Dag 87 (#027/#blogg100) - Latmask

Henrik och Herman klev upp klocka 7 i morse (dvs klockan 6 om vi inte precis hade ställt om till sommartid) för att ge sig ut och springa. De sprang tydligen 3,2 km tillsammans innan de kom hem och duschade. Väckte mig och sa att de skulle gå och äta frukost. Eftersom jag var vaken var det lika bra att masa sig upp och följa med. Vi valde den andra frukostrestaurangen idag och den var bättre än den förra. Här var maten uppmärkt med allergener och jag kunde dessutom be om glutenfritt. Det kändes betydligt fräschare dessutom. Laktosfritt gick dock inte att få. Efter frukosten tog jag först en promenad till apoteket och köpte mer solkräm och nya kompressen sen tog jag mig ett bad i badkaret, så skönt att bara ligga där och läsa en stund men besvärligt att hålla såren ovanför vattnet. Fick dock bada i barnens lilla badkar i deras badrum för vårt badrums stora badkar saknar propp. 

Sen lade jag om mina bandage på armen och handen. såren hade vätskas sig en hel del innanför sina bandage och det gjorde förbaskat ont att göra rent dem. Låg sedan på balkongen i skuggan och läste. Henrik och barnen var hungriga men inte jag så medan de gick och åt drog jag en skarf över mig och somnade där på solstolen en timme. Sä skönt. När de andra kom tillbaka gjorde jag mig några mackor och läste en stund till.

Men sen kröp myrorna i kroppen och jag valde att ge mig ut på en liten promenad. Gick ner till stan och upp för berget, trodde man skulle komma ovanför husen men det visade sig att alla trapporna rakt upp bara gick till en ytterdörr på ett hus. Så jag vände om. En katt rotade i några sopor och såg mycket triumfatorisk ut när hen hittade en liten bläckfisk i soporna.

Jag gick vidare till skylten som visade vägen till utkiksplatsen och lyckades pustande och stånkandes ta mig ända upp. Solen som mestadels har gömt sig bakom molnen tittade fram och jag kände att höger sida av halsen var rätt röd och stram. Varför hade jag inte tagit med mig min sjal upp? Som tur var var jag i alla fall ordentligt insmord där. Tog några foton och dagens bild får vara denna över playan.

Satt där uppe och läste på en bänk, lugnt och skönt tills ett stort engelskt sällskap kom upp med typ 7 skrikande ungar som tydligen fått ledtrådar som skulle ta dem hit upp för att få påskägg. Gav upp att försöka läsa i stojet och gick ner igen. Slappade ett bra tag på en solstol innan de andra var hungriga så strax innan kl 7 gav vi oss ner på stan. Henrik ville äta på en fiskrestaurang men de hade stängt så vi hamnade på en som hade bra betyg på TripAdvisor. De hade inte speciellt mänga rätter jag kunde äta men den slutade med en bresaola till förrätt och en sjötunga till huvudrätt. Båda rätterna smakade bra. Herman åt lammkotletter, Vincent en pasta carbonara och Henrik grillad svärdfisk. Alla nöjda. Jag och Henrik ville ha efterrätt men barnen hade myror i brallorna så vi styrde stegen till hotellet via SuperDino där Henrik köpte sig en kaka till efterrätt. Nu ligger jag på sängen och skall sova före kl 23 är min plan. Vi skall nog åka till vattenlandet i Maspalomas i morgon om vi lyckas lista ut om det är helgdag i morgon och hur bussarna går.

Dag 86 (#026/#blogg100) - Aj aj

Svårt att somna igår, kallt och fuktigt i sängen, inte skönt alls. Henrik låg och snurrade han oxå och det blev lite extra jobbigt när vi delade täcke, det går vi inte hemma. Jag vaknade vid 5-tiden och gick upp och hämtade en filt för att sluta skaka. Sov rätt bra till runt 8 sen. Vi klev upp strax där efter och gick ner till frukosten där det var extremt dåligt allerginanpassat, ingen märkning på maten, inga skyltar, inget. Vågade knappt äta något alls. Dessutom smakade det lilla jag tog inte så bra. Teet var gjort på klorvatten från kranen och smakade apa, dessutom läckte det kaffe ner i tekoppen. Nä det blir nog att vara sällskaplig med familjen och följa med ner men äta egen mat i lägenheten. Tur att det fanns gott om glutenfria varor på affären här bredvid. Köpte dock en ost där igår som visade sig vara alldeles möglig. Så det gäller nog att kolla grejerna ordentligt.

Efter frukosten blev det lite slappande och inköp av handdukar då vi inte hade tänkt på att ta med egna hemifrån. Jag valde en knallgrön med en ödla på. Vincent tog en rätt liten med sköldpadda på och upptäckte när han kom till rummet hur liten den var. Eftersom jag inte skulle bada snodde han min. Varför kan inte barnen lyssna på en när man säger “Men skall du verkligen ha en så liten handduk, ta en av de större istället.”

När de skulle gå till poolen drog jag på mig min kamerarygga och knatade iväg mot Mogán, 8 km bort. Min plan var först att följa vägen men hittade sedan en parallellväg som verkade bra, den övergick snart i en grusväg och sedan en upptrampad stig men det gjorde inte mig något. Sen blev den åter igen en uppkörd väg i en gammal flodfåra, lätt att gå på och jag känd mig så där vansinnet glad som jag gör när jag får gå ensam på ett nytt ställe. Plötsligt svängde vägen av upp mot en odling och ett litet hus, en skylt sa att man inte fick passera där. Jag valde då att fortsätta gå i flodfåran men nu var det rejält stening och inte helt optimalt med sandaler på fötterna. Fick gå försiktigt för att inte snubbla. Terrängen blev allt besvärligare men jag kämpade på, försökte hitta platta bitar att gå på. Lyssnade på fågelsången och konstaterade att min promenad till Mogen skulle nog ta längre tid än jag tänkt mig. Men när jag kom till El Hornilla gav jag upp och började gå mot byn, hittade en väg som gick ner till ett odlingsfält och följde den till byn. Men en grind spärrade av vägen så det inte gick att komma sig up där. Hmm, det fanns en sorts stödmur med en tunnel i under vägen, det såg ut att rymmas en människa i den tunneln. Efter några kämpiga förse lyckades jag häva mig upp för en stegvägg och in i tunneln, kom ut på andra sidan och tack och lov var det enkelt att sa sig upp på vägen där. Sen kunde jag enkelt gå på vägen förbi byarna La Humbridilla, Los Navarros, Las Casillas, El Molino de Viento, Los Pasitos och slutligen Mogán. I El Molino de Viento stannade jag och tittade på väderkvarnen som skall vara öns största. Den har gett byn sitt namn. Väl framme i Mogán blev jag lite förvånad, hade av någon anledning fått för mig att den skulle vara en lite större by men det enda jag hittade var ett SPAR där jag köpte en glass och dricka. Fanns inget direkt spännande att titta på så jag började gå tillbaka till Puerto de Mogen, nu var planen att gå på vägen hela vägen. Stannade till i El Molino de Viento igen och tog ett kort på kvarnen som får vara dagens bild.

