Dag 141 (#081/#blogg100) - Idag kom den

Dagen började bra idag, svängde in vid jobbet och vid en bil på parkeringen före oss stod en mycket attraktiv man i min egen ålder. Vi fick ögonkontakt och han gav mig en blinkning och ett stort leende. Det gjorde min dag. Kramades med en kollega också. Ibland kan man behöva en fredagskram. En annan kollega masserade axlarna på mig en liten stund, oj så skönt. Det behövde jag. På lunchen lunchade jag med Mattias som jag inte träffat på jättelänge, det var mycket trevligt.

Idag släpptes Då Som Nu Som Alltid, Kents sista album. Började lyssna i bilen på väg till jobbet och sen på vägen hem igen och här kommer mina första reflektioner. Länkar till Youtube Official Audio där de även skrivit texterna under.

Andromeda trist intro eller avsaknad rättare sagt men älskar refrängen. Spökstad var kul att höra igen.

Tennsoldater underbar text men lite enformig musik. Bättre intro än första låten. Men som vanligt trallvänlig i refräng. Är det Hjärta den påminner om? Den kommer växa.

Vi är för alltid tjatig men jag gillar texten. Lite jobbig ljudmassa för mitt döva öra i alla fall när jag lyssanar via mobilen på högtalare. Men visksjungande intro gillar jag.

Den västra stranden fint intro och jag gillar ljuden. Underbar synthslinga Väntar på att den skall dra igång men refrängen ökar mer i massa med kör istället. Fint. Jag är ju ingen fan av gitarronani så det lilla mellanspelet störde lite i det skadade örat.

Nattpojken & Dagflickan har en spännande titel. Men den sa mig inget. Tjatig.

Vi är inte längre där. Så som jag älskar Kent, text som träffar mitt i hjärtat. Lite fusk eftersom den har jag hört förut men redan då nockades jag av den.

Förlåtelsen detta har vi hört förut. Passande att texten verkat handla om att Jocke är less. Kan inte komma på vilken låt den påminner om. Gillar uppbyggnaden i början på låten.

Skyll inte ifrån dig känns lite tjatig och jag glömmer den snabbt.

Gigi trallvänlig om inte annat. Gillar texten.

Falska profeter älskar texten. Den här kommer att växa känns det som. Men den känns hemskt bekant.

Den sista sången så självklar titel. Finstämd och den passar fint som sista låt men den hade fått tona ut lite långsamt istället och lämnat oss långsamt. Det är alldeles för abrupt slut på en sista låt.

Saknar Egoist som jag tycker så mycket om. Varför är den inte med på albumet?

Sen har jag hunnit lyssna 2 gånger till och favoriterna är just nu: 

• Tennsoldat, den är så grymt skön.
• Vi är inte längre där, fantastisk.
• Falska profeter, växte helt klart. Texten!
• Förlåtelsen, börjar så bra, Jockes röst så skön och den har verkligen tagit sig av lyssnande.
• Gigi, tar sig även om jag ju tillhör de som föredrar synthiga Kent före rockiga i mångt och mycket. Men jag gillar att det är lite fart i den. 

Övrigt:

• Vi är för alltid, den tog sig rejält när jag lyssnade på den med ordentligt ljud.
• Den västra stranden växer den också, lågmäld, mysig. Hade passat som ballad i Melodifestivalen nästan :-)
• Nattpojken & Dagflickan kom jag också på mig själv att nynna med i men fortfarande för tjatig.
• Skyll inte ifrån dig är för lågmäld och jag gillar inte de där uuuuupp. Önskar den kunde ta lite mer fart. Blir lite för många lugna låtar. Men som vanligt kan jag ta in texten och reflektera

Men totalt är den inte alls lika bra som många av de andra. Men somliga skivor har växt av många lyssningar. Alla har sin charm. Jag både längtar och fasar för konserten i oktober. Vill inte att det skall vara slut.

På vägen hem från jobbet stannade jag till vid en av ladorna jag fotade i vintras och tog några vårbilder. Först en liggande och sen en stående. Den stående får vara dagens bild. Den liggande fick lite väl centrerad horisont. Men den liggande har bättre himmel. Borde ha tänkt på placeringen lite mer, nu gick jag efter ladan, ville att takets vinkel skulle hamna strax under mittkryssets ena sträck, brukar ge bra balans i placeringen i sidled. Men glömde som sagt bort höjdleden lite. Ser nu att på den stående bilden känns det lite som om ladan lutar bakåt.

