Dag 232 - Att söka

Frukost på altanen i solen, hjälpa grannen med antivirusprogam, läsa lite och sen promenad.  Jag tog sikte på Svedjefortet och gick till andra sidan sjön, tog om vägen via motionsspåren i Fagernäs där jag fotade dagens bild, en grön larv.

Uppe på berget var allt inhägnat nu så jag gick stigen ner igen. Det var jobbig promenad dit upp, kroppen är inte helt med.Känns som om kommunen kan plocka bort skyltarna upp till fortet då man ändå inte kan komma ens nära. mer stängsel nu än när det var militärområde. Men enligt tidningarna (låsta Plusartiklar tyvärr) så skall det ske en nysatsning där uppe med restaurang och konferensanläggning. Vi får väl se.

Istället för att gå hem gick jag in till stan, tog en fika på Tingshuset, satt i solen och läste. Jobbade lite också i och med att jag ringde en kollega och pratade igenom ett jobb vi skall göra ihop och hur han borde svara på ett mail vi fått.

Sen bestämde jag mig för att gå till Röda Korset och kolla efter skor till tiggerskans son och när jag nästan var framme så sträckt jag handen bakåt mot ryggan för att stänga av GPS-klockan. den var inte där. Kom då ihåg att ena ryggremmen hade lossnat någonstans på vägen. Men var sjutton var det någonstans, ett svagt minne att det var när jag fortfarande var på någon form av grusväg, inte på gräsmatta och inte inne i stan. Med halvspringande ben tog jag mig samma väg tillbaka. Sökte av marken. När jag kom bort till grönområdet låg ett par i gräset nästan där jag hade gått, frågade dem om de sett klockan, men nä. Fortsatte uppför backen in till kyrkstugorna och där på gruset låg den. Puh! Snappade åt mig klockan och gick förbi paret igen. de grattade mig för min tur.

Genade in till stan och Röda Korset men där fanns inget. Pratade med en av em som jobbar där och han sa att manskläder och skor får de in väldigt lite av. Männen sliter sina grejer tills de inte är värda att lämna in eller tar dem "till stugan". Får fortsätta att leta skor.

Gick och handlade middagsmat och sen hem. Fick redigera min rutt och totalt blev det 17,07 km.

Fick SMS från Missing People om att hjälpa till att leta efter en försvunnen äldre kvinna i Gammelstad kl 19 så jag bestämde mig för att läsa lite och laga middag för att sedan åka dit.

Gjorde korv stroganoff och vi åt innan jag bytte om och drog till Kyrkbyn. Hamnade i den enda sökgrupp som var ute. Från början var vi kring 10 personer. Det kom till folk hela tiden och som mest var vi 18 st och totalt under kvällen var vi 29 st ute och sökte. Det blir mörkt fort nu och när vi gjorde de sista söken var den pannlampa och en ficklampa i vardera hand som gällde. Jag blev patrulledare för sista söket. Det var några villatomter först, rätt enkelt men sen kom vi till en äng som såg lätt ut på kartan men det visade sig vara gräs lika högt som mig och älggräs. Vi fick gå tätare än vanligt och plötsligt kände jag ström genom benet, ett elstängsel. vi tog oss över och fortsatte. Det var svårt för mig att bilda mig någon uppfattning av områdets form och struktur i mörkret och efter 2 vändor när klockan nästan var ett valde 10 st av vår 14-mannantrupp att avbryta så vi kvarvarande 4 fick också avbryta. Jag hade då varit ute i 5 timmar och gått 5 km. Rapporterade av och insåg hur svårt det var att pricka av på kartan vilket område av vårt tilldelade vi hade hunnit täcka av. Det var kolsvart.

Det var många nya med och sökte och man märker det ganska snart på att de inte är indrillade i att gå ledstångssök och första patrulledaren hade själv aldrig sökt förut vilket gjorde att det blev en hel del väntan och funderingar och snabbkurs i sök. Mer erfarna som kom med åsikter och en hel del käbbel faktiskt men områdena blev avsökta tillslut men det är frustrerande när man står och bara väntar. Vid sista söket fick vi order om att ladda ner en app som MP och Cartesia tagit fram. Den gör att de kan se vilket område vi täcker in och var vi är. Det är något jag efterfrågat tidigare. Tyvärr fanns den inte till Windows Phone så söker jag i morgon får jag byta plats på mitt SIM-kort så det hamnar i min Android istället.

Skall åka i morgon också men det blir inte kl 08:00 eftersom Herman skall iväg till tandläkaren och min kropp behöver få lite vila. Jag måste ju tänka på att jag faktiskt är sjuk också.

Dag 231 - Biverkningar och solbadare

Igår när jag lade mig så fick jag jättesvårt att andas, det pep och rosslade och jag kände det som jag inte fick ner luft. Så mycket rök hade jag ju inte utsatts för dagen innan och problemen brukar inte dröja 1,5 dygn innan de dyker upp. Försökte sova men fick panik när jag låg på mage, kändes som jag behövde tänka på att andas, in ut, in ut...

Tillslut satte jag mig upp och tog fram mobilen, gick in på FASS och läste på biverkningarna för Ferinject.

Det första som står är detta:

Detta läkemedel är föremål för utökad övervakning. Detta kommer att göra det möjligt att snabbt identifiera ny säkerhetsinformation. Du kan hjälpa till genom att rapportera de biverkningar du eventuellt får. Information om hur du rapporterar biverkningar finns i slutet av avsnitt Biverkningar.

Skrollade ner till biverkningarna och läser:

Allvarliga biverkningar:
Tala omedelbart med din läkare om du upplever något av följande tecken och symtom som kan tyda på en allvarlig allergisk reaktion: Hudutslag (t.ex. nässelutslag),klåda, svårighet att andas, väsande eller pipande andning och/eller svullnad av läppar, tunga, svalg eller kropp.

Hos några patienter kan dessa allergiska reaktioner (som förekommer hos färre än 1 av 1 000 användare) bli allvarliga eller livshotande (s.k. anafylaktiska reaktioner) och vara förknippade med hjärt- och cirkulationsproblem och förlust av medvetandet.
Din läkare är medveten om dessa eventuella biverkningar och kommer att övervaka dig under och efter att du får Ferinject.

Andra biverkningar som du bör tala med din läkare om ifall de blir allvarliga:
Vanliga biverkningar (kan kan förekomma hos upp till 1 av 10 användare): huvudvärk, yrsel, högt blodtryck, illamående och reaktioner på injektionsstället (se även avsnitt 2).

Mindre vanliga biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 100 användare): domning, pirrande eller stickande känsla i huden, smakrubbningar, hög puls, lågtblodtryck, rodnad av ansiktet, svårighet att andas, kräkningar, matsmältningsbesvär, magvärk, förstoppning, diarré, klåda, nässelfeber, hudrodnad, hudutslag, muskelvärk, ledvärk och/eller ryggvärk, muskelkramper, feber, trötthet, bröstsmärta, svullnad av händer och/eller fötter samt frossbrytningar.

Sällsynta biverkningar (kan förekomma hos upp till 1 av 1 000 användare):inflammation av en ven, frysningar och allmän obehagskänsla, förlust av medvetandet, oro, svimning, svaghetskänsla, rossling, gasbildning, snabb svullnad av djupa hudlager, blekhet och svullnad av ansiktet.

Har kursiverat de symptom jag hade igår Andningssvårigheterna kanske alltså berodde på medicinen. Inser nu att jag hade samma förra gången. Jag valde att gå vidare till Läkemedelsverkets webb för att anmäla biverkningar eftersom det är ett läkemedel som är föremål för utökad bevakning. Låg där i sängen och tänkte på att andas samtidigt som jag fyllde i sida efter sida i formuläret. När jag kom till sista sidan råkade jag komma åt back-knappen på telefonen (Android) och vips kastades jag till föregående webbplats och allt jag fyllt i försvann. Orkade bara inte fylla i det igen. Får ordna någon annan dag.

Lyckades tillslut lugna ner mig, jag fick ju luft även om det pep och lät när jag andades. Det rosslade rejält och jag hostade och det smakade konstant blod i munnen. Kinderna var svullna på insidan och även gommen kändes inte som den brukar.

När jag vaknade i morse kände jag mig lite bättre. Gick upp tidigt och satte mig ute med bok och frukost sen bestämde jag mig för att jag skulle cykla. Tog på mig cykelgrejerna, pumpade cykeln, letade fram hjälmen och gav mig iväg. Kom inte mer än 20 meter innan jag kom på att jag ville ha med mig en ny ljudbok in till Luleå om jag skulle stanna på ett fik eller lägga mig i solen en stund någonstans. Vände om och tankade ner en ljudbok i offlineläge. Sen bar det av igen. Men kroppen svarade inte alls. Visste att jag behövde ta det lugnt men andningen fungerade inte som den skulle, problemen från igår kändes av igen. Efter 2 km vände jag om och cyklade hem igen. Bytte om och tog istället bilen. Precis när jag skulle åka kom SMS om att Vincents rebounder hade kommit så jag fick åka och hämta den först. Pratade med tiggerskan, hon hade ringt hem igår och frågat om skostorlekar, hennes äldsta som hade blivit så rörd av att någon var beredd att köpa honom ett par vinterskor att de hade gråtit tillsammans en stund sen hade hon glömt att fråga om klädstorlek. Han hade sagt åt sin mor att säga åt mig att det absolut inte behövde vara nya skor, second hand duger gott. Frågade tiggerskan igår om de hade något bankkonto hemma. Skulle mycket väl kunna tänka mig att föra över en slant varje månad men hon skrattade och sa att "sådana som vi har inga bankkonton". Det gjorde mig så ledsen.

Drog sedan iväg ett meddelande till Mattias och frågade om han ville ta en lugn promenad med mig i Luleå men det hade han inte riktigt tid med men vi behövde ju båda äta.

Svängde förbi jobbet och pratade meden kollega om ett möte jag inte själv kunde närvara på i morgon, Mattias kom dit och vi gick på Friends. Jag beställde en Ceasarsallad som inte var speciellt bra, alldeles för mycket dressing. Åt inte ens upp, 149 spänn tog de dessutom för den, helt sjukt för ett halvt kycklingbröst, några skärvor bacon och 4-5 blad romansallad samt dressing. Måste vara jäkligt dyr dressing.