Läste lite på en skylt om en vandringsled som tydligen kom ut här, börjar i Taurito. Intressant. Träffade på en norska som oxå bar en Fjällräven Kånken. Hon hade gått leden över berget från Taurito och ner, hon rekommenderade den så den kanske jag provar någon dag. När jag kom till Los Navarros igen så trampade jag snett på en asfaltslant och föll rak i gatan. Skrapade upp båda händerna och insidan av höger arm samt ett litet sår på hakan. En cyklist stannade och kollade så att jag var ok. Jodå fötterna och benen fungerade ingen skada där. Jag gick en liten bit till fram till en stenmur. Plockade fram vattenflaskan och en binda som jag blötte ner. Torkade rent såren så gott det gick. Jäklas så det sved.

Kom tillbaka till hotellet efter 15 km och strax över 3 timmar. Bara ett kort i kameran på kvarnen. Finns inte så mycket att fota här i närområdet tyvärr. Men jag kämpar på. Barnen var ute och åkte pennyboard medan Henrik låg på terassen och läste. Jag gick in och tvättade rent mina sår med särrengöring och satte kompresser på de två största såren på äger arm och hand. De svider rejält och bada är inte tal om de närmaste dagarna. Huden i övrigt är lite röd vid halsen och armarna, borde kanske smort in mig. Men jag är i alla fall inte öm i huden. När barnen kom in var båda röda på armarna och Herman på baksidan av benen. De hade inte smort in hela sig. Herman såg ut att vara öm. Får hoppas det går över. Inte bra att bränna sig så där förta dagen.

Vi gjorde oss i ordning och gick och åt glass på ett ställe längst med gågatan. De tog inte kort så jag var tvungen att gå och ta ut kontanter. Sen gick vi ner till det italienska kvarteret och strosade runt. Till min glädje såg jag att flera annonserade ut att de hade glutenfri mat, både smörgåsar, pizza och pasta. Trevligt. Vi valde en liten italiensk restaurang 377 som hade glutenfri pasta på menyn. Jag beställde en pasta Pomodoro medan de andra tog pizza. Pastan var jättegod men en yttepytteportion. Tur vi hade grundat med glass innan. De andras pizzor smakade också bra. 4 huvudrätter, en öl, en juice och två cola kostade €63, helt ok pris.

Sen blev det att gå tillbaka till hotellet, trötta och i säng redan 21:15. I morgon blir det spännande att försöka lista ut vilka enheter som går rätt tidsmässigt då vi hade strul igår att alla enheter fick för sig att de skulle ha spansk tid istället för GMT. Skall försöka hitta något bra sätt att ligga på för att inte belasta skrapsåren. Har några mindre på häger ben oxå efter at växter rev mig när jag gick i flodfåran och så skrapade jag mig lite i fallet också.

Dag 85 (#025/#blogg100) - Lång flygresa

Idag bar det av till Gran Canaria. Jag pussade och kramade om katterna för att sen lämna huset klocka 5 på morgonen. Galet tidigt. Flyget skulle gå först 08:05 men man skall vara på plats i god tid och så där.  Vi kom iväg lite senare än vad som var tänkt. Min plan var att sova på planet. Henrik hade beställt mat på planet åt oss och eftersom planet skulle gå kring 8 så trodde jag det var lunch som skulle serveras. Perfekt så hinner man sova först men det visade sig att vi skulle få en varm frukost. Jag han knappt mer än somna så blev jag väckt och fick en glutenfri måltid i min hand. Äggröra med 2 små potatisar och någon vidrig röra med spiskummin i. Jag gick en laktosfri yoghurt, en glutenfri brödskiva och marmelad samt en bregott med laktos i. De verkade ha kombinerat ihop alla allergier samt lakto-ovovegetariskt förutom äggallergi till en måltid. Så medan de andra fick potatisplättar och ostsås med spenat samt en kalkonkorv till sin äggröra satt jag där med min aptrista gummipotatis och kumminröra. Jag fick dock Vincents ost och medvurst att ha på mackan och Henrik var inte sugen på sin yoghurt (de hade också laktosfria och deras mat innehäll ingen gluten). Jag hade kunnat få samma mat som dem men med ett annat bröd. Omätt försökte jag sedan somna om. Det gick inte bra alls, vände och vred på min där på min mittenplats. Tillslut lyckades jag dock somna en stund i en helkonstis ställning. Vaknade efter kanske 2 timmar med värk i varenda muskel och bortdomnad både här och var. Men det gick snart över efter att ha varit uppe på toa.

Vincent led av att sitta trångt med sina långa ben och fick vrida på sig och lägga benen i mitt och Henriks knä, men han lyckades inte somna. Själv slocknade jag ca 30 minuter till. De 6,5 timmarna det tog att flyga var sjukt långa. Molnigt ute dessutom så det lilla jag såg ut genom fönstret var bara moln. Jag och Vincent försökte gissa var vi var när vi kom in över land och kunde se lite. Trodde vi hade nått Frankrike men det visade sig vara strax innan London. Men sen visste vi var vi var och kunde följa med på en karta i mobilen. Det var lite kul. 

När vi äntligen närmade oss Kanarieöarna stack det upp toppar över molnen. Gissar att det var Teide på Teneriffa vi såg genom molnen, men snö på sidorna. Ganska häftigt att det finns snö så här nära ekvatorn. Fin vy från planet. Ser ni toppen där borta bland molnen? Det är Teide på Teneriffa. Knäppte en bild med Nexusen.

Smidig landning, sen vänta på väskorna jättelänge. Vincents väska var en av de absolut sista som kom. Henrik hade bokat en taxi, visade sig vara en stor minibuss och vi var de enda som skulle åka med. Skönt. Den resan tog 50 minuter. När vi kom fram packade vi upp, bytte om och tog oss ner på stan. Jag var dödshungrig. Vi stannade på mer eller mindre första restaurangen vi såg nere i hamnen. Det var ett typiskt turisttak med trist mat men jag var så jäkla hungrig att jag inte brydde mig. En torr bit Secreto Iberíca och pommes, ingen sås. Var som att vara tillbaka på caminon. Herman verkade nöjd med sin burgare och Henrik gillade sin tonfisk, Vincent fick jättekonstigt tillbehör till sin oxfilé, de smakade bara olja ungefär som min köttbit.

