Jag lovar att min kropp känns idag, man har fler muskler än vad man anar innan ett träningspass. Det gick bra att ta sig ur sängen och tom gå upp för trappor men om jag försöker klia mig på ryggen så är det någon som snott 10 cm av mina triceps tror jag. Men trots värk överallt drog jag iväg på orienteringen. Det ångrar jag nästan att jag gjorde för jag inte bara sprang uruselt idag, jag orienterade som en riktig kratta. Stod ca 1 meter från en kontroll (nummer 4) och såg den inte, irrade lääänge och tänkte hittar jag den inte inom 1,5 minuter så ger jag upp. Så plötsligt studsade en vit/orange sak fram ur grönskan. Jag hade hittat den, attans oxå, det betyder ju fortsatt språngmarch över stock och sten. Precis när jag stämplat den kom min irrpartner från första orienteringen fram ur skogen och vi slog halvt om halvt följe resten av orienteringen. Lite olika vägval men oftast samtidigt vid kontrollerna igen.
När jag kom hem hade sambon och barnen ätit men tror ni han hade lagat någon mat till mig, näää. "Vadå jag vet ju inte när du tänkte komma hem". Men hallå, vi har micro, det går att värma mat, det går att tänka så långt som till lunchlådor. Gud så irriterad jag blir. Tycker ärligt talat att jag inte skall behöva be om att han lagar en portion extra. Det är ju inte så att det tar längre tid att koka mer makaroner och steka några strimlor kassler till. Nu fick min middag bli 3 mackor med keso och soltorkad tomat istället. Gahhhh karlar.
26 september 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Bea! Kul att hitta dig här. Nu har jag länkat hit från min sida! Hoppas det är ok!
Träningsvärk är det bästa jag vet. :-D Fast inte så jag inte kan gå nerför trappen hemma.
Skicka en kommentar