Fikapaus

Picnic på skolgården. Det snöar men vi har det mysigt under filten.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Träningskompis på Ormberget

Först såg vi henne i skogen, nyfiket tittande på oss. En man berättade att hon flugit en bit och sen kommit tillbaka.




Men hon vände då och då ryggen åt för att visa att hon inte alls var så brydd om att vi var där.



Men sen så bestämde hon sig för att skidspåren var rätt intressanta att vara på där vi stod ett 10-tal personer.



Hon burrade upp sig och såg ibland ut som en pilsk katthona med baken upplyft.



Visst är hon fin.



Vår tränare Karin tog sig en närmare titt.



Jag knäppte ett sista kort när hon började se lite argare ut, vi gav oss iväg på träning och lämnade orrtjäderhonan i fred. När jag kom tillbaka en timme senare syntes hon inte till. Kanske hade hon hittat någon av sin egen ras att leka med.

Cykling

Cykling har sina fördelar, man kan snabbt komma till nya ställen och det går fort att beta av sin dagliga mil oftast blir det till och med en bit extra bara för att tid finns och det är så skönt att svischa fram.

Cykling har sina nackdelar, det går fort att ta sig långt bort och sen inse att det är rätt långt hem igen tänk om det blir punka på cykeln. Det går så fort att avverka en mil eller två att man bara kommer några få ynka kapitel i ljudboken.

Har ersatt promenerandet om kvällarna med cykling ett tag framöver, det är snösmältning på gång på mina favoritstråk så det är väldigt blött. Men några promenader kommer det bli för jag älskar ju att gå.

Skruva fast den i väggen

När IKEA säger att man skall förankra en möbel i väggen så skall man göra det. Vincent fick sin 6-lådors Malm ihopbyggd igår och stoppade lite kläder i 2 av lådorna. Sen drog han ut översta och understa lådan och lyckades som tur var stoppa byrån från att falla över honom. Han lyckades hålla emot och ropa på hjälp. Snacka om att jag blev skraj, den var förbaskat tung. I kväll blir det att leta fram beslagen och förhoppningsvis ha rätt sorts skruv hemma.

Av någon anledning läste vi inte det kravet som ett måste utan mer som "om era ungar klättrar i lådorna förankra byrån i väggen". På IKEA i Haparanda stod Malmbyråerna fristående mitt på ett golv så därför tänkte jag nog aldrig på att de behövde förankras. Inte så smart tänkt.

Läs även andra bloggares åsikter om Malm, Ikea, väggförankring

Panik, min bok är borta

Håller på att läsa Toffs bok : med kommentarer av Muham Bentson som kom med posten från Pocketförlaget häromdagen men nu är den puts väck, den ligger någonstans i huset men jag vet inte var. Mycket frustrerande. Den andra boken jag läser är Kärlek, vänskap och choklad men den är inte så där tokbra så jag vill hellre hitta den andra som känns mer intressant och som jag bara hunnit börja på. Så var sjuttsingen är min bok?

Eller betyder detta att jag skall ta en paus från dystopin och läsa något som verkligen lockar som Ajvide Lindqvist senaste, Lilla stjärna som jag drista mig till att få av Ordfront i inbunden för att jag inte kunde vänta (= recension kommer här först istället för i Pocketblogg.se) fast jag är ändå oerhört sugen på att köpa den som ljudbok när den kommer om det är han själv som läser för han är bästa ljudboksinläsaren jag vet.

Men nu har jag letat bok och skrivit recensioner så klockan blev läggdags så bokbryderierna får jag ta upp i morgon istället.

Halvvägs genom min Knytteledarutbildning

Nu i helgen har jag gått del 1 i Knytteledarutbildningen. Vi höll till i Gruvbergsstugan här i Boden. Del två kommer gå i Luleå om en månad. Eftersom jag jag inte hinner gå utbildningen klar innan vårterminen börjar så blir det inga grupper för mig förren tidigast i höst.

