våra barn togs om hand om av en guide och vi vuxna kunde därmed haka på en vuxentur som startade samtidigt. Perfekt.
Vi gick med vår guide runt inne i fortet och fick dess historia, levnadsbeskrivningar och skrönor berättade för oss. Guidningen tog ca 90 minuter. När vi precis skulle upp på toppen för att se kanonerna kom våra barn och anslöt, då var deras tur slut och guiden visste ju på ett ungefär var vi var så hon kom och överlämnade barnen så de fick följa med upp.
Barnen hade fått leta upp guld och fått var sin "guldklimp" med sig hem. Efter vår guidning fikade vi och tog vi oss egna promenader runt de saker som fanns utomhus. Barnen visade glatt var de hade fått korsa ett minfält och var de hemliga tecknena som ledde dem rätt fanns.Detta är en aktivitet jag kan rekommendera för både vuxna och barn, smidigt att man kan lämna barnen och gå på egen tur om man kommer till 13-turen. Skönt att för en gångs skulle kunna få lyssna och se på saker utan en otålig 5,5- och 7-åring med sig.
I mitt Picasagalleri finns några bilder från vår dag på fortet. Du kan även se det som bildspel här:
Andra bloggar om: Bodens färstning, Rödbergsfortet, Boden
Den ser trevlig ut!
Jalle pratade om Garmin Oregon häromdagen men då fanns knappt någon info att få tag på (d hade ju inte släppts ännu). Men idag finns det info och jag såg detta på Navigadget.com.
Den verkar onekligen trevlig Oregon 400t. Men som kartfetischist skulle jag aldrig ge mig ut i skog och mark med bara en GPS i näven. Men när man står vilse någonstans vore det skönt att ha en i fickan att lirka upp för att hitta igen var man är. Men det är aningen dyrt för sådana enstaka tillfällen (säger hon som alltid är lite vilse).
Andra bloggar om: Garmin, Oregon 400t, GPS
Den verkar onekligen trevlig Oregon 400t. Men som kartfetischist skulle jag aldrig ge mig ut i skog och mark med bara en GPS i näven. Men när man står vilse någonstans vore det skönt att ha en i fickan att lirka upp för att hitta igen var man är. Men det är aningen dyrt för sådana enstaka tillfällen (säger hon som alltid är lite vilse).
Andra bloggar om: Garmin, Oregon 400t, GPS
Vad då erbjudanden?
På aftonbladet.se lyckades jag klicka på något i reklamspalten "Lokala erbjudanden i Norrbotten" och hamnade här. Men på vilket sätt är detta erbjudanden? Det är ju bara en massa banners med företagsnamn och telefonnummer, inte går de att klicka på heller (jo en gick att klicka på den till [Presenta & Här]. Jag hoppas inte företagen betalar något för att vara med där. Och kalla det erbjudanden är väl ändå falsk marknadsföring eller skall jag ringa upp till företagen och säga "Hej, jag ringer er för jag såg er annons på Lokala erbjudanden i Norrbotten, vilket är ert erbjudande?"
Andra bloggar om: erbjudande, reklam, vilseledande marknadsföring,
Andra bloggar om: erbjudande, reklam, vilseledande marknadsföring,
Lycka till nu!
Läste nyss pressreleasen från Operax om att NetSocket har köpt konkursboet. Hoppas nu det går vägen och att vi snart får se produkterna rulla ut. Förhoppningsvis genererar det på sikt nya arbetstillfällen i Luleå igen, mer än de som nu stannar kvar.
Så glad över att flera av mina gamla arbetskamrater på detta sätt får behålla sina jobb. Kommer för alltid sakna den gemenskap vi hade på Operax, det var en speciell anda.
LYCKA TILL!
Själv blir jag arbetslös på måndag men det varar ju inte så länge.
Andra bloggar om: Operax, NetSocket, Luleå, jobb
This acquisition strengthens NetSocket’s European presence and provides NetSocket with a significant team presence in Luleå, Sweden, as its European base of operations with key personnel including former Operax founders and technical staff.
Så glad över att flera av mina gamla arbetskamrater på detta sätt får behålla sina jobb. Kommer för alltid sakna den gemenskap vi hade på Operax, det var en speciell anda.
LYCKA TILL!
Själv blir jag arbetslös på måndag men det varar ju inte så länge.
Andra bloggar om: Operax, NetSocket, Luleå, jobb
Ull eller vad?
Hittade ett par trosor utan söm i grenen (en cyklist efterlyste sådana) och tipsade om dem. Läste visst texten lite slarvigt för jag var övertygad om att de var i ullfrotté. Undra hur jag kunde få för mig det?Andra bloggar om: Vilseledande marknadsföring
Det blev inte sju mil
Låt mig säga att 7 mil var aningen överoptimistiskt i nya skor och med ryggsäck men man måste ju sätta målet högt.
Dag 1 8 juli 2008
Min tanke var att komma iväg kl 10 på morgonen men en massa saker kom i vägen och jag velade fram och tillbaka under dagen om jag skulle skjuta på det en dag men tillslut bestämde jag mig för att gå iväg så fick det bli som det blev. Kl 14:30 kom jag iväg och med lätta steg och inte allt för tung ryggsäck (fastän en vägde närmare 10 kg med mat och vatten) lämnade jag hemmet. Första kilometerna var rent transportsträcka genom utkanten av stan för att komma bort till kanten av Bodens södra skjutfält. Folk stirrade en aning när man kommer med fullackad rygga med ett liggunderlag utstickandes. De undrar nog var man varit/var man skall.
Gick och surade över att jag hade glömt att ladda min Garmin FR, den fick akutladdas i ca 1 timme innan jag gick men den pep då och då och sa att den hade ont om batteri. Den skulle inte hålla hela dagen.
Jag tog mig till Bodens reningsverk och gick över gångbron till andra sidan älven, sådär ja nu var jag på rätt sorts underlag. Marken längst med älven är sandig men ganska lättgången så jag tog mig snabbt fram och fick nyfikna blickar av fiskarna längst med stranden. En snabbkik på kartan sa att vid vändplatsen skulle det vara lagom att vika av uppåt.
Kollade uppenbart på kartan lite slarvigt, för när det dök upp en vändplats svängde jag glatt uppåt från stranden utan att jämföra karta och verklighet. På kartan syntes det att jag skulle ha gått en liten bit till längst älven men längre upp och sen svänga av på en traktorstig, nu kom ut på "stora vägen" ca 900 meter fel. Denna felnavigering gjorde att jag blev mycket förvånad när jag stötte på motorbanan vilket kanske syns, där skulle jag ju inte vara alls. Min ena fot ömmade lite, hade snört åt snöret för hårt. Så det var lite komiskt att få syn på denna skylt.
Jag tog mig förbi motorbanan och hamnade i en terräng som bestod av massor med sand, man körde uppenbarligen offroad med motorcykel även här. Det var riktigt segt att gå i. Men tillslut kom jag ut till vägen där jag borde ha varit och hittade igen traktorspåret jag tänkt följa. Det var riktigt mysigt att gå över ängar med högt gräs. Torrt och fint. Men plötsligt försvann traktorspåret så jag fick gå på kompassriktning mot en vändplats där jag skulle vika av mot dalen mellan Kallasjöberget och Bjässberget (som är ett Natura 2000 område). Men det gick finemang, gick förbi fina hjortronställen och åkerbärställen, förhoppningsvis kan jag ta mig dit igen senare i år. Det såg mycket lovande ut med hjortronen måste jag säga.
