Vilken dag

Vaknade flera gånger i natt av att jag frös, drog på mig ett par långkallingar till och kröp ner med huvudet i sovsäcken då fick jag upp lite värme i kroppen. När väckarklockan ringde kl 9 var jag inte pigg men det var bara att kliva upp, dra på sig pannlampan och packa ihop sakerna för att sedan hämta städgrejerna. Det tog sin lilla tid så klockan var nog prick 10 när jag tog all min packning och ett konvektorelement under armen och gick till receptionen för att checka ut.

Efter det var avklarat gick jag ut, jag gick ut över järnbron och försökte hitta någon trevlig vintervinkel men icke så istället följde jag mina egna spår från igår, ner till stentornsstranden, ut i deltan och sen bort till bastun. Stannade och tog lite kort, det blåste som attan så fingrarna var helt stelfrusna efter en stund. Hade inte ätit någon frukost då mitt glutenfria bröd plötsligt bara var smulor i påsen, vissa av limporna innehåller en massa luftbubblor och det gör att brödet inte håller ihop alls. Sprang lite för att få upp värmen.

Gick upp mot Turisten igen, träffade på amerikanerna från igår, lämnade dem min mailadress för de ville att jag skulle skicka lite norrskensbilder från igår, de hade med sin lånade kamera inte lyckats få några bilder. Fick tillbaka min bok och min karta innan de gav sig av neråt jokken. Kom på att jag hade totalt glömt bort att spela Ingress, jag som hade fått massa portaler godkända i Abisko, slet fram mobilen och jippie den hade ström kvar, hade ju inte kunnat ladda på rummet över natten pga strömbortfallet. Tog portalerna vid turiststationen och gick sedan och tog de på andra sidan vägen. När jag ändå var där tänkte jag att det kunde vara trevligt att se om vattenfallet kunde tänkas ställa upp på en dagbild, hade fotat en sen kvällsbild några dagar tidigare. Ett par stod och fotade en bit upp och de tittade lite förfärat när jag började klättra omkring vid brofästet, såg ut som de trodde jag skulle ramla i. Fick ändå inte till någon ny bra vinkel men testade att knäppa några bilder i alla fall. Var mycket mer vatten idag.

Gick sedan ner för att se hur det såg ut på andra sidan vid fallet, paret hade gått upp på kanten mitt emot och nu tittade de åter lite förfärat på mig när jag klättrade ner i kanjonen. Fick ingen bra bild :-( Plockade några portaler till innan jag var helt genomfrusten. så jag gick jag in och åt en riktigt god helstekt fläskkarré, katrinplommon och ugnsrostad potatis, tyvärr var det en svampsås till men jag tog lite av skyn istället och en stor portion sallad. Oj så gott det var. Solen började gå ner igen och himlen blev tonad i rosa och ljusblått men jag visste att jag inte skulle hinna ut med kameran så jag satt och drack te och njöt av utsikten istället.

Stannade inne och satte mig i brasrumet, pratade med Annika som hade åkt på turskideturen i nationalparken tidigare på dagen, första gången på skidor på 40 år sa hon. Det hade varit fantastiskt. Det hade snöat så det var som att åka i vispgrädde :-)

Laddade mobilerna och vips var det dags att hämta grejerna, fylla termosen för te på tåget och sen packa ihop och gå till stationen. Hackade lite portaler på vägen och sen var det bara att vänta på tåget. Amerikanerna skulle åka med samma tåg så jag stod och väntade på dem men de dök aldrig upp. Undra om de hade ändrat sina färdplaner, hade sett dem utanför Turisten ca 30 minuter före så jag visste att de var tillbaka från sin tur på jokken. Får väl fråga när de mailar.

Hemresan gick bra, läste ut min bok, Fjällmorden, den var inget vidare. Drack te och tittade ut i mörkret. Resan gick rätt fort. Lite kaos i vagnen, var en reservvagn så stolsnummer saknades och folk var väldigt förvirrade. Tyvärr sa de bara på stationen i Abisko Östra att det var fri placering i vagnen så vi som satt där fick upprepa på flera stationer.

Väl hemma i Boden hade det snöat, först snöblandat regn och regn och sen snö, ni kan ju gissa hur min bil såg ut. 2 cm tjock is/snö-skorpa. Fick hacka mig in i bilen för att få upp dörren. Tyvärr låg ju alla skrapor i bilen så det var lite småjobbigt. Blippade upp dörren men inget hände, hmm har batteriet i nyckeln tagit slut. Låste upp den på vanligt sätt och det gick bra även om jag fick dra som en tok för att få upp dörren. När jag satte mig i bilen och försökte starta var batteriet dött. Insåg att en lampa stått på i 5 dagar. Så bra. Fick hacka fram motorhuven också och använda en nyckel för att bända upp den. Sprang bort till korttidsparkeringen och fick tag på en man som satt och väntade på sin dotter som skulle komma med en buss strax. Han lovade att komma och hjälpa mig när hon hade kommit och efter 5 minuter (som jag ägnade åt att hacka fram mina rutor nu med hjälpmedel) så fick vi ägna 5 minuter till att hitta hans batteri i bilen. Han hade ny bil och hade inte en susning och fick läsa manualen. Minuspolen visade sig vara en pinne som stack ut i chassit. Bilen startade igång.

Hämtade Herman på träningen, hämtade pizzor (fick stå på tomgång båda gångerna) och körde hem Herman med maten. Stängde av bilen och provade att starta igen, den gick igång med nöd och näppe. Tog fram batteriladdaren och kopplade in den men jag är rätt säker på att den brukar visa spänningen i batteriet när man kopplar på den och nu stod den på noll. Gissar att inte spänningen var så låg. Fast å andra sidan är det inte en precisionsmätare direkt. Vågade inte lämna bilen så utan jag valde att ge mig ut att köra och slog av allt som gick. Det blev 12 mil i en bil utan värme. Jädrans så kallt. Tur jag hade 2 filtar i bilen och dunjacka och vantar och mössa på mig. Nu håller vi tummarna för att den startar i morgon så jag och Herman slipper åka buss till Luleå när han skall på sin första friidrottstävling. Nu står bilen ipluggad i motorvärmaren i alla fall. Önskar jag hade sådan där batteriladdare som gick på samma som motorvärmaren.

