Dag 206 - Dag 6 Bilbao - Castro Urdiales 45,2 km, 09:20:56

Lade mig strax efter kl 10 men kunde inte somna. 3 pers låg och lyste med telefon/surfplatta och sen började en snubbe toksnarka. Jag lovar min säng som stod 3 meter ifrån skakade. Jag försökt hålla för öronen, lägga kudden över, stoppa in in-earhörlurarna. Inget hjälpte så vid 00:30 gav jag upp och letade fram mina öronproppar. Livrädd att inte vakna själv av att min väckarklocka men väcka andra. Sov med en hand på mobilen. 

Konstiga drömmar i natt också. Vad är det som behöver bearbetas tro?

Vaknade i alla fall av min väckare 0540. Hade vaknat en gång tidigare vid 4 och tog ur ena proppen. Han hade inte slutat.  Snarkaren hade redan gått iväg när väckaren ringde. Han sov nog djupt och skönt.

Tassade ut till köket med mina grejer. Det regnade inte idag så jag skippade mina gore-texstrumpor. 06:11 lämnade jag härberget och tog mig ned för trapporna. Stannade längst ner och satte mig på sista trappsteget. Chansade på ett stadswifi där och jupps där fanns ett.  Igår hade jag förberett en massa IG-bilder men de låg nu i en huller och bullerordning (kan någon förklara för mig varför de gör så, första typ 5 hamnar i ordning men sen skjuts nya in lite här och var).

Klockan han bli 06:33 innan jag kom mig iväg ordentligt. Hittade via kartan, värden ritat på, ner till kanalen. Hade inga problem att följa den och fotade en kyrka och broar. Polisen stod på en av broarna och försökte lugna ner ett fyllo.

Kom rätt snart till Guggenheimmuseet. Cool byggnad. Fint belyst av solen som var på väg upp. Fortsatte längst med floden och där jag skulle vika av vår det förvånansvärt nog pilar. Hade förstått det som om denna alternativväg inte skulle vara märkt. Skönt nu behöver jag inte tänka på vägen bara gå tänkte jag. Ha ha. Drack upp min frukostjuice och passerade några pilgrimer.

Det var ganska sparsmakat med pilar så flera gånger svängde de av utan att sen säga hur jag skulle gå. Chansade på rakt fram de flesta gånger och hamnade ibland i återvändsgränder. Fotade mig själv i ett spegelglas.

Och så plötsligt dök pilarna upp igen. Mannen på härberget pekade ut en bro och sa när du kommer till den skall du över. Jag visste att jag skulle över till Portugalete och där finns massor med hamnkranar. Kom till en bro strax efter hamnkranar men den var superhögt upp. Förstod inte hur jag skulle kunna komma upp på den. Måste vara annan bro. De något fåtaliga pilarna gav inte direkt någon trygghet så GPS-rutten åkte fram. Jo jag var på rätt väg och några 12 km till Portugalete skulle det inte vara. Snarare 15. Jag hade gärna gått vid vattnet hela tiden men nu verkade det som om de inte ville visa upp det förfall som var på andra sidan.

Jag som gillar övergivna byggnader och industriförfall.


Det var lite jobbigt för fötterna med all asfalt men det fanns ju inget val. Bara att gå. Kom till Las Arenas där man dragit caminon helknasigt över en gångbro istället för tvärs över ett övergångsställe. Ibland förstår jag verkligen inte. Vädret kunde jag dock inte klaga på 19 grader och mulet. Helt perfekt.

Tillslut fick jag syn på bron som jag misstänkte var den rätta. Den var lika röd som Golden Gate nu förstod jag vad han pratade om. Men det var ingen bro. Från banan längst upp hängde istället en plattform som bilar kunde köra upp på och människor stå på sidorna på. Den åkte en bit över vattnet över till andra sidan. Puente Colgante heter den. Kostade €0.40. Fick senare på kvällen höra att för typ €7 kan man gå över längst upp. Jag var nöjd med att åka ett par minuter.

Sen i Portugalete har de åkband upp för en backe. Sådana borde det vara i alla backar. Så mycket lättare att gå på. Men sen fick jag allt gå för egen maskin. Gick om en tyska efter åkgrejorna.

Första byn var Ortuella 2.1 km bort men caminon hade ett 500 meter kortare alternativ där man inte passerar byn utan fortsätter på den gång/cykelväg man börjat gå på. Lät bra. Käkade upp min nektarin som var så saftig att det droppade om mig.