Jag gick på en oerhört fin väg upp till Tosktjärnen som ligger mellan bergen, vilken gömd pärla i naturen. Synd bara att det var så grymt myggigt. Här önskar jag att kommunen kunde röjt lite och satt upp en bänk eller så för medhavt fika. Men det är klart de vill väl inte göra något sådant inom skjutfältet antar jag.
Hit skall jag nog ta barnen lite senare när det är mindre mygg, måste bara kolla skjutvarningar och sånt först.
Jag fortsatte min vandring längst traktorvägen mot Mockträsk. Det var väldigt fin väg en bra bit men även bitbvis väldigt blött, fick gå långt upp på sidan ibland. Efter 1,1 mil kom jag till ett ställe där vägen såg ut att vara torr lera så jag tog ett kliv och slurp vägen slukade mitt ben nästan upp till knät, fick inte loss foten och var tillslut tvungen att ta ett steg till, försökte hitta en torr plats att sätta andra foten på men det gick värre gled ner i den sugande leran upp till knät. Lyckades sträcka mig framåt (med kramp i låret som resultat) och få fast händerna i några grenar som växte vid vägen och höll mig fast medan jag sakta drog upp först ena benet (nej mina nya skor får inte fastna i leran for det genom huvudet) och sen andra benet. Båda dojjorna satt fast (tack Salomon för bra snörsystem). Jag blev aningen uppgiven, mina byxben var leriga som attan, blöta och tunga och i mina skor sipprade leran mellan tårna. Fan vad jag ville vända och gå hem just då.
Jag var gråtfärdig, arg och sur pga min egen dumhet, varför testade jag inte med en pinne eller nåt? Jag hade ju inte med mig några extrabrallor. men kom på att de var zipp off vilket betyder att jag kan ju ta av det leriga och skölja i en bäck eller fråga någon i Mockträsk om jag får låna trädgårdsslangen så jag gick vidare. Vandrade en bra stund i högt gräs igen och plötsligt var den mesta leran borta från byxbenen. Det ytliga på skorna försvann oxå rätt snabbt och vattnet jag hade fått in i skon pressades ut, men kvar blev sand, en jävla massa sand. Försökte stanna flera gånger för att tömma ur sanden (och byta strumpor, hade hoppats att kunna skölja fötterna i lite vatten) med blev anfallen av hundratals mygg, det gick bara inte att stå stilla.
Det som är lite kul när man går ute på skjutfältet är att de har tydligt markerat upp var det finns fornminnen, skyltar och plastband så att inte stridsfordonen skall köra sönder dem eller skjuta sönder dem. Och ca 25 minuter efter lerincidenten dök det upp en underlig formation av träd bredvid vägen. Det stod granar tätt tätt i en rektangel. Var tvungen att gå in mellan träden och titta och det hade stått ett hus (man såg grunden) vid ena kortsidan så granarna måste ha varit häck. Synd bara att det inte fanns någon info om fornminnet. Fotot togs mot ena hörnet.
Strax efter detta skulle det gå en gångstig in till höger men den var så otydlig att jag missade den först och gick ett par 100 meter för långt och insåg som tur var att jag inte skulle passera något träsk här. Fick vända om och från andra hållet syntes stigen bättre. Den var inte direkt tydlig, mer ett väldigt övervuxet traktorspår och här och var påminde det mer om en hinderbana med kroknade eller nedfallna träd. Om man kollar min väg på kartan som GPS:en ritar ut så har jag avvikit från stigen ett tag (se 1 på kartan nedan) men det var för att det plötsligt var sjöblött i marken, det gick bara inte att följa stigen utan jag fick hoppa fram på tucor, balansera på nedfallna träd odl. Och då hände det, jag fick kramp i mitt högra ben, det gick inte att röra en millimeter, helt stelt hela benet. Efter ca 1 minuts krampande, svärande och lätt panik lyckades jag ta tag i en björk, bita ihop och trycka ner min häl mot en sten samtidigt som jag med andra foten balanserade på en stock. Krampen släppte men benet fortsatte att vara stelt ett bra tag.
Strax efter att denna bilden tagits befann jag mig på ett kalhygge. Innan hade stigen gått att se för att man såg öppningen bland träden, men mitt på kalhygget försvann den bara, och kalhygget skulle inte ens finnas enligt min karta. 
På hygget hittade jag dock något trevligt, små orkidéer (tyvärr var jag alldeles vimmelkantig när jag skulle fota så jag kunde inte se om jag hade fokus på blomman eller inte, inte var svaret ser jag nu). Tyvärr vet jag inte vilken sort det var och det är svårt att avgöra från mitt kassa foto, lite sur att jag inte bet ihop och tog fler bilder tills jag visste att en var bra, men hungrig, trött och arg är man inte en superfotograf. Jag hade tagit ut kompassriktningen mot bron i Mockträsk så jag visste i alla fall åt vilket håll jag skulle. Som synes av inringat område 2 så var jag väldigt nära stigen 2 gånger men jag kunde aldrig se den för terrängen var väldigt snårig slyskog i utkanten av hygget, min fart minimerades till nästan noll, jag såg inte mer än 50 cm framför mig max och marken gick inte att se pga högt gräs. Flera gånger trampade jag fast i gamla kvistar och fälld sly. När GPS:en visade 1,3 mil så fick jag ett enormt krampanfall igen denna gången i vänster ben. Var beredd att lägga mig ner i slyn och bara dö men det fanns ingenstans att lägga sig ner så det var ju bara att åter igen försöka trampa bort krampen. Tårarna sprutade så ont gjorde det och den jävla snårskogen verkade inte ha något slut alls. Tror jag irrade omkring i snåret i 45 minuter. Kom tillslut ut på en äng och trodde jag var på en som var närmare byn men icke, det var ytterligare ett snår att passera, denna gång aningen glesare så jag bröt itne ihop totalt. Kom ut på en sommarstugetomt och tassade snabbt förbi (Säkerligen olovlig väg enligt Brottsbalken). Precis då tog batteriet i min FR slut. Så resten av sträckan fick jag sen återskapa i MapSource.
Gick längst vägen bort mot bron över Mockträsket, hade helt slut på vatten i min drickflaska (hade dock vatten till matlagningen i ryggan), blodsockret var i botten och min tanke var att knacka på hos någon och be om att få flaskan fylld. Första huset såg tomt ut, andra huset så var de ute och höll på med traktorn och jag ville inte störa, tredje huset såg oxå tomt ut och djärde huset kunde jag se en massa folk sitta på en inglasad veranda och äta middag, de stirrade på mig liksom familjen jag mötte på vägen. Jag lovade mig själv att knacka på när jag väl kommit över bron men visste om det inte skulle funka kunde jag alltid ta mig ner till Olle och Lena i Norriån där vi har katterna på djurbegravningsplatsen så de känner jag (jag är skyldig Olle 200 kr oxå så det vore ju en plan, enligt min färdplan skulle jag ändå passera där). Men så plötsligt är jag vid ett litet hus där jag ser en dam komma ur huset precis så jag tar mig mod och frågar och visst hon fylde så gärna min flaska. Vi småpratade om mygg, knott och rensning av land en stund och hon undrade hur långt jag hade tänkt att gå. Tja en mil till får det väl bli innan jag slår upp tältet tyckte jag. Hon skrattade och sa "Slå upp det på en blåsig äng bara så du slipper knotten och myggen". Sen gick jag vidare. Kikade lite på kartan, det började skymma lite, inte mörkt men inte dagsljus heller och såg att det fanns ett ställe som hette Kallberget 4-5 km bort där kunde jag kanske ha fin utsikt och äta min middag i alla fall.