Dags att sova men här är dagens mobilbilder:

En kort dag men lång kväll

Seg, trött och oengagerad när jag vaknade. Längtade till och med hem. Låg och läste min nyinköpta bok, Fjällgraven och hade ingen lust att varken äta frukost eller gå ut. Men tillslut släpade jag mig ut kring 12 i alla fall. Gick till övre delen av kanjon och fotade. Besökte stugan Nuoljalid och fotade lite mer innan jag gick tillbaka till stationen efter ca 1 timme och 45 minuter. Åt lunch på stationen och satt och pratade med Annika. En annan person som är här uppe nästan lika ofta som mig, hon bor i Stockholm. Vi tyckte väl båda två ungefär samma sak om de förändringar som skett.

Gick ut och fotade en liten sväng till innan jag gick och hämtade min dator och satte mig för att välja bland dagens bilder. Hade även med mig te och en bit chokladkaka. Mysigt. Och de hade stängt av ljudet i den där montern (lite gnäll på deras Instagram funkade visst). 

Pratade med två amerikaner och tipsade om turer de kunde hinna med innan tåget går hemåt i morgon. Lånade dem min karta. Sen fixade jag middag och hämtade kamera och kläder. Då gick strömmen i mitt rum. Sade till i receptionen, de skulle gå och byta en propp så jag gick och satte mig i brasrummet med min bok för att invänta norrsken. Strax innan 21:30 började jag bli lite rastlös så jag tog mina grejer och gick ut. Velade lite men hamnade på myren med kåtan nedanför stugorna och då kom norrskenet. Stort, starkt och vackert dansande. När jag stod där och var alldeles lycklig kom en vit hare skuttande över snön. Visslade lite till den och den stannade till så där stod jag med norrsken över huvudet och en vit kanin som sällskap i ett par minuter innan den ryst skuttade vidare. 

Norrskenet avtog och jag packade ihop grejerna och började småjogga ner mot sjön. Ville testa att fota lite mer underifrån  om det skulle återkomma. Men det var bara en svag svag strimma när jag kom ner. Träffade på en familj från Jönköping. Pappan som hade kamera med sig följde med en bit längst med stranden men gav upp. Jag fortsatte mot utloppen och upp i deltat. Ingen norrsken syntes till så jag fotade lite annat. Kul med långa exponeringstider. Det blir som på dagtid på bilderna. 

När jag skulle packa ihop tittade jag ut mot sjön jo men ett svagt svagt norrsken syntes och jag provade att fota. Blev dock ingen spännande på bild. 

Fortsatte upp mot vandrarhemmet och när jag stod utanför nedre ingången till Keron tittade jag över trädtopparna. Men jo visst var det en svag båge där. Kanske dumt att gå in nu. Pappan som jag mött tidigare kom gående och vi gick tillsammans ner till myren igen och norrskenet tilltog. Han hade en superstark pannlampa och kunde lysa upp tipin så att vi kunde sätta fokus på den. Blev rätt ok bilder. 

Klockan han bli över 12 (så detta inlägg bakdateras någon halvtimme) innan jag kom in igen. På rummet låg en lapp och en nyckel. De hade inte kunnat lösa problemet med strömmen i mitt rum så jag fick byta om jag ville. Men jag som spridit ut mina grejer i precis hela rummet orkade inte gå och plocka ihop allt (gillade inte känslan av att någon varit i rummet) och sen städa två rum i morgon.  Lämnade därför den andra nyckeln i receptionen igen. Nu sitter jag i köket och laddar mobilerna och fixar foton och dricker en kopp te innan jag skall gå och sova. Som tur är har elementet på rummet börjat funka så jag behöver inte extraelementet som behöver ström. 

Dagen mobilbilder blev inte så många men jag tror jag fick några helt ok med kameran. 

Uppdatering: när jag kom till rummet upptäckte jag att elementet inte alls var varmt längre så nu har jag ett iskallt rum. Tjoho. Får sova med kläderna på. 

Lite seg idag men det blev en 13 km promenad i alla fall

I morse var det segt att kliva upp fastän klockan ringde först 09:00. Låg och drog mig i sägen 30 minuter, svarade på några jobbmail och klev upp när det var lite ljusare ute. Gjorde i ordning frukost och lunch uppe i det gemensamma köket, Maria som var med och fotade igår kväll kom in och lämnade mat i kylen. De skulle fara nu och hade massa grejer kvar, såg den komma till användning på kvällen sen.

Gick ut strax efter 10 och var lite villrådig var jag skulle ta vägen.  Känns som jag fotat det mesta här i omgivningarna även vintertid nu. Bestämde mig tillslut för att gå mot Paddus, en trevlig promenad om inte annat. Gav mig iväg och insåg sen att ja just det delar av Paddusleden är ju inte uppkörd på vintern så vid vistet fick jag svänga av över mossen istället. Visste dock att jag kunde gå en omväg för att komma till där man kommer upp på rätt led där den är körd med skoter. 

Insåg efter några minuter att det var mycket varmare idag än igår. Blev rätt varm i mina kläder. Borde tagit med en tunnare jacka. Men men det fick duga. Av med vantarna och dra ner dragkedjan i halsen en bit. Knatade på och njöt av att det var skönt att gå tills jag kom till en lång seg backe. Då svor jag över min dumhet att tänka "jag äter frukost på Stornabben". Men väl uppe så gick det bättre igen. Snart var det dock nya backar men då lyckades kroppen på något sätt minnas alla morgnar på caminon där jag ofta gick 2 timmar innan frukost och i backar. Plötsligt gick det lättare. Vips stod jag på Stornabben, de har byggt en eldplats med bänkar där sen jag var där senast. Tyvärr fanns seg ingen ved annars hade jag gjort mig en brasa och satt mig med min frukost. 

