Dag 51 - Inget av intresse förrän vid 22-tiden

Idag har varit en sådan där dag absolut nada har hänt fram till sent på kvällen. På jobbet hade jag förvisso ett bra möte och en sprintdemo som ger hopp men i övrigt satt jag med processarbete hela dagen. Lunchen blev en kebabsallad på pizzerian runt hörnet. När jag skulle gå hem hade jag som vanligt kommit igång med skrivandet ordentligt, så jäkla typiskt. Ute i köket satt kollegor och käkade mat på after work men jag hade inte riktigt ork och lust att vara med, De skulle dessutom se på hockey senare. Inte min grej alls. Dessutom skall jag köra till Kalix i morgon bitti. Vincent har sammandrag i handbollen. Tänkte ta mig ut till Vassholmen och titta och fota när jag är i Kalix.

Men idag skulle jag bara ta mig en kortare promenad, max en timme, hade noll ork och noll inspiration och hade inte en susning om vad jag skulle fota. När jag väl kom ut var det ganska skönt ute så jag tänkte att jag tar en liten kortare variant av gårdagens runda. När jag kom ner till campingen såg jag något svagt på himlen, ett testfoto jo men visst ett norrsken. Det får väl bli ett litet norrsken som dagens foto helt enkelt. Pausade min klocka, riggade stativet och satte dit kameran. Och till att börja med var det en rätt tråkig båge men med ganska fint i ändarna där det var lite moln. När jag stod där och tänkte packa ihop exploderade norrksenet i en fantastisk dans, var bara att dra ner slutartiden och njuta medan kameran fick stå och tugga. Skönt med en paus efter 6 km, kroppen kändes inte alls pigg idag.

Fyllde mitt minneskort nästan helt när norrskenet lugnade ner sig och jag packade ihop, slängde iväg några bilder över kyrkan i stan, gick via järnvägen hem. Fick syn på ett långt godståg och tänkte att jag går längst bak på det och sen framåt som blir åt rätt håll hemåt. Kanske finns det något kul motiv att föreviga. Men när jag kom fram till tåget och hade avverkat de första 10 vagnarna bakifrån drog tåget iväg. Fortsatte hemåt och vände mig då och då om, skrev på IG till teej1976 som hade svarat på en bild. De hade norrsken över huvudet i Vidsel också. Svarade att nu var det bara en svag båge kvar här. Men jag han inte mer än skicka innan det inte stämde. Norrskenet vaknade till liv och fyllde himlen ovanför staden. Knäppte en bild och fortsatte bort mot baksidan av badhuset, där såg jag att norrskenet lagt sig fint över Hildursborg, rensade lite gamla bilder från kortet och knäppte några bilder till. Fortsatte under bron och såg att det nog var norrsken över sjön bortanför ån, knäppte en bild till innan minneskortet var fullt igen. Bilden med Hildursborg får vara dagens bild.

Snabbade på mina steg och kom hem efter 10,72 km, slet ur kortet och batteriet, i med nya och har nu ställt kameran på fönsterblecket riktad ut mot sjön vi får väl se om det blir något. Tror jag råkar få med en bit av huset i kanten så jag får väl beskära 300 foton. Tar med ISO 800, F/2, 6 sekunder.

Dag 50 - En följare avslöjade sig på ICA

Tröttmössa delux i morse. Ville inte alls kliva upp. Lite får jag väl skylla mig själv eftersom jag stoppade ut kameran utanför fönstret i går kväll, det var ett svagt svagt norrsken bakom molnen och jag tänkte att med lite tur försvinner molnen under natten. Kl 2 gick jag upp och tog in kameran, då hade jag 132 bilder på moln och man kan svagt svagt ana något grönt där bakom.

Körde barnen till skolan efter att ha tankat, tur jag kom ihåg det för annars hade jag nog inte kommit längre än till Sävast och där finns ingen mack längre.

Väl på jobbet fortsatte jag att beta av min superlånga to-do-lista och stängde massor med småpunkter och han riktigt långt på den ena stora punkten. Hade bra flyt, skönt med en dag utan möten. När klockan var 18 fick jag tvinga hem mig, var så inne i det jag höll på med att jag gärna hade fortsatt. Fick även ta fram kameran för en av apparna behövde förevigas när den körde på en enhet. Fick bli på min Lumia 930. Men stativet låg i bilen och lamporna på kontoret är inte de bästa dessutom blir det lätt ränder i skärmen när man försöker fota av den. Vi får se om det duger till det de skulle ha bilden till.

Var lustigt när jag for hem, på vänster sida (söderut) var det klar himmel och tokmycket stjärnor, på höger sida (norrut) var det helt mulet. Tyvärr var det även helt mulet när jag kom hem, det duggade lätt och var riktigt svart ute. Inte så där ljust som det var i natt när jag fotade. Bilden ovan är tagen med ISO 200, f/2.0, 4.2 s mitt i natten. Idag är det bäcksvart ute.