Vad är då Knytte?

Mulle har de flesta hört talas om men Knytte verkar färre känna till. Det är en barngrupp som är innan Mulle. (2)-3-4 år är barnen och de har föräldrarna med under den 1-1,5 timmar man är i skogen. Mycket handlar om att låta barnen upptäcka, att få använda alla sina sinnen ute i naturen, se, smaka, känna, lukta, höra. Vi vuxna både som ledare och förälder har ett ansvar att vara engagerade medupptäckare som kan hjälpa barnen att nå friluftskolornas mål:

• Trivas i naturen
• Vara aktsam om naturen
• Lära känna naturen
• Vara ute året om

På Knytteträffar handlar det mycket om lekar, sånger och små återkommande rutiner. Välkomstramsa/sång, hitta till Knytteplatsen/boet, fikaramsa, fika, hejdåvisa och där emellan massor med lek och bus.

Jag gick själv aldrig i Knytte när jag var liten och inte heller mina barn eftersom det inte fanns någon grupp här i Boden när de hade åldern inne. Däremot har jag minnen från min egen Mulletid när jag var 5-6 år gammal. Det är nog glädjen över att vara i naturen som jag lärde mig då som jag vill återgälda genom att hjälpa andra små barn att få komma ut.

Det som kommer bli jobbigast för mig som knytteledare är det där med sånger, jag är verkligen urkass på att sjunga, komma ihåg melodier och hålla ton skall vi inte prata om. Det kan bli riktigt jobbigt för mig. Men jag får se det som en utmaning. Eller hoppas på en sångbegåvad förälder som kan tänka sig att var hjälpledare och ta just de bitarna.

Men först måste jag ju få ihop en grupp på 8-12 barn att leda till hösten, känner inte så många som har barn i rätt ålder så jag behöver hjälp med att sprida information om att Knytte kommer finnas. Kan väl även passa på att nämna att det kommer finnas flera grupper i Luleå redan nu i vår med härliga engagerade ledare och hjälpledare.

Vill du veta mer om Knytte eller andra barnaktiviteter hus Friluftsfämjandet så fråga eller kika in på webben.

Kanske vi ses i skogen?

Läs även andra bloggares åsikter om Knytte, Mulle, Friluftsfrämjandet, ledarutbildning

Ibland bara älskar jag att vara filmbloggare

Detta låg i min brevlåda:

Ibland älskar jag att vara bokbloggare lite extra mycket

Kom hem och öppnade posten:

En inbjudan till the final pocktail:

och böcker:

Nu måste jag skynda mig att läsa ut den bok som låg i brevlådan för några dagar sedan, Den glömda trädgården av Kate Morton (Månpocket).

Bäst jag slutar blogga och kryper ner med min bok. Drottningen vänder blad av Alan Bennett (Ordfront) skriker redan “läs mig läs mig, kolla jag är så liten du hinner innan du läser ut den andra, och jag handlar dessutom om böcker och läsande du vet det där som du gillar”. Jag försöker ignorera den, Carin Gerhardsens Vyssan lull (Ordfront) är lite tystare, “se på mig jag är inbunden du behöver inte läsa mig riktigt ännu men jag vet att du vill veta hur det går för poliserna i Hammarbyserien men ta din tid du…” och från min tv blickar Först när givaren är död av Anna Jansson (Månpocket) ner på mig och undrar där det blir den tur tillsammans med en drös andra böcker. Gahhh lässtress… dessutom håller jag på med Flickan under gatan av Roslund & Hellström men den varvar jag som pocket och ljudbok. Nä mindre bloggande mer läsande så vinkevink.

Läs även andra bloggares åsikter om böcker , läsande , lässtress , brev , Den glömda trädgården , Drottningen vänder blad , Vyssan lull , Först när givaren är död , Flickan under gatan

Längtan

Tittade in på Vincents rum och möttes av en längtansfull giraff.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Inte läge att cykla några mil idag

Kom hem från IKEA 4114 kr fattigare men utan en vit Billy till Vincent och möttes av denna syn. Jag som hade tänkt cykla.



