Är snabba kommunikationsvägar alltid bra?

Jag har ända sen i somras, 28 juli närmare bestämt, gått och grubblat på texten i en krönika i Tidningen Extra (s. 18) skriven av Andreas Lind VD:n på Norrbottens Handelskammare.
Han skriver:

"[…] jag skall bli sämre på att använda kommunikation som en ursäkt för bra planering. För visst gör enkel kommunikation oss mer flexibla. Men i samma veva verkar det göra oss fullständigt oförmögna att planera. Resultatet blir inställda möten och dålig framförhållning, något som länge varit en del av min vardag. Och jag har ofta ursäktat mitt beteende med lite kommunikation i elfte timmen, genom ett SMS eller ett mail. Och därmed sluppit att inse att jag planerat dåligt. Igen.
Dags för bot och bättring således, och jag har egentligen redan börjat. Några gånger har jag nu stämt träff med mina vänner och angett plats och exakt klockslag – redan en eller två dagar innan träffen. Det är ganska lustigt att se seras reaktioner, när jag säger att vi ses klockan två på caféet. Eller att jag kommer att sitta i bilen utanför klockan halv fem, för att sen inte höra av mig utan bara göra som överenskommet.
För jag vägrar att tro att vi gjort det omöjligt att ses på en specifik plats, en förutbestämd tidpunkt. Att varje möte måste kräva två eller tre SMS, även om förutsättningarna inte ändras. Det om något är dålig kommunikation."

Min bekantskapskrets är mästare på det där, inget kan planeras i förväg, allt sker i sista minuten. Kanske jättelätt när man är singel och bara har sig själv att tänka på och obegränsat med SMS i abonnemanget. Men jag måste ofta ha barnhämtning, fixa så att familjen har mat att laga/äta, ta mig till platsen som oftast är Luleå 30 min hemifrån osv… Det funkar inte för mig att få ett SMS “Nu sitter vi på fiket” även om vi 2 dagar innan pratat om att ses på fika den dagen.
Men jag tror en stor bov i det hela är att man vill inte binda upp sig, något annat bättre kan ju dyka upp och har man då inte bokat någon plats och tid så är det lätt att komma undan med ett SMS “kan inte fika idag” samma dag som det var tänkt att man skulle ha setts.
Har den snabba kommunikationen och vår ständiga nåbarhet utarmat hur vi umgås och vårt sätt att bestämma hur vi skall umgås?
Hur gör du? Hur är det bland dina vänner? Kan ni bestämma saker i förväg och hålls de överenskommelserna eller kommer det ett SMS som ändrar planerna? Eller planeras allt i sista sekund med en massa meddelanden som går till de inblandade?

Uppdatering: Lät nog ovan som om jag umgås med "dåliga" människor men det är ju inte alltid så där men visst det retar mig att inte kunna planera och göra saker utan gå med en mobil i handen (fast det gör jag ju ändå alltid iPhoneberoende som jag är) ibland.