Följde med Mattias på bokhandeln och tipsade om Hammarbyserien när han ville ha med sig någon bok att läsa i tältet på sin fjälltur. Köpte själv en ny bok Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters. Jag är ju hopplös när det kommer till böcker som handlar om böcker eller människor som läser eller älskar böcker.

Sen gick jag en tur i Luleå, bestämde mig för 6 km eftersom jag låg 4 km plus denna vecka. Mer skulle inte kroppen orka kände jag. Fotade lite när jag kom till fågeldammen och sen tog jag det som får bli dagens bild på sandstranden på udden. Det var fullt i folk som solade och badade 19 augusti, det här inte till vanligheterna. Jag tog kortet från höften utan att komponera alls men gillar hur den blev med inramningen av trädstammarna och stocken på marken. Fotade lite nere i Södra hamn också innan jag vände in mot stan igen och gick och tog en fika på Friends. Lambadan var god som vanligt men tevattnet var kallt! De hade precis fyllt på tevattenstermosen från vattenkokaren när jag varit in och köpt mitt te så jag orkade inte gå in för att säga till och behöva vänta på vattenkokaren. Struntade i mitt te istället.

Rundan blev 6,82 km.

Mötte upp Henrik på stan inne på Stadium efter att ha varit på H&M, Lindex och KappAhl. Hade fått ett mail om att vi skulle ha med badkläder på vår kickoff. Suck! Jag äger inga så jag behövde köpa något. Provade några baddräkter eftersom bikini är helt hopplöst att hitta när man har 75 F-kupa då funkar liksom inte storlek 38 och 40 osv... som det alltid är på badkläder om man inte går på underklädesbutik och vill köpa bikini för >500 kr. Hittade dock inte någon baddräkt som ville inhysa bysten heller så det slutade med ett köp av sådana där jättekorta tighta löparshorts, får ta de tillsammans med en av mina sport BH:ar. Det får duga.

Vi åkte hem och hämtade upp Vincent och skjutsade honom till Sävast, dags att leka fotbollsmamma igen. Eftersom han skulle vara där ett bra tag innan så satte jag mig i solen med min bok en stund. Men hungern rev i magen så jag gick bort till ICA Sävast och köpte mig lite knäckebröd och en mjukost. Det satt jag och åt när läktaren fylldes av föräldrar. Vi var riktigt många idag och det var kul eftersom grabbarna spelade riktigt bra (det vi kunde se där i motsolen i första halvlek). Våra grabbar vann med 2-0 mot Lira.

Käkade överbliven pizza till middag och nu skall jag lägga mig tidigt. Försöka somna snabbt och sen i morgon göra typ ingenting, är det lika fint väder som idag kanske jag bara lägger en filt på gräsmattan och placerar mig själv och min bok där och jämnar ut solbrännan lite. En promenad kanske jag orkar med också, vi får se. Kroppen vill vila känner jag.

Dag 230 - Dåliga värden

Vaknade av en mobil som lät, tydligen ytterligare ett larm jag glömt bort att slå av så vid 8 klev jag upp. Satte mig och läste i min bok en stund innan jag masade mig iväg till vårdcentralen, nä hälsocentralen menar jag ju, kommer aldrig vänja mig vid det namnbytet. Var lika bra att få det där Hb-värdet bortstökat. Åt ingen frukost innan, jag skulle ju bara ta ett värde och gå hem. Trodde dessutom att värdet inte kunde vara allt för dåligt med tanke på att jag faktiskt orkade med vandringen hyfsat bra. kanske runt 100. Kom dit rätt sent och det var fullt i väntrummet tänkte att nu får jag sitta en evighet och vänta. Dog en nummerlapp till labbet, nr 25. Nr 20 var senast uppropad. Men jag han bara läsa några sidor i min bok eftersom flera innan mig verkade ha gett upp och gått därifrån.

Bad om ett Hb-värde och hon tog ett ur armvecket, ett rör för att även kunna ta blodstatus om det behövdes. Vi pratade lite om vandringen och att jag hade känt mig lite trött i uppförsbackarna samt trappan hemma. Maskinen pep och visade 72. Det blev till att få en läkartid direkt. Fick slå mig ner i väntrummet igen. Ingen läkare som känner till min historia fanns på plats så jag skulle få träffa en ny läkare,  åh gode gud låt honom ha läst min journal innan jag kommer in, låt mig slippa frågor om utredningar, om att jag borde klara mig på tabletter osv... han läsa några kapitel till i boken. Kändes lite makabert att läsa Bokklubben vid livets slut sittande på en vårdcentral med tanke på att stora delar av handlingen utspelar sig i väntrum och behandlingsrum på sjukhus.

Sjuksköterskan som tagit mitt prov kom och hämtade mig igen. Hon känner till mina problem och hade gått och pratat med läkaren, han hade pratat om tabletter och hon kom ihåg att jag inte kan äta det, han hade bett om ett B12-värde och järndepåer så det blev till att sticka mig igen. En annan sköterska kom in och sa inte kan man tro att du har så låga värden, du som ser så pigg ut. Måste vara solbrännan som gör det.

Sen ut i väntrummet igen och jag fick sitta en bra stund innan jag fick träffa läkaren. Jodå frågor om utredningar mm, svarade kort och lät nog aningen irriterad. Allt skall ju finnas i min journal. Ingen vet ju säkert varför jag tappar järnet i blodet, alla prover som kan tas är tagna. Berättade att jag brukar få ferinject och att de nya reglerna gör att jag inte längre får hämta det själv på apoteket utan vårdcentralen måste beställa hem. Han gick då för att kolla om de hade något hemma och jag hade tur, det hade de, jag kunde alltså få första infusionen redan idag istället för att få vänta en vecka eller så. Så tillbaka till väntrummet och en timmes väntan, sen låg jag på britsen och fick ett stick till i armen och sen rann den livgivande vätskan i mig. Så skönt. Men ett tredje stick i armarna var inte lika kul.

Läkaren hade pratat om en dos och sen prov om en vecka men jag brukar alltid på 2 doser med en veckas mellanrum och sen 2 veckor till kontrollprovtagning vilket jag påpekade för distriktssköterskan. Hon gick och pratade med läkaren som då ändrade till det vanliga. Bra för jag vet att jag inte klarar mig på en dos om depåerna är tömda och skulle de inte vara det så hinner de ju stoppa en andra dos. Men när Hb-värdet är 72 så lär ju depåerna vara tomma. Fick skicka meddelande till en kompis att det inte var aktuellt att fara till fjälls tillsammans i morgon. Surt som attans. Däremot tänker jag försöka mig på att cykla till Luleå i morgon, får cykla lugnt och ta med mig mycket att dricka. Jag blir galen om jag inte få röra på mig och jag har dåligt samvete för att jag cyklat på min fina present så lite i år.

Kändes dock lite surt att jag fått tillbringa 3 timmar inomhus istället för ute i solen. 3 timmar utan mat dessutom så jag gick hem och åt laktosfri kefir (min nya last) och några smörgåsar och läste ut boken innan jag gick in till stan.

Köpte en cykelslang till Henrik på cykelaffären, småpratade med killen som jobbar där. han hade varit på en roadtrip och bland annat besökt katedralen i Milano, han är precis som jag förtjust i katedraler. Jag kommenterade att han hade klippt av sitt långa hår, han blev förvånad att jag märkt det. Kanske är det för att min ena son har långt hår som jag lägger märke till män med långt hår. Han passade bra i sin nya frisyr. Vi kom in på att prata ålder på något vis och han trodde inte att jag var 42 :-) Det fick jag höra flera gånger under caminon också. Tydligen har naturen varit snäll mot mig.

Tog en te och en kaka i solen på ett kafé sen gick jag och köpte 2 BH:ar på Lindex, måste ju ha några att ha när typ halva brösten försvann under vandringen, när jag ätit upp mig igen kan jag återgå till mina vanliga :-) Köpte även 2 toppar, en gråblå långärmad och en kortärmad randig i glada färger. Sen tog jag en rejäl omväg hem. Gick ut på Killingholmen en sväng fick se hur två kvinnor och en man helt ogenerat gick in i kolonilotter och började plocka bär. Det är nog att dra allemansrätten lite väl långt. De blev tillsagda av en mycket arg man som skrek åt dem. Ibland kanske det är bättre att förklara än att bara bli förbannad och skrika. Men det verkade som om de hade varit där förut och vad vet jag, kanske har man förklarat tidigare. Hade ingen ork att lägga mig i och killen i gänget som pallade verkade rätt trotsig, jag fegade helt enkelt ur, orkade inte lägga mig i, de blev tillsagda att de inte fick plocka bären där och det var ju korrekt i sak.

Hittade en ny stig som jag gick på. Fotade sprättbalsamin som får vara dagens bild. Inte direkt en bra bild men jag gillar sprättbalsaminer och jag hade bara mitt 19mm-objektiv med mig hade behövt mitt 30 mm makro.

På vägen hem gick jag till ICA och köpte ingredienser till pizza. Stannade utanför och pratade med tiggerskan en stund. Vill veta mer om henne och vet att hon tidigare frågat om kläder till barnen. Såg nu att det är halva priset och mer på rean så jag bad henne ringa hem och höra vilka storlekar barnen har så kan jag köpa lite åt dem i alla fall. Vi pratade lite om hennes bakgrund också. Hon har jobbat i restaurangkök och drömmer om ett sådant jobb här i Sverige. Men vet inte riktigt hur hon skall gå till väga. Det är vid sådana tillfällen jag ångrar att jag inte har ett Facebookkonto där jag kan efterlysa ett restaurangjobb åt en kvinna som pratar helt ok engelska och har erfarenhet inom branschen. Helst ett jobb i Boden, Luleå, Harads då det är här de befinner sig nu och trivs. Hemma i Rumänien finns 5 barn, äldsta är 21 och minstingen runt 10 tror jag.

Min lilla promenad blev 11,86 km. Lyssnade på ljudbok Emelie Schepps Vita spår under rundan och blev så sjukt irriterad på flera av karaktärerna att jag bara ville stänga av. Ibland undrar jag varför man skriver en bok där man inte kan sympatisera med en enda karaktär. Men jag måste ju lyssna klart och se hur det går. Tur att det inte finns fler delar sen så jag får ta en paus från karaktärerna.