- Posted using BlogPress from my iPhone

Jag höll mig från att handla...

...mitt godis dvs böcker på Candy World.






- Posted using BlogPress from my iPhone

Nej, fel, vill inte

Klockan 07:00 i morse bytte jag till sommardäck på Däckia. Höll på att få mina nya däck gratis men var ärlig nog att upplysa dem om att de glömt att ta betalt för däcken. 7:23 rullade jag ut från Däckia vad börjar då, jo snö börjar falla ner från himlen. Fattar ni SNÖ, jag vill faktiskt INTE ha mer av den varan nu.

Funnet i trädgården

En scilla har letat sig upp.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Recenserat i andra bloggar (och lite annat dravel)

Nu var det ett tag sedan jag skickade er kära läsare vidare till de andra bloggarna jag bloggar på. På sista tiden har det varit lite bloggtorka här, men jag har kommit igång med ett intensivt läsande och börjat se på film igen så tiden går åt till det. Det har liksom inte hänt så mycket annat i livet. Har några blogginlägg i skallen dock som kommer att komma så fort det blir lite lugnt på jobbfronten igen (gnällde lite i torsdags på jobbet om att det var för lite att göra, det skulle jag inte gjort nu har jag lite för mycket att göra de närmsta dagarna men det är betydligt trevligare). Sen så tar ju styrelsetiden i Friluftsfrämjandet i Bodens LA lite tid också. Massa kontakter som skall tas, annons skall tillverkas, sponsorer skall jagas och allt sånt där plus lite möten. Så livet tuffar på. Var dyngförkyld i helgen när jag var på Littfest i Umeå och igår på min födelsedag så satt jag uppkrupen i en fåtölj och huttrade och tittade ut på det fina vädret hela dagen, roligare födelsedagar har jag haft. Åt inte ens något gott, åt nästan inget alls eftersom jag mådde så pissigt. Ha gäster var det definitivt inte tal om. Men nu mår jag bättre bara toktrött och lite rinnig näsa. Oj kom just på att jag glömt att gå på min efterkontroll efter järnsprutan, måste nog göra det i veckan.

Men recensioner var det ju.

På Pricerunners filmblogg:

Coraline och spegelns hemlighet

Skeleton Key

Kommer tre till de närmsta dagarna.

På pocketblogg.se sen jag rapporterade senast 27 december:
R.J. Ellory: Hotell Cicero
Inger Alfvén: Berget dit fjärilarna flyger för att dö
Maryse Condé: Desirada
Katerina Janouch: Våta spår
Jospeh Wambaugh: Hollywood station
Helene Hanff: Brev till en bokhandel och Hertiginnan av Bloomsbury Street
Linwood Barclay: Utan ett ord
Carin Gerhardsen: Mamma, pappa, barn
Kristina Ohlsson: Askungar
Stig Sæterbakken: Osynliga händer

Carin Gerhardsen: Pepparkakshuset
Camilla Grebe & Åsa Träff: Någon sorts frid
Joyce Carol Oates: Djur
Peter Robinson: Kall som graven
Gretelise Holm: Ö-morden
Rob Sheffield: Kärlek är ett blandband: livet låt för låt
Denise Mina: Blodsarv
Ann-Helén Laestadius: SMS från Soppero
Jed Rubenfeld: Analys av ett mord
Jaqueline Winspear: Lögnen
Dan Buthler & Dag Öhrlund: Mord.net

21 recensioner hittills i år och det finns några till lästa vars recensioner inte blivit publicerad ännu.

Som vanligt får ni hemskt gärna kommentera böckerna/filmerna och/eller recensionerna direkt på pocketblogg/filmbloggen.

Under Littfest skrev jag blogginlägg som publicerades några minuter efter att seminarierna var slut de hittar ni på Pocketblogg och på Littfestbloggen. Jag deltog även i en paneldiskussion om kritikens framtid, det kan ni se inspelat här.