Bestämde att jag skulle ta ett beslut när jag stod i korsningen mot Kallberget eller Norriån. I korsningen fanns ett vindskydd. Kom på att jag hade en myggkepa i ryggan så jag tog på mig den och min fleecetröja och satte mig ner några minuter för att kolla fötterna för första gången. Fick bort en del sand ur strumporna och såg att det som gjorde ont ännu inte gått sönder i alla fall. Men de var för skitiga för att börja plåstra om. Käkade en banan och kände humöret gå upp igen. Bestämde mig för att det skulle bli Kallberget, var det inget fint där hade jag ett par kilometer bort till Norriån där jag vet var man kan slå upp ett tält om än nära vägen och lite kusligt nära djurbegravningsplatsen. Eller kika på kartan och bestämma något annat ställe men jag var mest omringad av myrar och sjöar.
Sagt och gjort jag knatade till Kallberget och gick förbi en liten lägerplats med eldstad och bänkar på vägen upp för berget, längst upp på berget stod en stor militärmast mitt på en grusplan. Det var ju inget trevligt ställe alls. Gick ner till grillplatsen igen och satte mig. Här blir perfekt att äta, kan tända en eld oxå så slipper jag myggen. Samlade lite torra pinnar och ved att elda med. Elden tog sig snabbt och plötsligt var det möjligt att ta av myggkepan och fleecen och inga mygg anföll.
Tog fram mitt lilla kök och måttade upp vatten till maten och satte mig ner och begrundade kartan försökte fundera på vart jag skulle hinna innan klockan blev allt för mycket, för mitt tänkta mål från 
början låg nästan 2 mil bort. Men då slog latmasken till, tältpåsen och sovsäckspåsen låg bredvid mig (hade köket i botten) och de skrek, använd oss. Jag tittade mig omkring och såg att framför eldstaden fanns faktiskt ett utrymme som verkade vara stort och platt nog, bara en massa kottar i vägen. Så jag började fösa alla kottar åt sidan, några slängde jag på elden. Och medan min gasbrännare kämpade på med att värma 3,6 dl vatten utan ett lock på kastrullen (klantbea) så satte jag upp tältet. Det gick snabbt och enkelt.
In med sovsäcken och lite lösa grejer i tältet, sen var det bara att hälla det varma vattnet i REAL sötsur kycklingpåsen, stänga igen, skaka om och vänta 5 minuter. Middagen är serverad. Har hört så mycket gott om REALs mat att det blev det naturliga valet när jag skulle köpa torrmat. Det var helt ok, ingen kulinarisk höjdare kanske men helt ätbart, lite mer krydda hade inte skadat. Vet att några skall ta med sig sådana här i den egna packningen för att slippa Blå Bands under Fjällräven Classic vilket det nog lutar åt för mig oxå. Dels har jag smakat flera Blå Bands tidigare och inte direkt varit nöjd med dem och dels så måste jag ha mat som jag vet är garanterat svampfri, vore inte roligt att komma till en matutdelning och inse att det var en svampgryta eller liknande och få gå hungrig. Nä några påsar egen mat får nog följa med.
Efter maten kände jag mig mycket piggare, hade nog kunnat gå en stund till men nu var ju tältet uppslget och klart så det var bara att stuva in resten av grejerna och krypa till kojs. Men först en kisspaus. Satte mig vid slänten ner mot myren och kände myggorna attackera baken på mig. Tittade ner för slänten och där låg en havererad minibuss. Hoppas att det gick bra för dem som eventuellt var i bilen när den kanade ner för berget.
Efter uträttat behov lade jag på några små pinnar till på elden för att hålla myggen borta lite till och satte mig i tältets öppning. Drog av mig mina leriga skor och byxor samt strumpor, de fick ligga ute i absiden tillsammans med ryggan. Inne i tältet var det varmt och skönt, klädde av mig resten av kläderna och tvättade av mina fötter med våtservetter som fanns i förstaförbandslådan. Såg att på knölarna vid stortån hade huden nu skavts av, på tårna bredvid stortån verkar jag ha slarvat med nagelklippningen = lätt nageltrång och mellan stortån och nästa tå hade jag en blåsa. Skadorna var identiska på båda fötterna. Men på hälarna och under foten i övrigt ingenting vilket var skönt.
Satte inte på några plåster eller nåt då utan lät det få luftas istället. Kröp ner i sovsäcken och tog fram min bok Montecore: en unik tiger. Den är rolig och lätt att läsa en liten bit i taget. Efter bara 2 kapitel kände jag hur ögonen började gå ihop och klockan var bara 20:30. Dags att nanna kudde med andra ord fast utan kudde. Jag studerade dock kartan en liten stund men insåg att det var lönlöst att planera nu så trött som jag var. Jag låg och lyssnade på alla ljud, det lät som det regnade men det var bar mygg som flög mot tältduken (de som hamnat mellan ytter och innertältet. Somnade till rätt snabbt men vaknade av ett hiskeligt brak ca 40 minuter senare och såg en skygga, mest troligtvis var det en älg som brakade förbi rätt nära tältet. Nu lät det än mer som det regnade så jag stack ut en hand och javisst nu duggade det lite ute. Mysigt. Somnade om till ljudet av regnet. Vaknade efter en timme och var toktörstig, det var varmt i tältet, drack upp mitt sista vatten ur lilla flaskan nu fanns det vara ca 3,5 dl kvar i den stora. Det skulle behövas om jag skulle tillaga frukostgröten.
Dag 2 9 juni 2008
Jag sov lite halvoroligt, och vaknade rätt ofta, det blev ju aldrig mörkt och så var det varmt. Dessutom hade jag lyckats placera tältet i lite lite lutning så att om jag låg åt ena hållet hade jag huvudet neråt och när jag låg åt andra hållet hade jag en gnöl i marken precis vid höften. Men fram emot 5-6-snåret somnade jag till ordentlig och sov till 8. Vaknade tämligen utvilad väcktes av ljudet av röjsågar. Undrade hur långt bort de var, tänk om de kommit upp för berget och sett mitt lilla tält där, vad skall de tro :-)
Plåstrade om fötterna med compeed på stortåknälarna och lindade självhäftande gastejp runt nageltrångstårna, blåsorna mellan tårna gick ju ändå inte att göra något åt och de kändes inte.
Satt och övervägde om jag skulle ge mig ut till myggen (absiden var full av dem) och koka upp vatten till gröten eller om jag skulle ta det jag packade ner som "nödmat" dvs en energibar och 3 fiberknäcke samt lite röktrenköttsost på tub. Valet föll på det senare, vilket gjorde att jag kunde sippa lite vatten nu och spara resten till senare. Jag hade ju ingen aning om vilket vatten som var tjänligt ute på skjutfältet, en stor miss i min tankegång när jag planerade turen.
Studerade kartan medan jag åt min frukost, och velade fram och tillbaka, en lång tur nu eller en kort? Lång, kort... Tittade på vattenflaskan och på himlen, stora tunga moln och en halvfull vattenflaska. Hmm inte långpromenad idag inte dessutom kan det vara dumt att utmana fossingarna, de var ju inte helt rena från lera heller. Skorna var torra i alla fall och det var skönt att dra på ett par torra yllestrumpor.
Bestämde mig för en väg hemåt som skulle ta mig förbi några av A8-kulisserna i alla fall så jag kunde fota dem, tyvärr fick jag skippa Hattmyran och Centralkröken.
Strax efter 9 var allt nerpackat i ryggsäcken igen och med förvånansvärt lätta steg gick jag ner från berget, fast berg är väl att ta i knabbe/kulle är nog mer rätt.
