Alkoholkulturen #016 #blogg100

Som de flesta av er som läser här någorlunda regelbundet vet så är jag helnykterist, ja absolutist till och med. Det kan tyckas vara jättesimpelt, man bara avstår något som till och med är skadligt för kroppen, det borde inte leda till några som helst bekymmer eller frågor. Det borde rimligen vara ett naturligt tillstånd precis som att jag inte röker, inte tar droger, är mördare eller torterar söta djur.

Tänk om det ändå vore så, tänk om jag inte varje gång jag går ut tvingades försvara/förklara för åtminstone en person varför jag väljer att ha tranbärsdryck i glaset och inte något starkare. Vill jag göra det enkelt för mig så svarar jag att jag kör bil, då kan jag få en harang om att det finns taxi, nattbussar, övernattningssoffor, krisar det kan jag till och med ljuga och säga att jag äter mediciner som inte får blandas med alkohol, det är tydligen en lika godtagbar ursäkt som lögnen att jag är gravid eller har varit alkoholist.

För att säga sanningen "jag dricker inte alkohol för att jag inte anser att jag behöver inta en drog, inte gillar något och tycker om att vara klar i skallen och ha en bra dag även dagen efter utgång" det är 99 % av gångerna inte acceptabelt. Om jag då som knappt druckit alkohol alls i mitt liv (jo det finns några få tillfällen, därför vet jag att det inte är något för mig alls) får frågor kring mitt ickedrickande hur skall det då inte vara för de som druckit men bestämt sig för att avstå, för kvällen, en vecka, en månad, ett år, ett liv?

Idag satt jag bredvid en som svarade på ett SMS, jag förstod att frågan handlade om en fest, personen svarade något i stil med Jo jag tänker komma men vet inte om jag skall dricka. Varför i hela friden skall man ens behöva säga det, nästan be om ursäkt i förväg för att man vill vara nykter. Personen i fråga har goda skäl till att skippa alkoholen dessutom. Får väl kolla efter helgen hur det gick med det där, en sak vi pratar om lite då och då.

Alkoholkulturen idag är jättestark, STF som jag alltid förknippat med hälsa- och friluftsliv (kanske felaktigt då stadgarna mest pratar om turism, miljö och kultur) har idag ett tydligt alkoholfokus, fjällstationerna har utskänkningstillsånd och det man möts av i restaurangen i exempelvis Abisko är vin- och ölförslag till maten, inte ett ljud om vilket alkoholfria som skulle passa bäst till. Det är reklam för öl i bastun, öl i samkvämslokalerna efter vandring/skidåkning osv... (jo de har afternoon tea på vintern oxå och det gillar jag). Jag slog upp STS info om alpvandringar jag gick hem häromdagen, i priserna ingår välkomstdrink och avskedsdrink, man kan ta ett speciellt högtidspaket om man firar något då ingår ett glas champagne och en flaska sekt på rummet. På varje uppslag om de olika vandringarna är det minst en bild på människor där samtliga dricker öl, och en bild på en öl med texten "Belöningen efter dagens vandring". Tilläggsaktiviteter är bland annat vinprovning. Väljer man att lägga till att flyga i Business Class med SAS till resorna är de noga att påpeka att då ingår apértif och öl/vin till maten samt avec till kaffet.

De få gånger det erbjuds något alkoholfritt på dylika tillställningar så brukar det alltid vara samma sak fast avalkoholiserat eller med låg alkoholprocent. Vi som aldrig lärt oss att dricka öl/vin uppskattar sällan smaken på detta. Senast detta hände mig var för några helger sedan, svärmor var på besök och hade köpt med sig vin och faktiskt tänkt på att jag inte dricker alkohol men köpt en avalkoholiserad sort till mig. Men hon kom faktiskt på sig och lade sedan till "men du kanske inte gillar smaken av vin då är det där nog inte något för dig ändå" och så drack jag vatten till middagen.

Är man nykter alkoholist kan man åka dit på väldigt små mängder alkohol, hjärnan triggar igång direkt. En del kan det räcka med att känna igen smaken av vin för att behovet skall återkomma. För deras skull skall man definitivt undvika de avalkoholiserade alternativen medan för ex den som skall köra bil, är gravid eller tar mediciner kanske det passar bra. Fast för att veta måste man ju då fråga varför folk inte dricker så då kanske det är bättre att se till att det finns ett alternativ som inte har med alkohol att göra alls eller båda delarna.

Varför är det så här? Varför är det så att så fort man passerat 18 (kanske 20) så är det normala att dricka alkohol? Hur kommer det sig att just drogen alkohol blivit så normaliserad medan exempelvis rökning gått en rätt så hård match och blivit ansett som något fult och felaktigt? (Vilket rökallegikern Bea är extremt glad över).

Varför skall jag som inte dricker alkohol vara den som känner mig fel, som måste be om ursäkt för att jag vill ha något annat (och helst något roligare än mineralvatten eller cola)?

När skall det bli ACCEPTERAT ATT INTE DRICKA?

Varför skriver jag detta då, tja jag blev väl helt enkelt less på att den däringa vandringsbroschyren från STS mer var reklam för österikiska ölstugor än för vandring och att jag läser en massa information om att gå caminon och så många pratar om att det nästan är lättare att få tag på vin längst vägen än rent vatten. Men mest var det nog att min bekanta behövde svara i ett SMS att han inte trodde att han skulle dricka på festen.

Vem behöver aktier? #015 #blogg100

Nu när jobbet som till stor del är medarbetarägt blir sålt så är det en del kollegor som tjänar en rejäl hacka. En annan får nöja sig med Nokias goda vilja :-)

Man kan ju undra varför Nokia vill ge en massa pengar till mig när jag under alla år bara haft en enda Nokiatelefon.

Vad är det för människor som går på sådana här utskick? Vad är det för typer som inte ens bemödar dig med att de skall se vettiga ut som skickar ut dem? Nog första gången jag får SMS-spam.

(Skärmdump från min N4 med Flip SMS widget)

OJ! #014 #blogg100

Tobias Mård, vd Exait och
Carl-Johan Hultenheim, vd Atea
Foto: Béatrice Karjalainen

Idag var det samling på kontoret, samtliga medarbetare hade kallats till infomöte, något stort skulle annonseras ut. Och stort var det. Atea har lagt ett bud på Exait där jag arbetar.

Blir spännade att se var den här resan tar oss. Magen lite så där halvspänd, var hamnar jag, vad skall jag göra osv... Men det är bara att vänta och se. Först skall ju allt det affärsmässiga bli klart. Men klart är att Exait blir helägt dotterbolag till Atea och där i hamnar alla som jobbar med system-och verksamhetsutveckling samt projektledning och förvaltningsledning hoppas jag. Resten går över till Area.




Det skall bli en intressant resa, senast jag var med om ett uppköp var det ett investmentbolag som köpte så inte riktigt samma sak.

Verkar som medierna snappat upp det hela:

Mina omgivningar #013 #blogg100

Oj höll på att glömma skriva dagens blogginlägg i #blogg100 pga att skallen är full med funderingar och tankar kring en grej. En grej jag egentligen vill skriva om men kan inte, men om några dagar kanske det går. Och när det blev så gick hela skallen i baklås så det får blir mer om foto helt enkelt.

I lördags kväll fick mina lungor spunk. Jag kunde plötsligt knappt andas, det gjorde så sjukt ont och det enda som funkade var att ligga på ett hårt golv (finns det någon som har mjuka golv hemma?) med benen uppåt så tyggen pressades ut. Då kändes det som jag i alla fall fick ner hjälpligt med syre. Söndagen fortsatte i samma tecken och jag kikade ut och såg att det såg kanonfint ut ute. Och där låg jag på golvet. Huvudet sprängde och magen hade börjat jävlas med mig dessutom. Men jag bestämde mig för att gå ut, frisk kall luft kanske skulle hjälpa lite.

Kollade inte på termometern och blev aningen förvånad när det var så jäkla kallt ute som det var. Tog med mig kameran och Joakims stativ som jag fortfarande har hemma sen Abiskoturen (hmm måste lämna igen).

Hittade ett fint träd som var alldeles vitt och fotade det några gånger. Medan jag stod där kom en kvinna förbi med ett barn på en bob. Det visade sig att de var intresserade av vårt grannhus och hon ställde en massa frågor om grannskapet, sjön mm. Hon hade en som var lika gammal som Vincent och också spelade handboll, dock i "fel" lag men ungarna känner garanterat till varandra, de möts ju i sammandrag jämt.

Jag tog mig ut på isen där det hade börjat ånga från sjön, satte upp min kamera igen för att ta några bilder. Jag har ingen fjärrutlösare så jag brukar sätta kameran på timer 10 sekunder (åh tänk om det kunde komma en mjukvaruuppdatering med ett val på 2 sekunder).

Medan jag står där och väntar på att de 10 sekunderna skall gå susar en skidåkare förbi, passerar min kamera precis när bilden tas vilket var lite roligt.

Han stannade och pratade med mig, undrade vad jag fotograferade. Han var pensionär och bodde på andra sidan sjön i pensionärsboendet. Han skidade i jeans vilket jag fann lite lustigt. Han berättade att han brukar försöka sysselsätta sig om dagarna och skida runt sjön och göra upp ett spår åt andra var en rätt trevlig sysselsättning. Han tittade lite lustigt på mig när jag pekade kameran mot dimman som lade sig allt tätare i ena änden sjön och berättade att det var vatten på isen som steg när det blev kallare ute. Vi pratade lite om att man skall börja fot i sin närhet, lära sig vad som finns där, upptäcka nya saker varje dag. Sen drog han iväg.

Jag fotade mer dimma, råkar vara löjligt förtjust i dimma och kraftledningsstolpar så en kombo av båda var ju bara lycka.

Jag fotade andra sidan sjön och bort mot Södra Svartbyn och mitt eget hus. När jag tittar på bilderna tänker jag, wow jag är lyckligt lottad med min placering av mitt boende. Jag bor fint!

Bilden nedan fick Anders att diagnostiera mitt ena objektiv som skadat, den är suddig i vänsterkanten. Så det blir väl till att ta med mitt 18-55 till Mediamarkt och de får fixa. Men skall ta några bilder till för att testa först. Anders och Joakim får vara jury.

När jag skulle gå upp från isen igen gick jag åter förbi trädet jag fotat 1 timme tidigare, nu sken solen på det på ett fint sätt. Men tyvärr hade batterierna i kameran sugits ut totalt i kylan så det fick bli en mobilbild.

Några bilder till från denna dag finns i mitt album på G+/Picasa. Några kommer dyka upp till #365foton oxå, har gjort urvalet men inte publicerat ännu.

Lungorna då, jo de är fortfarande helt kaputt men den där timmen ute i kylan kändes det inget alls, så skönt. Men händerna, fötterna och näsan var inte riktigt med på att vara ute i -20 och typ stå still.

320 Trio - #365foton (25/365) #012 #blogg100

På vår tomt står dessa tre höga granar (ni ser väl 1/6-del i bild). De var kanske 2/3 så höga när vi köpte huset för 12 år sedan. Idag är de tre smala högra granar som skymmer en del av utsikten. Vi måste nog rent allmänt börja rensa bland träden på baksidan för snart ser vi väl knappt sjön för alla träd.

Men just dessa tre granar är svåra att såga ner, jag har gillat dem ända sen vi flyttade in. Alltid fulla med kottar och fåglarna gillar att sitta i en av topparna. Granarna står så tätt att nertill upplever man dem som en.

Fotot är taget genom ett öppet fönster i vardagsrummet medan skymningen lade sig ute. Fick vinjettering  övre hörnen undra varför, kanske motljusskyddet satt snett eller nåt.

Info om bilden:

ate:	2/3/13 3:57 PM
Dimensions:	4912 x 3264 pixels
File Name:	320 Trio.jpg
File Size:	9.74M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	1 sec (1/1)
Aperture:	f/6.3
Focal Length:	106 mm
ISO Speed:	100
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Location:	65.81840985857617,21.712440507934616

210 Natt - #365foton (24/365) #012 #blogg100

Vid midnatt den 31 januari var det underligt ljust ute, en tjock dimma  låg på himlen, snön djup över hela trädgården och månen hittade en liten lucka eller nåt för plötslig var det nästan lika ljust ute som på dagen. Satte upp kameran på stativet och tog en bild genom vardagsrumsfönstret.

Info om bilden:

Date:	1/31/13 12:06 AM
Dimensions:	3851 x 2579 pixels
File Name:	210 Natt.jpg
File Size:	5.14M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	2 sec (1/1)
Aperture:	f/4.5
Focal Length:	34 mm
ISO Speed:	100
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Location:	65.81842,21.7124607

140 Januari - #365foton (23/365) #011 #blogg100

Januaris sista morgon från/genom mitt vardagsrumsfönster ut mot Svartbyträsket.

Info om bilden:

Date:	1/31/13 7:44 AM
Dimensions:	3321 x 2589 pixels
File Name:	140 Januari.jpg
File Size:	5.21M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	2 sec (1/1)
Aperture:	f/4.5
Focal Length:	29 mm
ISO Speed:	100
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Location:	65.81842002575588,21.712460716602322

Dags att börja planera #camino2013, #010 #blogg100

Bild från Wikipedia, Manfred Zentgraf, Volkach, Germany

Hösten 2013 skall jag vandra på Camino de Santiago. Tanken att gå caminon dök upp för 5 år sedan och jag sa att det år jag fyller 40 skall jag gå och det är ju nu det. Tanken var först att gå på våren, när jag fyller år, starta den 11 april. Men så läser jag att det kan vara jäkligt kallt i april så det får nog bli hösten istället.

Och det börjar bli hög tid att planera. I mitt planerande ingår det bland annat att läsa andras berättelser från sträckan, dels för tips och dels som inspiration. En bekant till mig gick nyligen och skrivit ett långt inlägg på Utsidan. Tyvärr slutar inte hans berättelse helt lyckligt pga elaka basilusker men han kom i alla fall hela vägen fram. Roland är en riktig tuffing. Vi lärde känna varandra på Fjällräven Classic och även stött på varandra på Lapland Ultra.

Jag försöker få ihop min resa ner, bestämma vilka datum jag skall gå skall det bli slutet av augusti och september eler kanske september-oktober? Då borde jag hunnit läka ihop efter en Lapland Ultra men det gör nog att jag måste avstå Fjällräven Classic i år också :-(

Tanken  är att starta i Saint Pier de Port och för att ta sig dit är det lättast att flyga till Biarritz med Ryan Air och jag som sagt att jag aldrig skall flyga med det skitbolaget. Alternativen är att flyga till Bilbao, Paris, Madrid eller annan större stad i närområdet och sen ta tåg och buss. Det blir dyrare och mer omständligt och mer svårplanerat tyvärr.

Förutom resan behöver jag även planera packning och annat som skall med samt försöka lista ut vilka delsträckor som skall gås när och på hur lång tid, måste ju veta att jag är framme i Santiago de Compostela tid till hemresan. Skall försöka hålla bloggen uppdaterad med hur det går, så får jag lite press på mig att få tummen ur.

1. Bestämma datum
2. Söka ledigt från jobbet
3. Boka resa
4. Planera packningslista

Har du gått sträckan, har du några bra tips får du hemskt gärna dela med dig.

I'm not in Heaven :-( #010 #blogg100

Som ett stort  DM-fan kollade jag idag in nya låten med hopp om stordåd men nä den känns inte ända in i själen. Inte vid första genomlyssningen i alla fall. För mycket oljud i låten som gör ont i mitt hörselskadade öra :-( Hoppas resten av låtarna på nya skivan, Delta Machine som släpps 26 mars, är bättre än så här för jag vill verkligen ha en bra DM-skiva nu. Hade samma problem med Wrong på Sounds of the Universe.



Vad tycker ni om låten?

Fan ytterligare en vår i hemska pastellfärger #009 #blogg100

När skall det bli vårkläder för oss som passar bättre i mer nedtonade/jordiga kulörer?

Inga nya kläder den här våren heller med andra ord.

De mörkturkosa brallorna kanske, men resten huvva!

Min första bloggpost och varför jag fortsatt blogga #009 #blogg100

Via Jocke hittade jag Jennies uppmaning om att berätta om våra första blogginlägg (och Jocke bad oss berätta om ett Knuff-minne men det får jag klura lite på).

Att berätta om sitt första blogginlägg får en att fundera på varför började jag blogga, vad ville jag få ut av det.

Mitt första inlägg skrev jag 2 augusti 2005 med titeln +blogg -katt jag höll i det där med en plusgrej och en minusgrej i flera månader men så kom det en dag då jag inte kunde komma på något och släppte det.  Första blogginlägget handlade just om att jag blivit med blogg och att jag hade avlivat min älskade katt Black Franchezca.

Jag skriver i inlägget:

Ja ha så nu har jag oxå en blogg då. Men vad sjuttsingen skall jag skriva här. Skall jag använda den som dagbok, tips & idéställe. Berätta om sådant som hänt mig eller argumentera kring världshändelser. Ja ja vi får väl se vad det blir av denna plats i cyberrymden. Men kontot skapades främst för att skriva recept på matbloggen Affs matblogg där jag är medlem. Men det blir säkert lite pärlande, viktminskning, fotografering, träning och annat som intresserar mig. Så vad vill ni att jag skall skriva om här då?

Och så här över 7 år senare är väl det ungefär det jag använt bloggen till. Förr skrev jag av mig mycket mer om hur jag kände och mådde, om personer i min närhet och om jobbet. Men idag är det mycket mindre sådant, inte för att jag inte har ups- and downs och inte för att det inte händer saker på jobbet som jag vill ventilera utan mer för att folk jag känner numer läser (fast många många gör det inte) och även om jag skriver helt avpersonifierat kan de känna igen sig (även om inte någon annan vet att det är just de) och så får jag klagomål över mina texter. Jag tappade blogglusten ett bra tag när jag skrev och skrev men aldrig publicerade för att jag var så rädd för att få skit för det jag skrivit. Hatar när jag låter andra begränsa mig.

För bloggen var under flera år mitt andningshål, platsen där jag kunde ventilera saker, få input från andra som kunde ge råd, tröst eller komma med motargument. Det har funnits några riktigt bra diskussioner som fått mig att tänka om ibland. Utan bloggen hade nog en period i livet varit nästan outhärdlig. Hela huvudet bara tumlade runt av tankar och jag behövde få ut dem. Och arbetslöshetstiden kändes mycket bättre när jag valde att blogga om det, gav mig dessutom tidningsintervju som i sin tur gav mig jobberbjudande. Har även blivit intervjuad om bloggandet en gång, undra vad jag sa där.

