Borde väl blogga om semesterresan

Känns som om jag borde följa mitt vanliga sätt att blogga och skriva om familjens semester, visa bilder och sänt men faktum är att jag knappt fotade något och det mest kändes som jag körde bil.

Jag skall ta och åka ner till mormor någon långhelg men i övrigt dröjer det nog innan jag far neråt igen. Kändes rätt menlöst, ingen hade egentligen tid för oss. Pappa höll på med köket som han skulle bygga nytt, mamma skulle ut med min syster och hennes dotter på stan med mammas ex-man (fast de är tydligen fortfarande gifta men separerade, syrrans dotter kallar honom för morfar, vår egen far har aldrig träffat det barnbarnet). Får familj är helt trasig så är det bara. *

Önskar ibland att vi hade antingen mor- eller farföräldrar närmare. Tänk att få ha tillgång till barnvakt, äldre som har tid att baka med barnen eller ta med dem ut på fisketur eller bara mysa i soffan med en bok eller en film. Ni som har den möjligheten, ta tillvara på den. Att flytta 120 mil var när jag gjorde det något som kändes nödvändigt, visste ju inte då att jag skulle bli kvar här uppe, inte heller att jag skulle skaffa barn eller att familjen inte skulle orka hälsa på (förutom pappa som kikar förbi någon gång i kvartalet och sover över på väg till Finland). Aldrig ha någon av dem sagt "Men skicka ner ungarna med flyget" så kan de vara med oss en vecka. Vincent stannade hos farmor en gång för några år sedan när vi hade varit där, jag tror han gillade det.

Jag och sambon får kanske 1 ibland 2 dagar/kvällar utan barnen per år. Vi skulle kanske kunna be vännerna ta barnen lite oftare men alla har ju sina liv, sina barn att tänka på.

Mina barn har "adopterat" lite extramor-/farföräldrar här på gatan. De går över till våra grannar, ena låter dem vara med när de snickrar och eldar nere vid sjön, andra grannen skänkte dem ett fiskespö och hade kastträning med dem nyligen. Jag har lovat ungarna att vi skall ställa oss på bryggan någon dag och fiska. Får bli en kväll här framöver. Jag gillar ju att fiska men tycker inte om att få upp en sprattlande fisk.

Men lite kort om semestern då i bilder.

*Uppdatering min mor ansåg att det lät som om det var hennes fel att vi inte stannade längre hos dem och det var inte meningen. Jag fick veta hemma hos min mormor att min syster var på besök med sin man och barn och jag kände inte för att tränga mig på därför ringde jag mamma först på morgonen samma dag som vi tänkte komma dit och det är ju inte så konstigt att de redan hunnit med att skaffa sig andra planer då. Mina barn hade dessutom bestämt med morfar att de skulle röka lax på eftermiddagen. Det hela var mer ett konstaterande att tid fanns det inte gott om på denna resa, säger inte något om "vems fel" det är. De hade inte tid, vi hade inte tid, det var mest stress.

Med trasig ovan syftade jag på att vi har apkassa relationer till varandra, jag står min pappa närmast och min syster min mamma och jag och syrran har väl aldrig egentligen haft speciellt mycket gemensamt mer än att vi råkar ha samma föräldrar så det finns inget som binder ihop oss och dessutom är vi utspridda från Skåne till Norrbotten.

Och ja mamma du skall få svar på ditt brev, skall bara till fjällen först. Den som nu läste upp blogginlägget för mamma kan ju uppdatera henne med detta också då.