Efter maten köpte jag en keps och Herman ett par flipflop, Henrik och  Vincent investerade i solbrillor. Sen tog vi en liten promenad i hamnen ut till fyren. Jag stannade och tog en bild på hamnkontoret i byn som får vara dagen bild. Fin liten by det här, vi får upptäcka resten av den de övriga dagarna. Jag ser fram emot en promenad upp i bergen.

Sen lite shopping på ett supermarket innan vi nu skuttar i säng kl 20:55. De andra har ätit lite kvällsfika men jag känner mig helt slut och orkar bara inte fixa något, tog en kopp te. Behöver sova.

När vi anlände glömde jag bort att Henrik hade med sin iPad så jag sa att 6 wifienheter räckte. Det gjorde nu att jag blev utan på min dator så alla inlägg får väl vara liggande tills vi kommer hem om jag inte kan fjäska till mig en enhet till.

Dag 84 (#024/#blogg100) - LEDIG!

Äntligen är det dags att vara lite ledig. Behöver verkligen det nu. Hoppas kunna stänga ner hjärnan några dagar.

Påsken är en tid för stillhet och ta det lugnt och det tänker jag göra. Vi drar och kattvakten anländer. Ser man på det här berget (dagens bild) kan man tro att vi skall fly landet och aldrig komma igen men så är inte fallet. Det är bara några dagar och katterna kommer ha det bra med en älskad hus- och kattvakt. Bli ompysslade och få extra god mat.

Vad gör ni över påsken?

#blogg100 kan bli lite lidande de närmaste dagarna men jag kommer skriva inläggen och i värsta fall får jag väl ladda upp dem när jag har uppkoppling.

Dag 83 (#023/#blogg100) Odör

Suck vi har fått något som luktar apa i skåpet där vi slänger sopor. Jag har skurat rent med diverse rengöringsmedel men det stinker illa fortfarande. I skåpet ligger någon form av plastmatta. Jag gissar att vad som än runnit i sopskåpet så har det tagit sig in under mattan. Blir väl till att totalsanera. Inte helt läge för detta just nu.

Idag motionerade jag nya objektivet ute. Dagens bild fick bli på en blå cykel som lyste upp min eftermiddag. Fann den lutad mot ett träd vid en busshållsplats efter att jag hade fotat solnedgången bort mot norra hamn. Den blev lite snäv i nederkanten när jag rätade upp den.

Att fotografera med f/22 kräver verkligen rengjord sensor. Måste göra rent den innan jag åker iväg. Fick klona bort en babiljard prickar.

Har försökt gräva i min garderob för att försöka hitta lite sommarkläder, det var inte så lätt inte. Har gjort en grovsortering nu så får vi se om jag får ihop något att slänga ner i väskan i morgon. Det skall inte bli så där jättevarmt men lagom för långa promenader i alla fall. Blir nog mer pool än havet. Verkar vara 18 grader i både luften och vattnet.

I morgon måste jag köpa några toppar, några böcker och se om jag dessutom kan hitta sensorrengöring på Elgiganten eller MediaMarkt. Skall sätta 5 ljudböcker i offlineläge också. Några bra tips på böcker att plöja vid poolen?

Dag 82 (#022/#blogg100) Får man sy snoppar?

Det kom ett mail från sonens mentor.

Hej! Det har inte varit någon bra dag för H på slöjden idag. Enligt E klippte H sönder sitt arbete förra lektionen, en stickning ca 3 dm. Egentligen skulle han inte ha stickat den här terminen, men han ville inte göra det som skulle göras (sömnadsarbete) och satte igång att sticka på eget bevåg. E och H kom då överens om att det skulle bli en halsduk. H stickade aldrig klart halsduken utan valde att avsluta den själv.

Då kom E och H överens om, förra veckan, att han ändå skulle göra ett sömnadsarbete. Men idag ville han inte längre det. Han fick chansen att presentera ett eget arbete då han ville bestämma själv. Istället för att jobba höll han på med sin mobil ca halva lektionen varpå han sen ville göra en kudde. Innan han började var han tvungen att rita ett mönster på kudden och då blev det i form av en kuk. Då han inte fick kukkudden godkänd fick E heta både det ena och det andra. Nu är planen att han nästa gång ska göra en kudde med en prick på. Eftersom han inte producerat något den här terminen hittills dyker det upp en betygsvarning så småningom.

Jag mailade tillbaka och frågade varför de inte lät honom sy en snoppkudde, det är en lite mer avancerad form än en prick. Vad fick han för motivering. Vem har bestämt att snoppar är otillåtna? En skola målade en snippa på väggen och snoppkuddar finns att köpa. Snoppbakelser hyllas på nätet och fick vara med i TV4. 

Frågade de sonen vad han hade för argument för att få sy en snopp? Var det bara för att provocera och testa gränser? När får man göra det i konstform? Måste man vara vuxen och konstnär?

Jag frågade sonen när jag kom hem, han hade väl inget direkt bra svar, han var väl ute efter att provocera helt enkelt men sa också att de skall väl inte bry sig om jag vill ha en kudde med en kuk på eller inte. Ingen ser den ju i mitt rum. Frågade honom också om svaret han fått av läraren och hon hade sagt att någon kunde tycka att det var anstötande. Vem skulle det vara? Klasskamraterna i klassrummet, läraren, vi föräldrar när han kommer hem med verket? Varför är könsorgan som himla tabu och dramatiskt? Varför inte bara avdramatisera så det inte längre är en "cool grej" eller något man kan provocera med. Var är diskussionen?

Jag säger inte att han nödvändigt skall få göra en kudde med snoppmotiv men jag vill att skolan tar diskussionen, ger honom argument som går att förstå och att han utmanas i varför han vill gör något sådant. Att ha får stå för det. Tänka igenom.

För övrigt hade H en helt annan syn på vad som hade hänt lektionen innan med stickningen, han hade aldrig sagt/gått med på att det skulle bli en halsduk och när han inte ides sticka mer sa han att den var 60 cm x 30 cm och läraren hade sagt att den inte dög som halsduk. Han hade försökt med halsduk till väldig liten person men nä det hade hon inte gått med på. Då hade han slängt den eftersom den ändå var värdelös (jag sa hemma när han berättade detta redan förra veckan, varför sa du inte bara barnvagnstäcke?). Otroligt onödigt av honom att börja sticka när de inte skulle sticka och ännu mer knäppt att inte bara göra som läraren sa och göra en halsduk.  Och varför berättar de detta för oss nu, 3 veckor senare, varför kunde jag inte få ett mail om att ungen vägrat att sy. Nu är det ju så att han faktiskt är rätt duktig på att sy. 