Gick på ett traktorväg som det heter på kartan men överallt längst vägen stod det "Stridsfordonstråk". Såg på kartan att det skulle gå raka vägen fram och över Vändträskån så jag följde vägen, efter bara en liten bit träffade jag på röjarna och de nickade till häslning och jag knatade vidare. Funderade på det här med att vägen skulle gå över ån, hade ju några dagar tidigare åkt över ån uppe på Värnbron någon kilometer bort och där var det brett. Stridsfordon kanske tar sig övr utan bro?
Jo mycket riktigt framme vid ån gick det inte att ta sig över, det hade kanske gått att vada men det var fyllt med runda stenar i vattnet och mycket strömt. Så jag fick vända om och gå runt en annan väg parallellt med ån och kom ut vid Värnbron istället. Det är ett vackert ställe, ån flyter sakta fram och träden står glest. Några näckrosor klamrar sig fast på vattenytan.
En snabb titt på kartan igen, svårt val, rka vägen hemåt eller ta en omväg på 2 km för att komma där jag först trodde jag skulle ha kommit ut om jag tagit mig äver ån på rätt ställe. Himlen fortfarande rätt mörk och grusvägen lättgången samt att den passerar flera A8-kulisser (se separat inlägg mer lite mer förklaring om vad kulisserna är och den info jag har om dem) fick bli min ursäkt för den kortare vägen.
Snart var jag framme vid Almings Signal där jag pustade ut några sekunder och försöktestå så att båda stolparna skulle komma med på bild utan att blöta ner fötterna allt för mycket.
Sen fortsatte jag Centralvägen framåt och på vänster sida fick jag syn på ett litet litet hus mellan träden och en skylt "Jaktstugan". Gick dit och hittade något som borde vara en A8-kuliss med tanke på storleken.
Tillbaka ut på Centralvägen och några 100 meter senare var det dags för Bodsjötorpet på min vänstra sida. Huset är så gulligt med sin lilla veranda. Kanske aningen luftigt att bo i.
Vid Bodsjötorpet funderade jag på om jag skulle svänga av ner mot SIB-anläggningen (Strid I Bebyggelse) den lila kulisstaden som används för att träna strid. Men mest troligt skulle detr väl vara avspärrat där och jag kanske var tvungen att vända om flera km så jag skippade det. Istället fortsatte jag mot en traktorväg som skulle gå parallellt med Boden-Seletvägen en bit. Det var en riktigt bra traktorväg lite lagom backig. Den kom ut på Boden-Seletvägen en bit bort precis i höjd med Shellmackskulissen.
Nu skulle jag enligt min karta behöva gå längst med storvägen men se det behövdes inte för militärerna hade anlagt en stridsfordonsled parallellt med vägen på andra sidan så jag såg mig för och skuttade raskt över vägen. Nu hamnade jag åter i rätt tung sand och på en väg jag inte riktigt visste om den skulle leda mig dit jag ville, den hade ju lika gärna kunnat slutat i intet eller vända 90 grader in i skogen. Men jag hade tur, den fortsatte rakt fram mot Väderkvarnshöjden och Aldersjön dit jag var på väg. Åter igen var det dags att skutta över vägen, denna gång för att föreviga en väderkvarn.
Jag bestämde mig för att sitta ner en stund på en brygga vid sjön. När jag kom fram anlände precis en familj, pappa och tre barn som med bestämda steg intog stora bryggan. Själv valde jag att gå till en av de mindre bryggorna och satte mig längst ut. En gång i tiden har de haft serveringsvagn ute vid stranden men det verkade de inte ha längre eller så var det det såliga vädret som gjort att de inte kört dit den. Hade suttit finfint med en glass. Men istället åt jag en energikaka och drack lite vatten. Njöt av lugnet på stranden som var öde förutom mig och pappan med barnen.
Panik kartan var borta, hade jag tappat ner den i sjön? Sprang tillbaka till bryggan för att kolla men ingen karta syntes till. Tillbaka upp samam väg som jag gått ner till bryggan och ja där i sanden låg kartan i sitt fodral. PUH. Nog hittar jag hem från Aldersjön men det är trist att bli av med karta, kompass och fodral så där.
Nu fortsatte min väg längst med stridsfordonleden ända fram tilö Rödberget. Eftersom jag aldrig varit upp på toppen så tänkte jag att detta kunde ju vara ett bra tillfälle. Kan säga att vägen upp (där man kör ner med bilar) var brant och det var aningen jobbigt. Men oj så glad jag blev över att det fanns ett fik där uppe. Köpte mig en rabarberkaka (jättegod), Chamis och en kopp te. Sådär ja humöret på topp. Såg att de hade äventyrsvandring för barn där uppe kl 13 varje dag och bestämde att det skall barnen få åka på i morgon.
Nervägen var lättare och snart stod jag vid den gamla gångbron där min vandring i icke-stadsmiljö hade börjat dagen innan. Så nu var det bara transportsträcka hem igen, klockan var kring 13:30. Vet inte exakt vad klockan var när jag kom hem men det bör ha varit kring 14:15 ungefär. Trött i benen och en miljard myggbett som kliade. Av någon anledning stack min högeraxel fram mer bakom ryggsäcksremmen och på en yta av 7x5 cm slutade jag att räkna vid 50 myggbett. Fan vad de kliar.
Totalt blev det halva sträckan jag hade tänkt gå men jag är inte ledsen för det. Hade jag kommit iväg tidigare första dagen hade det nog blivit fler mil men nu hamnade jag på ett sovställe som inte gav mig så många val dag 2 mer än en kort tur hem eller en väldig omväg hem som kändes lite för omotiverat. Jag gav mig ut för att testa utrustningen och det gjorde jag ju så syftet med turen funkade ju.
Skorna gick inte att skölja av bara, testade med trädgårdsslangen, körde dem i ett sköljprogram i maskinen men icke de var fortfarande ljusbruna (nätet i dem skall vara limegrönt). Så tillslut blev det ett 30-gradersprogram med tvättmedel så nu är de hyfsat rena.
Fötterna fick sig en rejäl omgång i duschen för rena var de inte. Men förvånansvärt hela. Jag och nya skor brukar inte vara någon rolig historia.
Andra bloggar om: Träning, vandring, Bodens södra skjutfält, Boden, utrustning
Dag 1 8 juli 2008
Min tanke var att komma iväg kl 10 på morgonen men en massa saker kom i vägen och jag velade fram och tillbaka under dagen om jag skulle skjuta på det en dag men tillslut bestämde jag mig för att gå iväg så fick det bli som det blev. Kl 14:30 kom jag iväg och med lätta steg och inte allt för tung ryggsäck (fastän en vägde närmare 10 kg med mat och vatten) lämnade jag hemmet. Första kilometerna var rent transportsträcka genom utkanten av stan för att komma bort till kanten av Bodens södra skjutfält. Folk stirrade en aning när man kommer med fullackad rygga med ett liggunderlag utstickandes. De undrar nog var man varit/var man skall.Gick och surade över att jag hade glömt att ladda min Garmin FR, den fick akutladdas i ca 1 timme innan jag gick men den pep då och då och sa att den hade ont om batteri. Den skulle inte hålla hela dagen.
Jag tog mig till Bodens reningsverk och gick över gångbron till andra sidan älven, sådär ja nu var jag på rätt sorts underlag. Marken längst med älven är sandig men ganska lättgången så jag tog mig snabbt fram och fick nyfikna blickar av fiskarna längst med stranden. En snabbkik på kartan sa att vid vändplatsen skulle det vara lagom att vika av uppåt.
