Min personliga 2008-topplista

På last-fm kan man se vilka låtar man lyssnat mest på de senaste 12 månaderna. Mymlan lade ut sin topp 10 på dagens Spotifylista så jag hakade på och gjorde jag en oxå.

Men jag tog Top 15 för de första 6 var Dektektivbyrån och de toklyssnade jag på under ett par dygn innan konserten och glömde på repeat ett par nätter så de borde egentligen inte alls ligga i topp. Min topp 15 innehåller egetligen inte så många låtar som jag lyssnar på så där jätteofta i vanliga fall men i slutet av året blev det "lyssna extremt mycket på några ihopknåpade listor med ungefär samma musik på"-månader och de hamnade snabbt i toppen. Så jag vet inte om de symboliserar hela mitt 2008 men väl de sista månaderna i alla fall.

Och för er som inte har Spotify, hmm jag orkar inte länka till You Tube idag så ni får listan rakt upp och ner istället:
Detektivbyrån – E18 hel låt
Detektivbyrån – Nattöppet
Detektivbyrån – Hemvägen
Detektivbyrån – Dansbanan hel låt
Detektivbyrån – Monster
Detektivbyrån – Vänerhavet
Muse – Unintended
Shakespear's Sister – Stay
Lisa Nilsson – Långsamt farväl
Depeche Mode – Precious
Alphaville – Forever Young
Depeche Mode – World in My Eyes
Kent – Dom som försvann
Lars Winnerbäck – Kom Ihåg Mig (Live)
Radiohead – Street Spirit (Fade Out)

Läs även andra bloggares åsikter om musik, topplista, 2008, Spotify

Social nätverkstjänst om böcker

Fick ett tips om Reading Trails via Christians utdelning. Tanken är att det skall vara en social nätverkstjänst där man delar med sig av sina lästa böcker och skapa vad de kallar "breadcrums" som bildar bokspår. Där en bok förekommer i flera spår bildas en korsning och det är i dessa korsningarna du kan via dina egna böcker hitta annat du kanske gillar. Tjänsten verkar dock vara väldigt ny och inte så mycket inlagt ännu.

Tanken på en böckernas last.fm är ju trevlig, att via sina egna lästa böcker få tips om annat man borde tycka om. Att kunna tagga böcker med olika nyckelord osv. Men det lilla jag hunnit se av tjänsten ännu verkar inte helt genomtänkt, de skulle nog behöva snegla lite på exempelvis last.fm för att få idéer om hur man kan göra. Sen så var layoten lite jobbig tycker jag. Gigantisk text osv. Registrerar mig inte nu men skall hålla ett öga på tjänsten framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker, tjänster, sociala nätverk, reading trails

(Bilden kommer från reading trails)

Dagens garv

Little Big Planet kan användas till mycket, nu även musikvideos. Gud så jag garvade åt denna video (kanske inte lika kul för de som aldrig spelat spelet).

Sackboy aka Wacko Sacko! Kolla sidokaraktärerna he he... dagens garv.



Hittat här via Jalles utdelning.

Läs även andra bloggares åsikter om humor., LittleBigPlanet, LBP

Jävla klantsjukvård

Ringde idag för att höra om de fått svar på blodproverna jag tog 18 december och ja de hade de, mitt Hb var på 116 (gah det visste jag ju redan från snabbvärdet) frågade vad mina depåer var på och får svaret att det tog de aldrig prov på (det fanns ingen remiss på det) de tog bara en blodstatus. Men idioter! Det var ju liksom hela vitsen med Venoferkuren att fylla på mina depåer, är inte de fyllda kommer ju värdet rusa ner från 116 till yttepyttelite jättesnabbt. Problemet med förra Venoferkuren var ju just att depåerna inte fyllts på vilket förbryllade min dåvarande läkare. Min nya har ju fått alla gamla journaler borde hon inte då tyckt att depåvärde var rätt intressant?

Så nu har de på min begäran skrivit ny provremiss så jag får ta nya prover på onsdag.

Åh vad less jag blir på det här. Jag vill veta hur statusen är så jag kanske kan våga börja träna igen utan att riskera att falla ihop med hjärtklappning och svimningskänsla.

Fick inte prata med min läkare direkt utan med en sköterska så inte fick jag tala om att min kropp är helt knäpp och ger mig mens på tok för ofta just nu heller men det skulle de väl ändå bara hänvisa till gyn, för helhetssyn finns inte inom svensk sjukvård.