Missa heller inte tävlingen som vi har på Pocketblogg just nu.

Födelsedag

37, det känns gättegammalt helt plötsligt fast jag bara är 1 dag äldre än vid samma tid igår. 37 det är snart 40. När skall jag börja känna mig vuxen? Såg på några äldre damer på busstationen i Umeå igår och tänkte undra om de känner likadant. Men vad innebär det egentligen att känna sig vuxen? Jag vet inte, jag är som jag är och lär väl vara det när jag är 70 också så är det nog.

Men gammal kände jag mig i morse, vaknade förutom med en dunderförkylning med världens värk i mina händer. Jag har någon form av reumatiska besvär som sätter sig i händerna och ibland kan jag inte räta ut fingrarna på morgonen och i morse var det värre än någonsin på högerhanden. Tummen är fortfarande inte helt med.

Avkoppling, urkopplad, väntan

Sitter på ett fik i Ume som stänger om en timme sen blir det busstationen 2 timmar. Jag har lyckats slarva bort min sladd till telefonen vilket gör att jag inte kan använda den för att få nät till datorn. Så här sitter jag semiurkopplad. Hade tänkt att publicera en sammanfattning av Littfest på pocketblogg.se men det går inte. Får ta och läsa istället. Dock gör min förkylning det svårt att koncentrera mig på text när jag måste snyta mig var 5:e minut.


- Posted using BlogPress from my iPhone

På väg på Littfest

En mycket trött Bea är på väg till Littfest i Umeå. Vaknar förvisso till lite av det skållheta teet, men med blåsa på tungan som resultat.




Skall direktblogga från Littfest både på deras blogg och på Pocketblogg.

Vilka idioter det finns

Var upp till Gruvbergstugan och hade styrelsemöte. Någon hade tagit en soffa på släp och bara dumpat på parkeringen utanför stugan. Inte ens bemödat sig att lägga den i brasan. Nu måste Friluftsfrämjandet ombesörja borttransport av denna soffa antingen ta ledigt från jobb odl och ta upp ett släp och sen åka till tippen eller betala kommunen för att de hämtar den till tippen. Visst vi kan slänga in den i brasan och låtsas som ingenting oxå men det finns nog mer än ett otrevligt medel i en soffa som man inte vill att barnen som tittar på valborsbrasan skall andas in. Det rimmar väldigt illa med att Mulle går runt och pratar om att man skall vara snäll med naturen.

Vilka jävla nötter! Undra om de ens vet om att de belastar en ideell förening med en utgift som käkar ett hål i budgeten? Hur svårt kan det vara att själv åka till tippen med soffan?

Livsfarligt att glutta utanför det egna ekorrhjulet

Läste denna artikel i Utemagasinet (som Utsidan.se skrev om) om att försörja sig på sitt intresse för uteliv. Det är vid sidan av forskning inom MDI en dröm. Ibland är jag så spyless på IT-branschen (eller skall jag säga kontorsjobb) att jag skulle kunna tänka mig att göra något annat men så kommer alla krav om stabil ekonomi, inte flytta osv... och så sitter jag fast där i ekorrhjulet och undrar när fan det skall stanna så jag får kliva av och hoppa på ett annat hjul. Tänk att få livnära sig på uteliv, att få träffa andra människor som delar det intresset, få se folk uppleva exempelvis fjällen för första gången, bli så där förälskad i en plats som man själv blivit. Att få tipsa om små smultronställen.

Ja ja vad är väl en dag på fjället... När jag blir pensionär får jag väl ägna mig åt sånt, synd bara att det är så jäkla många år kvar tills jag fyller 65.

Nils Ferlins bokomslag från 1957 kändes som en bra illustration så jag lånade bilden. Tänk att man redan då pratade om att sitta fast i ett ekorrhjul.

