78 Frost - #365foton (2/365)

Min andra bild i 365foton kommer från samma fotorunda som första bilden. Jag var uppe och gick på vägen upp till Mjösjöfortet och där ligger ett gammalt militärhus som har fina dörrar. Jag tog fram min kamera för att fotografera frosten på dörrarna, då tog batteriet i kameran slut. Tog fram extrabatteriet för att upptäcka att klantbea tagit med sig ett urladdat batteri. Så det blev till att fotografera med mobilen istället. Det blev en Instagrambild av det hela med filter på i det här fallet lo-fi. Blev rätt nöjd med resultatet. Originalbilden hittar ni här.

Info om bilden:

Date: 1/3/13 2:00 PM Dimensions: 2448 x 3264 pixels File Name: IMAGE_D70E0322-F03A-4204-9734-1825C8E116D7.JPG File Size: 3.68M Camera: iPhone 4S Exposure: 0.067 sec (1/15) Aperture: f/2.4 Focal Length: 4.28 mm ISO Speed: 400 Exposure Bias: - Flash Used: No Location: 65.82666666666667,21.75683333333333 Filter: Instagram Lo fi

143 Kanal - #365foton (1/365)

Min första bild till 365foton blir nummer 143 Kanal.

Varje sommar paddlar jag igenom denna kanal ut till Lillavan och vidare till Bodträsket och Buddbyträsket och varje vinter förundras jag över hur sällan den fryser till is. Över denna lilla kanal går 4 broar, en för bilar, en för cykel- och gångtrafik och två för tåg. Jag gillar denna tågbro tycker den är fin med de stora stenarna som blivit alldeles snöklädda, bilbron och cykel-/gångbron däremot är fula betongsaker så där stod jag på för att ta kortet istället. Bilden är en beskärning av en annan.

Info om bilden:

Date:	1/3/13 1:09 PM
Dimensions:	2169 x 3264 pixels
File Name:	DSC02572-2.jpg
File Size:	5.08M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	0.017 sec (1/60)
Aperture:	f/5.6
Focal Length:	20 mm
ISO Speed:	250
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Position:	65.82379633295137,21.710561488360554

Lite vinterbilder

Det blev en milspromeand igår med kameran över axeln. Men klantbea hade glömt ladda batterierna så efter 4 km dog kameran OCH mobilen. Smart va? Men några bilder blev det i alla fall, dock bara en med nya objektivet. Makro utan stabilisator och handhållet är inte en riktigt bra kombo. Dessutom kom jag mig ut sent så ljuset var inte det bästa för handhållet. Måste lära mig att justera ISO och allt sådant där bättre oxå, märkte att bilderna blev aningen gryniga. Men man lär sig ju genom att testa sig fram.

Kom på att jag inte länkat till mitt första vinteralbum här heller så vill du kika ligger det på Picasa.

Bildspel med vinterbilderna från igår (finns även i ett album):


En eller två av bilderna dyker nog upp som en 365foto-bild strax.

I morgon måste jag kliva upp tidigt...

Bild från Sony

Mitt nya objektiv till kameran kom idag, ett 3.5/30 Makroobjektiv och skall jag kunna leka med det går det ju inte för sig att ligga och sova tills det nästan är mörkt ute igen. Totalt vänt på dygnet nu under långledigheten.

Vill fota snöflingor så det skall jag försöka mig på. Tänk om man kunde bli lika duktig som Don Komarechka på att fota de små kristallerna. Skall ägna kvällen åt att se/läsa några av hans tutorials både om makrofotografering men även om stacking i Lightroom om jag inte somnar. Är så sjukt trött (man får skylla sig själv när man kommer hem kl 3 på natten men det var det värt).

Får se vad jag tycker om det, det är den enda native-makrolins som finns till NEX:en än så länge. Läst en del dåliga recensioner men de tenderar ju oxå att tro att alla skriver ut sina bilder i minst A0. Jag har ju mina mest på webben även om jag då och då också ser till att få lite större utskrifter. Har ett av mina favoritfoton från turen med Nogge i en ram på jobbet men nu blir jag ju av med mitt rum där  så jag får försöka hitta någon annanstans att ha bilden.

Men nu skall jag lägga mig på sängen en stund, igår fick jag en idiotisk ingivelse, jag gav mig ut och sprang för första gången sen mitt avbrutna lopp på Lapland ultra sinta juni 2012, och så sprang jag en mil. Ni kan ju gissa hur mina ben känns idag. Så nu vile en sväng och sen kanske kanske en promenad för att försöka väcka benen till liv igen. Om jag nu inte somnar för natten vill säga, trött...

Men i morgon blir det andra bullar för då skall jag gå upp tidigt, jag bara måste.

Ett försök med 365 foton i år

I år tänker jag göra ett försök att vara med i fotoutmaningen på 365 foton. Vi får väl se hur det går men jag ser det som ett sätt att hitta nya motiv, fundera lite och framför allt få tummen ur att fotografera lite mer.

Jag har gjort en tagg/label 365foton2013 som jag kommer använda när jag postar bilder här. Bilderna kommer även läggas upp på Instagram  (har ändrat mig då det inte blir samma bild på IG för de som inte är IG-bilder) och på Flickr samt G+/Picasa de kommer taggas med #365foton.

Haka på du oxå. Här ser du listan på teman. Har lagt hela listan i Google Drive så jag enkelt kan stryka de jag har gjort samt skriva kommentarer. Den listan hittar ni i menyn till höger.

Jag vann jag vann

Häromdagen lyckades jag för tredje gången bli dragen ur plommonstopet hos Lotten i hennes julkalender. Så nu är jag stolt innehavare av en hemlisbloggartisha som kom med posten.

Nu måste jag hitta den ihåliga eken, kan bli svårt ekar växer inte här uppe så det är söderut.

Vem kan det vara som snott hemlisbloggaren tro? kanske DRT leder mig rätt?

Julstuga på Gruvberget

I morgon lördag 8/12 är det julstuga kl 11-14 på Gruvberget. Tomten är på besök, försäljning av gröt, skinkmacka och fika. Det finns möjlighet för barnen att pyssla eller se på tecknad film.

Att helt oförberedd hamna i tidningen

I tisdags skulle en kollega till mig intervjuas om mobiler/appar för Tidningen Extra Boden/Luleå. Journalisten kom till oss på jobbet. Nu var han oturligt nog sjuk och hänvisade i telefon journalisten till mig. Just denna dag hade jag min stora säckiga kulturtantsklänning, håret uppsatt i en slarvig knut och totalt osminkad för första gången på 3 månader. Jag skulle ju bara sitta instängd i mitt rum och testa ett intranät åt kund.

Så jag blev verkligen inkastad i en intervju och fototagning. Jag har inte en aning om vad som skrevs och jag lyckades nästan glömma bort det hela tills jag vaknade i morse av ett SMS från en vän "Grattis till artikeln i Extra" Nörd!" och my god! Sen kom ett meddelande från gammal kollega via LinkedIn och ett mail från en kollega.

Vågade inte slå upp tidningen men surfade in på webben och kikade, såg bilden och som vanligt är mina ögon helt döda, vad är det med mina ögon och foto? Men jag ser i alla fall glad ut där jag poserar framför mina fina posters jag fick av Webbdagarna senast :-)  Men jag har inte vågat lästa texten fick ju aldrig korrläsa innan det gick i tryck. Så jag hoppas jag sa något bra/matnyttigt jag pratade ju trots allt om något jag är rätt hemma i. Mobilnörderi är ju en av mina paradgrenar numer. Men läsa text från en intervju är ju lika hemskt som att se sig själv på video/höra sig själv i radio.

Men all publicitet är ju bra publicitet sägs det ju och det är ju aldrig fel att förekomma i lokala tidningen inom sitt arbetsområde, kunder läser ju oxå och kan behöva bli påminda vilka de skall vända sig till ;-)

Om jag inte är i Abisko går jag nog på detta

Min plan är att åka till Abisko första eller andra helgen i december för lite återhämtning men samtidigt vill ju familjen att jag skall vara hemma när jag nu jobbat flera helger i rad. Så stannar jag hemma tänkte jag gå och kika på Roller derby (då kan ju familjen följa med). Luleå Roller Derby möter Ume radical rollers.

Att drabbas av tom hjärna och inse att man har en autopilot

I torsdags skulle jag hålla föredrag på ett event på jobbet. Natten till torsdag satt jag och jobbade till kl 3 och sov sen ca 2,5-3 timmar innan jag klev upp och fortsatte jobba (upphandlingar är roliga att jobba med när de har en hård deadline men det är tungt men roligt). Jag var inte speciellt orolig för framträdandet, hade kört det 2 gånger redan och kunde det mesta utantill. Var mer orolig för trötthet. I vanliga fall när jag skall prata så har jag inte fjärilar i magen utan elefanter som klampar runt, brukar vara extremt nervös och nu bara det är coolt jag kan... Självpeppen visste inga gränser.

När klockan närmade sig mitt framträdande var jag rätt trött. Höll på att somna på första raden medan jag lyssnade på min kollega vars grejer jag skulle haka in i. Plötsligt började han låta som han pratade i slow motion.  Insåg att jag inte kunde sitta där och somna (hur skulle det se ut) så jag lyfte upp min iPad i vilken jag hade mina bilder till presentationen.

Tittade på första bilden (min presentation bestod enbart av bilder och en rubrik men i paddan hade jag även lite stödanteckningar. Men jag kände inte ens igen bilden. Tänkte, men vad har jag öppnat för presentation tro. Hade inte en susning om vad jag skulle säga. Bläddrade igenom mitt material och hela presentationen var helt obegriplig.

Ni kan ju förstå paniken, man skall upp och tala om 5-6 minuter och har inte en jäkla aning om ens vad ämnet är mer än mobilitet. Men jag kunde ju gärna inte vägra kliva upp när det var min tur, tänkte, ja ja får väl mer eller mindre läsa mina stolpar utantill och försöka få det att låta vettigt. Ställde mig framför 40-50 pers och började med att presentera mig halvägs in i mitt förnamn kom jag att tänka på att jag nog inte bara kan säga Bea (som påannonsören sa) och presenterade mig med mitt hela namn och berättade vad jag gör på jobbet. Medan jag står och berättar detta snurrar det i huvudet "Jag vet inte vad jag skall prata om, jag vet verkligen inte".

Men så visades första bilden och på något sätt kickade en autopilot in och efter en liten stund inser jag själv att det bara flyter på av sig själv, jag står och pratar om för- och nackdelar med native vs webbapp och hybrider och tänker samtidigt på att jag nyss inte vetat vad jag skulle prata om. Det var lite läskigt att inse att man kan gå på autopilot. Ibland när jag kör hem från jobbet kan jag liksom vakna till och undra hur fan hamnade jag här i Sävastnäs, inget minne av vägen från Luleå dit. Lite sådan känsla var det nu oxå, jag hade liksom inte registrerat vad jag sagt tidigare alls. Hade någon ställt en fråga om "det du sa innan" hade det kunnat bli knivigt :-)

Men det kan uppenbarligen inte ha märkts eftersom jag fick beröm av flera personer efteråt. Och nu någon dag senare när jag kan reflektera över det så vet jag nog vad jag pratade om :-)

Måste säga att det kändes som ett lyckat event, mycket folk, vaken och intresserad publik, roliga diskussioner och tror det ramlar ut några riktigt spännande fortsatta möten och på dem lovar jag vara skärpt.

Har ni gått på autopilot någon gång?

Den goda reklamen

Idag läste jag ett inlägg hos Heja Abbe. Ett inlägg om Gunnars arbete och ett jobb han gjort. Filmen handlar om en kampanj som de gjort åt Drottning Silvias barnsjukhus. Ett mycket bättre sätt att be om pengar om än ex Barnfondens telefonkampanj just nu som gör mig skogstokig.

Filmen i sig fick mig att ta fram telefonen och skicka ett SMS. Pengar som kommer till något som verkligen behövs.

Se den du oxå, förhoppningsvis ger även filmen i sig en extra skjuts i insamlingen till barnens miljö på sjukhuset.

Barnfonden gör mig arg

Jag har haft fadderbarn i Barnfonden i 5 år nu. När ekonomin varit sämre har jag hellre sagt upp en tidningsprenumeration än att avsluta mina fadderbarn. Jag gör reklam för Barnfonden här i bloggen med en banner i sidan. Men på sista tiden har jag blivit heligt förbannad på dem. De raggar mer pengar och det förstår man ju men sättet de gör det på.

För några veckor sedan ringde en överspeedad hurtig telefonförsäljartyp "Jag heter xxx och ringer från Barnfonden [inte för Barnfonden utan från] och vi vill tacka dig så mycket för att du har ett fadderbarn hos oss [öhh jag har inte 1 jag har 2]" och samtalet fortsatte med att de var så nöjda med att vi stödjer ett fadderbarn men de kunde förstå om man inte kunde ta sig an ett till men kunde man inte tänka sig att stödja deras nyinstiftade projekt. Bara 50 kr/månad. Och sen få en att känna sig som en snåljåp som inte vill bidraga med 50 kr/månad. Nä jag har faktiskt inte riktigt utrymme i budgeten för det just nu, jag ger 450 kr/månad till fadderbarnen redan och det blir ett par tusenlappar om året. När jag påpekade att jag redan hade 2 fadderbarn ursäktade hon sig med att de bara kunde se ett i systemet.