Tog lite bilder och glömde bort det där med att äta. Typiskt mig. Gick ner igen och gick tillbaka en bit för att komma vidare mot Paddus. Kom på att det ju finns fler nabbar så jag bestämde mig för att gå upp på allihop. Härnäst kom Älgnabben, tog några fler foton innan jag gick till Rävnabben där jag tog några bilder som nästan ser ut som om de är ritade med kol. Sen slutligen upp på Kransnabben. Tittade bort mot Paddus och Lapporten den senare syntes knappt i alla moln. Bestämde mig då för att skippa Paddus och gå neråt igen. Visste att annars skulle jag behöva gå tillbaka i mörker senare. Jag kände mig lite modig och valde att inte gå ner samma väg utan följa ett människo- och hundapår ner från Kransnabben. Visste att de tillhörde en person som varit upp en stund före mig och att det är en person som är mycket van att gå här. Hade nämligen kollat i den loggbok som ligger på Kransnabben och sett att en man som "checkar in" där nästan varje dag var den som varit där. Mest sannolikt i alla fall. Jag följde spåren ner i ett gammalt smalt skoterspår, över en sjö och vips var jag nere vid där man svänger upp till Stornabben igen. Vilken genväg. 

Valde att skippa omvägen till Abisko Turist och gick ner till Abisko Östra istället. Köpte mig en Mer och gick sedan till Turisten. Satte mig i brasrummet och åt frukost/lunch kl 1430. Hämtade datorn och redigerade klart alla bilder från dagarna hittills. De är i skrivandets stund på väg över till ett album. På tal om fixa bilder så undrar jag vad ert bästa tips för att slippa blå snö är. Min kamera ger jätteblå snö oavsett val av WB-inställning. Nu provade jag mig fram i LR med Temp, exposure, Blue Primary - saturation och fick väl till det hyfsat. Men vilket meckel plus att man måste minnas vilken färg det faktiskt var. 

Fick mail i morse om "Aurora alert" så jag hoppas på en klar himmel i morgon kväll/natt. Skall tydligen enligt NASA träffa jorden redan 02:38 i natt men vi har det molnigt och enligt den rapport jag fick  från annat håll så skulle inte vi i Europa kunna se något förrän natten till lördag  så experterna verkar inte helt överens. Ställer väl klockan på 02:30 för säkerhets skull och kikar ut då hur det ser ut. Men oftast är norrsken här som mest synliga mellan 20-23 ungefär. Gårdagens norrsken hade tydligen peakat precis när jag gick in för att dricka vatten och samtala lite. Men men det är ju inte så att jag aldrig sett dansande norrsken förr. 

Nu är det nog dags att försöka sova lite. Har en begynnande huvudvärk. 

Lite mobilbilder från idag. 

Vila och sen show

I morse när jag vaknade var vädret aprist, det blåste som attan och yrde omkring sådan där vass isiig snö så jag bestämde mig helt enkelt för att stanna kvar i sängen och läsa och redigera bilder. Men det blev mest läsande. Kring 12 hade det mojnat och jag gick ut på en kort tur.

Tog mig ner till vattenfallet och fotade lite samt svor över några idiotiska tuskar som stod och bankade sönder stora istappar som jag hade velat fotografera. Detta gjorde de bara för att en av  killarna ville krypa in i en hålighet bakom och få ett coolt kort. Gick sendan över järnbron och bort till fågelkullen men där fanns ingen stig upptrampad upp till själva kullen så jag vände om och fortsatte bortåt Björkliden, hittade en stig ner till vattnet och deltat och följde den. Hittade Peter Roséns igloo men det gick inget vidare att fota där, jösses vad det blåste och alla berg var insvepta i moln samtidigt som solen började gå ner. Fortsatte i deltat bort till jokken och över till tornstranden. Blev förvånad över att se så många torn sticka upp ur snön. Fotade lite innan jag gick vidare upp till Keron igen.

Läste ut boken (vad det än står på omslaget så är det inte en Feelgoodbok, var arg och grät mig igenom halva), redigerade bilder och lagade sedan mat. Det blev en repris från caminon, fräste vitlök i oljan från en tonfiskburk, lade i tonfisken och fräste den lite innan jag hällde på ett paket krossade tomater med chili. Serverade med sallad och potatis. Grymt enkelt och gott.

Efter maten gick jag på rummet och redigerade lite mer bilder samtidigt som jag höll koll på webbkameran på Aurora Sky Station, visst var det väl lite grönt där borta nog bäst att ta på kläderna. Klädde mig och gick ut vid 18:30, jomen visst var det lite svagt svagt grönt på himlen. Brände av en testbild på hög iso och kort slutartid, japp kameran uppfattar mer än vad ögat gör. Träffade på några som var besvikna på att det var så svagt, sa att vid 20:00 borde det bli lite starkare (så har det ofta varit när jag varit här). Tog några till bilder innan jag såg några koreaner försöka ta bilder genom att lägga kameran i snön, det gick inte så bra. Frågade om de ville låna mitt stativ och det gjorde de och tog en massa bilder på norrskenet som fortfarande var svagt och med sig själva i bild framför norrskenet. De tackade för lånet. Gick upp på en höjd jag spanat in tidigare och knäppte några fler bilder, fortfarande rätt tråkigt norrsken.

Tog mig ner för slänten och började gå ner mot sjön, har aldrig fotat där nerifrån förut. Då började norrskenet bli riktigt stakt och jag kollade på klockan, 20:00 prick. Skrattade lite och tog några bilder innan jag knatade vidare. Stötte på de som jag hade pratat med innan och de sa att jag hade haft rätt :-) Vi log följe ner till sjön där vi följde stranden från bastun bort mot Östra en bit. Där blev vi stående i 2 timmar och fotade. Tog några bilder på varandra framför norrskenet. Vi hade riktigt trevligt. Ena tjejen börjde frysa om fötterna och norrskenet höll på att tona bort och bli täkt av moln så vi knatade tillbaka mot Turisten, då brakade det loss igen du med snabba rörelser och riktiga gardiner. Vi stod och tittade länge innan vi ens tog fram kamerorna igen. Men det var så snabbrörligt att det var svårt att fånga. På Turisten satte vi oss ner i baren en stund, bartendern skulle precis stänga men jag han få ett glas vatten i alla fall. Barntendern skulle börja jobba på Uni:k i Luleå, det på Vetenskapens Hus. Han tillhör familjen som har stugan i nationalparken. Jag har aldrig varit dit och kikat, det är ju privat så jag har inte velat gå dit. Men han tyckte jag skulle gå och kika för det ligger så otroligt vackert.

