En kort tur i Arjeplogsfjällen men många härliga vyer

Efter Skåne, Legoland och en lång bilresa norrut lämnade jag av familjen i Timrå och åkte hem ensam, packade om och drog till fjälls. Jag körde till startplatsen och sov i bilen natten till fredag.

Hade tänkt gå från den stora naturrastplatsen vid Guoletisjávrre vid Rv 95, Silvervägen till Mavas (semaforen på södra sidan). En sträcka på 34 km enkel väg. Helt perfekt för en 2 dagarstur. Nu blev det inte riktigt som jag tänkt mig pga av ont i magen, jag gick bara halva sträckan till Ikesjaures rastplats och där vände jag och gick tillbaka till Jurun där jag sov i tältet. Men det blev en härlig tur ändå.

Jag vill åka tillbaka till den här platsen om några veckor när höstfärgerna sprakar, tror att det kan vara perfekt.

Har samlat mina bilder och lite mer text i ett galleri, du kan se ett större bildspel också.

Vad skall Herman läsa när Harry Potterböckerna är slut?

Herman 9,5 år har snart läst ut alla Harry Potterböcker och är på jakt efter något nytt att läsa, han gillar fantasy och det skall vara lite spänning. Han är tom lite ledsen över att HP snart är slut då han verkligen fastnade i böckerna.

Herman vill helst ha böcker han kan läsa några dagar, han älskar tjocka böcker, han började läsa Spiderwick men blev så besviken på att de var så korta. Fast det är klart köper man alla delarna i ett svep har han ju ett tag.

Några tips på vad han skall läsa?

 De tips vi fått hittills är:

• Serien om syskonen Baudelaires olycksaliga liv av Lemony Snickets 
• Eragon av Christopher Paolini
• Sagan om ringen av Tolkien
• Narnia av C. S. Lewis
• Saga om Belgarion av David Eddings
• Vargbröder av Michelle Paver
• Eld-triologin 
• Momo eller kampen om tiden 
• Olov Svedlids deckare för barn 
• Triologi om Urchin av McAllister 
• Hjältar o monster på himlavalvet om gamla grekiska sagor av Maj Samzelius
• Shannara-triologin av Terry Brooks

Se även inlägget Det kom ett mail om fantasyböcker där Rolf listar en massa böcker.

Vi tar gärna emot fler tips och motiveringar till varför de bör läsas, även varför någon av ovanstående inte är bra.

 Han själv vill läsa hungerspelentriologin men får vänta tills Vincent är klar, vi har boken med alla tre delarna i och Vincent befinner sig i bok 2 och läser inte alls lika ofta som lillebror. 

Jag själv läser inte fantasy alls bortsett från en del Discworld då och då så jag har verkligen noll koll. Sambon läser fantasy men mest på engelska och nog inte lämpliga för en liten kille ännu.

Herman kommer ta med sig listan till biblioteket och kolla vad som verkar bra.

Kommer få uppleva ett annat Abisko

Skärmdump från yr.no som visar Abiskos väderprognos

Jag brukar alltid ha sådan tur när jag åker till Abisko/Björkliden, alltid fint väder i Sveriges blå hål. Men nu har prognoserna sett väldigt dystra ut i flera dagar så jag har packat ner långkallingar och får leta fram en varm jacka, vantar och en buff.

5-12 grader och mulet samt regn, tjoho. Men jag hoppas vi får en trevlig tur ändå i värsta fall får vi väl sitta på turiststationen och läsa eller spela sällskapsspel.

Vi skall köra upp så jag kan ju alltid lasta in lite spel mm i bilen. Får se hur mycket det blir fotat om det regnar.

Slänger in några paraplyer oxå för blåser det inte funkar det rätt bra att vandra med paraply, undra bara var mitt lilla är, tror tyvärr det ligger på jobbet. Kanske hinner svänga förbi där i morgon bitti innan vi hämtar folk på flygplatsen.