Kollar man in hans slojd.se-konto kan man se att han i 5:an sydde en kudde i lapptäcksteknik som han slet väldigt med. Så är nu syftet bara att de skall sy eller finns det andra saker de skall öva på i slöjden? Varför har man slöjd, vad skall man lära sig?

Han hade också sagt att han skulle slänga kudden när den var klar, då fick han veta att han inte fick göra en kudde längre. Är det ett krav på slöjden att man måste behålla grejerna? Vem bestämmer det?

Herman älskade syslöjd förut, sydde, stickade och virkade gärna hemma och använde grejerna han hade gjort. Men så hände något på högstadiet. Vad vet jag inte riktigt. En sak han själv pratade om idag var att i mellanstadiet fick de ett ganska avancerat formulär att fylla i gällande slöjden, plan, val av material osv... och de skrev på slojd.nu om sitt arbete. Nu skall de rita en bild och skriva en färg enligt Herman. Han tycker inte det hjälper honom direkt. De använder heller inte slojd.nu längre för dokumentation. Jag föreslog att han då skulle skriva som han gjorde förr om det var lättare att då fullfölja osv... 

Nu när H gick och lade sig så berättade han att han funderat på pricken på kudden. Han har bestämt sig för att prova på att virka en cirkel, det har han aldrig gjort förut så han vill prova det och sen sy på den. Han funderar i alla fall och jag hoppas han tar tag i det och gör ett bra jobb. Betygsvarning känns ju inte så kul. Han blev arg när han hörde det. Han hade virkat ett nytt tekoppsunderlägg för några veckor sedan så något hade han i alla fall producerat.

Här nojjar jag över sonens beteende i skolan och så spränger någon bomber i Bryssel. Då känns plötsligt alla problem små. Jag fick ångest över hur världen är, hur liten jag känner mig, så maktlös. Hade ett foto att ta idag men all lust var borta. Men vill samtidig inte låta terrorister och en obstinat son paja mitt 365-projekt så jag hamnade på järnvägsstationen tillslut men inga coola tåg idag så det fick bli ett löv på marken istället som dagens bild.

Sen var jag och hämtade ut min beställning från Cyberphoto. Beställde vid lunch igår och innan kl 11 idag fick jag SMS:et om att paketet anlänt till Boden. Det är bra jobbat. Nytt stativ (likadant som innan) och ett nytt objektiv. Ett 35 mm f/1.8. Snabbprovade det genom at ta en bild på Jasha. Handhållet med autoinställningar. Taget med f/2.8, 1/60, ISO1600.

Varför har han gröna morrhår? Jag provade att justera för chromatic aberration för det objektivet men det hjälpte inte. Någon idé?

Dag 81 (#021/#blogg100) - Misslyckande

Vissa dagar infinner sig varken tiden eller idéerna. Dagar som de försöker jag mig på att fota mat. Och misslyckas. Kanske för att jag finner det helt oinspirerande och jag dessutom alltid är jättehungrig när jag gör det. Jag skall ju äta men istället måste jag fippla med kameran och maten blir kall. Idag ville jag inte ha kall mat så jag valde intelligent auto och autofokus på kameran. Det är ju tur att det inte heter intelligent fokus i alla fall för hur mycket jag än bråkade med autofokuset så ville det ändå bara hamna på fel ställe. Varför jag då i hunger och frustration inte slog över till manuellt fokus och satte det där jag ville skyller jag på just hungern. Dessutom undrar jag hur jag tänkte när jag valde en repig tallrik och den fula bakgrunden. Totalt hjärnsläpp. Dessutom glömde jag lägga guacamole på brödet innan jag gjorde rullen.

Jag har hållit utkik efter norrsken hela kvällen, en 3:a på skalan brukar visa något på himlen i all fall men när jag akut behöver en annan bild nä då vill det sig inte. Tog bilen och åkte in till tan, tänkte fota Bodån men den visade sig från sin fulaste sida idag. Tog en sväng ut på landet, tänkte at mer kompakt mörker skulle avslöja et norrsken men icke. Vände hem, gav upp poch måste publicera en fruktansvärt dålig bild som dagens bild. Skäms.

Tänker att jag borde ha klivit ur bilen, stannat på en äng, vänt kameran mot Vintergatan och hoppats på en bra bild. Varför gjorde jag inte det, men så minns jag att det låg en stor nästan full måne på himlen och gjorde allt ljust.  Dete är bara en sådan dag idag, en misslyckandets dag.
Dessutom glömde jag att rocka socka idag vilket jag hade tänkt göra. Får ta igen det i morgon (och de flesta andra dagar, det där med jämna par är inte alltid min grej).
Men på jobbet gjorde vi nästan klart en release idag och det är bra, så helt kass var den ju inte den här dagen. Men nu gör jag slut med den och går och lägger mig.

Dag 80 (#020/#blogg100) - Och ute sken solen

Idag har jag städat hela dagen, tittat på solen som skinit ute, på alla som tagit sig en promenad ute på isen.

Jag släppte ut två soltörstande katter på balkongen och fick faktiskt känna solens värme i nacken några minuter medan jag försökte få Jasha att fastna på bild för dagens bild.

Henrik har legat lika däckad idag som igår. Frossa under 2 täcken, sovit till och från och klagat på magont. Stackarn. Men han slapp ju städa. Herman tog hand om köket idag. Han har verkligen slitit den stackarn.Kört 4 diskmaskiner har han gjort och plockat i ordning en massa. Nu är det fint.

Fick skjutsa Henrik till Luleå, han hade glömt sin jobbdator och någon superviktig grej bara måste vara klar i morgon (han hade tänkt jobba helg). Han såg verkligen ut som ett vrak. Tur sjukhuset låg på vägen om det skulle ha behövts. Han är det ynkligaste som finns när han blir sjuk.

Herman gick på bio som belöning efter idogt städande. Henrik var borträknad från middagen så jag och Vincent hämtade mat från Arctic thai och grill. Så slapp jag laga middag idag. Skönt.