Avslutade med en bild på vägen där löpare möter bil.

Dag 140 (#080/#blogg100) - Den natursköna vägen hem

På vägen hem idag valde jag den långa vägen aka the scenic route. Stannade till vid ett vattendrag och fotade. Men först tog jag en bild på björkplanteringen, samma som jag fotade i vintras. Skall dra förbi någon gång och fota i den vinkeln när träden slagit ut mer. Idag fick det bli en bild där det syns att det är en plantering.

Skönt när solen tittade fram när jag fotade.

Så här blev den bilden.

Tog även en stående åt samma håll, den blev så här. Älskar de mättade färgerna efter regnet.

Cände mig åt andra hållet, gillar hur vattnet blev och rörelsen som blir av bubblorna som som forsade förbi. Här dock ihopsatt av 15 stycken bilder för att få med både lite långsamt vatten och fina moln.

Jag tror mina filter knasade till färgerna lite. Här är en med annan vitbalans. Den får vara dagens bild. Vad säger ni färgglad eller lite mer gul?

Dag 139 (#079/#blogg100) - Träd i repris

Inget nytt under solen idag. Fotade till och med ett gammalt motiv. Stannade till i Sävast vid 97:an och fotade ett träd jag fotat förr 7 april 2015 för att vara mer exakt. Lekte lite med gamla bilden och en hårt beskuren från idag. Stod nere på isen förra gången så det gick inte att få exakt samma vinkel tyvärr.

Tog bilder på trädet med lite olika placeringar. Själv valde jag ut den stående med fågeln som dagens bild. Medan resten av familjen röstade på den liggande. Sambon tyckte att placeringen på den stående var lite fel och kanske upplever man den så när gränsen till himlen är i mitten. Själv verkar jag sätta "mitten" vid reflektionens bas av någon anledning och jag gillar fågeln så den fick det bli. Vincent tyckte det såg ut som om man såg reflektionen av en fågel till i den stående men at jag lyckats klona bort fågeln på himlen. Fick förklara att det är lite flytande pinnar som ligger där.
Molnen är bättre på den liggande.

Lagade hemmagjord pizza när jag kom hem, min blev vansinnigt god. Hittade en ny färsk färdig pizzadeg på ICA, den var mycket bättre än de torra jag brukar köpa.

Dag 138 (#078/#blogg100) - En kväll med sonen

Efter middagen idag tog jag och Herman oss iväg på en geocachingtur, en ny (premium)cache hade släppts nere vid älven och vi blev nyfikna. Tog bilen dit och det tog oss inte många minuter att lokalisera den. Underbar fin utsikt där den var. Njöt av solen. Vi såg sedan att det fanns några till i närheten och stannade till vid 2 andra men gick bet på samtliga, myggbitna och lite frusna stannade vi vid en sista som skulle vara en enkel men icke sa nicke, vi gick bet även på den denna gång. Hmmm den skall jag bara ta är ju i de krokarna ofta och spankulerar. Men en ett intressant motiv för dagens bild fick det bli. Nere vid båtupplägget ligger ett antal båtar som folk lämat till sitt öde och några av dem håller naturen på att ta över helt. Detta är en plasteka. Strax bakom ser ni delar av en fin gammal träeka som nu har givit upp och börjat falla i bitar.

Just nu har vi ett fantastiskt ljus om kvällarna, de skira löven i träden lyser orange som en höstkväll. Helt magiskt men det kunde jag inte fånga idag. Fick nöja mig med en bild utöver älven medan Herman letade cache. Men man kan ana ljuset hur det faller genom skogen till höger i bild, den som vi sedan körde förbi när jag bara ville stanna och ta en bild.

Även om vi inte tog mer än en av cacharna var det en trevlig stund med Herman, mamma och sontid som behövs då och då. Önskar att det fanns lite mer sådana aktiviteter Vincent kunde tänka sig också. Just nu känner jag mig mer som en bankomat, chaufför, och kock när det kommer till honom. Antingen skall jag skjutsa, laga mat eller ge ut pengar till något, idag var det ett gymkort som kom på tal. 219 kr/månad och startavgift på 300 kr. Men när det kommer till att de rör på sig och tränar vet de båda att jag ställer upp eftersom det är positiva saker. Dessutom skall han gå på gym med en kompis, främjar gärna grejer som gör att ungen släpper datorn och umgås med andra.

Hade ett otroligt bra samtal med en person idag, stärkande, peppande och givande. Det kändes jäkligt bra. Går och lägger mig med positiva tankar.