När jag kom hem satte jag mig på yttertrappan och gosade med katterna en stund och käkade isbitar. Läste i min nya bok som blev Jojo Moyes Sophies historia. Fixad pizza till hela familjen och för en gång skull var alla hemma till middag samtidigt. Trevligt.

Konstaterade att jag sen jag påbörjade min resa hem från Santiago för 6 dagar sedan hunnit läsa ut 4 st böcker och läst totalt 7 böcker sen jag gick på semester. Dessutom lyssnat på 2 ljudböcker och snart klart med en tredje. Läser som sagt på en ny bok och hoppas hinna några till innan veckan är slut, måste nog gå till bokhandeln i morgon. Vill ha fler av Kate Mortons böcker men först skall jag nog ta och läsa Gillian Flynns Vassa föremål om jag inte tar den som nästa ljudbok. Såg även att det finns fler Jojo Moyesböcker så kanske skall jag ta dem också gillar hennes böcker de är ett skönt avbrott i alla deckare jag läser. Dessutom så vek jag hörn på flera sidor med boktips i Bokklubben vid livet slut. De älskade Igelkottens elegans som är en av mina favoritböcker så då måste ju deras boktips vara bra. De fick mig även att fundera kring en hel del böcker jag läst vilket var roligt, hade velat vara med i deras bokklubb helt enkelt.


Nu sitter vi alla framför var sin dator eller rättare sagt gjorde för Henrik gick just och lade sig så jag gissar att jag får hänga upp tvätten i maskinen. Eller så så får den ligga till i morgon så får jag sova nu. Har fått en jobbig hosta som kommer och går, smakar blod i munnen när jag hostar. Inte trevligt alls. Tror jag fick det av att några satt och rökte på uteserveringen igår. Först låg vinden åt rätt håll så jag inte kände av det men den vände strax innan jag var klar med min smootie. Satt kvar och drack upp, var kanske dumt.

Dag 229 - Rätt ut i jungeln

Lät dagens bild bli en som togs under natten. Fick norrskensvarning på twitter så jag chansade och ställde ut kameran utanför fönstret på att ta en bild i minuten i 4 timmar. ISO 500 bara och 15 sekunders slutartid. Inser nu i efterhand att jag borde dragit upp ISO och ner på slutartiden men men jag tyckte det var ganska ljust ute. Klockan 01:36:01fångades bilden jag valde ut som dagens bild. En svag grön strimma på himlen över gula lampor på andra sidan sjön. Såg sedan på Instagram att vid Storforsen hade man fångat riktigt fin norrsken och även ute på Bjuröklubb. Tänk att norrskenssäsongen redan dragit igång. Härligt!

När jag hade fixat fotot och lagt ut det på G+ mm så gick jag och handlade frukost och satte mig på altanen med den. Jasha fick vara ute med mig utan koppel en stund, smet iväg lit då och då så jag fick springa efter men låg mest och var söt på altanen.

Läste en stund innan jag gick ut på en promenad. Bestämde mig för att gå runt Storavans och Nedre Avans våtmarksområde för att få lite omväxling. Det visade sig vara ett dåligt val för stigen på vänstra sidan av Storavan var rejält igenväxt, fick vada fram i meterhöga brännässlor och brände mig på både armar och ben. Inte kul, det kliar som attan nu. Så här såg det ut, ni ser väl stigen?

Det var skönt att få gå in i stan sen.

Gick sen in till stan och tog en smoothie på Oregano innan jag gick hem via ICA för att komplettera några grejer till middagen. Hade promenerat 12,86 km, bra start på veckan.

Väl hemma satte jag mig på trappan i solen och läste och knaprade isbitar. Katterna var ute så jag tog Emilian på en liten promenad vid sjön. Sen däckade jag på sängen en halvtimme innan jag stekte bacon till middag. Henrik var och tränade och Vincent var och tittade på någon träning så jag och Herman fick äta själva. Gjorde en god tomatsallad till och glutenfri pasta. Jag verkligen älskar knaperstekt bacon.

Nu skall jag krypa upp i soffan med en kopp te och någon magasin i Readlyappen på paddan. Får se om jag klarar av att läsa i det formatet annars får det väl bli min bok igen.

Dag 228 - Fikabesök

Vaknade av att ett larm tjöt kl 8. Det var jag som hade slagit igång min jobbtelefon i går och glömt bort att den hade ett larm inställt kl 8. Klantigt. Kunde inte somna om. Hade tokont i magen så jag klev upp och fixade mig frukost på altanen. Sen blev jag sittande med en kopp te till och en låda isbitar. Läste ut min bok. Avverkar böcker på löpande band just nu. Påbörjade direkt en ny bok Bokklubben vid livets slut av Will Schwalbe. Fick även städa yttertrappan, hade glömt bort att jag ställde ut en påse med kycklingrens där igår. Skatorna hade fått upp påsen och spritt ut innehållet över hela trappan.

Strax efter 11 drog jag på mig sandalerna och satte lilla ryggan på ryggen och gick ut på en promenad. Frågade sambon om han ville med men icke det. Fick ett SMS från Anders som frågade om vi kunde ses på fika idag. Sa att de var välkomna till Boden, vi skulle ses på Tingshuset när de hade flyttat klart lite möbler.

Skuttade över vägen och tog ett foto över sjön från en vinkel jag aldrig fotat från förut. Den får vara dagens bild.

Fotade lite vid järnvägen. Gick bortåt Avans våtmarker och fotade utöver sjön och när jag var som längst bort hörde Anders av sig och sa att de var klara med det som de skulle göra. Tolkade det som att de var på väg mot Boden nu och skyndade mig att vända om och styra stegen mot stan. Stressade på lite eftersom det bara tar 30 minuter att åka hit och jag nog var 40 minuter från Tingshuset men stannade och fotade några små blommor. När jag var framme kom ett nytt SMS som sa att nu skulle de åka från Luleå. Hepp nu hade jag alltså 30 minter att fördriva så jag knatade lite fram och tillbaka i närheten och när jag befann mig precis nedanför caféet på cykelvägen kom ett SMS om att de var framme. Behövde bara gå upp för backen. Han gå 8 km innan de kom så 2 hem så skulle i alla fall milen vara fixad men jag behövde ju nästan 12 km för att nå veckans 7-milsmål.

Trevligt med fikasällskap, längesedan jag träffade dem nu. Vi satt i nästan 2 timmar innan Anders blev rastlös och ville hemåt, gissar att det var något programmeringsproblem som låg och gnagde i skallen :-)  Vi sa adjö och jag gick hem.

Väl hemma efter 10,86 km väckte jag Herman som fortfarande låg och sov, skällde lite på sambon för att han inte hade någon koll på att ungen inte klivit upp. Satte jag mig på trappan meden islåda och läste min bok. Njöt av värmen. Sen kom jag på att mat är nog bra att ha i magen innan vi skulle på match i Öjebyn så jag värmde upp kålröran som jag gjorde häromdagen och tog med mig ut på trappan. Emilian som också var ute tittade konstigt på mig när jag satt där och åt.

Sen var det dags att åka till Sävast för att se om någon ville åka i vår bil till Öjebyn men idag verkade alla ha skjuts så ett långt pärlband av bilar for mot Öjebyn. När vi kom fram började det bli kyligt så jag drog på mig min fleecejacka och tog med mig Henrik på en promenad i kyrkbyn. Först gick vi åt fel håll och kom in några meter på en uppfart, jag trodde vägen svängde där men icke. Vi vände om och då kom en man ut och hojtade att vi inte skulle gena där i fortsättningen. Trevligt:-/ Han måste ha missat att vi kom från gatan och vände om när vi såg att det inte fanns någon väg och trott att vi kommit från andra hållet och genat över hans tomt. Jag var alldeles uppblåst i magen och hade jätteont, Henrik blev sur för att jag fes. Vad fan skall jag göra då när magen är som en spärrballong, magsyran är uppe halsen hela tiden och jag mår piss. Vara fina damen och hålla tillbaka. Tyvärr det går inte alltid. Förstår att det inte är så trevligt men vi var utomhus. Herregud. Äta kålröra kanske inte var det smartaste av mig dock.Vi gick 2,5 km och rundan ser ut som vi försökt rita någon hällristningsfigur.

När det drog ihop sig till match köpte jag en kopp te, tyvärr hade de bara Yellow Label det fräter ju som syra i magen :-/ Satte fast benen på zip-offbyxorna och hämtade en fleecefilt och en yllesjal i bilen. Kändes som om det kunde bli kallt ikväll och det blev det när solen började dala. Pratade med tränarens fru som berättade att Vincent storspelat och räddat straffar under turneringen de spelade medan jag var borta. Hade tydligen missat något.

Vincent var målvakt idag under matchen och hans lag började som vanligt väldigt passivt och lät motståndarna styra men efter att det hade blivit en frispark och motståndarna gjort mål vaknade de till och spelade riktigt bra idag. Lyckades sätta ett mål och matchen slutade tillslut oavgjort. Nummer 16 i motståndarlaget spelade konstant riktigt fult, knuffades i ryggen bakifrån mer än en gång, fattar inte varför domaren inte gav honom ett gult kort. Han hade tydligen varit så på turneringen också. Trist beteende tycker jag.

Medan Vincent gick och duschade så gick vi till bilen och värmde oss. Hade ingen känsel i fingrarna som dessutom började tokvärka, bra kombination. Men efter ett tag återfick jag blodcirkulation och vi hämtade upp Vincent utanför omklädningsrummet och körde hemåt. Henrik och Vincent röstade på McDonald's som middag så jag gick med på det. Himlen var vacker och dimma låg på ängarna, hade gärna stannat och fotat men nu är det 2+1-väg hela vägen från Piteå, finns ingenstans att stanna i vägrenen längre.

På Donken köpte jag en El Maco men kryddan innehåller vetemjöl så jag fick bara burgare med vanliga pommes. Mina pommes var ljumna, mjuka, sladdriga, som i Spanien/Portugal. Fruktansvärda, burgaren verkade ha ett för litet bröd och snart hade jag allt innehåll i pappret istället för mellan bröden. Fick ingen is i min läsk heller. Skitmat helt enkelt. Blä. Åt inte upp. Blev bara äcklad. Körde hem halvhungrig och sur istället.