Jag fick många fina ord om min äppelbild häromdagen och jag kände mig lite som en fuskare. En del frågade om ljussättning mm. Sanningen är ju den att jag hade fotopanik, slet åt mig ett äpple ur jobbets fruktkorg. Flyttade på en skål med kryddor och ställde äpplet i ljuset från en av våra spotligths i köket. Knäppte en bild som var tänkt att bli på äpplets yta, en bakrobild men ljuset var för svagt för det så jag backade kameran lite och knäppte en ny bild. Tänkte att det får väl bli en av de där dåliga bilderna som varje 365-album kommer innehålla några av. Väl hemma i Lightroom upptäckte jag att det låg en massa brödsmulor och damm på bänken, de hade jag inte sett när jag var där (lärdom, torka alltid av ytorna).Jag började klona bort dem en och en, vilket jobb. Sen började jag leka. Drog ner exponeringen och skuggorna och klonade bort ett stråk av ljus. Väggen bakom äpplet är nämligen av svart glas och det blev en konstig ljusstrimma längst ner. Dessutom syntes mina händer som håller i kameran samt 2 ljusfläckar från lampor. Den här bilden är helt oredigerad från raw så färgmättnaderna mm är lite bleka. Det är sällan någon stuns i rawfilerna alls.

Detta är de allmänna inställningarna tillämpade över hela bilden.

Sen så är det som sagt borttagning av skräp och det ljusa spillet (visste du att man kan göra andra former än cirkar med kloningsverktyget, det lärde jag mig ganska nyligen).

Slutligen lade jag en mask över bänkens värsta ljusa områden och drog ner allt jag kunde lite extra där. Har tre olika masker men det var mer av misstag än att de har olika inställningar. Visar en av dem här.

Då blev resultatet så här och jag känner mig lite som en bedragare. Som på klädaffärer när de sätter nålar i kläderna på skyltdockorna i ryggen typ. Ser nu att några små vita prickar har blivit kvar. Man borde alltid låta bilder ligga några dagar och kolla på redigering igen innan man lägger upp bilden.

Det var dagens behind the scene. Och på tal om sådant så måste ni bara kolla in unge Vincent Andersson när han visar saker bakom en youtuber. Härlig unge (Tack Johan Hedberg för tipset). Tror inte mina ungar vet vad softboxar är. Enda gången min som försökt lägga upp saker på Youtube var innan han var 13 och fick upp en fråga om ålder, svarade sanningsenligt och låste hela sitt Googlekonto så jag fick betala in pengar för att bevisa att någon med ett kreditkort hae kontroll över kontot men YouTubekanal fick han fortfarande inte skapa då. Numer verkar Google ha lättat på det där med tanke på hur många unga youtubers det verkar finnas.

Dag 79 (#019/#blogg100) - Virtuellt köande är osocialt

Väckaren satt på sent, idag skulle jag få sova länge. Gick och lade mig tidigt på fredagskvällen för att maximera sovandet. Vaknade ganska tidigt ändå men somnade om flera gånger. Skönt.

Åt frukost vi 11, Henrik låg kvar i sängen med feber, helt utslagen stackarn. Han har en helt magisk förmåga att bli krasslig när vi skall storstäda eller åka bort. Men det är väl bättre att han är sjuk nu än om en vecka på semestern.

Jag hade en viktig sak inplanerad idag kl 12. Boka biljetter till Kent, hade bestämt mig för Luleå och Stockholm och givetvis var det ju 2 olika bokningssystem och 2 olika köer för det. Då där satt jag med 2 fönster öppna med virtuella kösystem. Ingen att prata med i kön, ingen som också kollar på klockan och undrar hur långsamt det skall gå egentligen. Som tur fanns lite mer frustrerat folk på Twitter i alla fall.

När jag kom fram i kön till Luleå så kunde jag välja antalet biljetter men inte gå vidare. Panik. Provade att kopiera adressen över till Safari och jag hade tur det funkade. Kunde beställa mina 2 biljetter efter ca 40 minuters väntan. Stockholmskön sniglade sig fram och när jag väl kom fram och gjorde en biljettsökning så visade det sig att biljetterna var slut. Fick veta efter ungefär 20 minuter att det släppts extrakonsertbiljetter dagen innan 17 december. Chattade med en från Kentkonsertgängen, han hade lyckats få biljetter på ståplats. JAg behövde åka iväg med Herman till stan så jag fick ställa mig i kön på nytt från mobilen istället. När jag väl kom fram så fanns inga ståplatsbiljetter kvar så jag gav upp :-( Gå på konsert själv på en sittläktare kändes inte så lockande.

Sen är det så trist att läsa på Twitter hur folk ca 1 timme efter att biljetterna tagit slut skriver "Jag har 8 biljetter men har fått plötsligt förhinder och säljer dem för 3000 kr/st." Jo tjena att du och 7 stycken till fått förhinder, direkt efteråt och bara råkat köpa 8 biljetter och nu måste ta ut 2390 kr per per biljett än vad du gav för dem för 1 timme sedan. Sådant jävla trams. Dessutom vem skulle våga köpa elektroniska biljetter i andrahand (en sak som var bättre förr när man hämtade ut sin biljett hos närmsta ATG-ombud). Vad är det som säger att de inte säljer samma biljetter till flera? En del på Blocket skriver att de råkat köpa dubbelt pga strulet med sidan. De tar ofta bara ut vad biljetterna kostade och då blir man ju ännu mer misstänksam. Varför kan inte bolagen som säljer biljetter ha en mer generös återlämnigstid? Om nu folk "råkar köpa dubbelt". Men jag gissar att om de hade kommit på något bra sätt hade de implementerat det. Företagen som säljer biljetter får ju sina biljetter sålda och behöver inte bry sig.

Jag och Herman letade badbyxor till honom på stan utan att lyckas hitta några som dög. Vi fikade och åkte hem. Skulle sätta igång och städa men jag fick världens skallebank och lade mig på sängen istället. Då ringde Vincent och ville bli hämtad från Hildursborg, han var trött efter allt handbollsspelande på breddningslägret.

Huvudvärken var borta och ute var det blå timmen, slängde kameraväskan i bilen och körde iväg. Fick syn på fina moln på himlen. Nu gällde det bara att hitta något att ha framför dem. Stannade vid elledningarna som är nära hängbron.  Dagens bild fick bli därifrån.

Resten av kvällen har tillbringats i soffan framför TV:n. Nu kommer morgondagen bli tokjobbig när hela huset skall städas på en dag istället för två.

På tal om bilder så har jag lagt till några norrskensbilder i gårdagens bloggpost. Tog dem efter jag hade lagt upp blogginlägget.