Kollade uppenbart på kartan lite slarvigt, för när det dök upp en vändplats svängde jag glatt uppåt från stranden utan att jämföra karta och verklighet. På kartan syntes det att jag skulle ha gått en liten bit till längst älven men längre upp och sen svänga av på en traktorstig, nu kom ut på "stora vägen" ca 900 meter fel. Denna felnavigering gjorde att jag blev mycket förvånad när jag stötte på motorbanan vilket kanske syns, där skulle jag ju inte vara alls. Min ena fot ömmade lite, hade snört åt snöret för hårt. Så det var lite komiskt att få syn på denna skylt.
Jag tog mig förbi motorbanan och hamnade i en terräng som bestod av massor med sand, man körde uppenbarligen offroad med motorcykel även här. Det var riktigt segt att gå i. Men tillslut kom jag ut till vägen där jag borde ha varit och hittade igen traktorspåret jag tänkt följa. Det var riktigt mysigt att gå över ängar med högt gräs. Torrt och fint. Men plötsligt försvann traktorspåret så jag fick gå på kompassriktning mot en vändplats där jag skulle vika av mot dalen mellan Kallasjöberget och Bjässberget (som är ett Natura 2000 område). Men det gick finemang, gick förbi fina hjortronställen och åkerbärställen, förhoppningsvis kan jag ta mig dit igen senare i år. Det såg mycket lovande ut med hjortronen måste jag säga.
Jag gick på en oerhört fin väg upp till Tosktjärnen som ligger mellan bergen, vilken gömd pärla i naturen. Synd bara att det var så grymt myggigt. Här önskar jag att kommunen kunde röjt lite och satt upp en bänk eller så för medhavt fika. Men det är klart de vill väl inte göra något sådant inom skjutfältet antar jag.
Hit skall jag nog ta barnen lite senare när det är mindre mygg, måste bara kolla skjutvarningar och sånt först.Jag fortsatte min vandring längst traktorvägen mot Mockträsk. Det var väldigt fin väg en bra bit men även bitbvis väldigt blött, fick gå långt upp på sidan ibland. Efter 1,1 mil kom jag till ett ställe där vägen såg ut att vara torr lera så jag tog ett kliv och slurp vägen slukade mitt ben nästan upp till knät, fick inte loss foten och var tillslut tvungen att ta ett steg till, försökte hitta en torr plats att sätta andra foten på men det gick värre gled ner i den sugande leran upp till knät. Lyckades sträcka mig framåt (med kramp i låret som resultat) och få fast händerna i några grenar som växte vid vägen och höll mig fast medan jag sakta drog upp först ena benet (nej mina nya skor får inte fastna i leran for det genom huvudet) och sen andra benet. Båda dojjorna satt fast (tack Salomon för bra snörsystem). Jag blev aningen uppgiven, mina byxben var leriga som attan, blöta och tunga och i mina skor sipprade leran mellan tårna. Fan vad jag ville vända och gå hem just då.
Jag var gråtfärdig, arg och sur pga min egen dumhet, varför testade jag inte med en pinne eller nåt? Jag hade ju inte med mig några extrabrallor. men kom på att de var zipp off vilket betyder att jag kan ju ta av det leriga och skölja i en bäck eller fråga någon i Mockträsk om jag får låna trädgårdsslangen så jag gick vidare. Vandrade en bra stund i högt gräs igen och plötsligt var den mesta leran borta från byxbenen. Det ytliga på skorna försvann oxå rätt snabbt och vattnet jag hade fått in i skon pressades ut, men kvar blev sand, en jävla massa sand. Försökte stanna flera gånger för att tömma ur sanden (och byta strumpor, hade hoppats att kunna skölja fötterna i lite vatten) med blev anfallen av hundratals mygg, det gick bara inte att stå stilla.
Det som är lite kul när man går ute på skjutfältet är att de har tydligt markerat upp var det finns fornminnen, skyltar och plastband så att inte stridsfordonen skall köra sönder dem eller skjuta sönder dem. Och ca 25 minuter efter lerincidenten dök det upp en underlig formation av träd bredvid vägen. Det stod granar tätt tätt i en rektangel. Var tvungen att gå in mellan träden och titta och det hade stått ett hus (man såg grunden) vid ena kortsidan så granarna måste ha varit häck. Synd bara att det inte fanns någon info om fornminnet. Fotot togs mot ena hörnet.
Strax efter detta skulle det gå en gångstig in till höger men den var så otydlig att jag missade den först och gick ett par 100 meter för långt och insåg som tur var att jag inte skulle passera något träsk här. Fick vända om och från andra hållet syntes stigen bättre. Den var inte direkt tydlig, mer ett väldigt övervuxet traktorspår och här och var påminde det mer om en hinderbana med kroknade eller nedfallna träd. Om man kollar min väg på kartan som GPS:en ritar ut så har jag avvikit från stigen ett tag (se 1 på kartan nedan) men det var för att det plötsligt var sjöblött i marken, det gick bara inte att följa stigen utan jag fick hoppa fram på tucor, balansera på nedfallna träd odl. Och då hände det, jag fick kramp i mitt högra ben, det gick inte att röra en millimeter, helt stelt hela benet. Efter ca 1 minuts krampande, svärande och lätt panik lyckades jag ta tag i en björk, bita ihop och trycka ner min häl mot en sten samtidigt som jag med andra foten balanserade på en stock. Krampen släppte men benet fortsatte att vara stelt ett bra tag.
Strax efter att denna bilden tagits befann jag mig på ett kalhygge. Innan hade stigen gått att se för att man såg öppningen bland träden, men mitt på kalhygget försvann den bara, och kalhygget skulle inte ens finnas enligt min karta. 
På hygget hittade jag dock något trevligt, små orkidéer (tyvärr var jag alldeles vimmelkantig när jag skulle fota så jag kunde inte se om jag hade fokus på blomman eller inte, inte var svaret ser jag nu). Tyvärr vet jag inte vilken sort det var och det är svårt att avgöra från mitt kassa foto, lite sur att jag inte bet ihop och tog fler bilder tills jag visste att en var bra, men hungrig, trött och arg är man inte en superfotograf. Jag hade tagit ut kompassriktningen mot bron i Mockträsk så jag visste i alla fall åt vilket håll jag skulle. Som synes av inringat område 2 så var jag väldigt nära stigen 2 gånger men jag kunde aldrig se den för terrängen var väldigt snårig slyskog i utkanten av hygget, min fart minimerades till nästan noll, jag såg inte mer än 50 cm framför mig max och marken gick inte att se pga högt gräs. Flera gånger trampade jag fast i gamla kvistar och fälld sly. När GPS:en visade 1,3 mil så fick jag ett enormt krampanfall igen denna gången i vänster ben. Var beredd att lägga mig ner i slyn och bara dö men det fanns ingenstans att lägga sig ner så det var ju bara att åter igen försöka trampa bort krampen. Tårarna sprutade så ont gjorde det och den jävla snårskogen verkade inte ha något slut alls. Tror jag irrade omkring i snåret i 45 minuter. Kom tillslut ut på en äng och trodde jag var på en som var närmare byn men icke, det var ytterligare ett snår att passera, denna gång aningen glesare så jag bröt itne ihop totalt. Kom ut på en sommarstugetomt och tassade snabbt förbi (Säkerligen olovlig väg enligt Brottsbalken). Precis då tog batteriet i min FR slut. Så resten av sträckan fick jag sen återskapa i MapSource.
