Under mina resor så brukar jag försöka läsa antingen böcker eller någon tidning då oftast
National Geographic eller
Illustrerad Vetenskap. På sista tiden har det blivit mest böcker.
De senaste böckerna jag läst:
The Lesson of Her Death av Jeffrey Deaver var väl inte en av hans absolut bästa men den var inte dålig heller. Det är alltid intressant att möta nya karaktärer i böckerna så man inte tröttnar på de gamla vanliga. Boken handlar om Bill Corde en polis som har en dotter med inlärningssvårigheter, en lite lagom bångstyrig tonårsson och en fru som tycker hon ser för lite av sin man och mindre blir det när det verkar som deras lilla stad New Lebanon har drabbats av en seriemördare som ger sig på flickor vid universitetet. Är det en kultmördare eller inte? Och vem är
The Sunshine Man som Bills dotter pratar om och funderar på att rymma med? Och är hon av någon anledning mördarens nästa offer? Det är en fängslande historia, en bladvändarbok men ändå är det något som fattas jag vet inte vad. Tycker delarna med träningen av dotterns språkförmåga är intressant, inte ofta bihistorier ger något utöver utfyllnad av boken. Deaver är bra på att beskriva karaktärer och man får en inblick i många av dem men jag får ingen känsla för Bill Corde, han får inte mina sympatier vilket jag antar att det är tänkt.
Den får 3 anteckningskort i betyg.The Perfume av Patrick Süskind, detta är ju en bok som kom ut redan på 80-talet men fått ett nytt liv nu när den har blivit film. Jag hörde första gången delar av denna bok i P1 en sommar för en evighet sedan. Tror den gick som följetong eller så var det en uppläsning i Boktornet (vet att den var med v. 35 2004). Minns bara att jag fastnade för den men misslyckades att memorera titeln och författaren och det var först innan ju förra året när jag var fast på Heathrow i dimman och skulle köpa mig en bok som jag hittade den och insåg att det var boken jag letat efter så länge. Boken är konstig, läsvärd men konstig.
Jag läste den på engelska vilket blev en utmaning det förekom många ord jag aldrig stött på tidigare och jag kunde inte bara speeda igenom den som jag annars lätt gör med tunna böcker. Jag tvingades att fundera över formuleringar och därmed även över innehållet.
Denna bok om Jean-Baptiste Grenouille som föds under vidriga förhållanden och som helt saknar egen kroppslukt är en annorlunda historia, fänglande och otäck. Den lilla Jean-Baptiste behandlad mycket illa av alla vuxna men lyckas ändå på något sätt överleva svåra sjukdomar, misshandel och vanskötsel till stor del genom sitt otroliga luktsinne. Han snirklar sig fram genom livet i jakten på den perfekta doften, den som även skall bli hans öde. Jag rekommenderar en läsning av denna bok.
Boken får 4 parfymflaskor i betyg. Men man kanske borde
läsa den på svenska istället?
Oavsett om man älskar eller hatar boken tror jag man blir berörd av den och börjar fundera.
Jag har inte bestämt om jag skall se filmen ännu. Jag har läst en del dåliga recensioner men samtidigt är jag så himla nyfiken på hur man har fått den interna dialog som pågår i Jean-Baptiste Grenouilles huvud att gå fram på filmduken. Han kan ju gärna inte tänka högt hela tiden. Och det är så mycket i boken som handlar om doft, hur skall man få det genom duken? I text kan man beskriva dofterna och läsaren kan inbilla sig dem men på duken, nä jag fattar faktiskt inte hur man skall få fram essensen av denna berättelse på filmduken.
Alkemisten av Paulo Coelho köptes på Arlanda några minuter innan det var dags att springa till gaten för att åka hem till Boden. Ville ha något kort att läsa efter att ha avslutat
Parfymen. Baksidetexten på denna bok (citerad här nedan) fick mig att ställa tillbaka boken i hyllan, plockade ner den igen, upp i hyllan igen men tredje gången bestämde jag mig för att köpa den.
Bara vid sällsynta tillfällen utkommer en bok som kan förändra läsarnas liv fullständigt. Paulo Coelhos Alkemisten är en sådan bok. Med mer än 30 miljoner exemplar sålda har den redan etablerat sig som en modern klassiker, den är översatt till 56 språk och är utgiven i 156 länder.