Dag 78 (#018/#blogg100) - Att summera

I morse skulle jag och få min andra järninfusion  kl 08:30 det betydde att jag kunde sova till typ 07:50 eller så. Vet ni när jag vaknade. Jo 05:58. Det är inte rättvist! Nu sitter jag här kl 21 med ögonen i kors en fredagskväll och skall gå och lägga mig.

Varje fredag skriver jag en liten rapport till coachen, det ger mig möjlighet att reflektera över min vecka. Hur den varit, hur jag varit och vad jag kunde gjort annorlunda. Det sista känner jag att jag var lite mindre bra på denna fredag. Veckan har innehållit en del frustration och jag har fått göra sådant som andra borde ha gjort. Sådant som jag skall lära mig att säga nej till. Sluta vara hjälten (som ingen tackar) och räddar situationer. Men det känns ibland så falskt/elakt om man ex sitter på ett möte och någon säger "vem kan fixa det" och jag vet så väl att jag slänger ihop en grund på nästan ingen tid alls medan någon annan kanske får kämpa oerhört för att göra det samma. Men jag måste lära mig att hålla tyst då. Dels så gör det ju att kompetens sprids, någon annan får förvisso kämpa lite men lär sig ju det och dels så slipper jag lägga något annat åt sidan att bli stressad över. Det borde bara vara win win, i de bästa av världar i alla fall.

Jag får lov att bli mer av en egoist. Och på tal om egoist så kommer jag givetvis att tänka på Kentlåten Egoist jag nu loopat rätt friskt (år inte glömma beställa biljetter i morgon får inte glömma beställa biljetter i morgon) så skrattade jag gott åt Fredrik Strages humoristiska text om Kents splittring. Väntade just på att se vad han skulle skriva efter att nästan ha gråtit i tv.

När jag åkte hem från jobbet stannade jag till på parkeringen vid Pontusbadet. De har någon luftutsläppgrej (?) på baksidan där som jag gillar färgen på. Så det fick bli dagens bild. Kanske inte den mest inspirerande bild jag tagit. Kom massa folk och gick förbi, de skulle in på basketen. De tittade konstigt på mig och då blev jag obekväm och fegade ur. Istället för att kämpa ordentligt med skärpa och slutartid mm så slarvade jag lite för att komma därifrån, det syns. Måste lära mig att bli mer bekväm när jag fotar.

På tal om foto så hittade jag en fotosite som var intressant idag, Feature shoot. Blir till att läsa där lite i helgen. Det finns reportage om väldigt underliga projekt. Ge mig gärna tips på andra siter med material om att forografera och fotokonst.

Uppdatering:
När jag hade skrivit klart blogginlägget så exploderade norrskenet ute. Här är några bilder:

Dag 77 (#017/#blogg100) - Ibland förstår inte ens jag barnens läxor

Ibland när jag läser barnens läxor så kommer den gamla sketchen Ormet kryper. Ibland undrar jag om lärarna själva läser igenom det de skrivit och om det är förståbart. Meningar som "Kan du på kartan se varifrån och vattnet rinner?" som var nu i Hermans senaste SO-läxa.  Men jag skall inte gnälla på läraren i just detta fall upptäckte jag eftersom frågorna tydligen är tagna rakt av från en handledning från WWF så fy på dem som inte granskar sitt material (men också läraren som inte kollar vad hen klipper in). En läxa som jag tyckte var allmänt konstig.

Med viss möjlighet till att min son slarvat på exkursionen (fullt möjligt) så beskrev han den så här:
"Läraren och en lärare till gick längst bak och pratade med varandra, vi gick och pratade med kompisar. Vi tittade på en ankdam som tydligen var konstgjord och inte alltid legat där och så kollade vi på odlingsmark som man nu skulle bygga hus på.  Sen gick vi tillbaka till skolan." Efter denna skall de svara på "frågorna ovan" som det står i läxan men alla frågor som finns i dokumentet är längst ner.

Det rekommenderades även att de skulle fota under exkursionen men inga kameror delades ut, de förväntades alltså ha med egen kamera/mobil?

Att titta på en konstgjord ankdam och mark som skall exploateras passar väl med rubriken på läxan "Närmiljön i förändring, SO år 7". Men jag tycker inte direkt att frågorna är så kopplade till "våra mänskliga behov som förändrar landskapet". Dessutom undrar jag varför de tycker att barnen skall använda Googlemaps för att besvara frågorna, det finns ju oändligt mycket bättre kartmaterial på Lantmäteriet, webbaserat och gratis. Topografiska kartor som faktiskt visar var det är odlingsfält mm. Borde inte lärare/WWF ha koll på vad som finns för geografisk material att använda? Att vi känner till den här hemma är för att sambon jobbar med kartsystem.

Men hur skall de på en karta kunna se om de marker som odlas är för eget bruk, eller för inkomst? Är det ok att svara bara "Nej" på frågan jag nämnde i början?

Den här frågan "Kan vilda djur flytta sig mellan olika naturområden i staden, eller är
naturområdena som fläckar mellan hus och asfalt?" känns som en väldigt typisk storstadsfråga, hallå vi bor i Boden, vi bor typ på landet. Jag höll på att köra på renar på vägen hem från jobbet idag. Räcker det att svara "Ja" på en sådan fråga?

Det var denna fråga som fick mig att börja Googla och då hittade jag handledningen från WWF som läraren utgått ifrån där fanns dessutom tips på hur man kunde arbeta med materialet och att det skulle göras i grupp och inte som enskild inlämning. Den uppgiften verkade så mycket vettigare. Där stod det exempelvis: "Arbeta med kartan. Försök hitta områden i frågelistan på kartan och beskriv var de finns? Om det är svårt får ni ta hjälp av någon annan grupp, av vuxna i skolan eller av föräldrar. Kontakta gärna kommunen som kan hjälpa till med svaren på frågorna." en text som läraren valde att utelämna. Nu blev det också lättare att förstå hur okopplad deras exkursion var till uppgiften och WWF hade frågor som handlar om "våra mänskliga behov som förändrar landskapet" men de frågorna har läraren valt bort.

Frågade sonen om de jobbat med ekosystemtjänster och vad det är för något, han svarar nej. Om det stämmer blir jag ju fundersam. Skulle vilja fråga läraren om de gått igenom vad ordet betyder, de olika typerna (enligt WWF-dokumentet) osv. Men lärare är så kinkiga med det där med föräldrar som lägger sig i undervisningen så jag får väl låta bli. Men samtidigt är det ju sjukt irriterande att inte kunna fråga om min son sovit på lektionen och helt missat att de visst gått igenom det där och han borde skärpa sig och lyssna.