Läs även andra bloggares åsikter om sjukvård, anemi, blodprover

Googlingsresultat

Skulle kolla upp en grej på nätet idag och av nästan en slump ramlade jag in på min lillebrors bilddagbok. Min bror är 20 år yngre än mig och jag har inte träffat honom på 2,5 år men jag chattar ibland på MSN med honom, när han har datorproblem. Då får "PC-syrran" rycka ut.

Det var lite kul att ta del av en 15-årings funderingar och tankar. Brorsan verkar vara populär bland tjejerna.

Läs även andra bloggares åsikter om familj, Bilddagboken

Hittade två bilder

Helén på Solberga Zafirs ville göra en minnessida för de katter som kommer från hennes uppfödning och som gått bort. Hon hoppades på att det skulle dröja länge innan denna sida behövde få något innehåll men så hände det som hände med Eduard.

Jag trodde inte jag hade några nya kort på Eduard och det stämmer väl delvis men jag tog i alla fall några kort på honom på hans 1-årsdag i somras (2008-06-05). Det var en skön sommardag och katterna satt under det stora trädet på framsidan. Så dessa kort kommer få vara minnesbilderna av Eduard hos uppfödaren.

Visst var han fin min älskade lurvboll?




Läs även andra bloggares åsikter om katt, sibirisk katt,

Så får kvinnor snopp

Vi satt på tåget från Skåne och pratade hela familjen och på något sätt dök ämnet snoppar upp och att bara de med snopp fick bestämma eller nåt sånt, jag sa "Men jag har ju ingen snopp" och Herman mitt emot mig kläcker då ur sig "Men ni får väl knulla då, då får du ju snopp". Gissa om det var 2 förvånade föräldrar som tittade på Herman och undrade över hans språkbruk. Tydligen var det någon på skolan som berättat om vad knulla var. Ungar ungar...

Läs även andra bloggares åsikter om språk, barn

Igenkänningsfaktor

Läste intervju med Ann Heberlein som är aktuell med en ny bok, Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva och känner igen mycket av det som står där i beskrivning från boken.

Om hur hon planerar och, nästan, genomdriver sin egen död. Om hur kärleken till barnen håller henne kvar. Gång på gång.

och

”Jag har planerat självmord flera gånger. Jag har skurit mig i armarna, två gånger så illa att jag behövt läkarvård. Jag har stått på höga höjder och vid sidan av tågspår. En gång tog jag in på ett pensionat i Brösarp tillsammans med sextio sobril. Det borde räcka, tänkte jag. Men jag svalde dem inte. Inte den gången. Jag har klättrat upp på broar och funderat på att köra in i mötande lastbilar. Men jag har bara gjort ett seriöst självmordsförsök.”

Det hade lika gärna kunnit vara jag för några år sedan som skrivit den texten. Mentalt planerande kan ibland fortfarande pågå i min skalle när saker är jobbiga. Svenska Självmordshandboken är totalt livsfarlig att läsa för där ser man hur enkelt det kan vara. De har en vetenskaplig ton som lockar mig att läsa fast jag inte borde.

Jag har hittills under vuxen ålder alltid klarat av att själv och tillsammans med mitt sociala nätverk komma tillbaka från det svarta mörker som omsluter mig när det är jobbigt. Men den dag jag inte känner att det är hanterbart på egen hand hoppas jag finna det mod som behövs för att be om hjälp.

Ann berättar i artikeln om hur hon avbrutit en radiointervju där reporten dömde henne för att hon går ut med att hon är självmordsbenägen, att det måste skada barnen att att veta hur hon tänker, att man planerar att sluta leva. Och visst är det där svårt, tänk om något av mina barn skulle läsa min blogg och få för sig att mamma går och funderar på att ta livet av sig. Någon gång när de blir lite större kommer jag nog bli tvungen att sitta ner och prata med barnen om mitt liv fortfarande är så att det far självmordstankar genom skallen.

Ser att även Mymlan och Schmut skrivit om artikeln. Varför är vi så många som känner igen oss i denna dystra berättelse? Varför kan inte alla bara få må bra hela tiden? Och varför tror så många att det bara är att "skärpa till sig"? Som att må dåligt är något man väljer.

Att läsa intervjun med Ann Heberlein känns skönt på något sätt, hon upplevs som en helt vanlig person med ambitioner, karriär, familj osv... hon har sina demoner men låter dem inte stoppa henne i livet (kanske sätter en och annan käpp i vägen dock).

Tror jag skall läsa boken.