Hemma knaprade jag mer is och satte mig giv datorn för att fixa bilderna ovan. Nu skall jag sova "tidigt".

Dag 227 - Benen bara vill gå

Sov länge idag också och frukost på altanen, tänk om det kunde vara sommar jämt. Älskar att äta frukosten ute. Satt där med min nya bok Señor Peregrino och bara njöt. Gick in och fixade lite med GPS-loggarna kopplat till fotona för #camino2015. Henrik gav sig ut och cyklade med några kompisar och jag drog på mig t-shirt och shorts för att ta en promenad. Kom ut och kom på att jag ville ha ljudbok med mig, gick in igen och fixade men blev sittande inne en timme. Lat.

Men när jag väl tog mig ut igen trampade fötterna på bra, nästan maniskt, det var som om benen längtat ut. När jag nästan gått en mil ville jag fika, styrde stegen mot Café Tingshuset och stod utanför efter nästan prick en mil för att upptäcka att idag var det stängt pga bokning. Säkert ett bröllop eller begravning, det ligger ju bredvid kyrkan. Trist för mig, trampade hemåt via stan där jag fixade nano-SIM till Vincent och kom hem efter 12,74 km och ett kort på en bro senare. Kortet på bron får bli dagens bild.

Precis när jag tagit kortet och stoppat ner kameran kom en eka glidande förbi. Han ta ett mobilkort. Alltså kameran i iPhone 4S är så sjukt dålig jämfört med den i Sony Xperia Z3 Compact ångrar att jag lovade bort telefonen till Vincent. Funderar på att köpa mig en själv. De kostar ju "bara 4000". Vincent är då sjukt nöjd med sin nya telefon.

När jag kom hem var jag grymt fikasugen så jag frågade Herman om han ville åka med till Rävasten och det ville han. Vincent var med en kompis och kollade på Lilla-VM som deras lag åkt ut ur så istället hejade de på ett av de andra Bodenlagen som var med. Fint tycker jag. Jag och Herman slappade i solen utanför Rävasten, han löste kub och jag läste min bok. Señor Peregrino började precis berätta om sin vandring på Camino Francés när Herman ville åka hem igen. Jag hade kunnat ligga kvar där på soffan hur länge som helst i solen med min bok.

Vi åkte och köpte ingredienser till en ljummen potatis- och kycklingsallad. Pratade en stund med Tiggerskan utanför ICA. Hon har suttit där några månader nu. Hon pratar bra engelska och är alltid så trevlig. Gillar henne och när jag får tid slår jag min ner och växlar några ord med henne. Hon hade saknat mig när jag var och vandrade. Brukar köpa mat och sticka åt henne en 100-lapp då och då. Hon fick mina kvarvarande euro när jag kom hem från Spanien. Hemma har hon 5 barn som bor med hennes mamma i norra Rumänien. Hon är här med sin far.

Herman hjälpte till med att rensa den grillade kycklingen och jag skar grönsaker. Henrik och Vincent kom hem lagom till middagen. Sen blev jag sittande med att se till att alla mina foton har geotaggar. Redigeringen och skriva klart blogginläggen kommer ta sin tid har jag insett. Men det får ta den tid det tar.

Magkatarren jävlas som attan och jag vet inte riktigt vad jag skall ta mig till. Han inte till vårdcentralen idag heller för att ta mitt HB-värde, måste ta mig dit till på måndag.

Förresten börjar mörkret komma tillbaka det gillar jag. Kan jag få varm morgon med altanhäng och sen mörk kväll, gärna med norrsken?

Dag 226 - Grönskan lockar till promenad

Jättesmart att börja sova länge nu när jag snart skall börja jobba igen men när annars skall jag få njuta av sovmorgon? Så skönt att bara ligga kvar i sängvärmen för att sedan äta långfrukost på altanen i solen med en bok. Började på Sista brevet från din älskade i morse och nu på kvällen läste jag ut den.

Där emellan hade jag den som ljudbok i öronen på en promenad. Dagens bild tog jag vid järnvägsbron över kanalen. Den svenska grönskan alltså.

Gick bort mot Svartbjörnbyn men när jag skulle gå över Sundsbron vid Björnsundet blev jag stoppad av en man i grävskopa som frågade om jag tänkte gå över bron. Jo det var min plan sa jag. Det går inte sa han och jag undrade om den var trasig eller om de höll på med vägarbeten. Nä du bron är borta sa han. Ett litet oväntat svar. Fick sen veta att det skall komma dit en ny fin träbro istället och man hoppas det skall vara klart i oktober. Man plockar alltså bort en bro på stans mest använda motionsrunda under sommaren. Nu måste jag och många med mig hitta en annan runda att gå. Bodträsket runt har liksom varit en lagom lång runda. Hittade lite info på webben när jag kom hem.

På väg till Svartbjörnbyn gick jag förbi vid Eyvind Johnssongården och den stigen där är magiskt fin på sommaren, får mig att undra varför jag ger mig iväg söderut för att vandra.

Gick in till stan och fikade, solen tittade fram bakom molnen och det brände på benen som hamnade i solen. Skönt, jag älskar värme! Rundan idag blev 11,7 km. Ligger lite efter denna vecka så i helgen får det väl bli lite cykling kanske.

Tog ett kort på mig själv i H&M-klänningen jag köpte i våras men som blev liggande i garderoben bortglömd till igår. Tycker egentligen den är alldeles för ungdomlig för mig men jag gillar den och kunde liksom inte låta bli att köpa den. Skön är den också men kanske lite väl kort men jag trivs i den. Blev förvånad när jag såg bilden, har jag så där smala ben, jag som tycker att mina lår är rätt fläskiga, eller är det bara längst upp och döljs av kjolen?

Herman ville ha kinamat till middag så jag åkte på Ming Palace och handlade middag. Nu har vi vispat ihop en chokladpudding. Det är tur att jag gick ner 2,2 kg under vandringen så jag har lite att äta upp :-)

Dag 225 - Att vara hemma och promenera

Sovmorgon till 10, jösses så skönt men samtidig lite ågren över att ha sovit bort hela den fina morgonen när jag såg hur fint vädret var ute. Duschade och tog på mig en känning jag köpte i våras men helt glömt bort. Satte mig i solen på den lilla altanen på sidan av huset och åt min frukost tillsammans med karaktärerna i boken. Vansinnigt skönt i solen trots rätt rejäla vindar.

Fixade de sista av dagens bilder som blivit liggande medan jag var på gående fot innan jag packade min lilla dagrygga och skulle gå in till stan för en fika med min bok.

Mina fötter är kritvita mot mina hyfsat bruna ben, har en fin caminosolbränna.

Men när jag kom ut på gatan bestämde jag mig för att först gå åt andra hållet, en liten omväg skulle inte skada. Vädret var som gjort för promenerande. Efter ett tag gick jag ner till vattnet och gick längst med sjön. Längst bort på Torpgärdan hade någon klippt med åkgräsklippare så stigen var riktigt bred genom gräset. Stannade och fotade nere vid sjön. Det får bli dagens bild. Det finns rätt fina vyer hemma också.

Istället för att vända om och gå vägen tillbaka mot stan fortsatte jag bortåt genom villakvarteren och bort över till Bränslan, gick sedan via Bodsvedjan mot stan. Kom på att jag ju skulle passera Ruter Retro på vägen och började gå mot det tills jag kom på att jag inte hade några kontanter med mig. Ut till vägen igen och svängde ner vid de gamla militärhusen. Hittade en stig jag aldrig gått på och hamnade på ett löpspår jag inte visste fanns. Kom ut vid Sveafältet och vek av in mot stan.

Köpte en räkmacka och fika på Opalen och satt där och läste min bok en stund. Hade först tänkt fika på Hanssons eftersom de har en rökfri uteservering men allt deras glutenfria är Delicatosortiment. Frågade varför de inte kan baka något utan mjöl och hon menade att då får de inte kalla det glutenfritt, nä men de kan ju upplysa att det är bakat utan mjöl för oss som inte har en allvarlig celikali. Dessutom är ju deras Delicatobakverk inte heller glutenfria om de har dem uppackade bland de andra bakverken och man använder samma spadar/tänger.

Efter fikat svängde jag in på H&M och på KappAhl för att se om jag kunde hitta mig lite byxor men det är fortfarande ett eländigt mode med korta brallor. Vill ha fullängd på mina byxor.

Kom hem efter 12,47 km och läste ut boken liggandes i sängen sen blev det dags att åka och handla och laga mat. Gjorde köttfärsröra med kål idag. Gott.

Fixade i ordning alla GPS-loggar så jag kan tagga foton i morgon (måste fixa om alla dagens bilder så jag väntade med att lägga upp dem). Räknade ihop hela #camino2015 och caminovandringen var 621,97 km plus att jag promenerade 48,67 km i städerna. Gav ett fint plus på #365mil.

Tjuvläste jobbmailen idag och insåg att jag nog kan vara ledig nästa vecka också eftersom det jag skulle jobba med verkar ha blivit inställt.

Dag 224 - Hemma igen

Vaknade av att larmet tjöt i mobilen. Jag brukar alltid sova väldigt oroligt när jag skall iväg någonstans men nu vaknade jag i samma position som jag somnat. Dvs jag måste ha tvärdäckat och sovit väldigt djupt. Tyvärr hade mitt MS Band fått slut på ström på vägen till Madrid så jag kunde inte få se någon logg.

Gick upp och gjorde mig i ordning, tog på nya rena kläder och kände mig hyfsat representabel för att flyga på en delsträcka som ingen känner igen en sliten santiagopilgrim på. Vi var 4 stycken som skulle med bussen, 2 spanjorskor och en japanska som också såg ut att ha vandrat, hon var fortfarande ifört vandringskläder. I bussen frågande jag japanskan vilken camino hon gått, då vände sig den ena spanska kvinnan om om sa typ "men duh till Santiago såklart" som om jag var helt dum i hela huvudet. Förklarade att jag hade full koll på att de flesta leder går just dit men att det faktiskt finns flera av vilka jag själv gått ett flertal av dem och nu ville veta vilken av lederna kvinnan gått. Spanjorskan snörpte på munnen och vände sig bort och japanskan svarade att hån gått franska leden. Vi pratade lite om hur det var att vandra och snart var jag tillbaka på flygplatsen.