Jag tycker rent allmänt att det är skitsvårt att hjälpa barnen med läxorna nu för tiden när det inte finns någon lärobok att kolla i efter "svaren", få en bild av vad de faktiskt läser osv... Frågade nu sonen om hur det fungerar och han beskrev SO:n så här. På måndag morgon när vi alla är aptrötta går hon igenom något oftast med powerpoints. Sen får vi sitta och jobba och söka information online. De har ingen SO-bok och läraren lämnar inte ut de PPT hon har så är man borta på lektionen där det gicks igenom har man ingen möjlighet att ta igen den informationen på något sätt. Man kan heller inte lätt backa tillbaka till det materialet och kolla vad som stod/sades. Jag frågade om han antecknade när läraren pratade men nä tydligen gör ingen det? Hur resonerar barnen då, tror de att de skall komma ihåg allt? Vill inte lärarna att barnen antecknar? Hur skall vi föräldrar kunna stötta barnen hemma, prata om ämnet

Jag inser att jag är väldigt långt från skolan idag. Vore intressant att vara med en dag i skolan inser jag. För tydligen fungerar absolut inget som när jag gick i skolan. Kanske gick de igenom ekosystemtjänster i måndags men mitt barn var en mondaszombie som inte ens minns vad de pratade om. I så fall får han ju skärpa till sig.

Dagens bild läste jag redan i natt, direkt efter midnatt. Tyvärr var bilderna före midnatt bättre.

Dag 76 (#016/#blogg100) - Längtar efter avbrottsfritt

Att inte hinna med det man skall för att man blir avbruten med annat som är "viktigt" är fruktansvärt frustrerande.

Det blev till att jobba över 2 timmar idag för att jag hjälpbart skulle hinna med det jag tänkt mig. Normalt är det då tyst på kontoret. Men dagen avslutades med att några hade högljudd telefonkonferens med högtalartelefon i kontorslandskapet. Där försvann de timmarna av lugn.

Hur gör ni andra för att mangla något, bli klar och jobba utan avbrott? Få gjort det ni tänkt och inte 1000 andra saker. Behöver lite tips.

Hoppas kunna kompensera i morgon med att gå tidigare. Måste komma ihåg att skriva in i kalendern att jag är borta efter klockan 15 och slå av jobbmobilen.

För att hinna med att ta ett foto som dagens bild så valde jag att fota ett äpple i köket innan jag hämtade upp Henrik på gymmet. Min middag hemma blev en enkel sallad med hamburgerkött i. Orkade inte laga middag. All energi försvann av att försöka få ihop en presentation.

Innan jag skulle gå och lägga mig ställde jag ut kameran så den fick fota norrsken. Här är bilderna:

Dag 75 (#015/#blogg100) - När fokuset inte kommer

Ofokuserad på jobbet idag. Inte ineffektiv men ofokuserad. Fick förvisso massor gjort men inte det jag skulle ha gjort enligt min egen plan. Men andra blev glada för jag tog mig tid att hjälpa dem. Ritade oerhört pedagogiska bilder bland annat.

Sambon messade när han var på stan och undrade om han kunde åka med mig. Han var på stan och letade en väska. Jag bad honom gå på Stadium och fixa en vit träningströja till Vincent, han behöver den till breddningslägret i handboll i helgen. Skrattade när det efter en stund kom ett nytt mess "Vet du var de finns". Han är alltså i butiken men messar mig och undrar om jag vet var vita träningströjor hänger. Som om jag har alla butikers layout i skallen. Han hittade dock innan jag han svara att jag inte hade en susning.

Jag hämtade upp honom och vi körde hemåt. Jag lagade någon variant på Korv Strogranoff och sen skulle jag ta ett kort på Henriks öga.  Med lätt panik insåg jag att jag hade lagt batteriet till kameran på laddning på jobbet och att både laddare och batteri var kvar där. Hemma fanns 3 urladdade batterier. Men så kom jag på att jag stoppat ett batteri i gamla kameran när jag fotade norrsken senast. Det hade 17 % batteri kvar. Puh. Lyckades dessutom ladda upp det lite med USB-kabel. Det hade jag testat förut men då med ett piratbatteri i kameran, det har inte gått men nu med ett originalbatteri gick det. Bra att veta.

Jag försökte när han låg ner och när han satt upp. Katastrof, fokuset ville inte sätta sig där jag ville. Dessutom räckte det ju att han rörde sig en bråkdel av en millimeter under exponeringen för att det skulle bli fel. Dagens bild får bli denna, den var minst dålig. Eftersom jag bara hade tänkt att ha med ögat brydde jag mig inte om ögonbrynet men i denna beskärning hade jag gärna haft med hela.  Dessutom borde jag strykit undan de tre hårstråna som  letar sig in till vänster. Fick bli svartvit för att han var typ orange i ansiktet och ibland är inte Lightroom helt lätt att jobba med för att få naturliga färgtoner. Ljussättningen är också svår när man skall fota ögon, han ville gärna kisa och den starka lampan på sidan gjorde att ögonfransarna kastade sin skugga i ögat.

Dag 74 (#014/#blogg100) - När musiken skall tystna

Igår släppte Kent infon om att nu gör de sitt sista album och en avskedsturné. Eller som de skriver på sin webb: 

Vi ville denna gång undersöka vad som händer om vi skulle göra detta för sista gången.
Vad är det för känslor som då kommer fram?
För allt handlar om känslan.
Vi är väldigt väldigt nöjda med känslan den här gången.

Även avskedsbrevet känns som en Kentlåt, de är i alla fall sig själva ända till slutet. Sen en stor heder till att de verkligen gör sin turné över hela landet, Kiruna till Malmö. Det är fint! Själv satsar jag på biljetter till Luleå med Kiruna som alternativ 2. Sen kan det hända att jag försöker få tag på gamla Kentspelningsgänget från förr och ser om de vill ha en reunion i Stockholm 17 december (lade ut en krok till en av deltagarna). Biljetterna släpps på lördag och spelningen i Luleå är först den 8 oktober. Jag kommer köpa två biljetter, en till mig och en till Joakim som tvingande mig att börja lyssna på Kent någon gång där kring 2005 eller så. Det är jag skyldig honom. Han brukar vara urusel på att planera saker i framtiden men nu har jag tvingat honom att boka upp 8 oktober.