Världsrekordförsök i långsam skidåkning - försök 2, samt lek med ny app till telefonen

Tog med mig Herman till skidspåren och vi gav oss ut på en 1,4 mil lång tur. Vädret var helt underbart och spåren perfekta (förutom när det plötsligt blev slask och tvärstopp i branta backar). Förra gången jag gjorde detta var med Vincent då hade vi inte alls lika bra före.

Jag roade mig med att fota med nya favoritappen Hipstamatic. Så här kommer lite bilder från turen.

Herman har precis kämpat sig upp för en lång backe, samma som Vincent kämpar sig upp för på bild 2 i inlägget om den turen.

Herman var på ett strålande humör och när vi kom längst upp på berget hela 100 möh så var det dags att fika. Vi hade då åkt 5,5 km. Fikat intogs sittandes i snön på ett liggunderlag lutade mot ett stort cementrör. Helt perfekt läge i solen bara någon meter från spåret. Alla som kom åkandes förbi såg lite avundsjuka ut där vi satt och njöt av varm choklad och Ballerina kladdkaka samt Singoalla.

Herman flirtar lite med kameran eller är det bara solen som är bråkig?

Mamma det är något där borta.

Vad då får jag se?

Herman demonstrerar hur man äter Singoalla.  Först måste man dela på kakan.

Då kommer det bli långa sega sylttrådar som man måste äta upp.

 

Sen måste man ta överdelen och peta upp det goda som sitter fast i hålet.

Slutligen är det bara att stoppa i resten av kexet i munnen och njuta.

Man kan titta på utsiken samtidigt.

Sen bar det av utför och ännu mer utför. Det gick fort som attan i de fina spåren både jag och Herman skrattade så vi grät. Jag lyckades ramla i första backen eftersom det var lite töad snö som satte tvärstopp för båda skidorna. Mitt fall skapade en liten snöhög i spåren. Herman som missat att jag ramlat kom ner överlycklig och sa “Mamma jag klarade hela backen till och med det lilla guppet på mitten, i nästa backe vill jag oxå ha ett sånt gupp”. Jag kunde dock inte lova honom att jag skulle ramla igen och fixa ett nytt gupp.

När vi hade passerat Ballongbacken och en backe till så tröt Hermans ork, vi hade åkt kring en mil och hade 4 km kvar då började gnället och det fortsatte och fortsatte. Han ville stanna hela tiden för att vila, äta godis. En gång blev han så arg att han smällde ena staven i mitt ben, det gjorde skitont. När jag frågade vad han höll på med slängde han stavarna bredvid spåret och drog ut i skogen. Jag sa till honom att han fick komma annars skulle jag fortsätta utan honom. Han svarade “Men gör det då jag tänker inte åka mer”. Jag fortsatte ett 50-tal meter bort, stannade och ropade till honom men nej han tänkte inte åka en meter till. Jag åkte 50 meter till en liten avtagsväg där jag ställde mig och väntade och jo efter några minuter såg jag en arg Herman komma skejtande i en väldigt fart. Sen var han på uruselt humör någon kilometer till för att sedan lugna ner sig men skida i värsta snigelfarten så sista kilometrarna tog nog en timme.

Det var nog inte så smart av oss att inte äta lunch innan vi åkte ut. Hermans energi och ork hölls inte uppe av varm choklad, kakor och lite påskgodis. Vi hade behövt ha med oss mackor ut tror jag. Men han höll ut betydligt längre än Vincent förra turen.

När vi kom hem gick jag ut med Emilian en stund och även han fick sig en dos av min nya app men sen med lite ökad skugga.

Det är så roligt att fota utan att riktigt veta hur bilden skall bli, som på den gamla goda tiden då man hade film i kameran men ändå med möjlighet att leka med bilden i ett redigeringsprogram utan att behöva scanna och ha sig.

Mvh.

Läs även andra bloggares åsikter om skidåkning , barn , skidtur , Hipstamatic , foto , bilder , fotografera