Var där i så god tid att mitt plan ännu inte fått en gate så jag satte mig på ett av fiken och tog en fruktsallad, en yoghurt och en te för endast €10. Varför är det så sjukt dyrt på flygplatser.

Köpte rom till sambon, choklad till Vincent och klubbor till Herman, läste min bok och vips hade tiden flugit iväg och det var dags att gå ombord på planet som skulle ta mig till Helsingfors. Hamnade på rad 5 och businessclass satt på 1-4 vilket innebar att jag hade ett jäkla skynke i nyllet hela resan. Läste ca halva resan och sov andra halvan.  tryckte i mig lite kakor hag hade i väskan. Vi landande efter 3,5 timmar. Nu var det bara 3 timmar att sitta på flygplats igen kvar samt en flygning till Luleå.

Läste och gick och åt lunch, en helt ok burgare med mos. Heja Finland, nästan all mat på restaurangens meny gick att få glutenfri. Gick genom taxfree och köpte en flaska portvin och choklad till våra underbara grannar. Läste lite mer. Det var busstransfer ut till ett pyttelitet propellerplan. Gulp! Jag som verkligen ogillar att flyga ogillar de små planen extra mycket.

Ombord på planet drack jag lite blåbärsjuice och läste en kort stund men ögonen gick i kors så jag lade ner boken och satte min sjal mot väggen som kudde och däckade. Sov tills de talade om att vi snart skulle landa. Hade bokat flygtaxi hem när jag var i Helsingfors så det var bara att gå raka vägen till taxi och åka hem.

Grannen mötte mig på gatan och frågade om jag hade några skavsår. Han fick presenterna som tack för allt de gjort för oss under sommaren.

Bara Herman var hemma, han hade skippat träningen idag. Han tycker sommarträningen på friidrotten är tråkig de springer nästan aldrig det är mest lek och spjutkatsning. Det var ju tur för mig eftersom jag inte hade någon nyckel.

Det fanns ingen mat hemma så vi gick till affären och handlade innan vi lagade lax, sallad, potatismos och gräddfilssås. Gud så gott det var. Nu är jag äckelmätt och sitter och försöker sortera mina foton. Skall lägga in dem i rätt blogginlägg under morgondagen. Skall se om jag lyckas få in alla dagens bild ikväll eller om jag somnar innan dess. Är så trött.

Men dagens bild får bli ett porträtt i kvällsljuset på Herman som jag tog när vi skulle gå till ICA.

Dag 223 - Påbörjad hemresa

Idag var det dags att påbörja den långa resan hem men först en hel dag i Santiago. Sov som en stock i min "klostercell". Mörkt, tyst och svalt, helt perfekt. Klev upp först vid 8:30 och var vid frukosten en timme senare. Frågade hotellet om de kunde förvara min väska och ringa en taxi åt mig vid 18-tiden och jo de kunde förvara väskan och ringa taxi men det finns en flygplatsbuss som går var 30:e minut alldeles i närheten och den kostar €3 istället för taxins €30. Jag fick busshållsplatsen utmärkt på min karta.

Resten av dagen lallade jag runt på stan, kollade upp exakt varifrån bussen skulle gå, kikade i butiker och fotade. Satt på torget och tittade på pilgrimer som kom in och njöt av sommarvärmen.

Köpte en slush och gick och njöt a det kalla isiga när jag gick förbi telepizza och kom ihåg att jag läst att de har glutenfria pizzor så jag bestämde mig för lunch där. Hällde i mig det sista av slushen, brain freeeze.

Beställde en av de 4 pizzorna de hade som glutenfria val (låter som de är nerfrusna pizzor de tinar upp i ugn, 2 kunde jag inte äta eftersom det var champinjoner på dem och den fjärde var det bara ost på och det lockade inte alls). Satte mig ner och väntade, skulle ta en kvart, den universella pizzafixartiden. Men efter 5 minuter kom de och berättade att den jag valt vara slut. Fick pengarna tillbaka och gick ut på stan igen. Gick och köpte mig en bok, Kate Mortons The forgotten garden.

I de mer moderna delarna av staden hittade jag en "gastrobar" som hade full koll på gluten och kunde beställa allt utom efterrätt (men de sa de först när det var sags för efterrätten) från deras "menu el dia". Till förrätt åt jag en vegetarisk riswok och till huvudrätt en fläskkotlett, tyvärr kom den in med pommes fast jag sagt att jag ville ha något annat. Men det var i alla fall lite grillade paprikor med och lite sås. Pommesen var ätbar. Fick bara en kopp te till efterrätt.

Efter lite mer strosande på stan var klockan nästan 18 och jag gick till hotellet och hämtade ut min väska men det var inte riktigt dags att åka ännu och mobilen kunde behöva lite laddning så ett sista besök på caféet och en kopp te. Skärmdumpade infon om hotellet ifall om att jag inte skulle ha nät. Mitt jazztelkort från HolidayPhone funkade uruselt i Santiago och jag visste inte om jag skulle ha bättre täckning i Madrid. Jag började först tro att jag använt upp mina 0,5 Gb på några dagar men så kunde det plötsligt funka så något annat var det. Det såg oftast ut som om jag hade bra täckning dessutom. Mycket irriterande.

Vid 18:45 tog jag bussen ut till flygplatsen och hade på bussen ett mycket trevligt samtal med en kvinna som gått Camino Primitivo. Hon älskade dessutom kläder från svenska Indiska och var irriterad på dem för att de inte skickar kläder utanför Sverige även om man handlar online.

På flygplatsen köpte jag en glutenfri chokladmuffin och dricka, borde köpt någon middag men kunde bara inte förmå mig att beställa kött och pommes igen. Fick sitta i gate ganska länge innan det var dags för ombordstigning. Var där på tok för tidigt innan men jag hade ju min bok. Flyget till Madrid gick snabbt och vi landade till och med före utsatt tid.

Men gå genom hela Barajas tar sin lilla tid men tillslut var jag vid utgången. Mitt spanska telefonkort hade helt slut på pengar, det hade ätits upp av inkommande SMS från hotels.com och booking.com samt ett samtal till härbärge i Santiago när jag kom i förrgår. Fick pilla i mitt svenska kort och telefonen gjorde en rad omstart innan jag äntligen kunde ringa hotellet för att be dem komma och hämta mig. Klockan var över 23 och jag var rätt trött. Först svarade de inte, ringde flera gånger och signalerna gick fram men ingen ville svara. Men tillslut svarade en man som sa 10 minuter. Jag väntade 20 minuter utan att det kom någon så då ringde jag igen. 15 minuter sa han då och när den tiden hade gått hade jag börjat tvivla på att någon skulle komma. Pratade med en kille som också väntade på transfer och vi sa att vädret i alla fall var bra för att sova ute och eftersom man varit på pilgrimsvandring har man ju i alla fall en sovsäck. Vi skrattade åt väntandet och då kom hans buss. Han skulle slippa sova ute i alla fall och efter ytterligare 5 minuter kom min buss. En butter man hämtade upp mig och körde mig under tystnad i 10 minuter. Jag blev incheckad och lovad att bli skjutsad till flygplatsen kl 8 på morgonen. Skulle hinna sova lite mer än 7 timmar. Rummet var tokvarmt men jag hittade luftkonditionering och slog på den, surfade, skrev, bråkade med nätverket.

Dag 222 - En shoppingdag

Vaknade flera gånger på natten av att kyrkans klockor lät. Tillslut gick jag upp och stängde balkongdörren. Men fick också ta in kläderna men allt utom ullstrumporna var torra.

Vaknade ändå vid 0730 rätt pigg. Låg i sängen och surfade och bokade hotell. Det bästa alternativt var samma hotell som jag redan var på men tyvärr var kommande natt dyrare, hotellets standardpris men med frukost. Skrev att jag gärna tog samma rum som jag redan hade.

Gick ner till frukosten och fick te, juice, ost, marmelad och hade med riskakor och mina sista riskakor. Efter frukosten frågade jag om jag kunde behålla rummet men icke. Det var en annan som specifikt bokat det rummet men jag kunde få ett mitt emot med en gång. Perfekt. Behövde bara lyfta över mina grejer.

Det nya rummet beskrev jag så här på Instagram (BEA att översätta sen):
The text on the web about the rooms in this pension "All rooms, both double and individual, have exterior views with balcony or Compostela typical Gallery towards Plaza Fonseca and its large gardens and the Cathedral or Rua do Vilar." My room's window (or actually bathroom window) is about 18x18 cm and I don't think the roof tops I see are on any if those streets and it is certainly not the cathedral. I pay more for this room than for the room I had yesterday with a balcony towards the plaza.
The other room had a shower cabinette here I don't even have shower curtains so the whole small bathroom will be wet if I take a shower.
But I have a door to a shaft with a skylight so I at least can see if it is still light outside.
Feels like a cloister cell.
But I have a nice bed.

Nå ja jag skall ju bara sova där. Gick ut på stan. Gick och köpte en penna för att skriva på mitt skal. En ensam man satt och åt sin frukost vid ett av valven på gatan jag gick på. Som vanligt nickade jag i samförstånd när jag mötte en annan pilgrim som faktiskt gav ögonkontakt. Frågade om hans vandring varit bra. Jodå din då frågade han och sen om jag ville slå mig ner. Så det gjorde jag.

Vi satt där en stund innan vi istället gick till caféet där jag suttit kvällen innan. Han ville se bilder från San Salvador. Fick be dem boota om routern eftersom telefonen inte hittade nätet. Bartender bara "men du måste ange lösenord" och jag "jag har det redan sparat men nätet syns inte just nu" och så höll vi på en stund tills han kollade sin egen telefon och gick och bootade om routern.

Engelsmannen hade släppt allt hemma i England (var dock från Sydafrika från början) och gett sig iväg. Gått genom England, Frankrike och sen Spanien. Han sökte efter något annat. Något han kunde känna var hemma. Kanske skaffa ett litet härbärge eller bara ett relaxställe längst med någon av lederna men först skulle han vandra österut. Camino Francés baklänges och sen on i Italien mest troligt. Jag visade honom de övergivna husen i Portugal i byn Trofa de som jag tror skulle kunna bli perfekta härbärgen. Skrev upp var de var åt honom. Han tittade på mina bilder från San Salvador och berömde mitt öga för bilder. Då blev jag glad.