Gick längst vägen bort mot bron över Mockträsket, hade helt slut på vatten i min drickflaska (hade dock vatten till matlagningen i ryggan), blodsockret var i botten och min tanke var att knacka på hos någon och be om att få flaskan fylld. Första huset såg tomt ut, andra huset så var de ute och höll på med traktorn och jag ville inte störa, tredje huset såg oxå tomt ut och djärde huset kunde jag se en massa folk sitta på en inglasad veranda och äta middag, de stirrade på mig liksom familjen jag mötte på vägen. Jag lovade mig själv att knacka på när jag väl kommit över bron men visste om det inte skulle funka kunde jag alltid ta mig ner till Olle och Lena i Norriån där vi har katterna på djurbegravningsplatsen så de känner jag (jag är skyldig Olle 200 kr oxå så det vore ju en plan, enligt min färdplan skulle jag ändå passera där). Men så plötsligt är jag vid ett litet hus där jag ser en dam komma ur huset precis så jag tar mig mod och frågar och visst hon fylde så gärna min flaska. Vi småpratade om mygg, knott och rensning av land en stund och hon undrade hur långt jag hade tänkt att gå. Tja en mil till får det väl bli innan jag slår upp tältet tyckte jag. Hon skrattade och sa "Slå upp det på en blåsig äng bara så du slipper knotten och myggen". Sen gick jag vidare. Kikade lite på kartan, det började skymma lite, inte mörkt men inte dagsljus heller och såg att det fanns ett ställe som hette Kallberget 4-5 km bort där kunde jag kanske ha fin utsikt och äta min middag i alla fall.
Bestämde att jag skulle ta ett beslut när jag stod i korsningen mot Kallberget eller Norriån. I korsningen fanns ett vindskydd. Kom på att jag hade en myggkepa i ryggan så jag tog på mig den och min fleecetröja och satte mig ner några minuter för att kolla fötterna för första gången. Fick bort en del sand ur strumporna och såg att det som gjorde ont ännu inte gått sönder i alla fall. Men de var för skitiga för att börja plåstra om. Käkade en banan och kände humöret gå upp igen. Bestämde mig för att det skulle bli Kallberget, var det inget fint där hade jag ett par kilometer bort till Norriån där jag vet var man kan slå upp ett tält om än nära vägen och lite kusligt nära djurbegravningsplatsen. Eller kika på kartan och bestämma något annat ställe men jag var mest omringad av myrar och sjöar.
Sagt och gjort jag knatade till Kallberget och gick förbi en liten lägerplats med eldstad och bänkar på vägen upp för berget, längst upp på berget stod en stor militärmast mitt på en grusplan. Det var ju inget trevligt ställe alls. Gick ner till grillplatsen igen och satte mig. Här blir perfekt att äta, kan tända en eld oxå så slipper jag myggen. Samlade lite torra pinnar och ved att elda med. Elden tog sig snabbt och plötsligt var det möjligt att ta av myggkepan och fleecen och inga mygg anföll.
Tog fram mitt lilla kök och måttade upp vatten till maten och satte mig ner och begrundade kartan försökte fundera på vart jag skulle hinna innan klockan blev allt för mycket, för mitt tänkta mål från 
början låg nästan 2 mil bort. Men då slog latmasken till, tältpåsen och sovsäckspåsen låg bredvid mig (hade köket i botten) och de skrek, använd oss. Jag tittade mig omkring och såg att framför eldstaden fanns faktiskt ett utrymme som verkade vara stort och platt nog, bara en massa kottar i vägen. Så jag började fösa alla kottar åt sidan, några slängde jag på elden. Och medan min gasbrännare kämpade på med att värma 3,6 dl vatten utan ett lock på kastrullen (klantbea) så satte jag upp tältet. Det gick snabbt och enkelt.
In med sovsäcken och lite lösa grejer i tältet, sen var det bara att hälla det varma vattnet i REAL sötsur kycklingpåsen, stänga igen, skaka om och vänta 5 minuter. Middagen är serverad. Har hört så mycket gott om REALs mat att det blev det naturliga valet när jag skulle köpa torrmat. Det var helt ok, ingen kulinarisk höjdare kanske men helt ätbart, lite mer krydda hade inte skadat. Vet att några skall ta med sig sådana här i den egna packningen för att slippa Blå Bands under Fjällräven Classic vilket det nog lutar åt för mig oxå. Dels har jag smakat flera Blå Bands tidigare och inte direkt varit nöjd med dem och dels så måste jag ha mat som jag vet är garanterat svampfri, vore inte roligt att komma till en matutdelning och inse att det var en svampgryta eller liknande och få gå hungrig. Nä några påsar egen mat får nog följa med.Efter maten kände jag mig mycket piggare, hade nog kunnat gå en stund till men nu var ju tältet uppslget och klart så det var bara att stuva in resten av grejerna och krypa till kojs. Men först en kisspaus. Satte mig vid slänten ner mot myren och kände myggorna attackera baken på mig. Tittade ner för slänten och där låg en havererad minibuss. Hoppas att det gick bra för dem som eventuellt var i bilen när den kanade ner för berget.
Efter uträttat behov lade jag på några små pinnar till på elden för att hålla myggen borta lite till och satte mig i tältets öppning. Drog av mig mina leriga skor och byxor samt strumpor, de fick ligga ute i absiden tillsammans med ryggan. Inne i tältet var det varmt och skönt, klädde av mig resten av kläderna och tvättade av mina fötter med våtservetter som fanns i förstaförbandslådan. Såg att på knölarna vid stortån hade huden nu skavts av, på tårna bredvid stortån verkar jag ha slarvat med nagelklippningen = lätt nageltrång och mellan stortån och nästa tå hade jag en blåsa. Skadorna var identiska på båda fötterna. Men på hälarna och under foten i övrigt ingenting vilket var skönt.
Satte inte på några plåster eller nåt då utan lät det få luftas istället. Kröp ner i sovsäcken och tog fram min bok Montecore: en unik tiger. Den är rolig och lätt att läsa en liten bit i taget. Efter bara 2 kapitel kände jag hur ögonen började gå ihop och klockan var bara 20:30. Dags att nanna kudde med andra ord fast utan kudde. Jag studerade dock kartan en liten stund men insåg att det var lönlöst att planera nu så trött som jag var. Jag låg och lyssnade på alla ljud, det lät som det regnade men det var bar mygg som flög mot tältduken (de som hamnat mellan ytter och innertältet. Somnade till rätt snabbt men vaknade av ett hiskeligt brak ca 40 minuter senare och såg en skygga, mest troligtvis var det en älg som brakade förbi rätt nära tältet. Nu lät det än mer som det regnade så jag stack ut en hand och javisst nu duggade det lite ute. Mysigt. Somnade om till ljudet av regnet. Vaknade efter en timme och var toktörstig, det var varmt i tältet, drack upp mitt sista vatten ur lilla flaskan nu fanns det vara ca 3,5 dl kvar i den stora. Det skulle behövas om jag skulle tillaga frukostgröten.
Dag 2 9 juni 2008
Jag sov lite halvoroligt, och vaknade rätt ofta, det blev ju aldrig mörkt och så var det varmt. Dessutom hade jag lyckats placera tältet i lite lite lutning så att om jag låg åt ena hållet hade jag huvudet neråt och när jag låg åt andra hållet hade jag en gnöl i marken precis vid höften. Men fram emot 5-6-snåret somnade jag till ordentlig och sov till 8. Vaknade tämligen utvilad väcktes av ljudet av röjsågar. Undrade hur långt bort de var, tänk om de kommit upp för berget och sett mitt lilla tält där, vad skall de tro :-)
Plåstrade om fötterna med compeed på stortåknälarna och lindade självhäftande gastejp runt nageltrångstårna, blåsorna mellan tårna gick ju ändå inte att göra något åt och de kändes inte.