Nu dags att sova så jag kan kliva upp tidigt, packa det sista, göra lite färdkosthandling och vara pigg för att köra 44,5 mil.

Anemi för & emot och några andra tankar från sängen

Mot:
Orkar inget
Konditionen försvinner
Muskler förtvinar
Blek och glåmig
Håravfall i massor
Myrkrypningar i benen
Domningar i händer och fötter
Svårt att somna
Depressiva tankar/känsla av hopplöshet
Känns som jag slösar bort semestern med att ligga stilla
Minnet blir dåligt

För:
Kan slappa utan att få allt för dåligt samvete (särskilt när det spöregnar ute)
Knä, höft och fot har fått vila och gör inte ont längre
Hinner läsa en jäkla massa böcker
Hinner med att ta korta promenader ner till ängen och sjön för att fota (typ 50 meter bort)
Hinner läsa mitt Twitter
Hinner kolla på alla bilder i mitt Instagramflöde
Glömmer bort att göra tråkiga saker som att gå ut med soporna så någon annan får göra det

Läste just ut Patient av Ben Watt och insåg att man kan ha det så otroligt mycket värre. Men i en passage i boken kommer det in en patient på rummet som visar sig vara anemiker. Han får blodtransfusion och får sedan gå hem. Minns hur det var när jag fick transfusionen 2005 (då kom jag in på akuten efter besök på Jourcentralen med samma värden som jag har nu), hur snabbt jag piggnade till. Blev avundsjuk. Lite mer av orken försvann.

Förbannar mig själv som sa "nä sjukskrivning behövs inte, jag har ju semester, nu har jag en anledning till att ta det lugnt" när läkaren frågade om jag behövde sjukskrivning. Då visste jag inte att jag mer eller mindre skulle bli sängliggande i 2 två dagar med behov av att stanna efter 10 steg så fort jag reste på mig. Jag såg bara krångel med FK framför mig och kände att nä jag orkar bara inte med det. Skall det vara så, att man känner att man är för sjuk för att orka bråka om att man är sjuk och därför säger att man nog är frisk nog?

Kom att tänka på provtagningen i måndags. Jag kommenterade att blodet i alla fall verkade vara mörkrött, en gång när jag hade riktigt låga värden var det rosa. Hon som tog provet på mig skrattade och sa att jag heller inte var speciellt blek. Men ho var rätt blek sen när hon kom och meddelade mig svaret. Hon trodde nog inte det skulle vara så lågt.

Ibland känns det som om jag inte orkar mer, som om jag bara vill strunta i att ta järnet, låta värdena falla. Se vad som händer. Slippa ifrån allt. Slippa ifrå att det återkommer och återkommer utan att jag kan göra ett skit åt det.

Dagar som denna är jag glad att jag betalar skatt

Beställde just min järnmedicin, Fetinject (läkaren ringde idag och sa att jag var tom på järn, depåvärdena var mycket låga så hon har skrivit ut min medicin).

När jag ser var medicinen egetligen kostar är jag glad över att vi har högkostnadsskydd i Sverige. Tycker det svider nog i semesterkassan att behöva betala 1618,75 kr. Är denna månad så gott som pank redan, inte kul alls. Hatar att vara sjuk, inte nog med att man mår piss man måste dessutom köpa dyr medicin (men som sagt det kunde varit ännu dyrare).

Att vara tillräckligt friskt för att klara av att vara sjuk och kunna bli frisk

Var på vårdcentralen idag, nedslående resultat. Hb-värde på 77.

Ringde i fredags och berättade att mitt Hb låg på 96 (på jobbets hälsokontroll) den 27 juni och att jag nu började känna mig rejält urlakad. Ville komma in på provtagning och eftersom värdet var så lågt var det nog lika bra att kontakta min läkare och be om blodstatus för att kolla B12, järndepåer odl oxå. Ville slippa komma dit, ta ett stick i fingret. Bli uppringd dagen efter och bli ombedd att ta status.

Sköterskan frågade mig vem som var min läkare. Jag angav vem jag har men att han ju är föräldraledig och att jag inte visste vem som var vikarie. Då fick jag höra att nä dator sa att en annan läkare nu var min husläkare. Men vad fan kan de inte meddela när man hux flux byter och till en som man tidigare faktiskt bett om att inte behöva få gå hos. Personkemin har inte passat alls. Då har de säkert bytt för Herman oxå och det vore ju katastrof.

Skit samma jag skulle inte behöva träffa läkaren alls och jag har av min förra fått veta att det inte skall göras fler utredningar nu. Jag har anemi punkt slut och när dipparna kommer får jag påfyllning. Jag fick fråga läkaren via sjuksystern om min mens, nästan skrek "den är normal den är kollad av överläkaren på gyn på Sunderby sjukhus. Ge fan i mig, ge mig mitt dropp bara." Men jag sa snällt "den är tidigare bedömd som normal". Upplyste sköterskan om att mina journaler borde tala om att jag är färdigutredd och ingen orsak funnen.

I morse var jag alltså där. Fick ta mitt blodprov med ett litet missöde som ledde till en nerv som fortfarande gör ont och nytt stick i andra armen. Men hon stack i alla fall utan att det gjorde ont.

När jag skulle gå fick jag med mig ett kit för avföringsprovtagning. Men vad i h-e mina journaler borde visa att tarmen är genomgången ett flertal gånger, rektoskopi, gastroskopi, campill och oräkneliga sådana där kit. Jag hade nästan kunnat förstå det om jag fått det som ett resultat av Hb-värdets nedgång från 96-77 på <2 veckor men nu var det ju ordinerat innan. Den drastiska förändringen kan bero på 7-mils jogg/promenad. Söndertrampade blodkroppar. Men är depåerna tomma kan jag inte fixa det.

Det finns inte så mycket som ett ärr på tarmen enligt experterna. Men visst jag lämnar väl ett till då och skjuter upp medicineringen till doktorn konstaterat att nej det var ingen blödning i magen.

Fan vad less jag blir. Bröt faktiskt ihop när jag kom hem. Blev så trött på sjukdomen, på läkare som inte fattar på hopplösheten i att aldrig få vara helt frisk, att inte orka träna, inte ens orka gå upp för trappan här hemma utan hjärtklappning och andfåddhet.

Skrek ut lite av min frustration på twitter. Fick respons från en annan som oxå haft odiagnostiserad anemi. Hon hade efter att de fixat anemin fått veta att hon hade en parasit. Den kunde ha varit orsaken till anemin.

En liten fundering väcktes, parasiter har de nog aldrig kollat hos mig. Tänk om jag sen barnsben gått omkring med en elaka jävlar som suger blod i min tarm. Tänk om det är lösningen på nästan 30 års helvete. Men hur lägger jag fram det till läkaren? Kan jag bara ringa upp dem och säga "hej jag vill att ni kollar upp fall jag har en parasit som orsakar anemi"?

Jag har normalt en jävla massa skinn på näsan och försöker vara påläst men när orken är borta orkar jag inte vara friskt nog för att vara sjuk och kunna kämpa för att bli frisk. Jag orkar sällan bråka med läkarna. Men jag måste lära mig att hitta den orken. Stå på mig, peka på journalerna och nu kanske på ny fakta. Men orkar jag en vända utredning till. Jag är så trött, så svag, så ledsen.

Men ett litet hopp om att hitta orsaken kanske kan växa liv i mig. Kanske.

Uppdatering: Visade sig att läkaren inte läst mina journaler innan hon beordrade nya prover. När hon ringde upp för att meddela att hon skulle skriva ut Ferinject till mig sa hon att jag verkar ganska färdigutredd. Glömde fråga om parasiter så jag mailade VC men läkaren är på semester till 3:e september :-(

Vinn sommarläsning på Pocketblogg

På Pocketblogg lottar vi just nu ut ett stort bokpaket med Håkan Östlundhs böcker (5 pocket) om Gotlandspolisen Fredrik Broman. Skynda dit och var med i utlottningen och få hela sommarläsningen i ett paket.

Böckerna är de jag vann för ett tag sedan, jag har ju redan läst dem så jag tänkte det är bättre att lotta ut dem på Pocketblogg till någon som behöver sommarläsning. Har dock fortfarande inget minne av var/hur/när jag tävlat för att vinna dem :-)

Blev bara 7 mil av 10

Jag fick bryta vid 7 mil. Anemin,kramp, ont i fot, knä och höft men framför allt en krampande mage som gjorde att efter 4 mil kunde jag inte svälja ner något fick mig att inse att de sista 3 milen skulle ta ca 6-7 timmar och att jag nog skulle riskera skador som skulle sabba resten av året.

Det tog emot något ofantligt att bryta och jag velade länge. Men kroppen sa ifrån redan innan men mer om det i ett längre inlägg sen när jag kommer hem.

Hålltider för Lapland Ultra 2012

Jag har försökt klura på var jag skall vara vilken tid för att klara mitt drömmål för i år, 15 timmar (nu vet jag att kroppen nog inte kommer orka det men jag tar i alla fall med mig tiderna så får vi se).


Det finns ett Google Docs med mina tider, om någon av er följer mig på Twitter (@beastankar) under loppet så får ni gärna gå in i filen och fylla i de verkliga tiderna, tror jag får svårt att hinna med det oxå och få batteriet i mobilen att räcka till :-)

Jag startar idag fredag den 29:e kl 18:00 så allt pepp är välkommet via twitter eller sms (070-3255382) under loppets gång. Det kommer garanterat vara extremt motigt mil 7-9 ungefär då är ni extra välkomna att höra av er :-)

Ser ni att tiderna börjar braka åt helvete, då får ni väl skrika åt mig att springa.

Bankarta:

Klicka på kartan för att få se den i större format.

Karta lånad från laplandultra.nu

Får telefon 0745

Skall vara med i P4 Morgon Västerbotten i morgon vid 0750. De ringer okristligt tidigt så det är väl bäst att sova om en stund. Men först måste jag klura ut något speciellt från loppen jag gått, något att berätta om.

Annars kan jag ju alltid berätta om punkteringen jag fick på vägen hit.

Ingen fraktur men dåligt Hb-värde och bortblåst kondition

Gjorde hälsokontroll i dag. Ingen munter sak. Hb-värde på 96. Skulle gått till VC för 3 veckor sedan (då jag vände i dörren pga timmar med kö). Då hade jag hunnit få sprutor innan Lapland ultra. Mitt konditionsvärde var extremt sämre än i fjol. Men det är inte så konstigt. Ifjol körde jag #365mil hårt vilket gav kondition och fick järnsprutor innan hälsokontrollen. I år väldigt lite träning och sista 3-4 veckorna typ nada plus dåligt Hb.

Blir spännande att se vad kroppen orkar på fredag/lördag. Det blir en lite större utmaning än vanligt helt enkelt. Drömmen är ju att klara 15 timmar men just nu reviderad till att ta mig runt. Men min lilla tidlapp om var jag bör vara när skall med. Eget inlägg om det senare.

Nu lättad över att jag "bara har ont i foten".

Ps. Häromdagen var jag och kollade upp det andra jag skrev om oxå. Inget fel där heller. Bra besked.

Nej inte i år igen, vill inte gå 10 mil i regn

Fan fan fan. Hjälp mig att be till vädergudarna. Snälla.

Midsommar 2012 i Storforsen

Midsommar 2012 firades lugnt och stilla i Storforsen.

Vi åt sill, lax och potatis på en klippa i solen. Åh så skönt med lite sommar.

Efter maten tog jag och Herman en promenad uppför Döda fallet till badplatsen. Där Herman hoppade i, tokunge.

Han fick lägga sig på en klippa för att torka. Vi hade ju inte med badgrejer och handduk.

Hittade en ängsviol att fota på vägen tillbaka.

När vi kom tillbaka var det dags för efterätt. En mandeltårta och jordgubbar. Mums.

Solen gick i moln en stund och jag blev lite trött och frusen, fick ta Henrik som kudde och min kofta som filt. Hade huvudvärk så Henrik var snäll och strök mig över huvudet en stund men på bilden ser det ut som om jag har en kort tjock arm och håller mig för pannan :-) 

Fotot taget av Herman Bylund.

När vi skulle gå gick vi förbi fallet, jäklar vad mycket vatten det var där. Rann över alla bredder och det rann vatten på ställen jag aldrig sett vatten förut.

8 dagar kvar till #laplandultra och kroppen jublar inte direkt

Snart är det dags igen för Lapland ultra, mitt tredje. Jag hade hoppats på att kunna springa några delar av de 10 milen i år och komma under 15 timmar. Men som kroppen känns nu är jag inte helt 100 på om jag kommer orka mig runt hela eller inte. Ont i foten, aptrött och en höft som värker. Men men bannbenet har ju sagt sitt förr som när jag startade Fjällräven Classic 2008 med dubbelsidig halvläkt hälseneinflammation och tog mig i mål.

Skulle lägga in min resa i Tripit och då kan man välja mellan dessa val:

Jag skulle vilja kunna välja en tredje sak "Pain" för det vet jag att det kommer det bli. När jag skulle sätta en bild som symbol för resan valde jag mellan två bilder:

Den ena symboliserar hur det delvis kommer kännas, den andra vad jag strävar mot. Det blev fjolårets målbild tillslut. Jag hoppas innerligt jag får ta ett målfoto i år oxå.

Öm punkt i höger bröst

Förlåt alla känsliga som klagar när jag bloggar om bröst, men kanske kan nu stå ut att läsa just detta och ha ett svar.

I flera veckor har jag haft en öm punkt i mitt högra bröst. Långt ner ungefär där bygeln i BH:n hamnar och även pulsbandet till pulsklockan.

Det känns inte som någon knöl men gör rejält ont när jag trycker där. Bara blivit klämt?

När skall man pallra sig till vården? Och var vänder man sig? Vårdcentralen? Vad gör de? Det område som ömmar lär inte gå att trycka in i någon mammografiutrustning, är liksom mot kroppen. Skall jag prova att skippa pulsbältet på träning ett tag och ta BH utan bygel och se om det går över?

Hur hade du gjort?

Vem designar hotellbokningssidor?

Under de senaste dagarna har jag klickat mig igenom säkert 40 hotell all over Skåne. Vi skall på bröllop i Jonstorp i början av augusti och behövde boende. Vi är 2 vuxna och 2 barn. Man kan ju tro att det skulle vara plättlätt att boka men så är icke fallet.

När man matar in 2 vuxna och 2 barn så försöker de flesta bokningssystem hitta ett rum för 4 personer, det går oftast åt h-e, de har helt enkelt inte fyrbäddsrum eller tillåter inte 2 extrasängar. Jag får då inte förslaget att välja 2 st dubbelrum istället utan måste backa tillbaka och försöka boka in oss i 2 rum istället.

I andra system måste jag välja antalet rum och väljer jag då 2 st och 1 barn och en vuxen i varje så verkar de oftast försöka med enkelrum med extrasäng, får upp "tyvärr inga extrasängar lediga". Men vad fan nog kan jag och en unge dela en dubbbelsäng och sambon och den andra ungen en eller så tar jag och sambon ett rum och ungarna ett annat. Får inte någon som helst möjlighet att påverka valet av rum.

I några system kan man välja 2 rum och sätta ett barn i varje och en vuxen i varje men sen kommer det upp "gruppbokningar med barn är ej tillåtet".

Vissa system tror automatiskt att man skall ha ett enkelrum för en person, ingen möjlighet att ändra valet fast hotellet har dubbelrum och i vissa fall även familjerum. Andra låter en få veta att det finns lediga platser och sen får man välja hur många man är för att då få veta nä tyvärr det är fullt.

Slutligen har vi systemen som snällt listar rummen med olika alternativ när man valt 2 st rum men visar priserna per natt per rum och man måste ta sig vidare i bokningen för att få veta vad det kostar totalt.

Sen har vi det här med datum, vem fan vill ha att veckan börjar på en söndag när man valt att resten av webbplatsen skall vara på svenska och se fan till att ställa om månaden för avresa om jag väljer något annat än aktuellt månad som ankomst.

Uppdatering: Vi lyckades efter många om och men hitta oss ett boende på ett litet B&B i Munka Ljungby. Det blir nog bra, rummen ser fina ut på bilderna, vi har var sin säng 2 nätter och slipper fara allt för många mil.

Blodomloppet idag

Idag skall jag springa blodomloppet som till mångt och mycket handlar om att uppmärksamma blodgiveri, jag som är anemisk och har varit blodmottagare tycker det är en mycket bra sak.

Jag brukar uppmana folk att bli blodgivare emellanåt, jag vet vilken skillnad det kan göra, och då var det ändå inget superakut för mig, tänk då de som råkat ut för en olycka eller är på väg att förblöda efter en förlossning. 

Kan du ge blod gör det!

Ikväll springer en Bea med dåliga blodvärden omgiven av en drös blodgivare, det känns tryggt med tanke på att jag blir svimfärdig bara av att gå upp för trappen där hemma just nu så springa en mil känns rätt tungt mentalt men men, jag har inte rört på mig sen Vårruset så det är väl dags nu.

Skall passa på att inviga mina nya kompressionstights, får se om de är så bra som alla säger. Om inte annat ser man jäkligt snabb ut i dem :-)

Har funderingar kring skovalet, springa i mina väldämpade, uppbyggda Adidas Sequence eller mina älskade Nike Free 3.0? Fick höra av Linda på jobbet att smärtan jag har mitt under foten kan vara begynnande hälsporre pga platta skor. Men vad fan så får det bara inte vara vill inte vill inte.

Nej Ving, nykteristen vill inte ha champagne

Fick ett mail från Ving som vill att jag skall dricka champagne när jag fyller 40 nästa år (tack för påminnelsen om det). Eller nä de vill att jag skall boka en resa med dem men det var tydligen sekundärt.

Jag förstår mig inte på att man tror att alla dricker alkohol. Tänk om jag inte bara varit en sur och grinig nykterist utan en nykter alkoholist som dagligen kämpar med att hålla mig hur hade den personen reagerat på att få dylik uppmaning?

Fan våga släppa alkoholvurmandet, det finns andra sätt att fira på själv skall jag göra det genom att vandra 80 mil i Spanien och jag kommer inte flyga dit med Ving.

Gammeltanten fick dansa!

En konversation på Twitter igår slutade med att jag blev medbjuden ut på Western Farms premiärkväll. Maskinen skulle spela. Kom dit precis innan Maskinen gick på scen, stod lite avsides och tittade på bandet, människor i olika stadier av berusning och samtalade med Martin som var den som bjöd med mig. Det var sjukt längesedan jag var ut någonstans annat än att sitta och prata strunt på Bishops arms med vänner då och då, så det var roligt att studera folk.

På Western Farm är det verkligen blandat ungt och gammalt (mest ungt dock), jag var mest fascinerad över hur otroligt dräggfulla vissa blir och hur blicken blir på dem. Jag skrev i fredags om tjejer på skolavslutningen som stod och frös i 6 grader i sina tunna korta klänningar. Kan meddela att 20 år och uppåt inte verkar vara så mycket bättre. Det var någonstans mellan 7 och 10 grader ute och de flesta tjejer visade så mycket bröst och lår att jag ett tag nästan undrade om det antingen var poolparty i något hörn eller casting för en porrfilm någonstans på området. Frös bara att titta på dem. Men de var väl tillräckligt fulla med alkohol för att inte märka att det var svinkallt ute. Många såg förtaskiga ut, sminket på ända, håret åt alla håll och så den där dimmiga halvslutna blicken. Inte attraktiva för tre över men killar i samma alkoholdimma hängde då över dem så jag kom att tänka på den där norska anti-alkoholfilmen. Precis så verkade det vara.

Kände mig som en gammal tant, jag är en gammal tant! Men jag har oxå varit ung och lättklädd (men inte full) så egentligen skall jag väl hålla käften.

Maskinen var riktigt bra live. Har inte lyssnat så mycket på dem men några låtar kände jag ju igen. När Maskinen spelade Alla som inte dansar blev det full fart på alla, ingen vågade stå still :-)

När de spelade sista låten var jag så stelfrusen om händerna att vi gick in, tanten var inte så förståndig att hon tagit vantar med sig. Vi lyckades efter en evighet i garderoben få lämna in våra jackor (och funderade allvarligt på om vi skulle få ut dem igen med tanke på att de 4 som skulle hämta jackor medan vi stod där alla saknade något).

Banade oss fram till ett dansgolv där det nytt varit clubmusik som nu bytts mot Sommartider, jaja "just go with the nostalgia flow". Sen återkom dansmusiken och det blev knökfullt++ man behövde inte ens röra på sig själv. Mindre kul. Och alla dessa fulla människor som har noll jag säger noll koll på den egna kroppen och var andra är placerade i förhållande till dem själva. Tur jag har vassa armbågar och inte rädd för att använda dem.

Som tur var lättade det upp lite emellanåt och man fick flytta sig runt på dansgolvet till en lucka. Och när jag får lite utrymme, får röra på mig i takt till musiken och bara flyta iväg ja då är det en lycklig Bea. Jag verkligen älskar att dansa, hamnar i min egen värld men fortfarande kontroll (eller kanske skall säga extrem kontroll på min egen kropp) och var de andra runt omkring mig är. Då och då krossades min lilla lyckobubbla av en drink över axeln, en öl över benen eller en klack rakt i foten (jag är lite rädd om fossingarna så här innan Lapland Ultra). Men det behövdes inte många takter för att kasta mig in i bubblan igen. Såg på klockan, ville inte att det skulle ta slut men kl 2 spelades sista låten och det var bara att hämta ut jackorna och ja vi fick ut dem, snabbt dessutom.

Skjutsade hem mitt sällskap och hans vänner innan jag styrde bilen hem till Torpgärdan igen. Väl hemma tittade jag på mina skor, oj inte en vacker syn. Med ett leende på läpparna somnade jag skrattande lite åt att jag nog för första gången i mitt liv fått en drös av komplimanger och näst intill inviter av en kvinna (om än en väldigt full sådan). Funderade också på om man skall ta det som en förolämpling i form av "äh tanten får duga, jag är desperat och de stänger snart" eller en komplimang när någon 20-nånting nyper en i rumpan.

Tack Martin för att jag fick följa med er ut!

Mission accomplished no more "muffin top"

Kom i jeansen som blev för små av lite för mycket Ben & Jerry för ca 2 år sedan. Tyvärr är det nog tack vare ingen aptit pga magkatarr i 3 veckor. Så nu blir det till att fixa tillbaka muskler oxå. Hatar den överflödiga huden på magen. Hatar. Mindre glad över att den svindyra BH:n jag köpte för ett litet tag sedan nu är för stor. Dock skönt att bli av med lite vikt även där.

Men nu är jag glad att byxorna gick igen utan "muffin top". Fast det är klart numer bär jag hellre lite högre jeans me de här var ett par av målbrallorna. De andra är ett par gamla Levi's som är pre-graviditet och de gick oxå på utan problem.