Idag känns bloggen mer utslätad, känns som jag mest dumpa foton hit, jag saknar att få bolla tankar med er där ute. Och skriver jag något så jag klurar på som nu senast om det här med kläder när man är lite bystig så kan man ge sig fan på att någon tycker att man skall ta det med individerna i fråga istället för att skriva i bloggen. Men jag brukar faktiskt ta det med folk också, ibland före ibland efter. Skriver jag först är det ju för att jag vill veta hur tänker andra, är det exempelvis jag som överreagerar, misstolkar osv? Om jag skriver efter är det oftast ifall det inte skett någon förändring och jag kan känna att jag behöver lite stöd, eller helt enkelt bara få skriva av mig lite frustration.

Jag har nog en rätt tråkig blogg, skriver mest för min egen skull helt klart men en del inlägg är av sådan karaktär att om någon googlar så kan de hamna hos mig och känna "nä det är inte bara jag, det händer andra också". Men mina vandringsberättelser brukar vara populära och jag ser att andra länkar till dem.

Under det senaste året skrev jag nog fler blogginlägg som fortfarande ligger i draft än som faktiskt publicerades.

Varför hoppade jag på #blogg100 då? Jo det var för att försöka komma igång igen, att våga skriva om det jag tänker på, det som berör mig men jag måste hitta en form för det igen som funkar. Ibland finns tankarna där på en helt anonym blogg, men som bloggosfären ser ut idag så skulle ju ingen hitta till den, ingen läsa och ingen komma med de där uppmuntrande orden, glada tillropen och stödet som behövs ibland. Men de bitarna har ju nästan försvunnit ut bloggosfären redan, något bland annat Jocke uppmärksammar i en av sina bloggposter och ber oss bli bättre.

Själv försöker jag kommentera lite här och var och framför allt svara på kommentarer jag får. Tycker det är lite tråkigt när man väljer att kommentera hos någon med tips, idéer, lösningar mm mm och inte får en enda respons tillbaka. Sen blir ju kommenterandet lite spretigare idag, man trycker ut sitt blogginlägg i flera kanaler och en del svarar på Twitter, andra på G+ och vips har man ingen samlad diskussion längre. Det saknar jag. Ex G+ borde kunna lägga kommentarerna på blogginlägget precis som de gör om man kommenterar en bild, då hamnar det i Picasa oxå. Tänk så smutt det hade varit.

Och ja jag saknar katten fortfarande 7 år senare, min lilla gumma.

11 Avstånd - #365foton (22/365) #008 #blogg100

Ibland kanske jag bara skall låta en bild tala för sig själv. Kan berätta att det är Anders där ute på isen och att det är nedanför Silverfallet i Björkliden om någon är nyfiken.

Info om bilden:

Date:	1/20/13 1:58 PM
Dimensions:	4912 x 3264 pixels
File Name:	11 Avstånd.jpg
File Size:	5.98M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	0.067 sec (1/15)
Aperture:	f/7.1
Focal Length:	55 mm
ISO Speed:	100
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Location:	68.402355,18.699117

273 Slingrande - #365foton (20/365) #007 #blogg100

Vägen slingrar sig fram och ett av mina favoritberg (måste ta reda på vad det heter) har ett roligt slingrigt mönster som jag älskar att fånga.

Info om bilden:

Date:	1/20/13 11:23 AM
Dimensions:	3165 x 4763 pixels
File Name:	273 Slingrande.jpg
File Size:	7.53M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	0.02 sec (1/50)
Aperture:	f/9
Focal Length:	70 mm
ISO Speed:	100
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Location:	68.340177480537,18.824907421422

74 Fotograf - #365foton (20/365) #007 #blogg100

Min vän Anders fick stå som modell till temat fotograf när vi var i fjällen och fotade. Anders är hobbyfotograf och otroligt duktig. Tyvärr är han lite så där hemlig med sina foton så jag får inte länka till dem men jag har fått lov att låna några bilder för att visa upp. Anders och jag är inte alltid överens om det estetiska men ofta komponerar vi bilderna ganska lika och han är tålmodig som få när teflonhjärnan Bea frågar samma sak om och om igen om kamerainställningar. Men hans svar fastnar så småning om och helgen i Abisko var en sådan där aha-upplevelse för mig. Att tvingas ställa in allt manuellt gjorde att det klickade i hjärnan, tack till live-view i kameran säger jag bara. Jag hoppas få göra fler fototurer med Anders. Sen att det är en utmaning för (den lite för) pratglada Bea att knata i fjällen tillsammans med en man som lever upp till myten av tystlåtna Norrlänningar är en annan sak men jag behöver sådan träning oxå :-)

Bilden ligger även tillsammans med övriga bilder från Abiskoturen.