Handlade middagsmat, idag fick det bli teriyakibiff med pasta. Råkade ut för en kul grej på ICA dessutom. Stod vid glutenfritt och klurade på vilken pasta jag skulle köpa när en familj ställde sig bredvid, de började prata om någon frömix från Risenta och att den kanske inte fanns här. Sa till dem att Risentagrejerna står borta på en annan hylla. De tackade och mannen tittade upp på mig och säger. Men det är ju Béatrice. Försökte frenetiskt placera mannen medan jag sa Jo det är det. Han var dock snäll och hjälpte mig på traven, jag följer dig på Instagram. Gillar dina bilder från Abisko. Jag tackade. Vilken bisarr känsla. Sällan man träffar på folk som man inte känner och som vet vem man är men man själv inte har en aning. Men kul var det.

Slängde ihop maten och efter det bytte jag om för att gå ut. Vincent ville följa med bort på ICA, hans målvaktsgrejer hade kommit med posten så han skulle ta emot paketet och bära hem det. Måste varit grejer han längtat efter för att han skulle aldrig annars erbjuda sig att gå med mig. När jag lämnat över paketet till honom gick jag bort mot travbanan och funderade på att ta en runda där. Häststatyn som ser rätt fin ut från vägen fick bli dagens fotomål. Såg när jag fixade med bilden i datorn hur sliten statyn är.

Vände om och irrade mig in i ett villakvarter, såg att det åter igen var norrsken bakom molnen men med allt ljus runtomkring mig var det inte någon idé att försöka fota. Blev en promenad genom villakvarter, in till stan via Å-promenaden där jag tog ett kort på reflektioner i vattnet, bort till campingen via stan och sen Å-promenaden igen och sen tillbaka hemåt via järnvägsstationen. Inga roliga tåg inne idag.

På vägen hem gick jag förbi macken, var så sjukt saltsugen att jag köpte mig en liten påse Kettle Sea Salt & Balsamic Vinegar chips och var hemma efter 10,92 km som gått långsamt för kroppen var inte alls med idag, huvudvärk och ont i magen, trodde magkatarren hade lugnat ner sig men idag var det jobbigt, fick dessutom det där jobbiga trycket över bröstet som någon dragit åt ett spännband, blev lite bättre när jag knäppte upp BH:n. Dessutom var det galet halt efter regnet och jag har tappat 2 häldobbar :-(

Var duktig och åt inte hela påsen när jag satte mig vid datorn och en kopp te.

Dag 49 - Fick järn och gav järnet

Snoozade klockan när den ringde och somnade om som en stock. Hade vaknat en gång tidigare och desperat försökt få tyst på larmet innan jag hade insett att det var sambons larm som ringde. Kom på när det ringde igen att shit idag skall jag ju på hälsocentralen (känns fortfarande fånigt att säga så och på Sanden har de varken ändrat när de ringer eller på sin skylt i väntrummet, bara omskyltat på huset). Fick skynda mig lite på morgonen men kände mig inte helt kry så jag låg ändå kvar i sängen under det varma täcket en stund till men passade på att kolla mail och sociala flöden. Blev lite arg på mig själv som låtit bli att kolla norrskensprognos igår, inte kollat ut utan bara låtit mig gå och däcka pga huvudvärk. Angrytheinch (Mia Stålnacke, kolla gärna in henne på flickr också) berättade snällt på Instagram att norrskenet hade varit helt makalöst. Det hade varit så där så hon tillslut lagt bort kameran och bara tittat, då förstår jag hur massivt det varit. Flera av dem jag följer här uppe hade lagt ut bilder. Men åhhh. Men jag får trösta mig med att det var fortfarande rätt mulet när jag gick och lade mig om än uppsprickande och huvudvärken var förskräcklig igår hade inte orkat med 5 timmar stirrande på himlen. Teej1976 från UK som är i Vidsel just nu var lyrisk så glad för deras skull att de fick en riktig show så här bara några dagar innan deras långa Europaresa fortsätter.

Försökte släppa hur irriterad och avundsjuk jag var, klev upp och gjorde mig i ordning och kom till Sanden 7 minuter i 8, hade tid kl 8. Kvart över 8 blev det min tur i receptionen för att betala och bli registrerad. Var något irriterad och undrade varför de hade så dålig logistik. De var medvetna om problemet men visste inte vad de skall göra åt saken. Kanske kan några logistikstudenter på LTU göra något arbete och komma med förslag? De har ju i alla fall separerat labbkön från vanliga så ett steg i rätt riktning. Fick sätta mig ner igen och ytterligare en kvart han gå innan jag fick komma in. Som väl var hade de i alla fall preppt mitt dropp (normalt brukar de inte göra det innan ifall jag inte dyker upp men nu kanske det var det de gjorde de 15 minuter som jag fick vänta efter registreringen?). Såg att det inte var framlagt några provtagningsrör. Var tydligen inte sagt från läkaren att några prover skulle tas. Konstigt de brukar ju vilja kolla depåernas förevärde och kolla så att inte ex B12 är fel och några andra provet. Frågade därför om det och distriktsköterskan höll med, vore nog bra att utesluta så det inte är andra orsaker till anemin och ett depåvärde att jämföra med är ju bra så hon hämtade en provsats, försökte få tag på läkaren också men lyckades inte.