Läs även andra bloggares åsikter om sjukdom, Ann Heberlein, självmord, depression

Herman njuter av musiken

Det är Metallica på radion i bilen och jag lider i 7 minuter. Vad gör man inte för sina barn (när de blivit förstörda av sin fars musiksmak).

Mamma vad är en lägenhet?

Vi åkte bil genom Helsingborg i tisdags och förbi ett par höga hus. Herman frågade om det bodde en eller flera i de husen och jag svarade att det var hus med många lägenheter. Herman ställde då frågan "Vad är en lägnhet?" och jag blev helst ställd. Men vi började resonera och förklara. Funderade på vilka vi känner som bor i lägenhet, ingen av barnens kompisar (förutom en förskolekompis som Vincent varit på kalas hos en gång) och de flesta bekanta bor också i villa. Vi kom på att Jalle har de varit hos och han bor i lägenhet men Herman kom inte ihåg besöken där.

Det känns ju helt knas för en lägenhetsunge som mig, uppvuxen i en stadsdel med så gott som bara 3-våningshus och några höghus.

Sen lyssnade jag på en bit av "Att leva i skuggan av ett rykte" igår på P1. Det handlade om Skärholmen och de intervjuade 2 personer som bor i Skärholmen. Hon hade nyss flyttat från en del där det var blandat lägenheter och villor till en del med bara villor. De pratade om segregering och förståelse. De menade på att de barn som växer upp i en stadsdel med blandade boendeformer nog får en större förståelse för hur det är hos familjer med olika ekonomiska möjligheter och umgås mer över "klassgränser" än de som bara umgås med andra "villa-barn".

Även om jag tjänar hyfsat nu för tiden så ser jag mig själv ofta fortfarande som den där flickan som hade rätt ont om pengar och inte som någon "fin villa-flicka". Men samtidigt uppfattade jag heller aldrig "villa-barnen" som att de såg annorlunda på oss som bodde i lägenhet. Så på något sätt ser jag inte något större problem i att min yngsta inte ens visste vad en lägenhet är. Men lite fundersam blir man ju.

Läs även andra bloggares åsikter om lägenhet, villa, Boden, Skärholmen, segregation

Jävla kroppskrälle

Min kropp verkar göra sitt bästa för att bli av med järnet jag sprutat in via Venoferinfusioner i 10 veckor genom att plötsligt ändra min menscykel från 28 dagar (på timmen när) till lite huxfluxintervall på 21-23 dagar. Jättesmart! Jag är sjukt less på att ha mensvärk och det andra som hör till.

Läs även andra bloggares åsikter om kropp, mens, järn, helvete

*poff*

jklang tweetade om Gizmodos skämt på CES2008 och jag blev jäkligt sugen på att köpa mig en TV-B-Gone.

Var på BR Leksaker i Helsingborg och höll på att bli galen på de små korta filmreklamsnuttar de körde för bland annat något Hanna Montana spel som var rip-off på bla Guitar Hero. Tänk att med ett litet klick kunna stänga av eländet och fortsätta titta på sällskapsspel utan att höra 4-5 reklamjinglar om och om igen. Fattar inte hur personalen på de ställena står ut en hel arbetsdag. På ICA kör de oxå en drös med TV-apparater som kör korta reklamsnuttar om och om igen.


Läs även andra bloggares åsikter om prylar, TV-B-Gone, TV, stänga av, bus

Stackas liten

Herman somnade mitt i "Se upp för dårarna". Vi andra kollade på lite Scrubs innan det var dags att plocka fram osbricka och sätta sig till rätta i vardagsrummet innan tolvslaget skulle firas med ufon och raketer. Vi bor så bra vid en liten sjö, vi ser alla småfyverkerier från andra sidan sjön. Behöver inte gå ut och frysa och inte bränna några egna pengar. Utan vi sitter där framför panoramafönstret, smuttar på något bubbligt (i år var det Amé och Champis) och käkar ost och kex.

Herman väcktes 3 minuter innan tolvslaget, smuttade på lite dricka himlade med ögonen åt några raketer och tittade på ufon som snabbt gled förbi i den hårda vinden. Efter 5-6 minuter somnade han om.

I morse kring 9 kom Herman inrusande i sovrummet "Mamma, har fyrverkerierna redan varit, varför väckte du inte mig, nu fick jag inte se dem, åh dumma mamma". Försökte förklara för honom att han väcktes, att han drack lite dricka, pratade med mig och visst såg fyverkerier. Men nä det minns han inte alls.

Stackars Herman som hade längtat efter att få se fyverkerier och så minns han inte att han sett dem.