Vi kikade på lite bilder innan de behövde gå och laga middag och jag gå och krypa ner i sängen där jag är nu efter en macka och en kopp te. Hade tänkt redigera bilder men det får jag nog skippa när klockan närmar sig midnatt, skall ju upp i morgon också så ni får några mobilbilder.

Är i Abisko och försöker njuta

Vet att jag skrev något liknade förra våren. Att Abisko har tappat som ett naturmuppsställe och nu mer handlar om turism av det mer välbeställda slaget. Priset på boendet har gått upp över 60 % på 1,5 år och det ser ut som om alla turpriser oxå ökat en hel del. De flesta som är här verkar vara på någon form av organiserad resa med ett strikt schema där de verkar ta sig fram med hundsläde, skoter eller bil. Folk blev hämtade på stationen med bil, det är en promenad på max 100 meter.

Visst är det trevligt med folk från hela världen men ingen är intresserad av samtal. De som inte sitter med näsan i en mobil/platta/dator tittar förskräckt på en om man börjar tala med dem.

Alla går omkring nu på kvällen och väntar på om det skall bli norrsken eller inte. Särskilt de som är här på norrskensfotokurs för sådana ordnas det en jäkla massa av här nu. Känns som jag är mitt i en industri snarare än mitt lugna Abisko där vistelserna brukade handla om att vara ute, upptäcka och dela med sig efter dagens slut. Den känslan är än större nu än den var i april i fjol. Men kanske reagerar jag för att jag själv vill upptäcka själv, inte ha någon som guidar runt mig och talar om VAD jag skall titta på.

I restaurangen märks oxå förändringar. Ingen sallad och bröd (även om jag inte äta bröd) att ta själv längre, fanns en korg knäckebröd på bordet. Tyvärr hade inte portionerna blivit större som kompensation. Tycker inte man får mat som motsvarar vad man känner för efter en dag på fjället. Visst det är gott och de var idag duktiga på att hitta alternativ till laktos, svamp och gluten även om det gjorde att mina portioner kändes ännu mindre.

Förr när jag beställt lingondricka har jag alltid fått ett stort glas. Nu har de skurit ner till ett rätt så litet vinglas men de hade kapat priset oxå så så är det ju ok. Men vilken väntetid det var mellan att jag fick min dricka och förrätten 28 minuter när jag hade en bestämd tid. Känns som de vill att man skall hinna sänka minst en öl i väntan.

Men teet verkar man dock få ta själv fortfarande. Men de har urusla små kaffekoppar. Te skall drickas i stora temuggar. När skall restauranger lära sig det. Det är ju inte direkt så att det kostar dem mer.

En annan sak som slog mig var att receptionen nu är öppen dygnet runt, det borde ju kosta en del kanske därför allt är så dyrt nu. Fick veta det när jag frågade om elementet i mitt rum verkligen skulle vara iskallt. Fått med mig ett portabelt element till rummet.

Märks att det är mycket turister här. Till och med serveringspersonalen börjar tilltala en på engelska och verkar inte förstå först när man svarar på svenska :-) En del av dem skulle behöva öva på sin engelska dock "This is our raa-baar-ber com-pott".

Satt i brasrummet en stund och läste me höll på att bli galen. Någonstans spelas en musikaliska som bara är några sekunder lång om och om igen. Hysteriskt jobbig. Identifierade den sedan till en mysko monter som handlade om att Lights over Lapland gjorde reklam för att de skickat upp en bild med en ballong i rymden. Gud så ointressant. Ingen av montrarna verkar längre handla om ex Kungsleden nu var det vara slädutflykter och denna reklam för fotokursföretag. var har STF:s själ tagit vägen?

Men utanför stationen är det lika fint som vanligt. Kom när solen hade tittar över kanten och var på väg ner igen. Tog en liten promenad ner till bastun och fortsatte på stranden till utloppet där jag gick upp på kullen för att gå tillbaka. Ett stort misstag. Fanns ingen upptrampad stig så jag fick pulsa 800 meter i knähög snö med skare och jag som inte hade bytt om till mina riktiga kängor och damasker. Blev en utmanande promenad som kommer kännas i rumpan i morgon. Tog lite foton med kameran och några med mobilen när jag kom innan den dog av köld. Han med en promenad bort till Abisko Östra för proviantering också, märktes dock att det varit långhelg för det var nästan tomt i hyllorna, får gå och komplementhandla i morgon.

Ser inte allt för hoppfullt ut gällande norrsken i kväll. Molnigt än så länge även om man nu kan börja ana stjärnor bakom molnen på bilderna från Aurora Sky Stations kamera. Får se om jag orkar hålla mig vaken för att gå ut om det brakar loss.  Massor med folk gick ut kring 20:00 de håller sig nog varma i skoteroveraller och varma skor. Sitter väl i en igloo eller en kåta och väntar. Det kan nog vara mysigt. Hoppas de kommer ihåg att hålla sina batterier varma.  

I morgon blir det tidigt uppstigning för frukost och fixande av lunch att ha med ut. Sen skall jag och kameran förhoppningsvis ha en bra dag. Måste bara välja, ladda batterier, mobil eller GPS-klocka, finns bara 2 strömuttag i rummet (glömde min grendosa som jag nästan alltid har med) och det ena används av mitt element. Jag kan ju frysa oxå och ladda i alla fall 2 saker.

Guldgossen min

Domaren gör ett försök i att kamouflera sig. 

Är en sådan där halvdålig förälder. Går inte på alla matcher när sonen spelar cup (och är aldrig med på träningar) men kom i alla fall på finalen idag. Men handboll är urtråkigt. De står i försvar, kutar över till andra sidan och gör ett anfall och sen tillbaka till försvar. Händer liksom inget där emellan och jag kan inte reglerna. Såg lite av finalmatchen igår och Vincent hängde runt en kille som hade bollen. Vincent blev upplyft och hans tränare skrek "Bra bra Vincent, precis så håll i, skitbra" samtidigt som domaren gav Vincent gult kort. Då blev jag aningen förvirrad, vad får man göra?  Men men som förälder får man titta på ibland ändå även om man är uttråkad och inte förstår.

 

Jag hade med kameran och tog lite kort. Sportfoto är svårt tycker jag. Får inte till några knivskarpa bilder (skall visa när jag redigerat vad jag menar och be om lite tips). 