När hon skulle sätta nålen på mig i vänster arm så stasade hon inte, tyckte att kärlen såg bra ut. In gick bra men inte ville kärlet släppa ifrån sig något blod inte. Hon grottade runt ett tag utan att lyckas, gahhhh det är det värsta när de grottar runt i armen. Ryser i hela kroppen bara av att skriva detta. Ut med nålen igen och nytt försök, nu med stas i andra armen. De hade inget "armviloblock" i sitt nya rum så min dunjacka fick vara stöd, tur att hon var skicklig för jag har varit med om att bli total nergrisad i blod när nålen skall ur infarten och droppet skall kopplas in.

Fick ligga där med ganska hård övervakning, inte som förr när de släckte ljuset och stängde dörren så jag fick vila. Skrämde nog distriktsköterskan lite, när hon var och lämnade mina prover på labbet så kände jag hur det var något i min tröjas halsringning som kliade mig på nyckelbenet, så jag gnuggade  för att bli av med kliet och hittade sen några grova katthår eller nåt inkilat i tyget (hade med omsorg valt kläder som var nytvättade och som jag vet inte varit i kontakt med katterna nyligen men hur försiktig man än är så kan man få med sig katthår till vårdcentralen, förlåt hälsocentralen). När distriktsköterskan kom tillbaka såg hon min röda fläck på nyckelbenet och blev orolig, en av de biverkningar som de listar som potentiellt farliga (allergisk reaktion) är rodnad på kroppen. Jag som bara kliat mig typ instinktivt och 1 minut senare glömt bort det fattade inget först. Kunde dock lugna henne sen när jag tittat efter var det var rött.

09:25 var det klart men då säger de nya föreskrifterna att jag måste övervakas i 30 minuter efteråt. Fick gå ut och sätta mig i väntrummet med infarten kvar i armen. Men jag kände inget och efter att ha svarat på lite jobbmail och läst igenom tekniknyheter plockades infarten ut och jag var fri att åka.

Hungrig, ingen frukost hemma hade jag hunnit med och inte skulle jag hinna till fikat på jobbet heller. Solen stod på himlen rak i ögonen på mig hela vägen till jobbet. Men jag klagar inte, det var sooooool.

Min to-do-lista på jobbet kompletterades snabbt med nya saker och en del smågrejer kunde jag stryka undan. Idag var det verkligen bara småtjafs och två stora grejer på listan han jag inte ens ta tag i det stressar mig något enormt. Jag kände dessutom av några av biverkningarna på medicinen bland annat en sprängande huvudvärk. På lunchen fick jag sällskap av 3 kollegor bort på Solsidan som serverade en jättegod fiskgryta. Tyvärr hans det inte med någon lunchpromenad idag, synd för solen värmde som om det var april. Fick en längtan att åka skidor. Och på tal om skidor så finns det nu en Skidtoppen på den där motionstävlingen på jobbet efter att jag tyckt till, där kan man dessutom vinna kläder från Craft istället för den där förhatliga SM-milen. Jag har bestämt mig för att registrera mina promenader sen få de som tycker att promenader inte är träning tycka vad de vill, skulle vilja se dem ge sig ut på en mil eller mer med bara en fjärdedel av de röda blodkropparna i blodet.

Eftermiddagen flög fram och vips var klockan över 6, de sista timmarna hade jag fipplat med Sharepoint och följt en guide som visade sig inte stämma alls så det var bara att kasta bort flera timmars jobb, så sjukt enerverande. Hittade en intressant video på intranätet som jag bara måste ta mig tid att se men vet i sjutton när jag skall ha tid med det,  får skriva upp den på listan. Tror jag skall ta hela listan och faktiskt lägga in allt i kalendern och beta av det där och då när det står att jag skall göra det och kommer det in nya grejer får de hamna på en tom plats i kalendern. Kanske enda sättet att få någon styrning på det hela. En kollega i Stockholm ringde och behövde hjälp med en granskning men då sa jag NEJ! och det var så skönt när han sa "åh vad synd för jag ville verkligen att du skulle göra detta men jag förstår om du redan har för mycket, jag får vända mig till någon annan, ha det så bra" sen kan han förvisso komma att vända sig till min chef senare om han inte hittar någon annan men han fick tips på 4-5 pers som borde kunna göra granskningen. Skrattade när han någon minut sen mailade "Glömde, du råkar inte ha en mall för acceptanstestplan". Där hade han sjuk tur, jag hade i måndags plockat fram precis en sådan och nästan exakt för det han ville ha den till så med vändande mail inom 1 minut hade han det. När det är så enkelt att hjälpa till är det skönt.

Gick till bilen och ute luktade det kinamat, det drev väl in vind från stan bort mot jobbet. Blev sjukt sugen och var helt opepp på att laga mat. Ringde hem och jo några ville ha kinamat och någon ville ha pizza. Så jag styrde mot Ming Palace i Boden (de saknar för övrigt webbplats, mycket störande). Parkerade och sprang runt huset för att hitta stället helt nedsläkt, började fundera på om det var måndag, de har stängt måndagar men nä det var ju onsdag idag. Lapp på dörren om semesterstängt. Men åhhh jag som ville ha mat nu!!