Gick över en rad med broar över stora vägar och sen började g/c-vägen slingra sig fram genom ett ganska så trist landskap ofta bredvid vägen.

Ner till Playa de la Arena var det en väldigt lång mil och fötterna protesterade undertill pga det hårda underlaget. Tillslut provade jag att gå på linje på det vita strecket som separerade gångvägen från den dubbelfiliga cykelvägen där massor med cyklister pilade fram och tillbaka. När ett alternativ på en annan väg brant nedåt dök upp hoppade jag på den bara för att få ett alternativ. Nu visste jag inte om det skulle bli längre eller kortare men chansade. Gick förbi en hage där det såg ut som om det var Pippi Långstrumps häst som var på semester.

Hamnade i en liten by Montaña tror jag det heter. Där höll de på att sätta upp stånd för att sälja grönsaker och frukt. Plockade åt mig 2 plommon och frågade vad de kostade. Nä de får du så kvinnan. Tackade så mycket och gick vidare. Efter ett tag gick de två vägarna ihop och jag kom in i en mycket större by än vad jag förväntat mig. Man spelade något helskumt spel där. Ett antal kulor lades upp på ett sluttande plan och en person kastade iväg ett klot mot dem. Fattade absolut inte reglerna.

Fick gå en härlig gångväg över sandgräsdynor och sen på stranden på en plankväg och 1 km bort låg Pobeña. Mitt lunchställe. Eller skulle jag stanna här för natten? Men klockan var ju bara strax efter 11. Bestämde mig för att äta först och bestämma sen. Solen hade precis tittat fram och nu blev det snabbt varmt. På torget i byn en bit från caminon låg 4 barer och en restaurang. I de första 3 hade de inget glutenfritt. I den fjärde kunde jag få en bit tortilla och lite sallad så det tog jag samt en cola. De ville bara ha €5.60 oxå. Ovanligt billigt.

Åt och använde deras nät för att skicka upp fler bilder på Instagram och kolla mina mail för att se om det kommit något från HolidayPhone men icke. Bestämde mig för att gå vidare. Skulle hamna på 43-44 km någonting. 17 kvar. Inte så farligt.

Nu var det 5,9 km till Ontón och den vägen gick via 124 stegs trappa och sen en härlig men varm och delvis blåsig (skönt) promeandväg längst med kusten. Genom en tunnel i berget en bit. Här och där hade dock vägen erroderat. Undra var de skall dra caminon om det rasar helt.

Ontón bestod av ett fåtal hus och en man var mycket snäll och pekade mig rätt väg så jag kunde gå den kortare kustvägen istället för den långa vägen. Såg några andra som missade den avtagsvägen. Kustvägen var förvisso på väg men rätt ok trots hårt underlag och varmt. Den började uppför en brant backe, ner igen och under motorvägen för att sen klättra upp igen. Där låg en Shellmack. Köpte en Aqvarius, iskall så gott. Sen mer upp via en annan väg som lutade 10 %. Men sen bar det av nedför i 3 km. Jag joggade nerför och passerade en del pilgrimer.

Hade läst lite snett i boken så när jag kom till ett ställe som pekade åt höger och Tunel åt vänster tog jag vänster och sprang ner för backen. Sen slog det mig när jag såg skylten in till Mioño att jag inte alls borde vara där. Vände upp igen. Springandes och tog avtagsvägen. Tur det för att istället gå genom en by på väg hamnade jag nere vid en strand och rundade en restaurang. Upp för en brant stening backe men sen vandringshimlen. Ett  klippt fält med vind.

Det var ganska långt men så skönt. Kom ut vid en klippa vid båtinfarten till Castro-Urdiales så så nära stan men ändå så långt borta.

Fick gå runt och ut på strandpromenaden. Trodde härberget låg i stan men det visade sig ligga 3 km utanför. Passerade flera pilgrimer på strandpromenaden och valde att inte stanna för så många foton. Ville ha en plats. Visade sig vara ett bra drag sen för när jag kom fram var kön jättelång och jag fick absolut sista platsen fick jag höra. Jag får sova på ett liggunderlag på köksgolvet. 3 till sover här men de har i alla fall fått madrasser.