Dag 137 (#077/#blogg100) - Ofokuserade fåglar, blir aldrig någon naturfotograf

Efter jobbet idag så stannade jag till vid OKQ8 och köpte mig en mjukglass och sen åkte till Mjölkuddstjärn för att försöka fota lite fåglar. HAn inte mer än att sätta upp kameran och byta objektiv förrän en fågel valde att landa mitt framför mig, tyvärr var kameran inställd på manuellt fokus ännu så fågeln kom inte i fokus, men i litet format gör det inte så mycket. Önskar bara så att jag hade hunnit byta fokuset innan för då hade det blivit en bra bild.

Men så är det att fotografera, ibland stämmer inte allt och ibland gör det det och då blir man så där rusigt lycklig och stolt.

Jag fortsatte att försöka fånga lite tärnor som simmade omkring i det allt gulare ljuset. Men de var rätt trista där de guppade omkring. Till och med fåglarna såg uttråkade ut.

Jag är så uttråkad!

Vad vill du?

Riktade om kameran till den lilla gräsplätten nedanför fågelskådningsplatsen men inte så mycket mer action där.

Gillar du mitt nya läppstift?

Jag drar nu, här verkar det ju inte bli några barn gjorda...

Vred mig till vänster och fotade i vassen istället. Ljuset var fantastiskt på den sidan. Objektivet räckte inte riktigt tilll för att komma fåglarna nära.

Två fåglar bestämde sig för en aningen okontrollerad landning i vassruggen och det får vara dagens bild. De är inte i fokus men jag älskar färgerna, ljuset och rörelsen i bilden så även en misslyckad bild tekniskt kan få var dagens bild ibland för att den har något som tilltalar mig.

Flyttade mig ut på den lilla stengången som normalt ligger under vatten och fotade lite kabbleka. När jag satte mig på huk där började flera hundra tärnor kretsa runt mig. Försökte fånga deras reflektioner i vattnet men de var för snabba, blev bara suddiga streck.

Efter ett tag vågade de landa igen,

Väl hemma fick jag höra att det är strul att kommentera i bloggen via telefon för minst 1 besökare, om det är någon mer som har strul så skicka ett mail eller ett DM på twitter eller så. Har provat med lite olika konton och mobiler här hemma och det har funkar. Tråkigt när någon tar sig tid att kommentera och så försvinner kommentaren bara i cyberrymden :-( Har kollat i mina spamkommentarer också men inget där heller tyvärr. Ser att min "senaste kommentarer"-widget verkar ha gett upp livet oxå. Blogger håller verkligen på att falla söndder, känns som Google inte bryr sig speciellt mycket om tjänsten länge, hade det inte varit för den smidiga bildintegrationen med Google Photos så hade jag nog påbörjat det mödosamma arbetet att flytta bloggen eller så lägger jag ner. Den kan inte längre vara den ventil jag behöver. Så nu är det mest foton vilket i och för sig inte är helt fel det heller då jag inte orkar med någon av fototjänsterna direkt. Om jag bytte till ex Wordpress skulle jag kunna låsa vissa inlägg. Hmm...

Och inte kan jag se 10 Cloverfield på bio heller, den gick sista dagen igår :-(

Dag 136 (#076/#blogg100) - Dåligt fan

Jag var så taggad för 3 maj då nästa singel från Kents sista skiva skulle släppas men pga mycket annat att tänka på föll det helt bort ur mitt minne. Och idag började jag fundera på när skivan egentligen kommer och gick in på kent.nu. Där ramlade jag över texten till Vi är inte längre där och som vanligt med deras texter finns det strofer som träffar rakt i hjärtat, som sätter igång tankar och en vulkan av känslor. Ibland positiva eller som idag, en sorg som sätter sig över bröstet, får nästan svårt att andas men kan inte sluta lyssna. Jag har tyvärr inte glömt bort hur man längtar...

Den 20 maj släpps hela skivan, det skall jag inte glömma bort!

Något annat jag hade glömt bort var att 10 Cloverfield Lane haft premiär, idag blev jag påmind på twitter när Helena Dahlgren hyllade filmen. Osäkert om den går i Luleå nästa vecka också men om den gör det skall jag släapa med mig Joakim på den. Låter som en film för oss även om jag blir lite orolig när den beskrivs med orden sci-fi före thriller men det behöver inte betyda dålig film. Hoppas bara man slipper bli lika sjösjuk som man blev av Cloverfield. Läste mitt eget blogginlägg från när jag såg den 2008 och ser att Sweeney Todd hade premiär ungefär då, jag köpte den på DVD när den släpptes för att jag och Joakim skulle se den, den ligger fortfarande osedd. Måste nog se den själv.