Åkte på kvarterspizzerian istället, det fick bli pizza till de andra och en kebabtallrik till mig. Så kan det bli. Hem och åt. Herman var på träning och skulle hämtas 20:30, kollade klockan och insåg att jag skulle kunna åka dit och parkera bilen utanför lokalen, ta en promenad på 50 minuter innan han skulle hämtas. Skyndade mig att byta om och åka iväg. Bestämde mig för att gå bort mot järnvägen, hade noll idé om dagens kort men där borta har jag sett ut en grej som jag får ta en dag när det är som idag, oinspirerande. När jag kom till järnvägen svängde jag av lite åt sidan, inte direkt meningen att man skall gå ditåt (men inte förbjudet), skulle precis hala upp stativet när jag ser en man i reflexväst stå vid spåren och stirra på mig. Skippade stativet, vände på klacken och gick åt andra hållet istället. Hittade en nedklottrad vagn som stod så bra till att jag valde den till dagens motiv istället.

När jag skulle ta fotot upptäckte jag att den där skruven som jag tappat en gång tidigare ni var borta igen! Fan oxå. Letade där jag stod men inget, det singlade ner stora snöflingor som snabbt täckte marken. Insåg att det skulle bli svårt så jag gick vidare en bit innan det var dags att vända. Såg inget mer att fota så jag borrade ner blicken i backen och försökte gå exakt samma väg tillbaka för att se om jag kunde få syn på skruven även denna gång. Men de hade tokgrusat och varenda gruskorn var ungefär lika stora som skruven och svarta. Dessutom lade det sig ett vitt täcke över allt. Men jag gick med blicken i backen och lite väl långsamt tillbaka till bilen och totalt gick jag 5,03 km.

Tajmade Herman rätt bra, han gå några små konstiga varv runt lokalen och vi åkte hemåt.  Lämnade honom och lade in kameraväskan och stativet i hallen. Tog med GPS-klockan ut och drog iväg på promenad nummer två. Utan flera kilo kameragrejer på ryggen som jag nästan alltid har bestämde jag mig för att försöka öka farten lite, se hur kroppen svarar. Det gick inte att komma upp i powerwalkfart som för mig är mellan 7-8 km (7,6 brukar vara rätt lagom) men jag drev upp pulsen långt över det bekväma för kroppen just nu och jag toksvettades. Min vilopuls hade varit 70 vid provtagningen idag, långt över vad en vältränad Bea brukar ha. Promenaden innan svettades jag oxå men inte alls på samma sätt. Det är så sjukt störande att ha en kropp som inte samarbetar men det kändes bra att kunna registrera en rask promenad istället för bara promenad även om jag är nöjd med dem också, huvudsaken är att jag faktiskt rör på mig och det inte bara är några hundra meter. 6.08 km blev rundan jag gick. Så småningom kommer kroppen svar på vad jag vill, kanske inte denna eller nästa vecka men efter det så borde jag kunna känna av att det finns syre nog.

Väl hemma igen redigerade jag det enda fotot jag tagit idag (2 dagar på raken med en enda bild) och åt en massa is och drack te och åt upp de 2 kvarvarande semmelbullarna. De var egentligen inte så goda, glutenfria bullgrejer brukar ha någon sur bismak som jag inte är så förtjust i men jag behövde få i mig lite energi snabbt och det var det jag hittade.

Nu dags att sova men först kolla himlen, prognoser mm....

Dag 48 - Dubbla promenader och dubbla semlor

Idag har hela dagen gått i 100. Stressigt på morgonen, ungar som inte ville åka buss, jag hade alla mina grejer utspridda i hela huset kändes det som.

På jobbet gick allt i hundra och vips var det lunch. Så nöjd med att jag hade kvar från gårdagens lunchlåda. Hästköttet var lika gott idag. En av ridmänniskorna på jobbet tittade dock väldigt konstigt på mig när jag och en annan kollega pratade om hur man får tag på hästkött. Gissar att jag reagerat likadant om någon hade pratat kattkött. Det är lite konstigt det där, var går egentligen gränsen för vilka djur vi äter. När jag tänker på det så känns det plötsligt jättekonstigt att äta kött. Men jag var ju vegetarian i min ungdom och anemin löpte total amok, fick inte i mig järn nog alls och fick leva på sprutor och tabletter. Blev tillsagd att börja äta kött igen.

När jag hade ätit klart sa jag lite halvt för mig själv, men åh jag kanske skulle ha gått ut innan maten, men nu blev det inte så. En kollega hörde bara "gå ut" och vips så hade vi bestämt oss för att ta en promenad i snålblåsten. 3,13 km och en halvtimme ute blev det. Skönt faktiskt om än galet halt på isbanan. De höll på att ploga och bredda så just nu var "gångbanorna" nästan helt borta.