Han skulle fundera på att ta en avstickare från Camino Francés i León och gå till Oviedo och sen en buss tillbaka till León. Hoppas han gör det för den sträckan är magiskt.

Han hade också upplevt svin de sista 100 km. Otrevligt folk som inte städade upp efter sig och liksom jag upptäckt att det inte dirket var ungdomar. Tråkigt.

Han fick en kram innan vi skiljdes åt. Hoppas han hittar det har söker. Gick in i bokhandeln för att hitta något att läsa på vägen hem. En tjej från Japan stod och funderade på Camino Fisterra och om hon skulle köpa en bok för 150 kr eller inte. Hon tyckte det var lite dyrt och hade gått Francés med bara en guide Michelinkarta. Sa att hon lätt kommer hitta utan bok. Det är välmarkerat och enkelt och härbärgen kan hon hitta på exempelvis eroskis caminosida. Hon tackade och vi gick ut båda två. Köper bok ikväll istället.

Gick en rejäl omväg till Cancelaköpcentret där skulle jag köpa åkahemkläder. Plötsligt slog magkatarren till med full kraft. Nästan med panik stannade jag och krafsade fram tabletter ur ryggan. Jösses varför nu. Hade känt av den lite på förmiddagen igår kom jag ihåg nu. Det hade molt i käken då där otrevligt men upphört efter några timmar.

Gick på köpcentret i flera timmar och tillslut blev det en klänning från HM, nästan lite pinsamt. Försökte hitta något till grabbarna också men misslyckades. Herman ville ha wifi password?-tröjan jag hade fotat och lagt upp på Instagram men den fanns inte i någon modell han skulle vilja bära.

Var tillbaka rätt sent på hotellet så jag slängde bara på min fleecetröja och gick ut igen. Gick till bokhandeln men de skulle precis stänga så istället gick jag för att äta. Vandrade gata upp och ner. Stället jag hade velat äta på hade bommat igen. Tråkigt. Tillslut gick jag bara in på ett ställe. Försökte förklara att jag ville ha något med sås och inte en sallad bestående av salladsblad, tomat och lök dränkta i olivolja eller pommes. Han tittade på mig som jag var en alien. Fick i alla fall någon form av senapssås men pommes som var alldeles mjuka och droppade av fett. Åt kött och sås och inget mer. Tackade nej till efterrätt och te och gick istället till caféet och köpte glass och te. Skrev detta. Dock problem med att ladda upp. Blir galen på appen ibland. De stängde 2330 då jag hällde i mig det sista av mitt te och gick ut igen. Gick bort till Praza do Obradoiro för att se om något hände där och under valven vid Pado de Raxoi höll Tuna de Derecho Santiago de Compostela (tunadederechosantiago.com) konsert. Massor med folk och en ivrig söt liten nunna på typ 1,40.

Stod och lyssnade en stund innan jag gick till mitt rum och oj vad njöt nu av ett svalt och framför allt tyst rum. Klostercellen var inte så dum ändå.

Dag 221 - #camino2015 Dag 16 Caldas de Reis - Santiago de Compostela 43,66 km 9 h 18 min

Hade en hemsk natt. Först och främst tystade de aldrig i köket. Var och sa till dem flera gånger men fick en otroligt dålig attityd tillbaka om att detta var ett härbärge här är man inte ensam, checka in på ett pension om du vill vara ensam. Lyckades tillslut somna kring midnatt. Väcktes snart av att de som suttit i köket och babblat nu kom in i rummet, letade fram pannlampor och lyste i mitt ansikte med flit och tog sig till badrummet via att stöta i min säng. Rasslade runt i plastpåsar gjorde de också. Somnade om strax efter 1. Helt utmattad och illamående av min urusla "middag"då de ju hade ockuperat köket hela kvällen.

Han sova några timmar innan de första klev upp 04:40. Det är väl ok om man tyst tar sina saker och smyger ut men nä på med pannlampa, rassla runt i plastpåsar, prata med kompisen och smälla i dörrar. Bad dem vara tysta, samma svar som kvällen innan. Jag var så jävla förbannad. Det lät och levde om och klockan 6 klev jag upp efter lite mer än 3 timmars sömn.

Funderade först på att försöka somna om och kliva upp kl 8, ta en kort dag men insåg att folk skulle börja kliva upp och absolut inte vara tysta efter kl 6.

Tassade ut i badrummet och gjorde mig i ordning och tog sedan mina saker till köket och packade ihop. Åt en torftig frukost bestående av riskakor med mjukost och juice. Bananen stoppade jag som vanligt u fickan. Pratade med några spanska som gått från Tui. Tydligen tyckte de jag var helt knäpp som gått från Lissabon när man bara måste gå från Tui för att få sitt Compostela och att inte vilja stanna i Padrón 18,1 km bort var tydligen helt galet. Det är ju en så viktigt del av historien kring Santiago. Det var i Padrón han sägs ha verkat för att sprida tron. Nå ja nu är jag väl inte så där tokbrydd i själva mytologin så att jag vill insupa speciella saker på det sättet då skulle jag behöva stanna på många ställen. Och man måste ju inte sova på stället i fråga. Faramello eller Teo var istället mitt mål med dagen. Då skulle jag ha ca 15 km på morgonen där efter. Lagom för sovmorgon och hinna till pilgrimsmässan kl 12. Dessutom skulle det bli en bra bit över 30 grader idag så då kan det passa med en latdag. Lämnade 2/3-delar av mitt spagettipaket i gratismathyllan på härbärget.

Strax efter 7 stod jag utanför och började gå efter att ha fixat fotot.

Det var stig nästan från start. Fin väg. Dock gjorde sig den hemska natten påmind och irritationen bubblade i mig. Försökte tänka bort den och tänka på det som folk på pilgrimsforumet brukar säga. Se det som ett test. Men ett test av vad, att jag klarar att gå långt utan vare sig mat eller sömn? Det vet jag sen tidigare. Eller att jag blir en bättre människa av att lära mig tolerans. Men ärligt talat varför skall jag tolerera att andra är otrevliga mot mig? Vad mer skall man bara låta passera att de äter upp ens mat (det har hänt mig att jag kommit till köket och någon ätit upp min uppmärkta frukost), att någon snor ens kläder, pengar, brukar våld mot en? Var går gränsen för "se det som ett test att din storhet i att ha tålamod". Visst vore det bra om jag bara kunde glömma det men tröttheten och viss extra orkeslöshet pga för lite energi tog ut sin rätt där på vägen.

Men jag försökte njuta av omgivningarna och det härliga morgonljuset. Märkte att jag gick i ett galet högt tempo. Var väl ilskan som fick mig att trampa på även om jag riskerade att komma ikapp idioterna. Men det hade varit rätt skönt. Dra ifrån dem.

Efter ca 5 km kom jag ikapp ett par som gick och pratade. De hade ingen uppmärksamhet bakåt alls och hörde mig inte så när jag precis bakom dem sa Hola! Så hoppade kvinnan till och blev jätterädd. Stackarn.

De första 8 km gick hur fort som helst. Hade gått om tjejen som jag gick om sist igår. Hon som inte fick någon bädd på det härbärget (skall hon vara glad för, tror hon sov på ett av pensionaten) och hon gick också snabbt.

Det var var en massa upp och ner och i en lång brant nedförsbacke strax innan Valga så hörde jag en cykel. Hoppade åt sidan. Hörde ett Buen Camino när cyklisten swichade förbi för att sedan tvärnita och nästan stå på huvudet. Det var "min cyklist" Tiago. Han blev glad att hitta mig för Mavericks bråkade med honom och här gick experten. Jag startade om appen och lokaliseringstjänsten på telefonen och vips visade den var han var. Han skulle precis börja cykla igen när jag frågade om jag fick ta ett kort och det fick jag. Sen kom den snabba tjejen ikapp och hon fick ta ett kort på oss båda med hans kamera. Vi sa adjö ytterligare en gång och han försvann nerför backen. Jag kom ikapp tjejen och vi pratade en stund. Hon hade gått från Tui. Jag fick fart i benen nerför och vi sa adjö. Skrattade när jag i en uppförsbacke sittandes på en sten vid kanten fick syn på cyklisten igen. Frågade om han vurpat eller något men nä han hade kommit på att han lämnat kläderna för tvätt på pensionatet kvällen innan med mitt Moocard i fickan och undrade om han kunde få ett nytt. Det fick han och det var sista gången jag såg honom.

Jag passade Valga och sen sa det bara swich (efter att några cyklister skrämt haft ihjäl mig och jag ätit en torr banan) så var jag vid valet där man man gå till Herbón före Padrón. Jag stod och velade en stund. Det finns ett kloster där med ett härbärge som inte tar emot grupper men eftersom jag inte planerade att stanna riktigt så tidigt så kändes omvägen ganska onödig. Men så här i efterhand kanske ett stopp där med en gemensam middag hade varit precis vad jag behövt. Men de gemensamma middagarna är väldigt ofta glutenbaserade och då kommer jag mig bara utanför och krånglig. Så jag trampade på mot Padrón.

Jag gick över río Ulla. Fruktansvärt ful vy åt ena hållet men ok åt andra så jag gick över på andra sidan för att fota. Väl över bron behövde jag därför korsa vägen igen. Kom en drös cyklister i en väldigt fart. Jag fortsatte och hittade ingen pil var jag skulle. Kollade GPS-loggen. Då kom cyklisten tillbaka. Undra om den var här Tiago cyklade fel igår. Jag pekade cyklisterns rätt och fortsatte sen själv. Hoppas han cyklade rätt denna gång.

Väl framme i Padrón så var det marknad. Massor med stånd och massor med folk. Blev sugen på plommon så jag stannade vid ett stånd. Kvinnan som hade det var i ett samtal med en annan kvinna bakom ståndet. Hon tittade upp på mig och fortsatte sedan sitt samtal. Jag väntade och väntade men inget hände. Försökte påkalla uppmärksamhet men hon bara babblade. Gav upp och gick till nästa stånd. Där köpte jag ett stort plommon. Tanten blev sur för att jag inte hade € 0.26 löst i fickan utan använde en sedel. Fick småmynt tillbaka. Jaja det är pengar de också och i fickan märker jag inte av tyngden.