Grabbarna vann 01-cupen och fick hem en guldmedalj. Igår tog de silver när de mötte 00:or (mötte dock bara ett annat lag så det var ju inte så svårt). I dag var det fler lag. Nästa helg är det DM i Kalix men samtidigt skall Herman tävla i friidrott för första gången på lördagen. Det blir debut i 60 meter och eventuellt häck oxå. Skall bli lite roligt att se honom springa han är ju tydligen duktig. 

Går Vincents lag till final så kan jag åka med honom till Kalix på söndagen. 

Tror jag skall redigera korten på väg upp till Abisko i morgon eller så läser jag en bok på tåget. Eller sover. Sova skall jag göra nu för det är uppstigning 0530 i morgon för att packa. Har ingen aning om var flera saker är ex min sidensjal och mina damasker. 

På tal om att kliva upp tidigt så fick jag göra det i morse för att baka en ny kaka till försäljningen på cupen. Vi hade sålt slut på fikat. Så jag slängde ihop en hallon- och blåbärskaka men jag var så trött att jag satte ungstemperaruren fel så när jag kom för att ta ut den var den inte klar. Drog upp tempen och lät den stå en stund till. Tror den blev rätt torr i botten. Ja ja man kan inte lyckas varje gång man bakar. Tigerkakan jag hade gjort igår var tydligen god i alla fall. Även om det mer blev en 2-lagerskaka än marmorerad när jag i trötthetsdimman glömde bort att man lägger ljus-mörk-ljus. Nå ja smaken blir ju inte så annorlunda. 

Idag blev en ofrivillig vilodag så inga kort på militärbron i dag heller.  Sov uruselt i natt och vaknade med ont i magen och allmänt olustkänsla i kroppen. Sov bort nästan hela dagen så vi får se om jag kan somna nu. 

Det blir Abisko i 5 dagar

Det blir Abisko i 5 dagar, bokade på STF på Keron, velade fram och tillbaka och det var en del funderingar om jag skulle kunna åka, ungar som behöver skjutsas mm. De hade bra pris på Abisko.net på deras nya "New Hostel" 800 kr/natt i 2-bäddsrum och på SFT skulle de ha 885 kr/natt men möjligheten att nyttja huvudbyggnaden och brasrummet där fick avgöra denna gång när jag väl insåg att jo jag kan åka. Tycker det är så skönt att kunna krypa upp i en stol där framför elden och värma upp mig efter en kall dag och dessutom vet jag att de har bra torkrum nere i Keron vilket jag inte hittade någon info om på Abisko.net.

Har inte varit i Abisko sen jag var där i april i fjol, så läge brukar det inte gå mellan gångerna. Igår redigerade jag klart bilderna från den turen. Får se om det är "vårväder" även där som här. Bilden ovan är från albumet.

Får se hur mycket fotande det blir, är ju inte så många timmars ljus men stativet skall också med.

Tog vilodag idag så ingen bild på militärbron :-)

Dagens promenad nu med karbonstål under skorna

Idag när Herman var på sin friidrottsträning gick jag dagens milrunda, den råkade även idag passera militärbron och jag han knäppa en bild med iPhonen innan den fick för sig att gå från 53 % batteri till tomt :-(

Promenaden gick bättre idag, jag hade köpt broddar till skorna. Var på stan och letade ett par skor med dubbar men Icebugsen satt inte bra i herrmodell och i dammodell fanns de bara i rosa (och ja jag provade dem men de satt inte heller bra men rosa går fetbort vilket som). Salomon brukar aldrig svika mig och jag äger löjligt många Speedcross 2 skor så jag provade Spikecross 3 med dubbar och tänkte att det kan ju inte gå fel men det gjorde det. Min vänsterfot är mindre än den högra och den högra satt helt perfekt men vänsterfoten var tokstor :-( SC3:an är betydligt mer stoppad och det verkar konstigt nog påverka mer eller så har de helt enkelt gjort den större i storlekarna för att man skall få plats innanför stoppningen. Tyvärr hade de inte någon 7:a inne. Så det fick som sagt bli broddar istället.  Ett par Nora Contitech Spikey Plus och de funkade riktigt bra, testade att springa lite på blankis och även det kändes tryggt. Men i början spände jag mig som igår, vågade inte riktigt lita på dem.

När jag hämtade Herman på träningen fick jag höra beröm om sonen, han har utvecklats massor sedan han började träna i våras, fått ordning på valpigheten i löpningen, är otroligt fokuserad på träningen och har stora möjligheter att utvecklas till något riktigt bra inom de grenar han satsar på. Han kom ju igång med friidrott först när han var 10 år så han har lite att komma i kapp mot sina motståndare när det kommer till teknik men det skall inte bli några större problem. Roligt att se att han hittat något han gillar och dessutom är bra på det.

Ressugen

Jag börjar inte jobba förrän 13 januari (även om jag har svarat på en drös mail idag) och jag vill resa iväg någonstans. Ramlade över några vinterbilder från Lofoten bland annat från en liten ort som heter Reine. Blev oerhört sugen på att åka dit (även om det nog gör sig lite bättre i mars när det är solljus några timmar till). Det är 80 mil att köra enkel väg och det känns lite långt ensam. Det går i och för sig att ta tåget till Narvik och buss ner på Lofoten men jag skulle nog hellre ha bil med mig och åka runt.

Men jag vill verkligen komma iväg några dagar och fota, ta det lugnt, promenera och bara vara. Ett alterna

tiv är ju då att åka till min ständiga tillflyktsort Abisko med tåget, det enda stället som verkar ha öppet nu. Alla andra väntar på att skidsäsongen skall sätta igång i slutet av februari :-( Vill jag fota borta vid Silverfallet kan jag ju alltid promenera eller hyra skidor och åka bort till Björkliden. Men det hade samtidigt varit skönt att ha med bilen upp, kunna åka till nya ställen eller ännu hellre åka till något nytt ställe men man får väl ta det som erbjuds. Skall kolla tillgängligheten i Abisko och på tåget i alla fall.