Sen hade jag mitt roliga möte på eftermiddagen, gick bra tror jag, kändes bra. Antecknade några noteringar mentalt till mig själv. Lite mer paus i mitt pratande, ta bort en del av presentationen som bar kändes som repetition av nyss sagda eller stoppa på slutet. Vissa saker kan jag stryka bort, andra saker skall jag läsa på mer om, måste ta en sittning med några av konsulterna. Men på det hela taget kändes det bra. Man måste ju ha förbättringspotential. Min kollega som var med på mötet kom med bra inspel, klocka frågor som oxå var nyttiga.

Efter mötet fick jag ett skitroligt mail, en grej jag gått och väntat på. Nöjd och hoppas sen kunna visa vad det blev av det.

Sen så hade jag samtal med chefen, han är på jakt efter någon som vill jobba med processer. Frågade om jag kan tänka mig. Jag är kluven, jag tycker det är roligt men det finns ju definitivt roligare saker. Vill absolut inte hamna i internjobbsträsket och plötsligt sitta med en massa processansvar som skall ligga på linjechefer av olika slag. Been there done that redan. Då är jag nästan hellre med och jobbar i arbetsgrupper men en av mina absoluta styrkor är att se helheter och samband och det behövs när två organisationer skall jacka ihop i varandra, processer skall synkas och dessutom synkas med hela moderbolaget och alla regioner mm som jobbar lite olika. Det är ett jättejobb känns det som och dras jag in i det så vet i fasiken hur mycket tid jag kan få över att jobba med det jag brinner för, systemdesign, kravinsamling, test osv...

En annan kollega sa till mig häromdagen, det är så dumt med dig, du är liksom bra var vi än stoppar in dig, svårt att välja och lätt att vilja ha dig överallt. Vet inte om jag är så bra på allt men jag är bra på att läsa in mig, att få en överblick över områden och framför allt se hur saker och ting hänger ihop eller inte gör det. Jag bygger stora relationscheman i skallen och snabb på att söka av dem. Jag skannar av stora mängder material nästan dagligen, lite fastnar och vips nämner någon något jag har läst/hört/har ett hum om och jag kan plocka fram det.

Just nu längtar jag efter ett stort systemutvecklingsprojekt ett där jag kunde få grotta ner mig ordentligt i användarkrav, tekniska krav, integrationer, beroenden, design, nyttja olika tjänster, gärna lite mashups och dessutom kanske få mer tid att läsa in mig på saker som "så konfigurerar du Azure bäst för ditt system". Skulle vilja driva ett CI-projekt och titta ännu mer på automatiserade tester gärna lära mig att skripta dem själv och förstå mer. Det finns alldeles för många roliga saker att nörda ner sig i och alldeles för lite tid. Längtar till Build i april då skall jag få lite utlopp för nörderiet, lyssna in på vad våra kunder borde satsa på och sen få dem att ta steget att låta oss få prova nya saker. Det är jag grymt peppad för. Men om jag då sitter fast i processutvecklingsträsket blir det kanske svårare att driva på de sakerna. Men å andra sidan kan jag styra och ställa lite med processutvecklingen, tvinga in oss på spår som jag brinner för ;-)

Läst ganska mycket om DevOps på senaste tiden och där kan jag känna mig rätt hemma, känns helt rätt. Jobbar just nu en hel del med deployments (vad skall man säga på svenska?) i Azure och där tvingas jag lära mig massor. Det är kul men som med mycket annat och vissa saker skulle jag behöva lämna över till andra för skall jag både göra allt jag är bra på och allt jag tycker är kul så kommer jag dräpa mig. Samtidigt kan jag rätt ofta längta till ett mindre bolag gärna produktbolag där man fick vara lite mer alltiallo, driva på utveckling framåt i ny teknik osv... Ingen som sitter på något sådant ställe och behöver en sådan som mig? ;-)

Efter jobbet som blev alldeles för länge idag fick jag okissad kasta mig i bilen och hämta Vincent hemma för att han skulle på handboll. Arenan ligger verkligen off från oss för att åka buss. Först buss in till stan åt andra hållet och sen tillbaka. Färden hem var hemsk, kolsvart ute och minsta lilla gupp talade snabbt om för mig att jag hade skippat steget att passera toan på väg hemåt. Hemskt. Men jag han hämta Vincent och lämna honom i tid. Han hade tagit med mina promenadkläder till bilen så på Arenan fick jag smita in på toa och byta om. Tog en 7,27 km-promenad fram och tillbaka till Lejonbacksvägen medan han tränade. Stannade vid cementfabriken och knäppte en (1) bild.

När jag hade hämtat Vincent åkte vi på ICA och köpte semlor, eller ja semlor till han och Henrik, semmelbullar, sylt och grädde till Herman och glutenfria semmelbullar till mig samt mandelmassa, tog samma grädde som Herman (köpte laktosfri). Fick inga semlor i fjol och idag på jobbet på förmiddagsfikat hade de inte fått tag på semlor som var glutenfria så jag fick en biskvi istället. 

Gjorde 2 små semlor till mig, allt glutenfritt är alltid pyttelitet. Herman hade vispat grädden men gjort det lite för länge så den var vattning och inget vaniljsocker hade han i heller. Men bullen och mandelmassan var god. Hade i för mycket grädde så Emilian fick överskottet men han gillade den inte han heller.