Hatade Kent med hela mitt hjärta förut för att de på en spelning på universitetet var sådana svin, de spottade på publiken, skrek och gormade åt oss som slet ideellt på festivalen osv. Så jag tokvägrade att lyssna på dem. Detta var 1996. Det dröjde som sagt ända till 2005 innan jag hörde en låt på radion utan att veta att det var Kent, trallade glatt med, gillade texten och fick sedan veta vilka det var. Identitetskris. Det enträgna tjatet om att jag borde gilla dem gav resultat och så fastnade jag.

Jag hoppas få stå på Coop Norrbotten Arena i Luleå och försonas några kilometer från platsen där jag började hata dem tillsammans med vännen som fick mig att älska dem. Cirkeln slutet.

På jobbet idag har jag lyssnat på Egoist sjukt många gånger och här hemma har den oxå gått på repeat. Älskar hur politiska de vågar vara.

Det är snällt av dem att meddela i förväg, de fansen en möjlighet att redan nu sörja och hinna in i accepterafasen när det är dags för själva turnén. Lite som när någon är döende i en svår sjukdom, det går så långsamt att man faktiskt hinner acceptera att det skall hända och chocken blir inte så stor när det händer. Fast till exempel Fredrik Strage tycker det var för kort tid 3-4 år och fler spelningar hade varit snällare mot fansen. Visst är han lite blank i ögonen?

Längtar efter skivan som kommer 20 maj och kommer införskaffa Greatest Hitsskivan såklart. Känns lite konstigt att ett av de band man verkligen gillar "ger upp". Men exempelvis Depeche Mode och Nitzer Ebb släpper ju inte heller direkt så mycket nytt när jag tänker efter men de har inte sagt upp bekantskapen med fansen ännu. Men Kents musik kommer finnas kvar, jag kommer kunna lyssna, minnas, njuta och jag tror säkert Jocke Berg kommer producera annan fantastisk musik utanför Kent, det gör han ju redan idag. Den här gången missar jag i alla fall inte avskedsturnén, när Peter LeMarc meddelade att det inte blir några fler livespelningar kunde jag inte gå, jag var och vandrade i Spanien. Det var mycket störande eftersom jag faktiskt inte lyckats ta mig iväg på en enda konsert innan men alltid sagt nästa gång skall jag... Så kan det gå. Kent gör otroligt få spelningar, de hade säkerligen lätt kunnat fylla Tele2 Arena 3-4 gånger men nej än så länge är bara en konsert annonserad. Men mellan 3 (näst sista spelningen i Växjö) och 17 december finns många dagar att lägga in extraspelningar på.

Idag är det π-day för de som inte vet i vilken ordning man skriver månad och dag. Men eftersom jag varit sugen på Quiche Lorraine i flera dagar så passade jag på att laga det idag.

Dagens bild fick bli en soft bild på ställverket på andra sidan gatan, taket med intelligent auto, superhög iso, zoomobjektiv, handhållet ståendes på uppfarten hemma och sen ännu mer softad i Lightroom. Blev ändå rätt skön stämning i den.

Dag 73 (#013/#blogg100) - Frost, guld och solnedgång

09:20 bar det av till Norrfjärden idag. Först skulle grabbarna spela en sista gruppspelsmatch mot Kalix och sen skulle det bli match om pokalerna. När vi körde till ICA som var uppsamlingsplatsen låg frosten tjock i träden och solen gjort att allt glittrade. Surade en aning över att inte hinna fotografera detta. För nu var det nog sista tjockfrosten innan nästa vintersäsong.

Turen till Norrfjärden gick snabbt idag. Medan våra grabbar värmde upp så tog jag en promenad i solen och bara njöt och fotade lite. Återvände till vattendraget jag fotade igår (det jag plurrade i) men denna gång från ett annat håll och uppe på en bro, betydligt säkrare.

Fortsatte bortåt på en byaväg och kom sedan fram till en lada jag fotat men då i sommarljus. Denna gång fick det bli en triptyk av den. Den sista av de tre får bli dagens bild. Älskar färgerna i den. Älskar taket i mittenbilden och den urblekta röda färgen på andra sidan i första bilden.

När jag stressade tillbaka till hallen med skorna fulla av snökristaller som smälte i värmen så kunde jag inte låta bli att stanna och fota ett frostigt träd. Det som var skönt var att jag inte lände mig helt död av att ta en promenad. Kroppen håller på att återställa sig. 

 Grabbarna spelade suveränt mot Kalix även om de slarvade lite. Men det var en lätt seger. Måste bar nämna Kalix målvakt, han är så sjukt duktig och totalt orädd. Här en bild på när Daniel i Kroken sular på mot honom. Bollen gick dock in.

Det gjorde att de vann alla sina 4 gruppspelsmatcher och skulle möta 2:an Kiruna i kampen om förstaplatsen.  Men först skulle Norrfjärden och Kalix mötas om tredjeplatsen. Kalix hade slagit Norrfjärden igår och var så sjukt glada för det. De spelade jämt i första halvlek och en bit in i andra sen drog Norrfjärden ifrån men Kalix gav sig aldrig. Jag gillar deras attityd på plan, de sliter alltid och hänger sällan med huvudet. De har också flera yngre spelare så de kämpade på bra. Våra grabbar satt och kollade på halva matchen innan det var dags för uppvärmning.

Kiruna är ett annat lag som oftast kämpar. Idag hängde de lite med huvudet när våra grabbar drog ifrån men från deras ledare kom bara pepp och uppmuntran om att spela på, att inte bry sig och jag tyckte Kiruna kämpade på bra, men var alldeles för veka i sitt försvar. Min buse till son åkte ut på 2 minuter idag också, han har en förkärlek att dra sina armar bakåt och på så sätt stänga in linjespelaren från motståndarlaget som inte kan backa för att ta sig förbi armarna då han inte får trampa in bakom linjen och Vincent har långa armar. Igår åkte han ut för tjafs med domaren. Domaren sa åt en spelare som spelade lite väl tufft (brottades) att det var handboll de spelade och då muttrade Vincent bakom domaren "ja inte är dt brottning inte" och åkte ut. Han var så frustrerad på att spelaren i fråga bara fick varningar och aldrig åkte ut.

Jag fortsatte att öva på att fota sport. Men skulle behöva en ljusstark zoom för sådant. Här är i alla fall några actionbilder på våra grabbar. Är lättare att ta bilder när de hoppar in för skott på mål än att få bra försvarsbilder men valde i alla fall ut en sådan också.

Vincent är typ jättelång kan man se här.

Glada grabbar som tagit hem seriesegern.

 Jag körde hem Vincent, slappade lite och sen tog jag med mig kameran till Sävast och gick ut på isen för att fånga solnedgången.