Värden Jaja här är väldigt mån om alla och några fick sen erbjudande om att sova i hans hus vilket de tog. Han frågade mig oxå men tillbaka flera kilometer kändes inte så lockande. Några andra fick erbjudande om att sova i tvättrummet men de lyckades få tag på ett tält från några som hade en säng. Så irriterande med folk med tält som ändå tar upp en säng när det finns tältplatser och är fint väder men så är det ju de har ju alltid rätt. När Jaja körde en pilgrim till sitt hus så fick jag hoppa in och ta emot gäster. Hjälpa dem att hitta alternativ osv. Det var kul. Men det blev en lång väntan till kl 22 för att få sova. Hade jag vetat det hade jag nog gått de kommande 7,4 km också.

Lustigt att se hur olika folk reagerar när de får beskedet att det är fullt. En del bryter typ ihop medan andra säger ja ha och går vidare.

I väntan satte jag mig nere vid stranden och tog en glass, fanta och en påse chips. Sen gick jag upp till snabbköpet som visade sig vara snordyrt.

Ville laga mat men hittade inget passande så jag köpte typ skorpor, legymsallad med tonfisk, en tomat och torkad skinka samt fanta som fick bli middag. Köpte även yoghurt till i morgon bitti samt en juice och torkad frukt.

Nu ligger jag på mitt 7 mm liggunderlag och 2 filtar och försöker hitta en bekväm liggatällning. Får se hur det går. Killen bredvid somnade på 2 sekunder med musik på hög volym som läcker ut genom lurarna. Kvinnan bredvid ligger och SMS:ar med ljudet på. Den andra kvinnan verkar ha somnat.

Dag 205 - Dag 5 Mandata-Bilbao 37,87 km, 08:33:21

Somnade strax efter kl 23. Fick stänga ute ljudet från några unga tjejer som satt i trappan och kollade på sin go pro-film från vandringen samt regnet som hamrade ute. Sen sov jag som klubbas fram till 0518. Klockan skulle inte ringa förrän 0540 så ibland överraskar kroppen mig. Försökte somna om men de konstiga drömmarna jag hade på natten behövde tydligen tolkas så jag låg och grubblade på det istället. Vad gjorde jag och familjen i en okänd stad och höll på att missa att flyga hem och varför blev mitt ex och en kompis till honom brutalt haffade av polisen i ett köpcentra på samma ställe och utsläpade upphängda i kors. Hur kunde vi glömma bort att den lägenhet vi hyrt kom med katt, vi hittade förvisso katten levande efter 5 dagar instängd under diskhon. Hur skumt som helst. 05:30 gav jag upp och gjorde mig i ordning.

Ute regnade det inte så jag tänkte få en tidigt start. Då började det spörega. Satte mig påklädd på sängen och tänkte att jag ger regnet en kvart. Oftast håller sig inte skurarna i sig längre än så. Och det slutade faktiskt. Så 06:27 stod jag ute, tog ett kort, lånade barens wifi för att skicka ett mail till HolidayPhone. Förbannad. Använd mindre än 50 Mb av min surfpott som jag köpte för nästan 700 spänn inklusive €10 ringpott. Skickat 2 SMS hem. Så jävla dyra kan de inte varit så något har blivit förbannat fel. Arg!

Får klara mig utan nät idag och kanske i morgon. Har jag inte fått svar/fixat på måndag får jag ta Telias holiday roaming istället. Så irriterad. Behöver kunna ringa och boka boende/kolla om det är fullt inan jag går 1-2 mil i onödan de gånger som det finns få platser på ett ställe. Inte så ofta men det händer.

Skickade upp min startbild på IG och trampade iväg på vägen mot Marmiz, ca 2 km bort. Idag var sträckan beräknad till 42 km eftersom jag stannade tidigare igår.

Denna bild på den underbara vyn före Marmiz får vara dagens bild.

Han ungefär halvvägs innan det började dugga och när jag kom fram till Marmiz var jag lite frusen. Inte så varmt ännu. Men i Marmiz gick det uppför på en liten gata (inte på vägen som boken sa, förvirrande) så jag fick upp värmen igen. Boken säger sällan när den avviker från caminons pilar så man vet aldrig om det är en ny väg eller inte. Därmed går det inte att lita på avstånden. Vägen blev en smal lerig och brant stig där jag i regnet plötsligt hade en stor bil bakom mig. Fick hoppa ut i skogen för att inte ha den i häcken hela vägen. Hade nog aldrig ens trott att en bil kunde rymmas där.  Kom ner vid en kyrka och fick gå genom några odlingsfält för att nå Gernika.