Läs även andra bloggares åsikter om fyverkerier, nyår, längtan, barn, sova, trött, vaken

Gott Nytt År!

Jag önskar er alla ett underbart 2009!

Dags att ta tag i maten

Det är ju trots allt nyår idag vilket betyder äta lite god mat. Fick panikhandla eftersom vi kom hem i morse. Hittade en lagom stor ocfile som just nu ligger i en dragonmarinad, till den serveras en potatisgratäng (fast jag skippar nog den själv), dragonsås och grönsallad med granatäpple. Innan den det skall vi äta hummersoppa med kronärtskocka och efteråt blir det Kolatårta med glass. Vid tolvslaget blir det ostbricka som vanligt. Där emellan klämmer vi väl ner lite chips med dipp :-)

Men det blir ingen fancy dukning eller något sådant mest troligt middag framför TV:n. Barnen åt varmkorv med bröd till middag för en stund sedan, blääää sa de när jag föreslog oxfilé så då fick de välja själva. Inte mig emot då blir det mer oxfilé till mig. Emilian fick sig en rå bit men han bara tittade på den och undrade vad det var för äckligt i skålen. Stod och väntade på att Mr-jag-äter-den-väl-då skulle komma och rensa skålen men just det han lär inte komma. Vet av tidigare erfarenheter att de där tillfällena kommer att komma tätt nu i början men mattas av så småningom.

Läs även andra bloggares åsikter om Nyår, mat

Tomt är inte ord nog

Nu har jag varit hemma sen kl 7 i morse. Att bara bli mött i dörren av en katt kändes konstigt, mycket konstigt, väntade på att han skulle komma upplufsande från trappen, nyvaken men nej. Jag tog av mig ytterkläderna och gick ner i vedförrådet där kartongen skulle stå. Med tårarna rinnande ner för kinderna öppnade jag sakta. Vek undan hans favoritfilt och där låg mig älskling men ändå inte. Han hade uppenbarligen inte somnat rakt av i sömen eftersom ögonen var öppna. Vi hittade en bloddroppe uppe precis vid trappen och ytterligare två till i trappen. Något har hänt här uppe och han har säkerligen rusat ner för trappen in i trygga tvättstugan. Där han han lagt sig på sidan på mitt påslakan, luktade väl matte. Jag inbillar mig att han dött ganska omedelbart, dels så såg han så lugn ut och dels syntes inga blodspår i övrigt i huset. En liten liten rännil med blod hade kommit från näsan och bildat en pöl under kinden.

Men det var inte min Eduard som låg där i kartongen, det var bara ett tomt skal, samma mjuka underbara päls, lurviga svans, krulliga mage och gigantiska tassar (gud vad jag kommer sakna de där stora goa tassarna som läggs mot min kind).

Emilian är som ett häftplåster på mig, lämnar mig inte ur sikte, hela tiden i samma rum, kommer springandes jamandes så fort han lyckats tappa bort mig. Får ropa på honom för att han skall lugna ner sig. Dock verkar det gå bra att jag går ut genom ytterdörren då lägger han sig och väntar.

Det som rörde mig mest till tårar idag var nog inte att se Eduard utan när Emilian med jamande, gå stanna vänta, jamnade, gå stanna vänta tog mig till tvättstugan. Gick fram till där Eduard legat och krafsade och jamade jättekonstigt. Det hände 3 ggr. Sen gick han till dörren som leder ut till garaget och vedförrådet och jamade där. Trots att kattvakten inte ens gick in i vedförrådet den vägen utan genom nedre garagedörren, hur vet han att Eduard finns bakom den stängda dörren? Känner han doften? Eduards kropp passerade aldrig den dörren utan de bar ut honom och sen in i vedförrådet utevägen. Det är 5 dörrar emellan.

Som jag hade gissat så hade Emilian kånkat ner leksaker i källaren, de som han brukar använda för att retas med en sovande Eduard. Såg även ut som Eduards päls var helt nytvättad på den sida som varit uppåt, säkerligen har Emilian legat och tvättat honom.

Stackarn går här hemma och piper, letar överallt där Eduard brukar gömma sig när han vill vara i fred. Får se hur länge det pågår. Lite jobbigt är det eftersom han hela tiden påminner mig hur mycket jag själv saknar lurvbollen.

Läs även andra bloggares åsikter om katt, död, sorg

Time to go!

Nu packar jag ner datorn för att strax fara till Helsingborg och påbörja tågresan hemåt. Har nät mellan Hässleholm och Stockholm om allt funkar som det ska. Då skall jag passa på att läsa en massa bloggar jag inte hunnit med under julhelgen.