Idag skrev Elisabeth Landström på twitter om det här med alla de som visar en perfekt fasad utåt på sociala medier och jag kan inte annat än att hålla med. Den här jakten på yta så som det är nu är den verkligen bra. Är det inte så konstigt att folk mår dåligt när de jämför sina egna mediokra liv med besvikelser, ilska och bråk, köpsköttbullar och pulvermos med alla dessa perfekta liv? Hur påverkar det våra barn när vuxna bara visar en felfri yta utåt. Detta i kombination med fotoretuscherade bilder i våra tidningar där alla är perfekta modeller. Hur hanterar man då sin egen kropp sin egen osäkerhet, att mamma och pappa inte är så där perfekta som alla andra verkar vara? Nä i mina ögon är det inte sunt. Livet består av upp och ner, av en rad olika känslor och tillstånd. Men man blir avsrådd från att visa de sidorna, tänk på hur du framstår och du söker ett jobb eller letar en ny partner. Visa upp en yta låter rådet. Kanske inte så konstigt om fler går till hjärnskrynklare där de kan få häva ur sig ångesten över att inte vara perfekta.

Finns det bara plats för perfekta, felfria, glada och konstant jasägande människor i världen idag?

Ibland önskar jag att det fanns fler konton som Villfarelser och som inte var anonyma "ironikonton" utan en verklighet där någon berättade hur det är. Jag skrattar/får klump i magen av igenkännande åt många av de där bilderna. Men det vågar man väl knappt skriva? Nä det är carpe diembilderna man skall känna sig hemma i och hylla. Alla perfekta middagar, rosévin i solnedgången med finaste familjen och vänner eller härligt fredagasmys med mannen eller gos med de älskvärda barnen som alltid är välartade.

Idag gjorde jag ett stort misslyckande, kakan jag bakade till fotbollsfikat blev sjukt torr. Skämdes lite över att sälja den. Men det fanns ingen tid att baka en ny. Förresten var kiosken igång så jag slapp koka kaffe här hemma. Skönt, mina termosar får förbi kaffeoskulder.

När jag kom hem från fotbollen och matinköp stannade jag till i trädgården och försökte fånga mina vajande tulpaner som är på väg att slå ut. Tog en bild uppifrån. Den får vara dagens bild.

Dag 135 (#075/#blogg100) - Synkronicitet

Sambon ser på Gotham på Netflix och igår tittade jag en liten stund. Jag frågade vilken tidsålder det egentligen utspelade sig i för jag blev förvirrad av all modern teknologi men att alla går klädda som om det var typ 40/50-tal och själva stadens arkitektur påminner också om det. Sambon frågar mig då om jag käner till Batman/Läderlappen och jag skrattar, jodå helt lost är jag inte fast jag inte är speciellt förtjust i filmgenren. Vi kom väl inte fram till något speciellt om tidsåldern.

På natten drömmer jag helskumt, grannen är här och städar vårt kök, katterna skriker i vardagsrummet och jag sätter mig i en fåtölj, dår se något i en luftventil och vrider fåtöljen för att se bättre. En fladdermus (som ser ut som en kattunge) landar då på min axel och kör in klor i min hals. Men den sitter i övrigt helt stilla. Ropar på sambon och ber honom ta bort den men först måste han ju ta ett kort. Det gör han (en fruktansvärt dålig bild där man inte ser vad det är). När han skall lyfta bort fladdermusen från mig hugger den sig fast i mitt ansikte. Det enda jag tänker är, undra om jag nu får rabies. Han sliter loss den och slänger ut den genom fönstret. Den flaxar iväg. Jag tänker att jag måste googla rabies och fladdermus.

Jag vaknar nu och det första jag tänker är att jag fortfarande måste kolla upp vad som gäller och det gjorde jag, Sveriges veterinärmedicinska anstalt hade en mycket lugnande artikel även om sannolikheten att få rabies från en drömfladdermus måste räkas som obefintlig vilket som :-)

När jag klivit upp och satt mig vid frukostbordet så läser jag senaste numret av Ny teknik och på sista sidan handlade det om Fladdermus förebild för små drönar om hur man studerar fladdermöss i vindtunnlar i Lund för att se om man skulle kunna bygga drönare med vingar istället för propellrar.