Alkemisten är den magiska historien om Santiago, en andalusisk herdepojke, som följer sin dröm om att finna en av världens dyrbaraste skatter. Från sitt hem i Spanien reser han till marknaderna i Tanger och genom Egyptens öken till ett livsavgörande möte med alkemisten.
Historien om de skatter som Santiago finner på sin väg lär oss den viktigaste av alla visdomar: att lyssna till sitt hjärta, att förstå tecknen på livets väg och framför allt att följa sina drömmar.
Varför denna tvekan? Jo det lät så överpretantiöst med "e
n bok som kan förändra läsarnas liv fullständigt" men samtidigt fanns det något lockande med boken och så var den lagom tjock för att plöja på en entimmesflygning plus taxi hem. Språket är ganska enkelt likaså själva grundhandlingen "fattig fårahede i Spanien drömmer om en skatt i Egypten och bestämmer dig för att fara dit". men ändå är boken magisk på något sätt, det var svårt att sluta läsa, den trollband mig redan i prologen som handlar om Narkissos. Boken handlar om att våga lyssna på det man tror är rätt, göra det man känner och brinner för och våga lyssna till sin inre röst. Boken fick mig att fundera och jag log nästan hela tiden jag läste boken, den ger en lyckakänsla och jag som trodde att jag inte skulle gilla den. I boken händer många saker som är övernaturliga men Coelho får dem ändå att verka fullt naturliga och det finns en hel del humor i boken.
Många säger att jag slåss mot väderkvarnar när jag protesterar mot små saker så som mot GBs Girlie, SAS utdelning av bilar till pojkar och kramdjur till flickor (rent slentrianmässigt), klädkedjornas uppdelning av flick- och pojkkläder mm. Men efter att ha läst Alkemisten känns det som jag skiter i vad folk säger, det är att lyssna på min inre röst och stå för det jag tror på. Jag tror säkert att boken kan förändra någons livsöde om den läsas i rätt tid i livet, för mig gjorde den ett bestående intryck men livsavgörande nä det tror jag inte.
Boken får 5 sandstormar i betyg.Murder is all the Rage av Jonathan Kellerman inhandlades på Heathrow när jag satt fast där pga dimma. Var ju tvungen att ha något att läsa och Kellerman brukar skriva spännande fängslande böcker. Detta är ytterligare en Alex Delawarebok. Alex blir uppringd av en ung barnamördare han hjälpte till att sätta i ungdomsfängelse för 8 år sedan. Killen har blivit släppt och säger sig ha upplysningar om fallet som han vill diskutera med Alex. Anledningen till att han ringer Alex är att det var han som gjorde psykutvärderingen i fallet. Men innan de hinner träffas mördas killen och han kumpan har dött i ungdomsfängelset.
Alex och hans ständiga vapendragare i böckerna polisdetektiven Milo Sturgis börjar dra i trådarna, var det bara en tillfällighet att han dog innan de träffades och vad hade egentligen hänt den andra killen i fängelset? Som vanligt i Kellermans böcker så kastas man mellan olika teorier, alla är misstänkta och alla har motiv som ligger och pyr och det finns som vanligt inslag av psykologiska faktorer där man undrar hur vissa människor är funtade. Slutet är inte helt klart utan lämnar öppet för tolkning, det är både bra och dåligt. I stort är det en läsvärd bok men han hade kunnat skippa lite av Alex personliga problem, det blir lite tradigt i längden även om det ger karaktär till personen.
Boken får 3,5 donuts i betyg.
Tryggare kan ingen vara av Nicci French var ett inpulssköp på Coop Forum, ta 4 betala för 3. Köpte lite kokböcker och letade efter en 4:e bok att lägga i högen. Eftersom jag är en trillerslukare så lät den ok. Verkade lagom tjock för att följa med på en kortare resa till England. Boken handlar om en läkare, Samantha, specialiserad på trauma som flyttar ut på engelska landsbygden för att komma ifrån stressen i London. Med sig i flytten har hon dottern och en katt. Hennes pojkvän stannar kvar i London men kommer och hälsar på och gör sig allt mer hemmastadd. I närområdet blir en familj brutalt mördad, eller ja mamman och pappan blir det medan barnet en ung kvinna, Fiona, blir skuren i halsen och lämnad bunden för att dö men överlever. Hon är svårt traumatiserad och poliser ber Samantha ta hand om flickan i sitt hem. Hon är ju polisens enda vittne. Samtidigt som Samantha försöker få ordning på sitt nya liv ute på landet skall hon alltså ha ansvaret för en traumapatient. Det visar sig att många människor inte är de som man tror att de är och Fiona bär på en mörk hemlighet som Samantha kommer allt närmare vilket oxå riskerar hennes liv. Grundberättelsen är bra och spännande, kanske lite för förutsägbar men bihistorien med Samanthas nya jobb och den cyniska chefen är tunn, den hade de nästan kunnat skippa för den får för dålig koppling till både Samantha som person och berättelsen i stort.