Satt och övervägde om jag skulle ge mig ut till myggen (absiden var full av dem) och koka upp vatten till gröten eller om jag skulle ta det jag packade ner som "nödmat" dvs en energibar och 3 fiberknäcke samt lite röktrenköttsost på tub. Valet föll på det senare, vilket gjorde att jag kunde sippa lite vatten nu och spara resten till senare. Jag hade ju ingen aning om vilket vatten som var tjänligt ute på skjutfältet, en stor miss i min tankegång när jag planerade turen.
Studerade kartan medan jag åt min frukost, och velade fram och tillbaka, en lång tur nu eller en kort? Lång, kort... Tittade på vattenflaskan och på himlen, stora tunga moln och en halvfull vattenflaska. Hmm inte långpromenad idag inte dessutom kan det vara dumt att utmana fossingarna, de var ju inte helt rena från lera heller. Skorna var torra i alla fall och det var skönt att dra på ett par torra yllestrumpor.
Bestämde mig för en väg hemåt som skulle ta mig förbi några av A8-kulisserna i alla fall så jag kunde fota dem, tyvärr fick jag skippa Hattmyran och Centralkröken.
Strax efter 9 var allt nerpackat i ryggsäcken igen och med förvånansvärt lätta steg gick jag ner från berget, fast berg är väl att ta i knabbe/kulle är nog mer rätt.
Gick på ett traktorväg som det heter på kartan men överallt längst vägen stod det "Stridsfordonstråk". Såg på kartan att det skulle gå raka vägen fram och över Vändträskån så jag följde vägen, efter bara en liten bit träffade jag på röjarna och de nickade till häslning och jag knatade vidare. Funderade på det här med att vägen skulle gå över ån, hade ju några dagar tidigare åkt över ån uppe på Värnbron någon kilometer bort och där var det brett. Stridsfordon kanske tar sig övr utan bro?
Jo mycket riktigt framme vid ån gick det inte att ta sig över, det hade kanske gått att vada men det var fyllt med runda stenar i vattnet och mycket strömt. Så jag fick vända om och gå runt en annan väg parallellt med ån och kom ut vid Värnbron istället. Det är ett vackert ställe, ån flyter sakta fram och träden står glest. Några näckrosor klamrar sig fast på vattenytan.
En snabb titt på kartan igen, svårt val, rka vägen hemåt eller ta en omväg på 2 km för att komma där jag först trodde jag skulle ha kommit ut om jag tagit mig äver ån på rätt ställe. Himlen fortfarande rätt mörk och grusvägen lättgången samt att den passerar flera A8-kulisser (se separat inlägg mer lite mer förklaring om vad kulisserna är och den info jag har om dem) fick bli min ursäkt för den kortare vägen.Snart var jag framme vid Almings Signal där jag pustade ut några sekunder och försöktestå så att båda stolparna skulle komma med på bild utan att blöta ner fötterna allt för mycket.
Sen fortsatte jag Centralvägen framåt och på vänster sida fick jag syn på ett litet litet hus mellan träden och en skylt "Jaktstugan". Gick dit och hittade något som borde vara en A8-kuliss med tanke på storleken.
Tillbaka ut på Centralvägen och några 100 meter senare var det dags för Bodsjötorpet på min vänstra sida. Huset är så gulligt med sin lilla veranda. Kanske aningen luftigt att bo i.
Vid Bodsjötorpet funderade jag på om jag skulle svänga av ner mot SIB-anläggningen (Strid I Bebyggelse) den lila kulisstaden som används för att träna strid. Men mest troligt skulle detr väl vara avspärrat där och jag kanske var tvungen att vända om flera km så jag skippade det. Istället fortsatte jag mot en traktorväg som skulle gå parallellt med Boden-Seletvägen en bit. Det var en riktigt bra traktorväg lite lagom backig. Den kom ut på Boden-Seletvägen en bit bort precis i höjd med Shellmackskulissen.
Nu skulle jag enligt min karta behöva gå längst med storvägen men se det behövdes inte för militärerna hade anlagt en stridsfordonsled parallellt med vägen på andra sidan så jag såg mig för och skuttade raskt över vägen. Nu hamnade jag åter i rätt tung sand och på en väg jag inte riktigt visste om den skulle leda mig dit jag ville, den hade ju lika gärna kunnat slutat i intet eller vända 90 grader in i skogen. Men jag hade tur, den fortsatte rakt fram mot Väderkvarnshöjden och Aldersjön dit jag var på väg. Åter igen var det dags att skutta över vägen, denna gång för att föreviga en väderkvarn.
Jag bestämde mig för att sitta ner en stund på en brygga vid sjön. När jag kom fram anlände precis en familj, pappa och tre barn som med bestämda steg intog stora bryggan. Själv valde jag att gå till en av de mindre bryggorna och satte mig längst ut. En gång i tiden har de haft serveringsvagn ute vid stranden men det verkade de inte ha längre eller så var det det såliga vädret som gjort att de inte kört dit den. Hade suttit finfint med en glass. Men istället åt jag en energikaka och drack lite vatten. Njöt av lugnet på stranden som var öde förutom mig och pappan med barnen.
Panik kartan var borta, hade jag tappat ner den i sjön? Sprang tillbaka till bryggan för att kolla men ingen karta syntes till. Tillbaka upp samam väg som jag gått ner till bryggan och ja där i sanden låg kartan i sitt fodral. PUH. Nog hittar jag hem från Aldersjön men det är trist att bli av med karta, kompass och fodral så där.
Nu fortsatte min väg längst med stridsfordonleden ända fram tilö Rödberget. Eftersom jag aldrig varit upp på toppen så tänkte jag att detta kunde ju vara ett bra tillfälle. Kan säga att vägen upp (där man kör ner med bilar) var brant och det var aningen jobbigt. Men oj så glad jag blev över att det fanns ett fik där uppe. Köpte mig en rabarberkaka (jättegod), Chamis och en kopp te. Sådär ja humöret på topp. Såg att de hade äventyrsvandring för barn där uppe kl 13 varje dag och bestämde att det skall barnen få åka på i morgon.
Nervägen var lättare och snart stod jag vid den gamla gångbron där min vandring i icke-stadsmiljö hade börjat dagen innan. Så nu var det bara transportsträcka hem igen, klockan var kring 13:30. Vet inte exakt vad klockan var när jag kom hem men det bör ha varit kring 14:15 ungefär. Trött i benen och en miljard myggbett som kliade. Av någon anledning stack min högeraxel fram mer bakom ryggsäcksremmen och på en yta av 7x5 cm slutade jag att räkna vid 50 myggbett. Fan vad de kliar.
Totalt blev det halva sträckan jag hade tänkt gå men jag är inte ledsen för det. Hade jag kommit iväg tidigare första dagen hade det nog blivit fler mil men nu hamnade jag på ett sovställe som inte gav mig så många val dag 2 mer än en kort tur hem eller en väldig omväg hem som kändes lite för omotiverat. Jag gav mig ut för att testa utrustningen och det gjorde jag ju så syftet med turen funkade ju.
Skorna gick inte att skölja av bara, testade med trädgårdsslangen, körde dem i ett sköljprogram i maskinen men icke de var fortfarande ljusbruna (nätet i dem skall vara limegrönt). Så tillslut blev det ett 30-gradersprogram med tvättmedel så nu är de hyfsat rena.
Fötterna fick sig en rejäl omgång i duschen för rena var de inte. Men förvånansvärt hela. Jag och nya skor brukar inte vara någon rolig historia.Andra bloggar om: Träning, vandring, Bodens södra skjutfält, Boden, utrustning
Tur bland A8-kulisser på Bodens södra skjutfält
Ute på Bodens Södra Skjutfält kan man beskåda underliga ting. Vissa ligger ute vid "stora vägen" andra mer inne vid på skjutfältets småvägar. Många har nog förundrats över Shellmacken eller Väderkvarnen man ser mellan Boden och Selet. Tyvärr är det inte helt lätt att hitta info om dem men här kommer i alla fall lite. Skrev ihop det efter att ha pratat med en av de som jobbbar på Rödbergsfortet.