Men så ringde de igen nu för mitt andra fadderbarn, exakt samma hurtiga ton, denna gången en kille. Försökte förklara för honom att jag har 2 fadderbarn och att en kollega till honom redan ringt och nej för mig räcker det med att ha 2 fadderbarn. Då fick han det som att låta som om jag ljög för i systemet borde han i så fall sett båda fadderbarnen om de är registrerade på mig. Jag vet inte, det enda jag vet är att jag får dubbelt av allt hem oxå, dubbla nummer av tidningen Pussel, dubbla brev om julkampanjer, insättningar till julpengar odl.

Snälla Barnfonden, ha lite koll på oss donatorer, ha inte tonåringar som låter som de försöker övertyga oss att köpa något från TV-shop som ringer runt. Ni höll på att tappa mig som donator. Men jag plockade fram korten på och breven från mina fadderbarn och insåg att det inte är de som valt den urusla formen av kampanj.

Fått min sida på Instagram

Nu är det ju inget jättenytt att kunna se de samlade IG-bilderna på en webbsida, det har ju tredjepartsleverantörer haft ett bra tag. Men ibland när man klickat på en länk på ex twitter och hamnat hos IG har det varit lite störande att inte direkt kunnat gå och se på andra bilder i den personens flöde. Det kan man nu och det gillar jag.

Min sida hittar man på http://instagram.com/beastankar var finns din? Följer gärna lite fler människor på IG.

Saknar att dansa magdans

Lyssnar på en massa arabisk musik, sådan jag brukade dansa till när jag höll på med magdans. Och hela kroppen fick längt.

Visas ljudbilder får muskler att automatiskt vilja röra sig. Ett par snabba trummmor och höfterna vill skaka en myntkjol så det plingar. Ett par tunga långsamma basgångar och överkroppen vill rulla.

Jag måste nog ge mig ut på jakt efter en tränigsgrupp, för dansa hemma i vardagsrummet går ju men är inte alls lika roligt.

Just nu har jag snöat in på en Derbakeversion av Jennifer Lopez Bailar Nada Mas som är så skön. Trummorna i början och slutet, åh... Det blir helt enkelt en riktigt skön danslåt med det bästa från flera musikstilar.

Rött hår - check!

Idag

För 19 veckor sedan

Så där ja då var man rödhårig igen.
Denna gång (översta bilden) en lite annan färg mot förra gången (bilden i mitten). Vet inte riktigt vilken jag tycker är bäst. Skulle nog velat ha lite tydligare slingor trots allt även denna gång. Nu är de verkligen bara lite skimmer.

Längst ner en bild från idag utan brillor, min vän Lena tyckte jag skulle börja med linser igen. Men jag tycker ju att jag ser helkonstig (och mycket äldre ut) utan glasögon.

Utan brillor

Lite glömda bilder

Tog med mig katten och kameran ut i ett frostigt landskap runt knuten. Här är bilderna.
För ett tag sedan fotade jag även lite fåglar, löv och våta saker om någon är nyfiken.

Idag blir min syrra omgjord i TV

Idag kan man se min syster vara med i Trinny & Susannah stylar om Sverige på 7:an kl 21. Man kan läsa lite i dagens Ystads Allehanda och Expressen/Kvällsposten såg jag.

Mamma blev tydligen intervjuad under inspelningen, får se om hon oxå är med.

Jag har extremt lite kontakt med henne så det skall bli lite kul att se.  Vi träffades senast sommaren 2011 någon timme hos min mor.

De som känner mig brukar säga att vi inte är ett dugg lika. Varken i sättet, intressen, utseende eller stil. Och då är det ändå hon som är mitt helsyskon (vi har 3 halvsyskon oxå som jag delar lite mer med).

Jag köper och bär bara en rosa sak

Undrar lite hur Addnature tänkte när de gjorde sin rosa bandetkampanj varför inte passa på att låta männen oxå bidra till kampen mot bröstcancer. Varför bara kvinnokläder och rosa pryttlar (ja männen kan oxå köpa dem men helt ärligt hur många män köper rosa kompass, pannlampa, matkit eller bestick under en månad)? Jag skulle gärna låta 10 % av min inköpssumma gå till Rosa bandet men jag vägrar köpa rosa saker. Det enda jag köper i rosa är just mitt rosa band som jag bär på jackan under oktober.

Det här är ett sätt att komma lite väl billigt undan tycker jag. Hur många rosa saker kan det säljas?

Välj gärna ut varor men låt mig som vill ha en grön istället för en rosa också vara med och lämna pengar till kampanjen. Dessutom är ju inte pengarna dedikerade till bröstcancerforskningen, visste ni det? Det gjorde inte jag, dåligt påläst uppenbarligen.