Boken får 3 blodsdroppar i betyg.Djävulen bär Prada av Lauren Weissberger hypad bok som jag till slut köpte på halvaprisetbokrea. Den fick följa med till Milano, var väl passande att läsa om ett modemagasin när man åker till en modestad. Andrea Sachs får av en slump jobb som andraassistent till chefredaktören på världens ledande modetidning - Runway. Ett jobb som alla hon möter säger är "Ett jobb som miljoner flickor skulle gå över lik för att få". Det Andrea inte vet är att Miranda Priestly är en hondjävul som kräver enormt mycket av sina assistenter 24 timmar om dygnet, mer än vad en människa skulle klara av med förståndet i behåll. Men belöningen efter att ha stått ut ett år är att man kan få ett jobb precis var man vill i tidningsvärlden eller kanske till och med i modevärlden. Andreas dröm är att bli redaktör på New Yorker och för att nå den drömmen är hon i slutändan beredd att offra vänner, familj och pojkvän.
Men trots att Amanda gör sitt jobb mister hon aldrig sitt sinne för humor, jag skrattar gott när hon på företagets bekostnad köper både det ena och det andra och utnyttjar sina förmåner till max, hennes samlande av hatbrev mm till Miranda är en ljusglimt i en rätt så tafflig bok i övrigt. Lättläst men lämnar inget bestående intryck och den obligatoriska moralkakan på slutet var rätt väntad.
Boken får 2,5 Fendiväskor.Dagen efter jag hade läst ut boken hyrde jag filmen av ren nyfikenhet. Jag lovade min sambo att inte kommentera olikheheter mellan boken och filmen och tur var väl det för då hade han inte fått en tyst strund. Det enda som var samma var väl titeln, namnen på en handfull karaktärer och ett väldigt få antal händelser. Bokens charm med Amandas distans till arbetet finns inte alls i filmen och många av de episoder jag faktiskt uppskattade i boken är helt borta ur filmen, den blev extremt platt och tråkig och gav mig inget alls.
Dödlig Synd av Laurie Brenton, en Harlequindeckare inköpt på ICA, rent inpulsköp medan jag stod i kassan. En bok som inte lämnade något bestående intryck egentligen. Var tvungen att bläddra i den för att minnas boken. Ids inte ens skriva vad den handlar om. En enda sak som var bra med den var igenkänningsfaktorn när man är i samma rum som någon man är extremt attraherad av men som är förbjuden frukt. I detta fall är huvudkaraktäreren Sarah attraherad av en katolsk präst, det visar sig när man följer hans sida av berättelsen att även han känner attraktion till Sarah och deras inre monologer i ämnet är något jag kunde identifiera mig med. Men själva jakten på den försvunna flickan liksom försvinner i det andra. Men det är klart Harlequinbäcker är väl inte kända för sin spänningsfaktor så det faktum att kärlekshistorien var det enda som jag minns säger väl en hel del.
Boken får 1 bikt av mig.Break no bones av Kathy Reichs håller jag på med nu och sen ligger en hel trave böcker och väntar på mig. Det blir nog en bra bokvår så jag återkommer med fler tankar om böcker jag läst. Skall ta en extra koll i bokhyllan och se om jag glömt skriva om någon bok.
Länkarna till
bokus i detta inlägg är via
Tradedoubler.
Andra bloggar om:
The Lesson of Her Death,
The Perfume,
Parfymen,
Alkemisten,
Murder is all the Rage,
Tryggare kan ingen vara,
Djävulen bär Prada,
Dödlig Synd,
Break no bones,
Deavers,
Süskind,
Coelho,
Kellerman,
Nicci French,
Weissberger,
Brenton,
Reichs,
Böcker,
Recension
Inlägg