Nu kom ett ösregn. Det vräkte ner i kopiösa mängder och jag blev genomblöt. Försökte ta skydd under några träd. Hjälpte inte alls. På gatan forsade vattnet fram.

De 6 km som det skulle vara till Gernikas härberge var snarare 7,5. Jaha. Vid härbärget kom det ut sena pilgrimer som jag snabbt gick om. Kom ikapp en drös till senare. Och förbi. Bland annat två tjejer i rosa prassliga ponchos. De hade dessutom var sin stav med pigg. Snabbt om och förbi.

Sen stämde inte boken igen dels beroende på byggarbetsplatser. Hamnade i skogen igen. Rätt ok lite väl stenigt och halt från regnet men jag kämpade på och tog mig de nästan 300 meterna upp bland annat via ett gräsfält med kossor. Fina vyer.

Nu beskrev boken det som om att det skulle komma en rad branta klättringar och jag försökte förbereda mig mentalt. Regnet växlade mellan ösregn, dugg och inget regn. Så fort jag fått upp lite värme kom en ny skur. Käkade en halv flap-jack för att fixa backarna.

Stannade till på en av småvägarna en liten pojke som heter Andér hade satt upp en urgullig liten Camino Tienda där han sålde kall dricka och frukt. Köpte en banan och ville ha en skiva melon också men de var inte till salu, den var hans. Fick ta ett kort på honom innan bananen åkte i fickan och jag knatade vidare uppför.

Enligt boken skulle det komma en korsning där man kan svänga av till ett härbärge i Meakaur jag kom till en korsning där det pekade mot Meakaur och det stod A för albergue ditåt men ingen pil åt något annat håll. Jag började gå upp för den långa backen. 100 meter upp stannade jag och kollade min GPS-logg (hjälpligt in under ett träd) men den gick långt bort. Hade redan på morgonen misstänkt att den var helt åt skogen. Men blev så osäker att jag sprang ner igen men nä inga pilar och den officiella skylten pekar upp för backen. Så upp igen. Och efter lite mer ner och upp blandat på väg och grusväg så var jag i en korsning där Meakaur låg en bit bort. Man måste ha dragit om rutten. I boken står det att 2,7 km efter korsningen till härberget finns ett hus som erbjuder vatten. Sista innan Goikolexa. Men nu var vattenkranen typ i korsningen. Förvirrad blev jag. Drack i alla fall en massa vatten ur kranen.

Det skulle vara 2 jobbiga klättringar och jag gick ner för en livsfarligt brant och lerig väg där gegga fastnade under sandalerna och fötterna gled i leran. Saknade en stav. Det var hemskt och just då undrade jag vad jag höll på med egentligen.  Var så förbannad på mig själv när jag gick där, svor och gnällde högt. Bilden tog jag när jag var ute ur det värsta.
Dessutom var det då pilar här och då infinner sig osäkerheten men mängden spår av skor gjorde att jag kände mig hyfsat trygg. Vem går här frivilligt annars liksom. Gick och väntade på backe nummer 2 men den kom aldrig/var inte så brant att jag tänkte på den istället var jag plötsligt i Goikolexea som ligger efter topparna. Det stället kom mycket tidigare än det borde tyckte jag. Fotade ett kors och kyrkan.

Fick inte ihop det alls med avstånden. Bokens beskrivning stämde inte heller. Trodde jag skulle ha 2,7 km till. Förvånad. Några cyklande pilgrimer ropade Buen Camino när de swichade ner för backen. Hälsade tillbaka och kände mig plötsligt så sjukt ensam. Började gråta. Längtade efter familjen och ville ringa hem men abonnemangstrulet gjorde ju att det inte gick. Skärpte till mig och njöt att att det faktiskt slutat att regna en stund.

Stannade till i Larrabetzu efter ca 18 km eller så och köpte lunch. Klockan var strax innan 12. Sätt väl där ca 30 minuter eller så. Försökte torka upp i blåsten. Men frös mest. Barägaren försökte få mig att sitta i matsalen men jag kände hur jag stank. En del andra som vilade i denna stad.