Nu skall jag dricka en massa vatten, är som vanligt lite uttorkad, har huvudvärk och i morgon skall jag ta min järninfusion nummer 1 och då tar de statusvärden, bra om blodvärdet är rätt.

Dag 47 - En konstig dag, hade plötsligt energi

Vaknade tröttare än tröttast, fick knappt upp ögonen och jag som hade planerat att kliva upp tidigare än vanligt och försöka få i mig frukost hemma. Mest berodde det nog på att jag redan igår var grymt sugen på knäckebröd med min vitlöksröra på och ville ha det till frukost (inte så snällt mot arbetskamraterna kanske).  Släpade mig ur sängen, in i duschen där jag passade på att stoppa i en färgbomb i håret som hade blivit mer eller mindre brunt istället för rött de senaste dagarna. De funkar. Blir alltid lite piggare när håret är rött igen.

Skjutsade en minst lika trött Vincent till skolan. Han som aldrig sagt något illa om skolan under 6 år har plötsligt börjat ifrågasätta varför han måste gå dit, de lär sig inget vettigt, vad skall man ha det till, varför behöver inte X som aldrig är i skolan gå i skolan? Osv osv... Det där sista kan man ju undra över, om det finns ett barn som är i skolan någon dag här och där, vad gör skolan, vad sänder det för signal till de andra barnen när det ser ut som om hen slipper bara så där... Jag förstår att man måste tänka på hens integritet och inte berätta för mycket men samtidigt blir det ju en sak barnen säkerligen undrar över. Hen var inte i skolan speciellt mycket i mellanstadiet heller och fick inte mottaga några betyg på betygsceremonin i 6:an. Enligt min son så sitter hen hemma vid datorn istället. det skulle nog Vincent också hellre göra vissa dagar, spela LoL istället för att traggla tyskaglosor eller kemiska sammansättningar eller så vantar i slöjden. Det är ett kämpande som förälder att motivera barnen att studera, att försöka förklara varför de skall gå i skolan, skolan verkar inte lyckas speciellt bra med att förklara vad man har för nytta av det man läser. Eller så lyssnar inte barnen.

Var på jobbet precis i tid till ett möte trodde jag, kastade mig in i konferensrummet, ringde in och fick veta att jag var först in. Mysko, kollade klockan, de andra borde vara där. Gick ut till skrivbordet för att hämta en grej, gick förbi rumbokningsterminalen utanför och såg att mitt möte skulle börja först 30 minuter senare. Så skönt. Då han jag varva ner, packa upp mina grejer, ta en te och plöja den mail som kommit in. Skummade lite upphandlingar och avrop och insåg att en grej jag påbörjat på fredagen och tänkt göra klart hemma under helgen fortfarande var öppen i datorn oavslutad. Åh nej. Men han inte börja innan mötet.

Sen gick dagen i ett, hög och lågt smått och stort och flera möten. Hela dagen växlade jag mellan att tokfrysa och toksvettas, kände mig grymt ofräsch och önskade att jag hade kunnat hoppa in i en dusch vid lunchen. På tal om lunchen så var min plan idag att ha med lunchlåda för att kunna gå ut på en promenad. Det var sol ute och jag åt min jättegoda lunchlåda, samtalade med kollegor, satt och slappade i köket och när det var 5 minuter kvar av lunchen kom jag på att jag ju skulle ha gått ut. Suck, klant. Nytt försök i morgon och även då får jag äta hästfilé för det var två portioner över i söndags. Värsta lyxen.

Jobbade över en stund med att sammanfatta vad som ligger framför mig och det blev en alldeles för lång lista, vet i fasiken hur jag skall angripa den, måste försöka hitta någon form av prioordning i morgon. Beta av det som går att göra snabbt först kanske så jag kan stryka bort dem, låter väl som en bra plan? En del grejer är superviktiga och kritiska men samtidigt inget jag kan stressa fram, processarbete måste ta lite tid, man måste hinna tänka, bolla och formulera sig rätt, hitta rätt balans. Skitsvårt. Han som jag skall göra det tillsammans med är minst lika fullbokad de närmsta veckorna men gör vi inte detta så får vi båda svårare längre fram. Bara att kavla upp ärmarna och dyka ner i den där listan. Saknar mitt egna rum och framför allt min whiteboard, där jag kunde gruppera och prioritera, brainstorma. Hur jag än försöker får jag inte till samma sak digitalt. Saknar att se den där tavlan i ögonvrån, att påminnas om det som står där, att kunna klottra till saker, stryka, rita sambandspilar och skriva små noteringar. Åh vad jag saknar min tavla! Men tillbaka till listan, för några dagar sedan hade den känts som överväldigande, men idag kände jag ming nästan inspirerad. Mötena under dagen flöt också på bra och i morgon har jag ett jätteroligt kundmöte (hmm kanske inte skulle vräkt i mig mackor med vitlöksröra på ikväll ;-) )

Min plan var att åka direkt från jobbet och hämta upp barnen, båda slutar träningen kl 19 trodde jag, så har det varit hela tiden. 18:45 ser jag ett SMS från Vincent Hämta mig nu! Skickat 18:30. Jösses vad tankarna började snurra medan jag försökte nå honom. Inget svar. Varför vill han bli hämtad en halvtimme tidigare, det går magsjuka just nu han har väl inte blivit sjuk? Tillslut svarade ungen, nä då deras träningstid hade bara blivit ändrat sen förra veckan, de slutar 18:30 och har duschat klart 18:45 numer. Han påstår att han sagt det till mig men jag har inget minne av det och jag sa i morse, hämtar dig kl 19 före Herman skall hämtas och han svarade OK. Så nu fick han snällt sitta och vänta till 19.

