Jag for till Spanien och gav mig iväg. Visst var det jobbigt över Pyrenéerna. Men hanterbart. Min kropp är ju van att prestera med dåliga värden. Sprang 7 mil på Lapland Ultra i fjol med Hb på 96.
Min resa i Spanien fortsatte (och nu sker lite snabbspolning för er som läser min resedagbok) och jag kom till Samos. Där gick jag en guidad tur i klostret och var tvungen att hålla mig i väggar, sitta ner osv för att ta mig igenom turen. Jag skyllde på att jag hade gått rätt långt den dagen. Efter det gick det utför egentligen men jag vägrade att inse. En magkatarr ovanpå det några dagar senare gjorde att jag gick med smärtor som skulle däckat någon som inte har lika mycket sisu som mig :-) Knaprade Rennie som hjälpte hyfsat i början. Fick även värk i ena käken. En värk som inte försvann med Ipren.
När jag åkte hem och var på flygplatsen i Santiago var orken helt väck men inte så konstigt när man klivit upp kl 04.
På flygplatsen i Madrid skulle jag köpa mig en te och ställde mig i en lång kö och när jag stått där och svajat i 15 minuter och det var nästan min tur gick det inte längre, jag kallsvettades. Jag fick kliva ur kön och gå och sätta mig med huvudet mellan knäna. Blev lite smårädd. Vad är det med mig. Inte svimma här.
När jag suttit en kvart kunde jag stappla bort till McDonalds som inte hade någon kö och köpa mig en te. Hela huvudet snurrade.
Resten av resan hem blev ungefär likadan. Allt köande kändes som jag skulle svimma. Magen gjorde ont, tryck över bröstet, yrsel, svårt att andas mm. Försökte äta men ingen direkt matlust. Sillen jag hade längtat efter så hemma fick vänta.
Väl hemma däckade jag i säng nästan direkt efter att ha packat upp i bastun.
Tisdagen-torsdag på jobbet satt jag ju ner mest men fick äta nuvalucol och knäppa upp BH:n för att inte få panik över trycket över bröstet. Men jag härledde det till magkatarren. Har haft det förut men aldrig så här ont/starkt och helt utan sura uppstötningar men symptomen stämde ju.
Men den där käkvärken höll på att driva mig till vansinne.
Ringde vårdcentralen i Luleå för att boka en tid för provtagning av Hb i fredags. Medan jag väntade på att de skulle ringa upp igen tänkte jag att jag googlar käkvärken för att se vad det kan vara. Skall jag ändå till VC kanske de kan hjälpa mig.
Googlar värk i käken och träffarna hamnar i bland annat Vårdguidens sida om hjärtinfarkt. Läste symptomlistan:
Kvinnor kan ha mycket mer diffusa symtom såsom värk i käkarna, tyngdkänsla eller tryck i bröstet, värk i skulderpartiet, ont i magen, svårighet att andas eller andfåddhet, hjärtklappning, yrsel och illamående, orkeslöshet eller stark trötthet, allmän sjukdomskänsla.
Varenda punkt stämde in på hur jag kände mig. Men det kom till och från så hjärtinfarkt var det nog inte men då står det så här om kärlkramp:
bland har man haft kärlkramp dagarna eller veckorna före en hjärtinfarkt. Dessa symtom liknar dem vid hjärtinfarkt, men är lindrigare och kommer i korta attacker, ofta i samband med eller efter fysisk ansträngning. Det typiska är att smärtan försvinner i vila. Det är en varningssignal som betyder att man genast ska ta sig till sjukhus. Läs även Vårdguidens artikel om kärlkramp.
Det stämde ju på pricken. Så när väl VC ringde upp passade jag på att fråga om detta. Och då skrek hon nästan "åk till akuten, vi har inga tider förrän kl 17. Och det kan ju vara mycket låga blodvärden och då behöver du ändå hjälp." Snacka om att bli rädd. Men inte tillräckligt rädd för att åka direkt. Hade ju ändå haft det i 1-2 v.
Jag hade en lunchdejt inplanerad med Ida och jag vet ju hur det är på sjukhuset man får typ aldrig mat. Så jag gick på lunch först.