Vinkevink.

Uppdatering: 17:24 Nu snart framme i Stockholm och då blir jag utan när. Har plöjt igenom nästan hela mitt RSS-flöde men inte hunnit kommentera nästan något. Men jag är ju ledig från jobbet en vecka till.

En till som knäckt läskoden

Hux flux under julhelgen verkar Herman 6 år (och några dagar) ha fattat hur man läser. Han ljudar sig igenom allt han kommer över just nu. Lite problem är det för att han inte kan alla gemener ännu och i vissa fonter känner han inte igen alla versaler heller men då frågar han. Men att Herman skulle lära sig läsa var ju en sådan där utopi, han var mer "men jag behöver inte hunna, alla andra kan ju"-typen. Men det är jättekul att höra honom försöka och med vilket tålamod han läser saker. Det blir till att plocka fram Totteböckerna när vi kommer hem, de fick Vincent traggla med när han började läsa. Han läste dem högt för Herman enligt principen "T O T T E, Totte. Totte S K A, Totte ska. B A D A, Totte ska bada." Vilket drev Herman till vansinne och han sa "Kan du inte läsa allt i huvudet först och sen ge mig allt, nu får jag höra det flera gånger?". Vi får se vilken princip han själv anammar.


Hört när vi spelade Ticket to Ride:
Sambon: Herman det är jättekul att du försöker läsa men läs inte högt från våra hemliga Ticket-kort är du snäll.
Herman: Men pappa det gjorde jag ju inte heller jag läser från spelplanen
Jag: Så ni skall till Saint Louis ni?

Läs även andra bloggares åsikter om barn, läsa, läskoden

(Bilden kommer från hisks på stock.xchng)

Hemfärd i morgon

Längtar hem jättemycket men ser inte fram mot 20 timmars tågfärd. Får hoppas tåget funkar bättre än vad det gjorde hit. Får ont i hela kroppen när jag tänker på hur det kommer vara att komma hem och bara bli mött av en katt. Bäst jag tänker på annat. Sambon och de som vi är hos ser på Indiana Jones 4 just nu. Jag såg 20 minuter men den verkar skitkass så nu ligger jag här på sängen och funderar på om jag inte blorde ta och packa så jag slipper lite av stressen i morgon eller så kryper jag ner under täcket och sover. Sov knappt något alls i natt. Kastade mig av och till och hörde att Herman gjorde det samma i sin säng. Han lät lite nedstämd när han skulle sova idag, han sa "Mamma jag drömde inte om Eduard som jag ville igår, tror du jag kan göra det inatt, jag skulle så gärna vilja gosa med honom". Lilla gubben, Eduard var den som låg i hans säng dock inte så ofta. Emilian alltid uppe hos Vincent. Sen gick det oftast från barnens rum och slingrade ihop sig någonstans.

När vi kommer hem var det tänkt att Herman skulle få öppna sina kvarglömda födelsedagspresenter och sen skulle barnen få springa ner och öppna julklapparna som tomten lämnat hemma hos oss. Men frågan är om vi skall ta vårt farväl till Eduard före eller efter. Varför skall man behöva planera in sorg? Varför skall jag behöva planera en ivägskickning av kroppen?

Jag hoppas några mataffärer är öppna i morgon för det som finns i kylen hemma är ju bara att kasta och lite god mat på nyårsafton vore inte helt fel. Helst skulle jag vilja gå på fest, glömma allt elände men det blir väl en lugn och stilla nyårsafton med sambo och barnen eftersom inget är planerat.

2008 har varit ett konstigt år, snacka om berg-och dalbana. Skall sammanfatta året lite längre fram och även försöka sätta upp några stolpar inför 2009.

Läs även andra bloggares åsikter om glädje, sorg, resa, katt

Obduktion beställd

Har pratat med försäkringsbolaget idag och SVA, tanken är att jag skall lägga Eduard i en speciallåda (som SVA har skickat till oss idag) och skicka iväg honom till Uppsala den andra januari. Jag hoppas att det inte hunnit gå för lång tid så att de kan se orsaken. Det kommer antingen gå på doldafelförsäkringen som uppfödaren har eller Eduards livförsäkring. Fast det är ju inte bara för försäkringens skull jag väljer att obducera honom utan för hans syskons skull och för att jag och uppfödaren skall få klarhet i vad som hände. Kanske kan vetskapen rädda någon annan katts liv längre fram.

Läs även andra bloggares åsikter om katt, SVA, obduktion, död