Info om bilden:

Date:	1/20/13 9:15 AM
Dimensions:	4912 x 3264 pixels
File Name:	74 Fotograf.jpg
File Size:	8.31M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	0.25 sec (1/4)
Aperture:	f/4.5
Focal Length:	18 mm
ISO Speed:	100
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Location:	68.355644768927,18.785706101162

Nyfiken på Anders bild han tog så blev den så här:

Foto: Anders Torger

179 Linjer - #365foton (19/365) #006 #blogg100

Linjer både på längden och på tvärsen i dessa otroligt häftiga istappar i Abisko Nationalpark.
Taget med mitt makroobjektiv ståendes nästan tryckt mot väggen med stativet.

För temat borde väl fokus egentligen legat på linjerna men jag satte det på droppen.

Bilden ligger även tillsammans med övriga bilder från Abiskoturen.

Info om bilden:

Date:	1/19/13 12:46 PM
Dimensions:	4912 x 3264 pixels
File Name:	179 Linjer.jpg
File Size:	8.48M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	0.025 sec (1/40)
Aperture:	f/3.5
Focal Length:	30 mm
ISO Speed:	100
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Location:	68.36003799923,18.775893934068

3 Action - #365foton (18/365) #005 #blogg100

Igår spelade sonen handbollssammandrag och jag tog med kameran. Det var tyvärr rätt dåligt upplyst och trångt så jag fick sitta i ena änden hallen och försöka fota i andra. Den här bilden gör sig inte i full storlek direkt men som liten funkar den som illustration till action hoppas jag.

Måste öva mer på inomhusfoto och snabba rörelser.

Här gör min son i Hornskrokens IF -01/02 strax mål på BBK -01.

Info om bilden:

Date:	1/26/13 12:08 PM
Dimensions:	4214 x 2465 pixels
File Name:	3 Action.jpg
File Size:	8.47M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	0.003 sec (1/320)
Aperture:	f/5.6
Focal Length:	100 mm
ISO Speed:	3200
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Location:	Sandenskolan

172 Lav - #365foton (17/365) #005 #blogg100

Jag älskar makrofotografering och jag älskar lavar så att på min favoritplats på jorden få fota lav i närbild är ju ren lycka.

Provade mitt nya makroobjektiv på några riktigt små lavar på en stenvägg, objektivet bara några cm från väggen. Inte helt lätt att lära sig att köra manuellt allt. Svårt med fokuset när man spelar på millimetrar men är rätt nöjd med denna.

Info om bilden:

Date:	1/19/13 10:44 AM
Dimensions:	4912 x 3264 pixels
File Name:	DSC02939.jpg
File Size:	11.82M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	0.4 sec (1/3)
Aperture:	f/6.3
Focal Length:	30 mm
ISO Speed:	100
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Location:	68.360112517572,18.77674183772

169 Kärlek - #365foton (16/365) #005 #blogg100

Någon hade tagit sin hand, strukit i frosten och lämnat en kärleksförklaring på en stenvägg i Abisko och jag hade turen att komma dit för att fånga det i kameran.

Abisko är den plats på jorden som jag nog älskar allra mest, dit jag återkommer gång på gång, ständigt längtar till och tar med mig folk jag bryr mig om till. Visar mitt eget lilla paradis på jorden. När jag kommer dit går pulsen ner, tankarna stannar av och jag känner mig som förälskad när jag ser de välkända vyerna. Abisko har helt klart en stor plats i mitt hjärta.

Bilden ligger även tillsammans med övriga bilder från Abiskoturen.

Info om bilden:

Date:	1/19/13 10:56 AM
Dimensions:	4912 x 3264 pixels
File Name:	169 Kärlek.jpg
File Size:	17.94M
Camera:	NEX-5N
Exposure:	0.4 sec (1/3)
Aperture:	f/18
Focal Length:	30 mm
ISO Speed:	100
Exposure Bias:	-
Flash Used:	No
Location:	68.359688907413,18.776144526958

En dröm gick i uppfyllelse #004 #blogg100

Förra helgen fick jag med mig min vän Anders till Abisko för att fotografera vinter. Jag har länge drömt om att fotografera norrsken men vetat om mina egna tekniska begränsningar och därför inte testat förr. En nu fanns i alla fall chansen, dels ny kamera, norrskenstätt område och med en vän som faktiskt är skitduktig på allt det tekniska kring fotografering.