Hämtade båda barnen och dumpade av dem hemma, gick in och bytte om och åt som sagt några mackor med vitlöksröra på och en kopp te innan jag hängde kameraväskan över axeln tillsammans med stativet och gick ut. Ute var det hur skönt som helst och de glashala gatorna är fortfarande isiga men kylan och fukten som var i natt har gjort den ogenomskinlig och lite porösare och ett frostlager ovanpå. Sjukt bra grepp med dobbarna, kändes som jag flög fram fast jag bara gick. Hade inte alls samma andfåddhet och sjuka trötthet i benen idag. De pinnade på bra (om än långt ifrån i den fart jag vet att jag kan gå men så grymt skönt att känna lite svar från kroppen). Luften var härlig och syrerik och jag tog en runda runt järnvägen. Tittade på godståg, gick in på minsta lilla vägstump för att få meter i benen. Höll på att trampa på en död ren, uäck, vad sjuttsingen gjorde den där?

Min runda (se längst ner) ser ut som jag varit svårt berusad och inte kan hitta vägen :-) Fotade graffiti med mobilen (Lumia 930) när jag gick förbi alla dessa "rullande utställningar" av folks "namn". De första 2 känner jag igen som några som taggat halva Luleå. Första gången jag ser "JNR" i annat än simpelt fult tag-spejande på typ allt med en yta. Nu fanns det lite konstnärskap bakom i alla fall. G4S tycker jag ser likadana ut överallt, rätt tråkiga. Jag kan inte låta bli att tycka att vissa väl genomarbetade verk faktiskt piggar upp godstågen som annars är så trista. Men jag förordar inte att man målar olagligt.

Sen när jag var på väg att vända hemåt stannade jag på bangården och tog några bilder på ett motiv men med flera olika objektiv. Så idag blir det bara en enda bild som får vara dagens bild då men jag kan ju visa upp samma motiv i flera varianter. Den mellersta är dagens bild.

Kom hem efter 12,97 km (fast klockan sa 13,03 när jag kom hem, knasigt det där), och var toktörstig, torr som attan i munnen och såg fram emot att få knapra lite isbitar, min stora last när jag har anemi. Men jag hade glömt fylla islådorna. Suck! Kalendern plingade nyss och sa Mens i morgon, ja ha det förklarar svettningarna idag och varför jag var på så sjukt dåligt humör häromdagen. Måste börja föra lite mer statistik över humöret tror jag och faktiskt lägga in varningar till mig själv även för det i kalendern.

En rolig grej som hände på promenaden var att bakom badhuset så går jag först över en bro som jag sen svänger in under. Bron är en välvd träbro och jag tänker alltid på Bockarna Bruse när jag går över. Denna dag är jag ute och promenerar rätt sent, jag är lite trött efter 11.5 km och klampar mig över bron och säger högt "Vem är det som klampar på mig bro" med mörk förställd röst och sen "Det är jag Lilla bocken Bruse" med ljus röst. Skrattar åt min egen dumhet och svänger ner för att gå in under bron. Möter då en man som alltså varit under bron när jag leker teater, hans blick alltså.... Nå jag den bjuder jag på.

Dag 46 - 2 promenader och en jätteräkmacka

Tidig morgon idag då Vincent skulle vara på Arcus klockan 10:30. Gick faktiskt och sov tidigt igår så jag vaknade av mig själv precis innan klockan skulle ha ring (om jag slagit igång den).

Han äta frukost, klä på mig i lugn och ro, samla ihop tvätt och packa ner mina kameragrejer innan vi skulle fara. Vi kom iväg i tid och behövde inte stressa ens pga att jag upptäckte att vi var tvungna att tanka. Jag är tidsoptimist vilket Vincent inte är och han vill gärna vara på plats där han skall vara långt före samlingstid så han han bli lite orolig. Men konstaterade sen att mamma hade koll, vi var i god tid vid Arcushallen. Jag sa adjö till honom utanför och skulle strata min GPS-klocka för att mäta sträckan. Men den hade inte laddat, nog legat snett i den där konstiga laddarklämman. Håvade fram Nokian och startade igång Caledos Runner som skall få logga dagens första runda. Stoppar ner telefonen och knatar iväg.

Gick åt det håll jag trodde "tyskmagasinen" (Karlsvik Hamnmagasin) låg åt. Kom en bra bit men blev osäker på vägen går jag verkligen rätt, fikade fram mobilen för att kolla kartan, då ser jag att jag glömt att trycka på "start" i appen. Suck. Startade igång och konstaterade att jag nästan var framme. Fick justera rundan på FunBeat när jag kom hem.