På tal om att ta det som erbjuds så var jag ute på promenad i halkan idag igen, till och med två promenader. På första stoppade jag ner mina kamera i fickan på jackan, det är bra med liten kamera och stor jacka, hittade typ inget att fotografera. Hela stan är skitig, slaskig och grå och det känns som det inte finns något att fotografera, eller jo jag har ett litet projekt i bakfickan, det finns en hel del roliga ljusinstallationer som nog kan göra sig bra på bild, de är dock utspridda och jag behöver stativet så antingen får jag kånka omkring på allt, ta bilen eller hoppas på att det slutar vara så jäkla halkigt så jag kan ta cykeln. På första promenaden tog jag i alla fall en bild. Två tjejer svängde ut framför mig på vägen, de såg så roliga ut i sina identiska strumpbyxor i en ovanlig orangeröd färg så jag tog upp kameran och knäppte en bild. Kände mig som värsta fluktaren som fotade småtjejer bakifrån.

På runda två fortsatte jag att ta bilder på militärbron, tog den första igår. Har en tanke på 2 bilder till i alla fall, båda är nu tagna med iPhonen, skall nog ta mig till bron med kamera och stativ i morgon och ta om dem ordentligt. Typ enda roliga objektet just nu, eller ja kanske hängbron kan funka oxå men tyvärr går det inte någon bro bredvid man kan stå och fota på.

Och på tak om Abisko inser jag att mitt bilderna från turen i april i fjol inte är omhändertaget, det måste åtgärdas. Några bra bilder måste ju finnas där, en vet jag ju men den har jag redan visat upp.

2013 i backspegeln och 2014 i framtidskikaren

2013 blev ett uruselt träningsår  och fotomässigt blev det inte heller vad jag hade hoppats på. Hoppade på 365foton-utmaningen för att jag trodde den skulle få mig att fota mer och ge mig nya idéer och gick ut hårt men efter 44 bilder insåg jag att det skulle ta väldigt mycket av min tid. Först fota, sen välja och redigera för att sen slutligen publicera. Sen var jag inte helt kompis med listan heller, allt för många grejer som kändes ointressanta. Gjorde ett försök häromdagen att matcha bilder från året med de olika teman men det gick inte allt för många grejer är så specifika.

Kollade på årets lista och bestämde mig för att inte köra igen jag fortsätter nog med att fotografera sådant jag gillar och när jag känner för det. Har dock tappat gnistan lite kanske mest för att jag nästan aldrig har något fotosällskap och inte har någon att diskutera bilderna med längre. Visst man får några +1 eller likes på Instagram och någon spridd kommentar här och där men ingen att bolla med hur skulle det kunna blivit bättre osv... känner att det är svårt att utvecklas då. Men skam den som ger sig, får försöka på egen hand.

Träningen då, jag vet vet inte riktigt vad som hände, jag fick aldrig fram skidorna, hade ingen lust till promenader, kände mig sliten och hängig stor del av våren och sen försökte jag träna lite smått inför #camino2013 men kom liksom aldrig riktigt i gång med det heller. Men vandringen i Spanien gick bra ändå och var alldeles alldeles underbar!

När jag kom hem rasade kroppen i hop, järnvärdena var kapputski, mest troligt var de dåliga redan när jag for. Efter det kom jag mig liksom inte för att hitta energin till träningen, gjorde några försök med PSI, som jag gillar men vissa instruktörer gillar jag inte alls, går jag på PSI  vill jag inte ägna halva passet åt armhävningar. Tyvärr hade de plockat bort BodyCombat från schemat och då visste jag inte riktigt vad jag skulle köra. Men 2014 skall bli ett bra träningsår, det hägrar en Svensk klassiker 2015 så tills dess måste jag ju vara i bra form. Funderar på att återupprepa #365mil från 2011 men vet inte om jag hinner med det, det tar enormt med tid. Men det vore skönt med en rejäl utmaning för att verkligen träna. #365timmar eller #365pass kanske kan vara ett alternativ. Idag gick jag i alla fall en runda som passar in på alla tre så får jag väl bestämma mig i dagarna.

2013 blev också året då jag insåg att en av mina vänner försvann helt in i tvåsamhetens dimma tillsammans med sin flickvän, en annan försvann i i den samma men i betydligt mildare grad i alla fall, han är fortfarande kontaktbar/tar kontakt och en tredje vän försvann in i jobb och hobbies och är nu att betraktad som förlorad. Har lovat mig själv att i år inte ens försöka kontakta henom eftersom jag blir mest ledsen av alla obesvarade meddelanden eller konstanta nej. Bättre att inse att vänner kan försvinna, får vårda de som är kvar.

Skall försöka vandra någon kort camino i sommar men innan det skall jag med barnen till fjällen några dagar och åka turskidor. Annars är väl inga direkta äventyr inplanerade, kanske springer jag något ultralopp om inte sambon planerat att åka bort precis när varenda ett är. Får göra ett försök att skapa ett tränings-/tävlingsschema. Lapland Ultra skulle jag hemskt gärna göra i år igen saknade det i fjol.

Skall även göra ett seriöst försök att ta tag i husrenoveringen, det är verkligen dags att fixa till rucklet.

Sen så skall jag skriva mina blogginlägg om vandringen ut till kusten i Spanien och Camino Inglés. Det kommer inte bli någon dag-för-dag-dagbok men jag vill få allt samlat i alla fall.

På jobbet skall jag försöka få snurr på min nya roll, det är en utmaning men det skall nog gå bra. Men jag känner fortfarande allt mer att jag egentligen vill pyssla med annat men som jag skriv i ett annat blogginlägg är det inte så enkelt när man har huslån och familj att plötsligt bara ge upp ett hyfsat välbetalt jobb och kasta sig ut i annat. En del svarade på det att det är dumt att jobba med sin dröm/hobby eftersom det då också blir tråkigt efter ett tag. Men Data/IT var mitt intresse 1990 när jag bestämde mig för att utbilda mig inom det och nu 23 år senare är det väl kanske inte så konstigt att man är lite less, det händer inte direkt speciellt mycket nytt längre. Jag får inte speciellt mycket tid för det jag verkligen älskar att göra heller, avundas de som har en enkel och inte så tidskrävande hobby, vandra i fjällen tar lite mer tid än att jaga frimärken (tror jag). På jobbet skall jag lära mig att hålla käften oxå, får ofta höra att jag pratar för mycket, tar för stor plats så det här får väl bli året jag håller tyst :-) Kanske skall vara tyst på fikaträffarna oxå, fast när jag nämnde det sa en bekant "Du skall fan inte tro att jag kommer prata istället" :-)

Självplågeri

Tittar på en dokumentär om Paulo Coelho och Camino de Santiago och varje gång något jag känner igen visas fylls mina ögon med tårar. Visste inte att man kunde sakna en plats och en upplevelse så. Att min vandring skulle sätta sig som ett så hårt minne. Att min längtan tillbaka skulle kunna vara så stark.