Fick nästan knuffa mig fram bland allt folk och i varje stånd stod någon och skrek ut vad de hade. Lite överväldigade när jag var trött och sur på folk.

Lyckades tillslut ta mig till Igrexa de Santiago. Gick in och det var nästan folktomt. Tyst, svalt och skönt. Kände mig gråtfärdig. Hade en jobbig klump av ilska i magen. Stod där i kyrkan och försökte få den att rinna bort. Fotade altaret och böjde huvudet bakåt, brukar gilla taken i kyrkorna. Blev förvånad att hitta ett Santiagokors i taket så jag fotade det oxå.

En kyrkvärd kom in. Tittade trött på mig, gick fram till ett bord och satte sig. Tog fram en stämpel. Jag gick dit och frågade om det var stämpel till pilgrimspass och han suckade och svarade ja. Han sken upp lite när han såg att jag gått Från Lissabon och inte Tui. De hade fina bönekort, i många kyrkor får man dem men här kostade de € 0,25 så jag sa att jag ville ha ett sådant. Eftersom jag hade en massa småmynt i fickan ville jag inte ha tillbaka växel på min 50 centrare. Han tittade på mig väldigt konstigt och jag sa lägg det i donationslådan. Han blev helt förvirrad och tvingade på mig ett kort till jag hade ju betalat för 2.

Gick ut och runt kyrkan och satte mig på trappan i skuggan en stund. Kollade kartan och funderade. Klockan var före 11 och jag hade gått 18 km. Jag borde nog äta något. Får se det som en tidig lunch. När man är i Padrón måste man ju äta pimiento de Padrón (https://en.m.wikipedia.org/wiki/Padrón_peppers). Så jag fortsatte att följa pilarna i tron om att jag skulle hamna i centrum men istället ledde de mig ut ur stan och via en temporär omdragning av caminon ut till en stor väg. Insåg att jag var på väg att lämna stan och fick syn på en bar som hette Camino Portuguese. Gick in där. De hade mackor men även hamburgertallrikar. Frågade om gluten (de hade info på baksidan av sin meny att de var tvungna att upplysa om 12 olika allergener och gluten är en av dem). Hamburgertallriken var utan bröd så det var ju bra. Tog en sådan och en cola. Satt först i baren men såg sedan ett strömuttag nära ett bord. Eftersom jag råkat ta 300 fickfoton var mobilen lite trött. Flyttade mig dit. Fick in en tallrik med en hamburgare och sallad, ett ägg och pommes. Förvånandsvärt bra pommes. Fick även ketchup och majonnäs. Tog en stor tugga av burgare och insåg att den typ bestod av hälften ströbröd. Smakade bränt bröd i hela munnen. Fan fan. Jävla skitdag. Men nu orkade jag inte bråka. Var sur nog redan. Åt halva burgare och resten. Betalde och gick vidare samtida som några andra pilgrimer kom in i baren. Klockan hade hunnit bli 11:30.

Nu var det ca 8 km kvar till Faramello/Teo. Än var vädret behagligt. Moln framför solen så ingen brännande hetta. Kanske lite tryckande dock. Typ som innan åska.

Passerade genom vindlande gränder i småbyar fotade lite innan jag var i A Esclavitude, 5,7 km från Padrón, och deras stora barockkyrka som ligger precis vid en stor väg. Det skulle vara lunchgudstjänst snart så den var öppen. Gick upp för den långa trappan och in. Svalt och skönt. Tre amerikanska pilgrimer var redan där och vi nickade i samförstånd. När lokalbefolkningen började komma in för gudstjänst smög vi ut igen. Klockan var 12:15 när klockorna började ringa och finklädda damer i höga klackar kom trippade. Det låg en mindre kyrka bara några 100 meter bort.

Efter 25 minuter stannade jag i Picaraña där jag stannade vid en bar och köpte en iste med mycket is. Kände mig galet törstig. Hällde i mig drickan och åt upp isbitarna. Åh tänk om jag hade kunnat få en påse is med mig. Medan jag satt där så bestämde barsnubben att det hade blivit för mycket vatten i ishinken och hällde ut dem i vasken. Vilket slöseri!!

Vid första baren i Faramello köpte jag en calippo. Vad är det här. Varför denna törst. Är det för att jag åt så dåligt igår och knappt något idag? Kom fram till härbärget men kände att nä jag vill inte stanna. Några av idioterna från Caldas de Reis hade pratat om faramello/Teo. Tänk om de förstör en dag till för mig. Jag köpte en halvlitern Aquarius i härbärgets maskin och gick vidare istället.

Stannade till och beundrade vyerna runt omkring mig. Massor med berg. Någonstans sköts det fyrverkeri. Det smällde högt som attan och jag fick pip i örat. Mycket störande.

Stannade till vid eremita San Martiño och crucerio do Francos som är ett av Galiciens äldsta vägkors. Här går man på en originalsträckning av vägen. Här kan man göra ett besök upp på berget där drottning Lupias slott låg. Men klättra uppåt i 1,1 km för att titta på en stenhög kändes inte lockande idag. Jag fortsatte framåt i stället. Stötte på ett hus med garagedörren öppen. Ett band med Homer Simpson på trumsettet höll på att packa in/ur sina saker i en bil och en av killarna stod mer eller mindre mitt på caminon och pissade.

Passerade fler småbyar och det var en del omdragningar för vägbygge. Kom ikapp tre killar som gick väldigt utspridda i skogen. Den första jag kom ikapp såg ut som han skulle trilla ihop när dom helst,släpade staven bakom sig. Frågade hur det var. Fick mummel till svar. Nästa hängde med huvudet och ropade på han längst fram. Han längst fram gick med hyfsat spänstiga steg. Slog av på min takt och pratade med honom. De var från Peru och gått från Tui. Jag sa åt honom att kompisarna bakom inte såg pigga ut och att de nog behövde ta en paus och få i sig dricka. Mmm sa han och jag gick vidare.

1,5 km längre fram i förorten Milladoiro kom en bar där jag själv stannade för att dricka. Ett stort gäng daypackers satt vid ett bord och de applåderade när jag kom. Hojtade att nu var vi snart framme. Köpte mig en iste och slog mig ner. Några minuter senare kom peruanerna. De snubblade in i baren och såg mig inte. Pratade med daypackergänget som gått från Tui. De sa att jag var galen som gått från Lissabon. Det är ju skitlångt. Peruanerna gick iväg och likaså halva daypackergänget men jag satt kvar en stund och försökte hitta ett inre lugnt. Det jag så gärna vill ha när jag går in i Santiago. Passade på att skicka upp alls Instagrambilder lite snabbt så jag kunde direktinstagramma när jag kom fram.

Men när resten av gänget bröt upp och sa att nu är det dags så gjorde jag likadant. 7,4 km kvar enligt guiden drygt 5 enligt vägmarkeringsstenarna. Vet av erfarenhet att stenarna oftast har fel eftersom rutterna dragits om. Spanjorerna trodde de skulle vara i Santiago kl 16 dvs på en dryg timme. Själv satsande jag mer på 16:30. Trodde det skulle vara väg hela vägen men blev glatt överraskad över en sandig stig i skogen. Skugga och så skönt. Fick hoppa ur vägen för några cyklister i en brant stenig backe nerför. Sen kom jag ut i den moderna delen av stan och pilarna var svåra att hitta men hade ju GPS-logg att gå på och visste att det mest var rakt fram. Trodde ett tag jag såg ett av kyrktornen men det var det inte. Hade spanat efter kyrkan i Milladoiro men inte lyckats se den därifrån.

Sen kom jag plötsligt fram till parken på andra sidan låg gamla stan. Jag visste nu exakt var jag var. Tyvärr skulle jag nu gå på Rua Franco som är den trängsta gatan fylld med barer, affärer, turister och färdiga pilgrimer. Väldigt få vet att de som gått portugisiska leden kommer in denna väg och visar därför inte alls samma hänsyn här som på gatan där franska leden kommer in. Här tror alla man är en färdig pilgrim och man får knuffa sig fram. Lite antiklimax faktiskt. Men jag försökte tänka på annat och manövrerade mig fram. Tillslut passerade jag södra sidan av katedralen där jag historiskt sett skulle ha gått in. Men sen september 2013 får man inte gå in i kyrkan direkt om man inte lägger ryggsäcken utanför. Vill inte avsluta min vandring med stulna saker så det skippade jag och gick ut på torget Praza do Obradoiro medan jag filmande lite. Rakt fram till mitten där jag vände upp mot kyrkan. Fulare än någonsin med ännu mer byggnadsställningar och ett försök till att ha en bild på dem som visar hur den brukar se ut men bilden satt snett. Det är alltså vad som far genom mitt huvud efter över 62 mils vandring hit.

Bad en annan pilgrim ta ett kort på mig framför katedralen innan jag slängde av mig ryggan och lade mig på de varma stenarna. Då kom känslan av stolthet över att ha tagit mig hit. Lät en turist ta ett kort på mig där. Låg och tittade på kyrkan. Det ena tornet var ni färdigreparerat och rengjort. Tråkigt grått istället för det vackra rödgrönagula av mossan. Men jag förstår ju varför de måste rengöra. Men synd är det.

Insåg att hitta boende skulle bli svårt så här sent. Min mobil hade dessutom bara 1 % batteri kvar (mer fickbilder) så jag gick till en bar som jag vet har ett bra placerat uttag och bra wifi. Började ringa runt och kolla hotels.com samt booking.com, drack te och åt glass. Var trött som attan och klockan tickade iväg. Kom i samspråk med ett engelsk par om caminon och olika leder mm och svårigheten att hitta ett boende i Santiago så här års. Såg att Pension Montes dök upp på både hotels och booking så jag chansade och gick dit. Klockan var över 19. Ofta är det billigare på hotellet direkt men inte denna gång så jag stod utanför och bokade via hotels.com för 150 spänn mindre plus frukost.