Eftersom tågtiderna numera är urusla dit upp så körde jag och på vägen upp fick vi se en kungsörn på bara några meters avstånd, det var magiskt, ångrar så att ja inte försökte stanna bilen och ta en mobilbild i alla fall. Vädret var kanon och träden var snötyngda och vackra, vi hade lämnat ett Boden och Luleå i gnistrande vitt, alla andra verkar ha fångat det på bild.

Vi var framme strax innan 15 på fredagen i ett lätt regn och +2 grader och då hade mörkret redan börjat lägga sig så istället bokade vi in en sen middag och ägnade tiden till att slappa och kika i butiken. Letade en mössa men de hade ingen till ett vettigt pris.

Vi åt en god trerättersmiddag och sen blev det ligga på sängen och slösurfa innan ögonen gick i kors. Det var planerad inte så tidigt uppstigning på lördagen.

Jag vaknade utvilad och snart var vi nere i restaurangen för frukost, gjorde lunchpåsar och lyckades få med oss allt ut. Klockan var kring 10 när vi var nere i kanjonen för att fota. Det blev mest abstrakta motiv och lite makron den här dagen samt lite isklättrare som hade kurs i ena vattenfallet.

Jag bråkade en massa med vattenfallet men blev aldrig helt nöjd men några bilder hamnade i galleriet. Mer nöjd blev jag med mina makrobilder på lava och is. Ibland var fotoförhållandena inte helt optimala,, att ta närbilder på en stenvägg på en liten liten klippavsats krävde ibland akrobatik. Bilden till vänster visar när jag satte upp stativivet på en liten avsats och sen fick jag hoppa upp för att nå avtryckaren. Tur jag har självutlösning, 10 sekunder på kameran när jag inte äger en fjärrutlösare.

Vi höll på till ca 14:00 då vi förflyttade oss bort till övre delen av kanjonen där vi satte oss och käkade vår lunch med utsikt över Njulla/Nuolja. Efter lite mat i magen bar det bort till ett av mina favoritställen i övre delen av kanjonen men så här på vintern var den inte så spännande och mörkret började lägga sig över oss. Jag passade på att öva lite kamerainställningar, konstaterade nöjt att jag nästan uteslutande fotat med manuellt på allt hela dagen. Det var oerhört nyttigt.

På vägen tillbaka testade jag att fota en upplyst turiststation i mörkret. Svårt. Vi var även en sväng till nere vid fallet i kanjonen och kikade nu när det var upplyst av en stor bygglampa. Blev rätt intressant med det artificiella ljuset.

Vi åt en ny god trerätters efter att ha slappat på rummet, duschat, suttit i brasrummet och varit i butiken. I butiken bläddrade jag i Peter Roséns bok om norrsken (den får någon gärna köpa till mig i födelsedagspresent :-) ) i vilken han i slutet tipsade om kamerainställningar för att fånga norrsken. Kanoners, precis vad jag behövde. Peter Rosén fotar ofta norrsken i Abisko.

Efter maten var vi mätta och belåtna och gick och satte oss i brasrummet igen. När vi satt där så kom en av turiststationens värdar förbi och sa till några tyskar att nu startar det, norrsken på gång. Jag puttade Anders i sidan och upprepade vad hon sa men hon vände sig mot oss och förtydligade på svenska att nja, det börjar men nej inte värt att gå ut om man inte är turist som åkt långt typ :-) Vi satt kvar en stund men sen kikade vi ut innan vi gick till rummet. Det var bara en tunn blekgrön strimma över turiststationen, inget att hetsa upp sig över.

Båda var rätt trött efter en hel dag ute så vi gick upp till rummet och bäddade ner oss. Anders låg och fipplade med telefonen och jag kollade igenom mina bilder. Men det gnagde i mig att det var norrsken ute och jag inte var där och kunde fånga det med kameran. Så jag slog igång norrskenskameran på Aurora Sky Station och fick se det braka loss ordentligt. Lite lätt panik, jag ville vara där.

Hintade till Anders att det hade ju varit trevligt med sällskap ut, han hade tidigare sagt att han inte alls var på humör men snäll kamrat som han är steg han upp och klädde på sig och vi gick ut för att mötas av en svart himmel. Inte ett norrsken så långt ögat nådde. Men vi bestämde oss för att ta en promenad bortåt i alla fall. Hitta en höjd, det går ju alltid att fota stjärnor när män ändå är ute. Vi han inte stå på höjden länge förrän himlen blev grön, det var ett himla sjå att hinna med, först fota på högsta iso och 1 sekunds slutartid för komposition och sen snabbt ställa om till iso 800 och 30 sekunder som boken sa. Norrskenen var jäkligt snabba så vi hade nog behövt köra mer på iso 1600 och 15 sekunder för att få dem lite skarpare och mindre blurriga. Men jag var nöjd ändå JAG HADE FÅNGAT NORRSKEN.