Har kikat runt lite och funderar på att ta och försöka åka ner i påsk och gå en av de kortare vägarna. Vädret kan vara lite lurigt kring påsk bara. Får klura lite till men jag vill verkligen tillbaka så snart det bara går.

Efter den filmen kollade jag på en till, en australiensare som släpade med sig 10 kg extra filmutrustning för att dokumentera sin resa 2004. Känner igen många av platserna även om han går på våren och allt är grönt istället för brunt. Fina bilder och många glada minnen, känner igen hans tankar längst med vägen. Han verkar ha gått precis när de anlade några av senda, de såg aptrista ut då, som nylagda grusvägar, när jag gick var de betydligt mer ihopsmälta med landskapet.



Men nu får det vara slut med självplågeri för idag. För att titta på filmerna betyder längtan.

Hoppsan måste lära mig hålla tyst

Här sitter jag på julstugan och säger att jag inte gillar julen och hamnar i tidningen. Jag måste ju lära mig att hålla tyst :-)

Ny roll på jobbet

Sådär då är man inte en säljarjävel längre ;-)

Nu mer står det Produktledare på mig och för att beskriva vad jag skall jobba med fick jag en presentation skickad till mig (här kallas rollen Produktchef). Har jobbat som det förr så det kändes väldigt bekant. Det är en viktig roll men lite svårdefinierad i få punkter och ansvarsområden. Kanske är det bara ett finare ord för "den allvetande skräphögen" ;-)

Whitepaper Produktledarrollen from billgren

Fast helt slutat att vara säljare har jag inte, är produktledare på halvtid än så länge och resten av tiden ägnar jag åt sälj, verksamhetsutveckling mm mm. men kommer sakta fasa över än mer åt produktledning och bara hålla ett fåtal kundkonton som mina som säljare.

När det bubblar upp....

Foto: Thómas som jag träffade på Camino Francés

Häromdagen samtalade jag med en kollega som sagt upp sig för att göra annat. Vi började prata om vad man vill här i livet och så tittade han på mig och sa "Du borde ju bli guide eller nå't". Och saker bubblade upp.

Jo så är det, det är ju min dröm. Har skrivit om det här i bloggen förut. Jag skulle vilja guida i fjällen eller varför inte nere på caminon i Spanien där jag kände mig så otroligt hemma. Ibland när jag tänke på att jag mest troligt aldrig kommer kunna jobba med det jag egentligen vill så känner jag mig helt fast och blir alldeles tung av ledsamhet. För flytta till fjällen går ju bara inte när inte resten av familjen vill/kan och hur sjutton skall jag lyckas få ett jobb man kan leva på med att bo kvar i Boden och försöka pendla till fjällen eller Spanien då och då.

Många pratar om självförverkligande men om andras välmående och självförverkliganden står i vägen då?

Men ibland sitter jag och tittar på foton, läser om andra som gör det jag vill göra och drömmer mig bort. För hur mycket jag än tycker om att jobba med och brinner för systemutveckling, affärsutveckling, marknadsföring mm så är det inte dit hjärtat längtar egentligen. Men hjärtat får inte tala, det är känslor, tankar och drömmar jag får gömma undan. Ungefär på samma ställe som jag stoppar undan mer triviala saker som längtan efter att gå ut och dansa, filmkvällar med vännen som aldrig har tid osv... Men ibland är det som det utrymmet svämmar över och saker läcker ut, upp till mitt medvetande och då komemr först euforikänslan "tänk om" och sen slår verkligheten till och jag knökar tillbaka det in i det där mörka rummet till nästa gång.

Men tänk om....

Aj Aj Aj

Fick i mig gluten för första gången på länge häromdagen. Nu värker varenda led i kroppen. Kan knappt röra mina händer och bara hålla i temuggen är jobbigt. Dessutom har jag nackspärr.  Synd om mig idag!

Min älskade Nexus 4 är svårt sjuk

Sur och förbannad på Google just nu.

Jag har en Nexus 4. En telefon jag vart väldigt nöjd med tills igår kväll/idag.

Det kom ett meddelande om att nu fanns en uppdatering av operativt.

Jag valde att installera den. I slutet skall den uppgradera appar men där någonstans hängde den sig. Jag provade att starta om telefonen men då vägrar den att boota upp.

Provade idag med att sideloada 4.4 nix det gick inte. Något felmeddelande.

Provade då att försöka sideloada 4.3. Nähä det gick inte heller.

Provade wipe data/factory reset men nä det funkade inte heller. Den försöker boota upp med 4.4 och hänger sig.

Så nu har jag en obrukbar jobbtelefon som inte ens är ett år gammal. Får väl försöka få det som ett garantiärende kanske. Jag har ju dessutom kört den väldigt ren och aldrig rootat eller nåt så då tycker jag faktiskt att en OTA uppdatering skall funka smärtfritt.

Sur och grinig just nu. Tur jag har en iPhone oxå så jag klarar av mitt mobila liv. Vara hel utan skulle ju döda mig :-)

Föreningsliv för föreningens skull?

Funderade på att först skriva ett inlägg på forumet på Friluftsfrämjandets webbplats för att fråga hur andra halvsovande föreningar gör men när jag gick in på forumsidan möttes jag av:

Hej,
Vårt gamla Forum har bytt namn och flyttat.
Nu finns vi istället på Facebook och heter "Friluftsfrämjandet – Ledarforum".
Välkommen dit!

Jag har inget Facebookkonto och inga planer på att skaffa ett heller så nu kan jag inte ens diskutera ledarfrågor med andra ledare i Friluftsfrämjandet. Kul. Visste inte att ledarskapet i FF mer eller mindre kräver att man har ett fejjankonto. Snart flyttar väl hela siten ut där.