Det var väldigt mycket snö runt byggnaderna så jag skall återvända i sommar. Tog en bild från älven och några bilder vid resterna av bryggan och på en kotte ute på isen. Kotte och ett magasin fick bli dagens bild, Vincent fick vara med och bestämma. Jag gillar den också, hade lite problem när jag skulle ta den. Kunde inte använda stativet så jag grävde ett hål i snön och lade vanten där och kameran på men när jag skulle kolla i displayen så blev allt svart, sensorn vid ögonmusslan trodde att jag hade ögat där pga att det blev lite mörkt i hålet. Tog först en bild där kotten blev ofokuserad men magasinet hamnade precis på rätt plats. Här blev det lite tvärt om, hade velat ha lite mer luft upptill och till vänster om magasinet. Men men inte helt lätt att fota i blindo.

Tog några fler kort på magasinet. Älskar den urblekta, slitna ytan. Vackert trä.

Bryggan och dess stolpar, i en var det ett fågelbo.

Kotten fick vara med utan magasin oxå.

Nu när jag är hemma passade jag på att läsa på lite om de 2 stora husen på Karlshäll, jag har alltid trott att de även byggdes av tyskarna, kanske för att jag inte är härifrån och inte fått höra historien om dem någon gång. De var lagerlokaler åt ett sågverk från början och sen fick tyskarna lagra grejer där under 2:a världskriget pga transiteringsavtalet mellan Sverige och Tyskland. Nog inget svenskar är stolta över idag men samtidigt kan det ha varit något som gjorde att vi slapp dras in i kriget, måste varit ett svårt beslut. Sen efter kriget var det omlastningsplats för hemskeppning av ryska fångar som tyskarna haft i Norge. Tyvärr åkte många av dessa hem till Sovjet inte som hjältar utan de hamnade i fångläger. Det var ett brott att ha låtit sig fångas. Lika hemskt att vi deltog i det kan jag tycka.

Gick tillbaka in mot Karlsvik och följde samma väg som förra gången ut på campingen och vidare ut mot den gamla bryggan där de hade skeppar järnmalm förr. Fotade lite men här blåste det riktigt kallt, de -16 graderna som det var ute kändes som -30 när jag stod utan vantar och rattade kameran för att fota gamla stolpar och iskristaller.

Kom tillbaka efter 7,53 km lagom till att Vincent var klar, väntade på honom i foajén men han kom aldrig, gick in i hallen då satt han och kollade på fotboll, en träningsmatch BBK mot Bergnäset i division 2. Vi kollade tillsammans enl liten stund, pratade foto med ena tränare. När vi sen gick åkte BBK:s målvakt på en rejäl smäll i magen och säckade ihop. Han satt sen och höll sig för revbenen, såg ut som han hade riktigt ont. Verkade ha gått bra med honom för de skriver inget om skada eller så i sitt matchreferat, matchen slutade tydligen 1-1.

Jag och Vincent åkte in till Luleå och Friends där han tog en laxbagel och en cheesecake och jag en stor glutenfri räkmacka (på Friends har de efter otaliga tillsägningar äntligen lärt sig att tina brödet på rätt sätt så det blir ätbart) och en biskvi. Gott! En kompis jag inte sett på länge kom och fikade med oss. Trevligt!

Vi gick på apoteket och köpte tejp till Vincent, han hade slagit upp sin stukning i tummen på andra skottet han försökt fånga på träningen idag. Han kommer nog få dras med problem med den där tummen men har nu lärt sig en tejpning i alla fall. Allt finns på YouTube för den generationen :-) Men jag tyckte den här tejpningen kanske såg bättre ut eftersom man i den pratar om att tummen kan vara stukad i 2 olika riktningar och att det kräver lite olika tejpningar. Men jag tro vi skall köpa sådan där självhäftande tejp utan klister istället.

Sen bar det av hemåt till Boden igen. Jag slöade lite och väntade på att solen skulle börja gå ner.

Drog på mig utekläderna och tog min kamera och stativ med mig och tog en promenad till hängbron via en avstickare på Dammbron, där jag fotade lite på båda platserna. Nu hade det blivit lite varmare, -9 så jag slapp få frostskador på händerna när jag fotade utan vantar. Hade tur med solnedgången och när jag stod på bron och funderade på vilken tid lamporna tändes så tändes de 20 sekunder senare. Kunde fota bron när det fortfarande var lite ljust ute men ändå med lamporna påslagna.

Visst är det spännande hur bara några minuters väntan (tills solen gått ner helt) och ett annat objektiv kan fånga världen helt annorlunda.

Gick på Ica och köpte det som fattades till middagen. Kom hem efter prick 9 km (eller nå ja jag gick 200 meter fram och tillbaka på vår gata för att få ihop det).

Hemma lagade jag hästfilé med potatismos, gräddsås, morötter och sockerärtor. Så sjukt gott.

Blir nog att hoppa i säng tidigt idag oxå var så skönt att vakna hyfsat utvilad. Jag behöver egentligen minst 8 timmar sömn för att må bra och på sista tiden har det blivit en bra bit under 7 timmar.