21 september 2010

Hur tänkte ni nu?

Den här gången är min undran betydligt mer allvarlig. Den person som publicerade ett register från SD på webben så att alla kan söka fram vem som är medlem begärt info mm. kan inte ha tänkt klart. Inte tänkt alls.

Jag tänker inte ge adressen till sidan och inte länka till någon som gör det heller. Jag vill inte bidraga till att listan sprids ännu mer. Vi vet inget om människorna på den listan och vi har faktiskt ingen rättighet att grotta i vem som sympatiserar med vilket parti. Jag vet hur det är att hamna på en av deras listor utan att vilja ha något som helst samröre med dem. Vi har ingen aning om hur många namn på listan som inte alls sympatiserar med dem.

En gång i tiden (tidigt 90-tal) började det dimpa ner material från SD i min brevlåda. Det var på den tiden de inte ens försökte vara rumsrena. Någon hade i mitt namn anmält att jag ville ha info. Första gången materialet kom var jag inte hemma, min underbara somaliska granne vattnade mina blommor och tittade väldigt konstigt på mig när jag kom för att hämta min nyckel. Hon ville knappt prata med mig. Jag klev in genom ytterdörren och möttes av ett allt annat än diskret brev från SD. På den tiden publicerades tack och lov inga listor utåt så jag hade sluppit att vänner och arbetskamrater skulle titta snett på mig på morgonen. Det tog ett bra tag att bli av med mitt namn på listan många samtal och ett brev. Jag mådde illa varje gång det låg ett nytt brev från dem på hallgolvet. Men en sak var bra, jag fick materialet levererat och kunde skriva en inlämningsuppgift om dem i skolan. En bekant ville "känna sin fiende" och beställde frivilligt material han höll heller aldrig på att komma av listan. Sen bildades AFA och började jiddra om att de visste vilka som var "medlemmar" då blev min kompis jävligt rädd över att stå på listan.

Alla som känner mig vet nog vad jag anser om SD, vad den största anledningen var till att jag flyttade 120 mil. Att jag försvarar att SD-anhängare inte skall hängas ut kan te sig konstigt men de är människor, de har rätt till sin åsikt hur fel jag än anser att de har. De har rätt att inte känna sig rädda, förföljda. Vi lever i en demokrati vi måste kunna möta dem med argument och inte ta till den här typen av aktioner. Vi måste och det är vår skyldighet att upprätthålla de mänskliga rättigheterna för alla.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

3 kommentarer:

Örjan Bernt Lundberg sa...

Håller med

Anonym sa...

Din server tog bort mitt inlägg!

Anonym sa...

Bra det du skriver.

Vi har rätt till information.

INGEN ska hindra oss. Inte posten (som i vissa fall vägrar dela ut informationen), inte AFA, inte granntanten, inte regering och riksdag.

Om vi inte får själva undersöka och värdera verkligheten så är det fascismen som fått makten.

Kanske dags att börja kämpa emot? På riktigt.