Lustigt att fladdermöss kan dyka upp så där, men jag tro inte på synkronicitet att det skulle finnas en mening av denna helt slumpartade ihopklumpade händelserna, och att drömma om fladdermös efter att man har pratat om Batman är väl inte helt konstigt heller. Men jag kan inte påstå att fladdermöss förekommer speciellt ofta i mitt liv annars. Senast var väl när Bartholomea Ezmeralda släpade in en hon hittat i trädgården (det är min 11 år sedan) och den i panik flög omkring här i huset med ett vidrig ljud. Den föll ihop helt utmattad på köksgolvet tillslut och vi kunde bära ut den.

Det blev cykling idag, jag och Henrik cyklade till Rävasten. Först tyckte jag att jag hade för mycket kläder på mig, cykelbyxor och mina benvärmare samt en ullunderställströja. I uppförsbackarna var det lite varmt om ryggen bakom löparryggan som var på med en jacka och kameran. Men när vi blåste på nedför backarna sista biten hade solen gått i moln och det drog kallt. Då var det skönt att inte cykla i kortärmat och kortbyxor som sambon. 15 km och rätt så kuperat är lagom som förstasträcka när man inte cyklat på många månader. En bärstubbe och en varm kopp te på Café Rävasten satt bra sen innan vi vände cyklarna hemåt.

Nu var solen helt bakom molnen och det blåste betydligt mer, fingrarna domnade bort men ulltröjan höll mig varm så jag behövde inte stanna och dra på mig jackan igen. Hade haft den på mig när vi fikade efterom svettig rygg och vind är en kall kombination. Vi tog en lite annan väg tillbaka. Nöjd med 3 mil idag, lagom uppstart. Om det är fint väder nog någon morgon i veckan så blir det att cykla till jobbet och kanske även hem samma dag, vi får se.

Efter hemkomsten tog jag med kameran ut och ner till sjön, ville fota ett andpar som låg och flöt med vågorna på sjön men de blev rädda när jag kom för nära och drog iväg. Vände istället kameran mot en nyutsprucken björk, den får vara dagens bild och sen så provade jag att fota grannarnas nyplanerade vitsippor. Vitsippor hittar man väldigt sällan här uppe i naturligt tillstånd men många har dem i trädgården och nu hade grannarna flyttat om några tuvor ner till allmänningen.

Fotade även Vincent när han åkte skateboard och fick en rolig bild på honom när han håller upp handen mot kameran för att han inte ville bli fotad. Jag gillar bilden jättemycket men han låter mig inte visa upp den tyvärr. Så tråkigt när ungen är sådan men å andra sidan skall jag väl inte säga ett dyft, jag vägrade konstanat att bli fotograferad under ca 15 år. Ogillar det skarpt fortfarande men utsätter mig ibland för mig själv framför kameran bara för att märka av att jag i alla fall inte dör av det.

Henrik gjorde lite plockmat till sig och Herman medan jag hade tänkt äta sill och potatis men eftersom jag var så rackarns hungrig efter att vi hade handlat så tog jag några knäckemackor och var inte det minsta hungrig längre. Vi trodde ESC skulle börja kl 20 men det var visst kl 21 så nu sitter jag här med en timme att slå ihjäl innan jag skall slappa framför TV:n och är aptrött, kommer väl somna innan ens första chipset är dippat eller första låten har tonat ut. Tant blev trött av att cykla.

I morgon skall jag baka och sen sälja fika på sonens fotbollsmatch det brukar vara trevligt. Måste komma på hur fasiken jag skall koka kaffe och vilka två termosar jag måste förstöra med att hälla kaffe i dem. Man tar för givet att alla familjer dricker kaffe och har lämplig utrustning hemma för att köka kaffe tydligen. Vi har en presso får väl stå och göra i den flera omgångar och hälla i termos. Brukar köpa bönor och ta med till jobbet och brygga kaffe där i vanliga fall men nu går det ju inte mitt på en söndag.

Dag 134 (#074/#blogg100) - Ledig

Idag har jag varit ledig. Dålig timing att vara ledig en dag med menssmärtorna från helvetet eller ja det är ju bra för jag kunde ligga kvar i sängen länge och tycka synd om mig själv. Vaknade redan 05:50 men klev upp först kl 09:20 då jag inte stod ut längre och behövde ta en tablett. Hamnade vid datorn och satt där alldeles för längre. Släpade mig utanför dörren strax efter kl 14 då jag kunde stå upprätt utan allt för svåra kramper. Sådana här dagar längtar jag till menopaus, slippa den här jävla skiten.