På Kamratföreningen Bodenartilleristernas webbplats kan man läsa:
Har valt att beskriva turen från Rödbergsfortet eftersom dit hittar man lätt och där börjar skjutfältet oxå.
Kör från Rödbergsfortet mot Selet.
Strax efter Aldersjöns södra strand kommer ni till Väderkvarnshöjden och kan beskåda den första kulissen på höger sida som är anpassad efter platsen, väderkvarnen
Byggår: ?
Info: ?
Fortsätt mot Selet och efter en liten stund kommer ni få se en Shellmack på höger sida. Men här går det inte så bra att tanka.
Byggår: ?
Info: ?
Sväng av till höger på Centralvägen.
Snart når ni Bodsjötorpet, på höger sida ligger nu det lilla torpet med veranda och allt.
Byggår:
Info:
Kör vidare på Centralvägen, efter en liten stund dyker det upp en skylt på höger sida ”Jaktstuga” gå några meter in på den lilla vägen i skogen. Jaktstugan (osäker på om det är en A8-kuliss men det ser då ut så med tanke på storleken)
Byggår: ?
Info: ?
Fortsätt på Centralvägen tills nästa korsning aka Almings Signal där nästa kuliss finns med samma namn som korsningen.
Byggår: 2004
Info: Bodenartilleristen
Fortsätt på Centralvägen tills den gör en kraftig krök, ta en fika på MAX i Centralkröken, men glöm inte att ta med eget fika. (Det var förr en stor spola krökenflaska här om jag inte minns fel)
[Egen Bild saknas men en kan beskådas här.]
Byggår: ?
Info: ?
Vänd vid Centralkröken och kör mot Hattberget (är lite osäker exakt var kulissen finns) men det skall vara en stor myra med hatt ute på Hattmyran.
[Egen bild saknas]
Byggår: ?
Info: ?
På väg tillbaka, stanna gärna på Värnbron och njut av Vändträskån. Om man vill kan man till fots ta traktorvägen/stridsfordonleden in på den södra sidan av bron gå tills den möter en annan traktorväg/stridsfordonled och svänga till vänster så kommer man till ett ställe där ån forsar fram över stenar i ett litet fall. Ca 2 km fram och tillbaka.
När man ändå är nere vid Centralkröken och skall vända hemåt kan man istället köra vidare på Centralvägen en bit tills man ser skylten för fornminne. Där kan man besöka en plats där man hittat en boplats bredvid Alträsket som är 7000 år gammal. Ids man kan man ju sen köra upp till Vändträsk och gå och fika på Café Rävasten.
Här hittar ni en gpx-fil med kulissernas placering ungefär utmarkerade. Jaktstugan var jag lite osäker på. Turen är ca 3 mil ToR. Lagom cykeltur. Vill man se bosättningen och caféet blir det ju längre då rekommenderas bil eller en rejäl medhavd lunch. Eller gör som jag ta med tältet och stick ut och vandra 2 dagar i omgivningarna.
Andra bloggar om: Boden, A8-kulisser, sevärdigheter, rundtur
På Kamratföreningen Bodenartilleristernas webbplats kan man läsa:
Kulissbygge: Varje år byggs en kuliss på skjutfältet söder om Boden, ansvariga är de senast upptagna subalternerna. Kulissen ska kunna användas som utgångspunkt för eldledning av indirekt eld alternativt för att kunna hitta specifika terrängpartier på skjutfältet.Har försökt att ordna dem så att man kan ta en tur och se allihop. Observera att de flesta kulisserna ligger inne på skjutfältet så respektera vägbommarna om de är nere. Under 4-5 veckor på sommaren är skjutfältet helt öppet för alla så då kan man passa på. Kolla alltid skjutvarningarna innan ni ger er ut.
Har valt att beskriva turen från Rödbergsfortet eftersom dit hittar man lätt och där börjar skjutfältet oxå.
Kör från Rödbergsfortet mot Selet.
Strax efter Aldersjöns södra strand kommer ni till Väderkvarnshöjden och kan beskåda den första kulissen på höger sida som är anpassad efter platsen, väderkvarnenByggår: ?
Info: ?
Fortsätt mot Selet och efter en liten stund kommer ni få se en Shellmack på höger sida. Men här går det inte så bra att tanka.Byggår: ?
Info: ?
Sväng av till höger på Centralvägen.Snart når ni Bodsjötorpet, på höger sida ligger nu det lilla torpet med veranda och allt.
Byggår:
Info:
Kör vidare på Centralvägen, efter en liten stund dyker det upp en skylt på höger sida ”Jaktstuga” gå några meter in på den lilla vägen i skogen. Jaktstugan (osäker på om det är en A8-kuliss men det ser då ut så med tanke på storleken)Byggår: ?
Info: ?
Fortsätt på Centralvägen tills nästa korsning aka Almings Signal där nästa kuliss finns med samma namn som korsningen.Byggår: 2004
Info: Bodenartilleristen
Fortsätt på Centralvägen tills den gör en kraftig krök, ta en fika på MAX i Centralkröken, men glöm inte att ta med eget fika. (Det var förr en stor spola krökenflaska här om jag inte minns fel)
[Egen Bild saknas men en kan beskådas här.]
Byggår: ?
Info: ?
Vänd vid Centralkröken och kör mot Hattberget (är lite osäker exakt var kulissen finns) men det skall vara en stor myra med hatt ute på Hattmyran.
[Egen bild saknas]
Byggår: ?
Info: ?
På väg tillbaka, stanna gärna på Värnbron och njut av Vändträskån. Om man vill kan man till fots ta traktorvägen/stridsfordonleden in på den södra sidan av bron gå tills den möter en annan traktorväg/stridsfordonled och svänga till vänster så kommer man till ett ställe där ån forsar fram över stenar i ett litet fall. Ca 2 km fram och tillbaka.
När man ändå är nere vid Centralkröken och skall vända hemåt kan man istället köra vidare på Centralvägen en bit tills man ser skylten för fornminne. Där kan man besöka en plats där man hittat en boplats bredvid Alträsket som är 7000 år gammal. Ids man kan man ju sen köra upp till Vändträsk och gå och fika på Café Rävasten.
Här hittar ni en gpx-fil med kulissernas placering ungefär utmarkerade. Jaktstugan var jag lite osäker på. Turen är ca 3 mil ToR. Lagom cykeltur. Vill man se bosättningen och caféet blir det ju längre då rekommenderas bil eller en rejäl medhavd lunch. Eller gör som jag ta med tältet och stick ut och vandra 2 dagar i omgivningarna.
Andra bloggar om: Boden, A8-kulisser, sevärdigheter, rundtur
08 juli 2008
Bye bye
Nu ger jag mig iväg på 7 mils promenerande i Boden. Återkommer i morgon. Skulle gått kl 10 i morse men fick förhinder så det får bli sen promenad. Tur att det fortfarande är ljust sent på kvällen här uppe.
Håll tummarna för att jag slipper skavsår.
Mobilen är med så vill ni något så slå gärna en pling. Tyvärr har jag inte fått nätet att funka i mobilen sen jag bytte till telia i går så jag kan inte rapportera längs vägen.
Håll tummarna för att jag slipper skavsår.
Mobilen är med så vill ni något så slå gärna en pling. Tyvärr har jag inte fått nätet att funka i mobilen sen jag bytte till telia i går så jag kan inte rapportera längs vägen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