Idag har jag varit på möte med andra lokalavdelningar i Friluftsfrämjandet. Syftet var att dela med oss vad vi gör hur vi får igång mer aktiviteter mm. Gällivare gör 1000 grejer kändes det som, de är 7 i sin styrelse som jobbar med det så uppenbarligen går det ju att göra grejer även om de flesta inte var sådant som ger medlemmar i föreningen utan riktar sig mera utåt.

Jag gillar Friluftsfrämjandet men funderar ibland varför vi så frenetiskt försöker få liv i föreningar som egentligen inte har någon verksamhet och inga som vill engagera sig. Hos oss är det styrelsen som är engagerade (mer eller mindre). Skall vi göra något är det vi som får göra det oavsett om det är måla stugan, hålla igång liften, röja i skogen, hålla igång aktiviteter ex. Knytte och Mulle osv osv.

Vi försöker få fler medlemmar att bli ledare, man måste inte sitta i styrelsen för att vara ledare, man kan hålla sig till att bara ha sina grupper. För att bli ledare måste man gå utbildningar, inte alltid på hemmaområdet och då orkar inte många, de har en familj de vill vara med. Sen verkar många inte kunna tänka sig att jobba ideellt längre "vad får jag för det" är en fråga man kan få höra när man frågar om någon kan tänka sig att engagera sig. Jag själv är Knytteledare, jag får vara ute i naturen varje helg med ett gäng goa ungar som är nyfikna och vetgiriga. Det ger massor tillbaka. Skulle jag varit ex paddelledare hade jag fått vara ute och paddla i trevligt sällskap osv. Nu har vi några som vill bli ledare så de får vi försöka hålla hårt i men andra vi har stått för kostnaden för utbildningen för har inte haft några grupper och hör inte ens av sig till oss längre.

Men det jag kan känna är att många verkar tänka i alla fall när det kommer till vuxenaktiviteter är att de anser att vara med i en förening för att ex gå stavgång eller åka till fjälls, ta en promenad längst med en kulturstig mm varför det, jag lägger bara ut ett inlägg på Facebook och så drar jag med mig mina kompisar. Har föreningar spelat ut sin roll? Är alla som tar initiativ till en aktivitet "ledare"?

Sen så konkurreras det allt mer om både barnens och vuxnas aktiviteter mellan föreningarna för att få in pengar. Om cykelklubben kör MTB, Korpen stavgång, alpina klubben utförsåkning för barn, skidklubben längdskidor för barn, STF vandringar i fjällen osv... så vad blir kvar till oss i Friluftsfrämjandet här i vår lokalavdelning? Jo barnaktiviteterna dit det är svårt att få tag på ledare.

Är det helt ute med ideellt arbete? Hur sjutton skall man få folk att engagera sig, eller skall man skita i det och lägga ner istället? Själv börjar jag tappa sugen lite, har massor med idéer på saker vi skulle kunna göra men när vi är så få så blir det svårt att genomföra. Skulle vilja få till ett tätare samarbete med ex Luleås lokalavdelning men tydligen är det väldigt långt till Boden för Luleåborna. Jag kan tänka mig vara ledare åt Luleåbor om det behövs på plats i Luleå om någon av deras ledare kan ställa upp hos oss med något vi inte har folk till.

Vad skulle man kunna göra för aktiviteter som lockar in folk att engagera sig? Något som inte kräver en ledare till att börja med? För det är ju också ett problem, har man ingen utbildad ledare har man ingen som kan hålla i en aktivitet som andra kan tänka sig att bli ledare för också och ta klivet in från ingenstans till att gå en ledarutbildning och bli ensam och hålla första aktiviteten tar verkar ta emot för en hel del människor.

Vad fick folk att engagera sig mer förr både som ledare men också som aktiva medlemmar? Lilla Boden har haft perioder med över 1000 medlemmar idag är vi inte ens 100. Då hade man sektioner för allt möjligt och åkte iväg på en massa roliga saker. Jag menar man hade ju familj och jobb även förr.

Just nu känns det som jag är med i föreningen för föreningens skull inte för att jag skall få göra roliga aktiviteter eller dra med andra på sådant. Många diskussioner känns mer som de handlar om hur man skall få in pengar i föreningen för att överleva snarare än att diskutera varför finns vi till. Varför skall vi överleva.

Till er som läser dagboken från #caminon2013 nu är Camino Francés klar

Nu är alltså  hela Camino Francés klar med alla sina bilder, nu tar jag tag i turen ut till Finisterre/Muxía och sen blir det Camino Inglés.


Dag 0, Dag 1, Dag 2, Dag 3, Dag 4, Dag 5, Dag 6, Dag 7, Dag 8, Dag 9, Dag 10, Dag 11, Dag 12, Dag 13, Dag 14, Dag 15, Dag 16, Dag 17, Dag 18, Dag 19, Dag 20, Dag 21, Dag 22, Dag 23

Alla bilder ligger i ett eget album. Men jag skall göra ett album med "fina bilder" där sådana som jag bara har med för berättandets skulle rensas bort. Kanske blir det så enkelt som en favoritbild per dag och kanske några till.

Ni får gärna ställa eventuella frågor ni vill att jag besvarar i ett FAQ-inlägg som kommer skrivas sist.

Luleå i nygammalt ljus

Tog med mig Herman till Luleå i nytt ljus för att kika på de olika installationerna. Tyckte lite väl många var gamla installationer för att det namnet skulle kännas helt ok men många grejer är ju fina.

Har lagt alla mina bilder i ett album som ni hittar på G+.

#livetinorr

Att bo i norra Sverige har sina fördelar. Man kan få höra av sin son att man måste skynda sig ut med kameran nu för det är norrsken. Då får man se ett fantastiskt ljusspel och samtidigt frysa halvt ihjäl för att man sprang ut i tofflor och slet med sig en sommarjacka.

Det blev lite roligt när bilderna på grannens och mitt hus hamnade bredvid varandra i albumet. Det är tre bilder till tagna mellan dem samt en liten flytt av stativet dessutom så det var inte planerat.

Skulle egentligen ha suttit hemma och jobbat men nu blev det foto och redigering samt publicering istället. Hoppsan får försöka kliva upp tidigt i morgon istället.

Bilderna ligger även i ett G+-album.