Tog mig ut på en enmilspromenad och fika (kombinerad frukost och lunch) innan jag fortsatte min promenad som innefattade lite fotografering.

Hittade en grön bänk i skogen.

Vid det gamla järmvägsspåret växte det lite blommor. När väl all snö försvunnit och vi får lite sol exploderar naturen väldigt snabbt. Björkarna har musöron och även på häggen och rönnen anar man blad.

Vid kallkällans lilla bäckfåra vid grannarnas tomt växer det kabbleka. Deras härliga gula färg mot himlens blå reflektioner i vattnet får bli dagens bild. Stör mig lite på att en av blommorna, den närmsta, hamnade lite ur fokus. Borde använt stativet istället för att sitta och vingla på huk i slänten.

Nu dags att ta en ny värktablett och försöka sova lite. Hoppas på mindre mensvärk i morgon. Om det går skall jag cykla till Rävasten med sambon.

Dag 133 (#073/#blogg100) - Trevligt

Ikväll hade vi lite grillafterwork på jobbet. Trevligt. God mat, trevligt sällskap och roliga samtalsämnen.

Strax efter kl 21 började det tunnas ut folk och ute blev hela världen orange och rosa så jag tackade för mig, kastade mig i bilen och försökte hitta en lämplig plats att ta en bild på. Kom att tänka på de spännande nya stora stålelstolparna borta vid Rostbollsrondellen. Svängde in på macken och parkerade. Sprang ut med paraply och kameraväskan.

Hade dock glömt att man nu byggt ett staket vid järnvägen så det inte går att komma nära och nätmaskorna för täta för att inte hamna i bild. Regnet vräkte ner, bakom mig en stor regnbåge över macken. Men jag valde att kila in kameran under staketet och fota snett uppåt innan all färg skulle försvinna. Tyckte jag satte fokus men tydligen så var jag inte helt stadig på handen när jag lade ner kameran mot marken och knäppe av. Kunden inte skydda kameran mot regnet heller pga staketet så det blev inte en massa finlir så denna får duga som dagens bild.

I morgon skall jag vara ledig. Ingen väckarklocka, och inga måsten. Skall bli väldigt skönt.

Dag 132 (#072/#blogg100) - Främling

Idag var fototillfällena på vägen hem små och jag behövde dessutom åka och handla, laga mat innan Henrik kom hem. Foto fick vänta till efter kl 21. Gick ut och såg en fin solnedgång men hade ingen lust att sätta mig i bilen och köra iväg. Tog några varv i trädgården, försökte fota mina bergenia men fick inte till något bra. Sen attackerade jag och kameran några tulpanknoppar men vinden gjorde att de inte ville inte vara stilla länge nog. Men då föll ögonen på en liten inkräktare bland all skilla så den fick bli dagens bild.

Två avsnitt av Outlander fick bli mitt kvällsnöje. Sega avsnitt idag. Men Clairs klänningar, fantastiska! Har dock lite svårt för piskstraffscenerna, lite väl utdragna.

Dag 131 (#071/#blogg100) - Ljus även på en molnig himmel

Underbart ljus idag på väg hem. Det gav ljus i hjärtat.

Dag 130 (#070/#blogg100) - Det kallar jag service

Totalt misslyckande med dagens bild. Glömde helt att ställa om kameran från nattens norrskensväntan (var för ljuset) till att passa dessa förhållanden. f 2.8 är inte helt lämpligt för att fota byggnader och allt ute i kanterna är suddigt. hade lite bråttom hem och ett regn hängde i luften men sådant borde inte få mig att glömma bort grundläggande inställningar.  På instagram beskar jag den lite till vänster och då blev det en lite bättre linje genom bilden och den fula stolpen med plastpåse runt omkring sig till vänster försvann.

När jag kom hem hade jag fått mail från Houdini Sportswear, hade mailat dem häromdagen för att fråga om det på något sätt gick att få tag på en Houdini Airborn Zip, min favoritvandringströja som varit så svår att hitta. Jodå, den tillhör bara vår- och hästkollektionen men efter att ha kollat på lagret och sett att de hade den fina svarta kvar så låste de upp den i webbutiken åt mig så att jag kunde beställa. Så nu är jag 999 kr fattigare, en tröja på väg och en mycket nöjd kund till Houdini! Det är service det.