Ibland var det lite obekvämt dock, se Anders bild nedan, bilden efter är kortet jag tog då.

Foto: Anders Torger

Med ett leende på läpparna gick jag ca 1,5 timme senare in på rummet och snabbläddrade igenom mina bilder. Jo men några kan jag nog till och med visa för någon annan. Anders hade som vanligt fångat kanonbilder. 

Vi planerade att kliva upp tidigt på söndagen för att hinna gå en bit innan solen kom upp. För till skillnad mot lördagen skulle söndagen vara klar och solig. Fast soligt där i januari betyder, solen tittar inte över himlen men färgar den rosa.

Jag sov som en klubbad säl och vaknade rätt utvilad även denna dag. Frukost och lunchpåse igen, förlåt personalen i restaurangen för att vi i ivern att komma iväg helt glömde bort att plocka undan efter oss på frukosten. Jag skämdes hela dagen. Fruskostvärden berättade att norrskenet vi hade fått se var årets bästa, det var ju trevligt.

Denna dagen skulle ägnas åt att fotografera Lapporten och bergen på andra sidan Torneträsk. Vi skulle följa Paddus blomsterled (samma vi gick i november i fjol) upp till Stornabben. Vi hittade leden och började traska, lättrampat fram till samevistet. Men sen vek det av. Jag hittade ledmarkeringarna och någon hade gått där innan, perfekt. Vi följde spåren och efter ett tag såg jag inte längre några markeringar och kände att vi var helt fel. Vi fick pulsa genom snö för att försöka komma rätt, hittade en skoterled att följa men det kändes fortfarande helt knas så jag halade upp mobilen och letade fram den rutt jag gick med Joakim några månader tidigare för att att jämföra med där vi befann oss nu. Helt åt fel håll. Tog ut en riktning och sen pulsade vi på och kom ut på leden precis där vi skulle. Därifrån var det lätt att hitta så snart stod vi på en mycket blåsig och kall Stornabben och fotade men jag var tydligen rätt glad trots det kalla vädret.

Foto: Anders Torger

Utåt träsket var det fantastiskt men Lapporten visade sig inte från sin bästa sida. Vi lyckades hitta lite lä att fota i från innan vi knatade neråt igen. Tillbaka gick snabbt. Snart var vi vid bilen där vi hade lastat in alla grejer redan på morgonen och drog iväg till Silverfallet i Björkliden där vi var 13:30 och lyckades fånga ett helt fantastiskt ljus som gav väldigt lite kontraster och ett nästan overkligt utseende på bilderna.

När vi nästan hade frusit ihjäl på isen, det var kring -16 och blåste lite så satte vi oss i bilen och snurrade runt ett bra tag innan vi slutligen hamnade på en P-ficka där vi intog en väldigt sen lunch innan vi brummade hemåt igen och fikade hos Anders, där hans bror med flickvän var och förberett fika, innan jag var hemma kring midnatt.

Nu har jag ägnat nästan en vecka åt bildval, kom hem med 436 raw-filer att välja bland. 48 är i detta album, en del andra kommer hamna i mina 365bilder-albumet (några av dessa kommer ligga dubbelt).

Ett stort tack till Anders som följde med, stod ut med min teflonhjärna när det kommer till fotograferingsteknik, mitt evinnerliga babbel och sjungande i bilen. 

Mina bilder ligger som vanligt i ett G+- album, Picasa och kan ses i ett stort bildspel på denna länk eller i ett litet här nedanför, de finns även på Flickr (snart, de är på väg dit).

Det kom ett musiktips! #003 #blogg100

Ibland får jag mail från Spotify om att de lagt till något nytt i sitt stora härliga bibliotek med musik. Oftast går det mig relativt obemärkt förbi men igår stod det "Lost Sirens from New Order is now available".

New Order!

Jag kan inte ens minnas när jag såg något nytt från dem senast, fick kolla i Wikipedia och inser att jag till och med missat en skiva (Waiting for the Sirens' Call) som kom 2005 och den finns inte på Spotify heller :-( Uppdatering, den finns visst där fick jag veta av +Sven Törnkvist på G+ lades till dagen efter miyy inlägg.

Idag när jag kom till jobbet slog jag igång albumet Lost Sirens och har nu kommit nästan igenom hela och kan bara säga att jag gillar det jag hör. Ser i Wikipedia att det spelades in 2002-2003, måste säga att det är tråkigt att så mysiga låtar har fått ligga gömda i 10 år.

Men kanske är det bara ytterligare ett tecken på att den här tanten fastnat i gammal musik :-)