På Cancerfondens sida om mustaschkampen (som jag surfade in på för att kolla när i tiden Addnature borde ha en månad då de bara säljer bruna grejer till män) hittade jag detta (min fet och färgmarkering):

Den prostatacancerrelaterade forskningen är inte beroende av enskilda kampanjer. Mustaschkampen samlade under åren 2007-2011 in 32 miljoner kronor. Under samma period delade vi ut 118 miljoner till prostatacancerrelaterad forskning. Alla pengar Cancerfonden samlar in, oavsett om det är genom Mustaschkampen, Rosa Bandet eller någon annan aktivitet hamnar i samma pott. Pengarna fördelas sedan till de forskningsprojekt som håller högst kvalitet. Ju fler duktiga prostatacancerforskare, desto mer pengar kan vi dela ut till prostatacancerrelaterad forskning. 

På sidan om var pengarna går för rosa bandet kan man läsa detta:

Cancerfonden låter alla ansökningar, oavsett cancerform, konkurrera med varandra i nationell konkurrens. På så sätt säkerställs att den främsta forskningen – den med bäst förutsättning att göra framsteg – får stöd. 

Borde inte det faktum att pengarna faktiskt inte bara går till våra bröst (som dessutom väldigt sällan är rosa) göra att det är än viktigare att alla kan vara med och bidraga via sina inköp oavsett om man vill ha en rosa eller grön grej?

Det visade sig även att Cancerfonden lägger ner mustachkampen som kampanj:

Cancerfonden kommer att fortsätta arbeta med prostatacancerfrågan genom kunskapsspridning och opinionsbildning. Dock kommer vi inte längre att driva arbetet i form av kampanjen Mustaschkampen. Det mest effektiva sättet att stödja Cancerfonden är genom regelbundet givande. Därför kommer Cancerfonden i stället fokusera på en kampanj som syftar till att få in fler regelbundna givare. 

Lite trist kan jag tycka då det lyft fram frågan kanske gjort det mer acceptabelt att prata om. Min egen morfar dog av sjukdomen så det ligger mig ganska varmt om hjärtat.

2 härliga dagar i Abisko resulterade i många foton

Jag tog med mig min vän Joakim aka Nogge upp till Abisko för 2 dagars fotograferande 21-22 september 2012. Vi hade otrolig tur med vädret och fick 2 härliga dagar bakom var sin kamera. Åt god mat på stationen och pratade en massa om allt möjligt. Vi ses så sällan nu för tiden att det var skönt att ha honom helt för mig själv i två dagar och få visa "mitt" älskade Abisko för någon som betyder mycket för mig. Det var många vyer vi inte han med så jag hoppas han vill följa med mig dit igen en höst när björkmätarlarverna inte ätit upp alla löv.

Här är mina foton från turen i ett Picasaalbum, som bildspel eller i Google+läge eller som litet bildspel här nedan. För er som föredrar Flickr finns bilderna även i ett set där (får uppdatera bildtexterna där sen tyvärr hittade jag inget sätt att skriva dem i Lightroom).

Bilderna är alla tagna med min Sony NEX-5N med E18–55mm f3,5–5,6 eller E55-210/4,5-6,3. Jag hade med mig min Garmin Forerunner 310 och lyckades sedan synka ihop GPS-loggen med mina foton så de skall allihop ha en geotag vilket är kul tycker jag eftersom jag vant mig vid det från telefonbilderna. Däremot är jag väl inte helt nöjd med att den försöker hitta närmsta adress, blir lite knas när den skriver ut ett gatnamn. Turernas sträckning finns på Funbeat. Dag 1 innan frukost gick vi till vetenskapsstationen och efter frukost till Paddus offerklippa. Dag 2 gick vi först neråt vid jokken och efter lunch uppåt för att slutligen avsluta med en tur till Silverfallet.

Joakim kånkade betydligt mer avancerade pryttlar och det skall bli spännande att se hans bilder än så länge har han publicerat 2 otroligt fina bilder och jag som tjuvkikat lite på första dagens bilder vet att där finns ännu fler. Vidvinkligt från Abisko och Vy över Torneträsk.

Uppdatering: Nu har Joakim lagt in sina bilder från dag 1.
Uppdatering: Nu har även bilderna för dag 2 kommit upp.

Jag sitter på en rätt ljusstark skärm och undrar om bilderna blir mörka om man sitter på en lite mörkare skärm, säg gärna till i så fall så får jag se vad jag kan göra. För första gången i mitt liv har jag inte bara slängt upp jpg:arna från kameran utan försökt använda raw-filerna och lekt i en testversion av Lightroom. Så kommentera gärna.

Ingen stum receptionist tack och japansk måste hen vara också

Får man verkligen diskriminera alla andra nationaliteter så där?