Har nu sett avsnitt 2 av Outlander och jag som är så svag för skottska och dessutom 1700-talskläder (även om 1800-talskläder är snäppet bättre) undrar ju hur hemskt det skulle vara att ramla tillbaka i tiden och hamna just in mitten på 1700-talet i Skottland :-)

Dag 129 (#069/#blogg100) - Inte fjortis längre

Idag fyller Vincent 15 år. Min lilla pojke börjar definitivt bli stor. Han är inte så mycket för att bli firad så det har varit mest som vilken annan helgdag som helt plus att han fick några paket mitt på dagen och vi skall äta tårta nu på kvällen när han spelat klart sin match i LoL.

Han fick en skateboard som han sen gick ägna en timme åt att montera ihop, 50 pund att handla för på Asos och så hittade vi såpbubblor som är till för att fotjonglera med, kunde bara inte låga bli att köpa dem. Farmor hade skickat ett presentkort på 500 kr på Stadium, perfekt.

Medan Vincent tränade tog jag mig en liten kort promenad i Sävast. Vi Öändan tog jag dagens bild på en uppdragen båt. Drog inte i något clarityreglage alls idag, gillade den lite softa känslan i den.

På min väg tillbaka till fortbollsplanen knäppte jag några fler bilder. En åker som väntar på utsäde.

Solglitter i ån.

 Det gamla fallfärdiga huset vid ASP-gården.

Idag har det varit kanonväder ute men jag har knappt orkat släpa mig utanför dörren förutom den där kvällspromenaden. Har varit hängig och låg hela dagen, PMS-svullen och allmänt nedstämd. Borde ha gått ut tidigt på morgonen och hållt mig ute hela dagen istället. Det är så dumt när jag blir sittande inne.

När jag var ute och gick började jag lyssna på Bodenfallet av Thomas Bodström och Lars Olof Lampers. Den är rätt tjatig och upprepande och dessutom rörig i beskrivningen. Tidslinjen hoppar hit och dit. Kanske mer tydligt om man läser och inte lyssnar. Vissa personer har fått pseudonymer, känns konstigt när man känner några av personerna att de plötsligt har nya namn. Att lyssna på boken och samtidigt nyss ha läst i tidningen att han som är dömd för brottet har begärt resning och att få bli frisläppt under tiden känns extra märkligt. Vill gärna tro på att rätt man sitter fängslad och det skall få ett slut. Flashbacktråden verkar vara alltjämt levande och samma saker harvas om och om igen. Får se om boken ger några detaljer som inte framkom när allt harvades i tidningarna förra gången.

Dag 128 (#068/#blogg100) - Helgtur med vatten

Helgen var egentligen full av en massa borden, jag borde städa huset, jag borde kratta i trädgården, jag borde skriva klart några texter som ligger här hemma i datorn och pockar på min uppmärksamhet, jag borde tvätta... osv...

Men istället åkte jag, Henrik och Herman till Luleå och köpte lite kläder till Herman och en väska till Henrik, fikade. Väl hemma släppte jag av de andra och tog en totalt mljövidrig tur ut på landet med bilen. Upp mot Niemisel, Lassbyn, Gunnarsbyn. Jag lyssnade på Bläckfisken av Christer Lundberg och stannade och fotade lite här och var. Hjärnan fokuserade helt på de två sakerna lyssna och fota.

Dagens bild (den översta) är från Råneälven vid en liten rastplats i skogen där älven svämmat över. Fotade med ett filer på kameran för att få till lagom mjukt vatten.

 Stannade till vid en lada jag fotade i februari på en av mina turer. I närheten av Södra Prästholm vid en grusväg. När jag hade stannat bilen och klivit ut på fältet sprang en räv och två rådjur in i skogen till vänster i bild. Jag blev helt lyrisk av denna naturupplevelse. Det var en sådant magiskt ögonblick när de alla tre vände huvudena mot mig precis innan de stack iväg. En stund av kontakt. Tänk om jag hade haft kameran redo då. Men jag såg dem inte alls från bilen först. De var i dungen vid ladan.

 Tog en tur bort till Lassbyforsen också för att se om det var galet mycket vatten där också men så farligt var det inte. Fångade bron och vattnet, här utan filter.

Funderar mycket på det här med fotograferandet, försäker undvika att det blir ett tvång men vissa dagar kan det nästan kännas som ett av alla de där måstena. Men samtidigt älskar jag den där stunden när jag väl sätter kameran till ögat och fångar något även om det är "en mindre bra bild bara för att ta på något". Det är något visst med det tillfället. Samtidigt önskar jag att jag kunde komma på något roligt projekt. Idag såg jag människor på stan som jag så gärna hade velat fotografera men med familjen med mig och med min blyghet så vågade jag inte fråga. Blir lite arg på mig själv, varför är det så sjukt svårt.