Fick ett fint rum med balkong mot Praza Fonseca. Vilket i sig kanske inte var så smart. Det lever om rätt bra där nere om nätterna. Men nu skulle jag ju inte upp i ottan mer och det var frukost till kl 10:30.

Lade mig på sängen en stund och bara slappade. Sen tvättade jag lite kläder och duschade. Garderoben är ju inte så stor när man kommer fram så kjolen fick duga utan att tvättas samt min rena ulltshirt.

På dörren satt en lapp om att staden bestämt att man inte får hänga kläder på balkongen. Hepp hur skall de då torka till i morgon. Hittade galgar i garderoben. Öppnade båda balkongdörrarna som gick inåt och hängde mina kläder på dem. Det blåste tillräckligt för att de skulle kunna torka där. De hängde inte på balkongen.

Bestämde mig för att gå på Don Quijote där jag åt så gott 2013. Och de gjorde mig inte besviken denna gången heller. En bra caldo Gallego, en perfekt stekt köttbit med bra dressad sallad men en lite för torr tarta de Santiago. Men på det hela mycket bra och supertrevlig personal.

Hade hunnit kolla upp och boka både hemresa och hotell för den långa mellanlandningen i Madrid på restaurangen.

Hmm inget mail från Tiago. Tappade han bort kort nummer 2 oxå eller kom han aldrig fram till Santiago.

Var på rummet nästan vid midnatt. Då kom det förbi Tuna de Derecho-spelare nedanför fönstret. Lade kudden över huvudet. Däckade.

#camino2015 slut.

Dag 220 - #camino2015 Dag 15 Cesantes - Caldas De Reis 38,9 7 t 34 min

Vaknade av någon annans larm klockan 06:03 hade råkat sätta mitt eget på bara vardagar. Har ju noll koll på vilken veckodag det är.

Tassade upp och lade mina grejer i biblioteket där några andra redan var. Gjorde mig i ordning i badrummet och packade min väska. Fick frukost i köket. Åt några riskakor med margarin och marmelad och en persika samt drack te.

Var iväg ganska sent idag 07:05 men eftersom Spanien är en timme före så var det precis då det var ljust ute. Skönt för det var riktigt svalt. Hade till och med min fleece på mig.

Det var fin väg redan från början och de 5 km till Arcade och vattnet, det gick fort nedför. När jag nästan var framme stannade jag och tog av fleecen och magen vaknade. Brukar försöka gå efter ett toabesök men i morse ville inte magen som jag ville. Ett akut besök i skogen med andra ord. Första på denna caminon.

Nere i Arcade fick man svänga än hit än dit när de gjorde allt för att man inte skulle gå på stora vägen. Kändes lite onödigt ibland. Men tillslut kunde jag kliva över Ponte Sampaio in i den gamla delen av staden. Vyn från bron var fantastisk i morgonljuset.

Genom stan gick man på små smala och vindlande gränder. Jobbigt. Hade dessutom kommit ikapp sniglar som gick i bredd. Lyckades dock ta mig förbi tillslut och in på en härlig stig och sedermera även på en urgammal stenlagd väg Veara Vella da Canicouva där jag tror jag fick en bra bild med en pilgrim en bit upp.

Det var mycket upp upp upp men jag kände mig stark idag och behövde inte stanna och andas så mycket. Det behagliga vädret gjorde väl sitt.

Vägen alternerade mellan små byvägen och mestadels grusvägar förbi vinodlingar men även en del skog. Första milen avklarade efter dryga 2 timmar och strax efter vid 12 km åt jag min flap jack för jag var hungrig.

Vid Capela Santa Marta stannade jag och stämplade mitt pilgrimspass. Passerade fortfarande massor med pilgrimer. Var kommer alla ifrån.

Jag hade tänkt ta den dryga 3 km rekommenderade vägen vid ett vattendrag in till Pontevedra men i guideboken stod att man skulle hålla utkik efter en viss vägskylt men den kom aldrig. Såg ett ställe där det såg ut som om man kunde gå men var inte säker så jag skippade det. Insåg sedan att det nog var där ändå. Istället fick jag gå 3 km längst med en väldigt trafikerad väg.

2 st med dagspackning, eller rättare sagt en för hon bar inte ens sitt vatten, gick väldigt snabbt och för att roa mig på den tråkiga vägen bestämde jag mig för att gå ikapp och om dem. Fick kämpa lite men tillslut gick jag om och jag märkte att hon som hade vänt sig om väldigt många gånger blev sjukt irriterad. Lät som hon skällde på killen med ryggan för att han gått långsamt. Slog av på farten och gick in i Pontevedras utkant. De visade verkligen inte bästa sidan av staden. Hade först tänkt stanna här men när jag fick veta att det skulle vara en festival förvisso en Peregrinafestival kände jag att jag bara inte orkar. Så min superkorta 17 km-dag blev det inget med. Stannar på ett supermarket och köpte 2 plommon, en Aquarius och glutenfri spagetti 500 g. Det skulle vara värt att bära de kvarvarande 21,6 km för att få laga middag ikväll.

Gick och tittade på Sanctuario da Peregrina i alla fall innan jag gick ut ur staden över Puente del Burgo. Där träffade jag en cyklist som jag delat härbärgen med flera gånger de senaste dagarna. Vi har skrattat åt att han cyklar och jag går men vi hamnar ändå på samma ställe. Men igår hade han dragit förbi mig till Pontevedra men eftersom han tagit sovmorgon så slumpade det sig så att vi hamnade på bron samtidigt.

Han skulle hela vägen till Santiago nu så vi sa hejdå. Nu var det igen en blandning av små vägar och grusväg. Inget att dirket titta på. Passerade fortfarande pilgrimer. Efter 4 km var jag törstig igen och istället för vatten stannade jag vid en varumaskin. En Aquarius till.

Strax efter San Caestano så gick jag förbi ett gäng italienare med tygmärken för amerikansk fotboll på ryggsäckarna. Hälsade och gick vidare. En av herrarna kom snart ikapp mig igen och vi började prata. Marcel var mycket riktigt spelare eller före detta. De hade en kompisåterförening och gjorde caminon från Porto. Vi gick och pratade om allt möjligt och berget som jag fasat för gick i ett nafs även om det var jobbigt. Håll tyst en stund så blir det lättare tipsade Marcel om :-) Hans skulle stanna i Barro så där fotade vi varandra och sade adjö. Nu hade jag massa nerför framför mig. Skönt.

Det var ganska enformigt. Fick lågt blodsocker och lite grinig så jag åt mitt ena plommon. Jag stannade och köpte en Aquarius till när solen gassade på. Annars var vädret väldigt skönt idag. Blåste mycket och bra med moln. Passerade fortfarande folk och började oroa mig för att inte få plats i Caldas de Reis. Men men är det så får jag väl fortsätta då. Märkte dock att några pilgrimer jag passerade blev väldigt stressade.

Väl framme i Caldas de Reis lyckades jag efter att ha fotat bron gå fel för att någon hade parkerat en bil framför pilarna. Kom in på fel gata och fick gå tillbaka till härbärget. Var här efter 7,5 timmar kring 14:40 och jag fick den sista platsen. Tjejen jag gått om ca 500 meter före stan kom in efter mig men då var det fullt. Stackare. Glömde stänga av klockan först så jag fick några minuter extra.

Duschade och sköljde lite kläder. Gick sedan och testade den varma fotbadskällan men vattnet var alldeles för varmt. Gick och handlade frukost och eftersom de hade glutenfritt så köpte jag även muffins och några kex att ha i fickan i morgon. Köpte även chips. Sen gick jag till en restaurang och köpte en tortilla och sallad samt cola. Dyrt, särskilt då jag inte orkade äta mer än hälften. Min aptit är borta. Men fåglarna blev glada som fick tortilla.

På vägen tillbaka till härbärget så hamnade jag i någon form av barnkarneval. En man spelade säckpipa och andra utklädda till råttor spelade trummor. En massa barn sprang bakom i ålderdomliga kläder. Säckpipespelaren poserade underbart när jag höll upp kameran men eftersom den var på manuell fokus han jag inte sätta fokus.

Väl på härbärget slängde jag mig i en soffa med min telefon och guidebok. Enda stället där det gick att ladda. Fixade Instagram och blogg. Medan jag satt här hörde jag en röst jag kände igen i receptionen. Cyklisten. Vad gjorde han här? Gick ut och pratade med honom och han berättade att han kommit till Padrón dvs 24,9 km från Santiago och cyklat fel där någonstans. Missat en pil. Utan GPS så hade han inte lyckats hitta rätt så när han såg en skylt till Pontevedra vid 15-tiden cyklade han nästan hela vägen dit och följde sen caminon mot Caldas de Reis igen. Nu ville han ha en sovplats men det var ju fullt här. Vi visade var det fanns andra ställen. Jag fixade även ner gpx-logg och Mavericks för offlinekartor till hans telefon så han inte skulle åka vilse igen. Han fick även en kompress till sin sargade lilltå. Vi hade världens stå hej med att ta reda på vad det var han ville ha, han sa nämligen bandage först men jag förstod att det inte var det han menade, frågade om det var skavsårsplåster, tubgrej till tån osv... tillslut tog han fram en översättningsapp och skrev in ordet på portugisiska och översatte till engelska compressa var originalordet. Berättade att det hette kompress på svenska och vi garvade.

Han fick ett av mina moocards och lovade maila när han var i Santiago.

Tänkte laga tomatsoppa med pasta i men köket bestod av en lös kokplatta och med 30 italienare i huset kan ni ju tänka er hur det gick med det. Min middag blev en chipspåse och en påse muffins. Kommer vara jättebra i morgon. Kom på nu att jag glömde köpa yoghurt så frukosten blir banan, juice, riskakor med ost. Jag har nog en flap jack kvar i väskan.

Får se om det blir ett litet ställe Faramello 15,3 km från Santiago i morgon eller om jag går 43 km in till Santiago. Det är ganska backigt och det skall bli över 30 grader i morgon så en kort dag och sen en ännu kortare dag med ankomst till Santiago på förmiddagen känns rätt lockande just nu i alla fall. Får väl kånka med mig pastan en dag till.

Nu är klockan snart 22 så dags att krypa till sängs. Måste bara borsta tänderna först. Ogillar att telefonen inte hunnit fulladdas men får stänga av under natten så går det nog bra.