När jag gick iväg kom jag ikapp tjejerna med poncho igen. De måste gått förbi när jag åt.

Nu blev det att gå på hårda cementplattor på trottoar in i Lezama 3,5 km bort och sen Zamudio 2,9 km till. Hårt och fruktansvärt trista omgivningar.

Gick fort. I Zamudio pekade pilar åt två håll. Någon hade skrivit camino shortcut på den ena. Vågade inte lita på det. Har lett omvägar till ex en bar förut.

Rolig väggmålning i Zamudio.

I utkanten av Zamudio i ett industriområde gick höns och pickade.

Här sa plötsligt skyltarna 9 km till Bilbao på caminon. Hmmm boken säger 4,8 till Monte Avril och 9 till sen. Vad fasiken, skumt. Nå ja jag klättrade och klättrade mig uppför en lång asfaltaväg och sen ut på ett gräsfält där en hund vaktade getter. De var bakom ett stängsel och jösses vad hunden längtade efter kel. Stannade och kliade honom bakom öronen och under hakan. Han blev alldeles till sig.

 

Sen blev det asfalt igen och ungefär efter 5 km kom jag ut i parken Monte Avril jösses så stort Bilbao är från ovan. Åt min banan på vägen upp. Förberedde mig för att möta en stad.  En kille med stor hund gick med mobilen spelandes musik högt. Åh vad jag vill stoppa fingrarna i öronen ibland.

Efter en hård jogg neråt på en brant asfaltsväg nådde jag utkanten av Bilbao men långt kvar till sovplatsen trodde jag.  Gick genom stan och bestämde mig för att ta första härberget, passerade kyrkan Basílica de Nuestra Señora de Begoña, underbara blå dörrar.

Det kom ett härbärge snabbt och jag trodde det var det som boken nämnde men insåg efter att jag packat upp, duschat och tvättat att det andra låg några km bort. Det förklarar kanske avståndet. Nu får jag ännu längre i morgon. Behövde verkligen duscha, mitt hår var en trasselsudd.

Värden ritade ut vägen på kartan åt mig, snällt. Sen gick jag och åt middag på en kinarestaurang och laddade telefon och klocka. Riktigt god kinamat, blev mätt. Behövde verkligen få i mig näring.

Men de han inte bli fulla så jag gick lite på stan och sen flyttade jag mig till ett kafé och köpte te, chips och en juice. Men först fick jag sitta utanför och vänta på att en av de två platserna med strömuttag skulle bli ledigt. En familj med en liten flicka i 3-årsåldern satt vid ett av borden. Hon sprang iväg ut hela tiden och tillslut tröttnade pappan på att hämta henne och satte henne i knät. Både han och mamman satt med näsan i mobilerna. Ungen tog servetthållaren på bordet och tömde metodiskt båda sidorna på alla servetter utan att föräldrarna såg/sa något. Sen sopade hon ner allihop på golvet. Suck. Kollade även på en gatuartist som hade sådan där grej som är som två koner man balanserar på ett snöre mellan två pinnar. Jösses så skicklig han var. När jag väl fick ett bord höll det på att bli knas. En glasvägg som var ihopvikt gjorde att jag fick trixa och vålda in först pluggen och sen sladdarna men det gick. Puh. Mitt beställda earl grey var ett kryddigt chai. Inte så jättegott men gick ner.

Nu blev kl snart 8. Visste inte när härberget låser. Så det var bäst att springa upp för alla trappor och kolla och jag sprang upp. Förvånad att benen orkade. Det är många trappsteg. Mobilen hade 95% batteri och klockan 100. När jag kom upp visade det sig att de stänger kl 22. Så jag frågade var det finns en affär, den låg runt hörnet. Köpte en Aqvarius att återställa lite vätskebalans med, vatten eftersom det på härberget inte är drickbart, nektarin och en juice till i morgon bitti. 

Satte mig i köket och fixade klart texten och laddade färdigt mobilen. Men kan inte lägga upp något utan wifi. Irriterande. Får förbereda alla IG-bilder. Läste tidningen Peregrino om Denise som blev mördad förra året. Så tragiskt. Läste oxå att IGN släppt en Androidapp "mapas de España" med detaljerade kartor över caminon. Borde kollas in. Men har inget nät :-/

Insåg att aktivitetsarmbandet oxå behövde laddas så jag blir väl kvar här i köket till kl 22.