På tal om fotoprojekt så gillar jag The After School Project på Instagram av Cassandra Giraldo.

Ute är nu ljuset helt fantastiskt guldgult, i morgon skall jag nog ta mig en tur vid denna tid och vädret är som idag. Frågan är bara var jag skall åka. Idag är jag dock lite sugen på att ta kameran och smyga tyst ner till sjön och strandkanten, ett 30-tal tärnor spatserar omkring och letar något att äta, skränar och ser ut att ha det trevligt. De skulle våga sig lite högre upp i trädgården jag kastade ut lite bröd igår till fåglarna som ingen ätit upp ännu. Men jag skulle nog bara skrämma bort dem om jag gick ut nu eftersom jag saknar ett bra teleobjektiv. På tal om sjön så är den nu isfri, sista isresterna sjönk under dagen. Henrik vann årets familjevad om när det skall vara isfrott. Han hade gissat på 1:a maj och jag på 18:e så han var närmast. Ute på sjön ligger några änder och glänser i solens gula ljus och nyss kom ett storspovspar spatserande nere vid bryggan. Tar jag mig bara tid att titta har jag ett rätt stort djurliv utanför fönstret. Tror aldrig jag skulle klara av att bo inne i stan igen. Behöver naturen precis runt hörnet.

Lyckades fånga tärnor från vardagsrumsfönstret (med intelligent auto och autofokus, handhållet då stativet var i bilen). Storspoven sprang och gömde sig bakom ett träd när jag öppnade fönstret.

Dag 127 (#067/#blogg100) - När orden är fast

Orden trängs i mitt huvud, skulle behöva ut, fastna här. Håller inne, funderar, grubblar, vrider och vänder. Sambon får ta del av en del muntligt, annat får stanna i skallen och då saknar jag den tankeprocess det alltid är att skriva av mig. Kanske får öppna ett tomt dokument, eller ett blogginlägg som aldrig postas men det är inte samma sak, då hade jag kunnat skriva pappersdagbok typ.

Det finns tillfällen jag önskar att Blogger hade så att man kunde låsa ner vissa inlägg, bara se dem själv eller dela med de allra närmaste. Jag inser vilket stort behov jag har att tänka högt, att få bolla tankar och vilket handikapp det är ibland. Att inte bara kunna stänga bort, tänka på annat. Nä det ältas där innanför pannbenet, studsar i skallen, försöker hitta en väg ut, bli formulerade meningar som någon bemöter.

Efter alla måsten idag så som handling och matlagning tog jag kameran och åkte till Ågärdan, ställde mig vid älvstranden och tittade på solnedgången och fotade lite. Försökte koppla bort allt, bara njuta av net. Hur mycket man nu kan njuta av att de stora, slöa fjolårsmyggen mumsade på mig och lämnade femkronorstora myggbett på min kropp.

Dagens bild får bli den liggande bilden. Gillar hur molnens form gör att det ser ut som mjuka vågor i vattnet.

Tog även en stående bild.

Nu skall jag och den surrande hjärnan gå och sova. Förhoppningsvis sover jag gott och länge, det skulle jag behöva. I morgon skall tydligen jag och Herman till Luleå och köpa löparjacka.

Dag 126 (#066/#blogg100) - Att vila och välja

Idag är en röd dag, det innebär ledig. Mycket skönt. Vaknade tidigt men lyckades somna om. Sen blev jag iväglurad till Bälingeberget av vänner. De köpte med sig fika och så sågs vi där längst upp i solen. Sittandes mot varma klipphällar år vi fika i solen och surrade. Lisa för själen. Blev myggbiten på ryggen av fjolårsmygg så man kan väl lugnt säga att det kliar lite nu.

Efteråt tog jag mig en åktur först mot Boden, fotade  några träd i Sandnäset jag tänkt fota så många gånger innan jag vände mot Luleå och stannade i Bälingen och fotade en lada jag helt missat tidigare gånger. Första bilden på träden får vara dagens bild.

Lekte lite med placering och liggande/stående. Här kommer några varianter. Själv gillade jag den jag valde ut ovan bäst. Vad säger du?

Här är ladan även den i lite olika varianter. Vilken tycker du bäst om?