När jag kom till akuten satte de EKG direkt och trycket över bröstet som jag hade tog de på allvar. Mest troligt kom det från att jag nyss ätit. Fick niteoglycerinspray under tungan. Svårt att säga om det var det eller det faktum att jag knäppte upp BH:n. Men det blev lättare.
De hade tagit blodvärde och efter en stund fick jag veta att Hb var 70. Inte undra på att jag var snurrig.
Efter ett tag fick jag komma på en avdelning. Det verkade vara ganska fullt på sjukhuset. Fick rum 4 på avdelning 61 Medicin. Hamnade på ett rum med 2 män som hostade, rosslade och snarkade. En av dem försökte dessutom sticka hem hela tiden. Blev inte så lugnt.
Fick 2 påsar blod och en påse med Ferinject som är min vanliga järnmedicin. Få blod är alltid lite läskigt men det bar värre förra gången.
Men jag lyckades sova både till och från under dagen och under natten.
De tog nya hjärtprover på mig som var bra och EKG såg oxå bra ut. Skönt.
Halv 6 på morgonen blev jag väckt för nytt Hb-prov. MAn ligger inlagd för dåliga blodvärden och så kommer de och snor en massa blod hela tiden.
På morgonen fick jag höra att ronden snart skulle komma, vid lunch fick jag höra att ronden snart skulle komma. Vid 13-tiden fick jag veta att läkaren gav mig permission till kl 8 på morgonen därpå. Men mitt Hb var bara 90 än så länge så de ville ta mer prover i morgon.
På väg till bilen var första gången jag rörde på mig längre än de 5 meterna fram och tillbaka till toan på rummet. Och jag kunde knappt andas. Trycket över bröstet kom direkt. Men de sa ju att hjärtat var ok. Så igen idé att vända om.
Åkte och fikade med kompisar men först svängde jag förbi jobbet och tog 2 Nuvalucol ur mitt skåp. De hjälpte knappt.
Gud så skönt att träffa vännerna efter 5 veckor borta. Skulle ju fikat med dem redan på fredagen på em men fick ställa in när jag blev insydd på sjukan.
Efter fikat kom en rejäl attack. Fick ren panik på stan i Luleå. Gick till Apoteket och köpte Losec en kollega hade sagt att det var det effektivaste. Svalde tabletten och stapplade till bilen. Kallsvettig. Lyckades gå på ICA och handla men det var jobbigt.
Körde hem och lade mig på sängen. Långsamt släppte värken. Sorterade ut bilder som skall vara kvar från resan sen lagade vi mat tillsammans. Är inte ok, hjärtklappning efter att ha gått upp för trappan. Så efter middagen sorterade jag bilder i 5 minuter innan jag lade bort datorn kl 1930 och däckade på sängen.
Vaknade mitt i natten med huvudvärk. Lyckades lägga mig så att det släppte lite. Men vaknade sedan igen en stund senare och fick gå upp och dricka vatten. Kunde inte somna om, låg och vred på mg i 2 timmar innan det var dags för frukost.
Åt och åkte sedan så jag var på sjukhuset kl 8. På väg från bilen kom trycket över bröstet igen. Så fort jag rör på mig efter att ha ätit verkar det komma.
På avdelningen fick jag min säng igen och det togs prover. Fick veta att jag kunde ta bort EKG-plupparna. De satt som berget och lämnade kvar klister som jag skall försöka få bort hemma.
Nu ligger jag här och ser på tv och väntar på ronden igen. Gissar att jag kommer hinna äta lunch idag oxå.
Har lovar Vincent och Herman att köpa kläder till dem idag så jag hoppas jag inte blir utsläppt allt för sent och att jag inte mår allt för piss. Ungarna behöver lite tid med mamma och de behöver kläder.
Käkvärken kommer och går oftast i samband med trycket över bröstet så det är väl också en bieffekt av magkatarren.
Om det nu inte är ett magsår. Man vet ju aldrig. Har ju haft det länge nu. Det skulle ju kunna förklara en snabb sänkning av Hb. Men ingen läkare ännu så jag har inte kunnat prata med någon om det heller.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar