Dag 23 - Kickoff med trist avslut

Vaknade och hade lite bråttom. Väska skulle packas med kläder och digitala enheter för kickoffen. Skulle jag försöka ta en promenad mellan passen och middagen eller gå på SPA. Bestämde mig tillslut för det första, skulle nog behöva friskluft så jag packade ner varma kläder och kameran. Försökte få ordning på håret efter duschen, suck borde ha tagit fram fönen, såg ut som ett troll. Nå ja en hårklämma så är det fixat men nähä hittade ingen. Ja ja...

Var på jobbet några minuter efter 8 och skyndade mig att sätta igång och göra presentationen för senare på dagen. Skulle hålla ett pass med kollega från Stockholm. Fick ihop mina bilder och han dessutom prata lite skidåkning och fotografering med min kollega som sitter bredvid mig men som nästan alltid är ute hos kund. Trevligt.

Kl 09:45 skulle via vara på Clarion Sense, jag bävade mig lite inför doftchocken jag visste skulle komma innanför dörren. Vi promenerade dit och jag njöt av den kalla krispiga luften så länge det gick. Och jo visst slog allt igen när jag kom innanför dörrarna. Några ville stanna nere i loungen men jag skyndade mig upp för trappan, det brukar vara mindre doft där. Hittade igen några fler kollegor och snart dukades det fram frukost. Och precis som senast så fick de "vanliga" en dubbelmacka och det fanns mer mackor än människor medan det stod 2 st gluten- och laktosfria mackor på bordet som var mindre än hälften så stora. För ni vet väl att är man allergiker så är man tydligen också mycket mindre i maten :-/ De "vanliga" hade även crossianter men inget annat fanns till oss andra. Efter att ha ätit den där lilla "mumsbiten" så kurrade fortfarande magen. Snart var det dock dags att gå in och börja och eftersom ingen annan hade tagit den andra lilla "mumsbiten" passade jag på att trycka ner den också. Jag sneglade på bananerna men de var väldigt bruna och det låg ett päron i skålen som sett sina bästa dagar. Apelsin är för kladdigt att sitta och äta. Nå ja man överlever ju.

Men jag fick frossa, började tokfrysa men samtidigt svettas för att det var varmt i lokalen, typiskt när jag är alldeles för låg på energi. Mycket frustrerande. Vårt första pass var info och sen påbörjades ett grupparbete som gick över lunchen. När vi kom till maten (efter att jag och två kollegor till varit duktiga och tagit trapporna till nionde våningen) visade det sig att det inte fanns någon lunch förberedd för mig som allergiker. Så medan alla andra åt fick jag vänta på mat men när den kom var den ok (jag är ju absolut inget fan av renskavskött men det var i alla fall inte äckligt). De hade en bra salladsbuffé också så jag blev i alla fall mätt.

Grupparbetet fortsatte med en kort sammanfattning, en kollega höll en mycket bra presentation om vad han gjort ute hos kund. Kul att se vad de hittar på där ute och hur duktiga de är.

Sen mera grupparbete, med fika. Gud så svår det är att hålla fokus vid de där arbetena. Kände också att när man skall arbeta med påståenden så måste man nästan innan ha gått igenom vad de betyder, bara i vår lilla grupp om 6 personer hade vi lite olika syn på vad det vi skulle jobba med ens innebar. Då tar det en massa tid från det faktum att man skall försöka"lösa problemet". Nå jag jag tror vår grupp ändå var rätt ute och fick ihop en hyfsad lista med aktiviteter som kan driva oss framåt. Vi fick fika under arbetet, fick en god chokladmuffin.

Sen var det dags för redovisning av arbetet och jag är hopplös "pratare" och "frågeställare". Varför är folk så tysta? Det är det värsta jag vet med kick-offer. Alla pratar innan om saker de undrar över, om hur det borde fungera, om hur det fungerar men väl där på plats när vi skall prata om sådant så är det tyst. Gahh.... och så blir det nästan så man kan känna blickarna i nacken när man själv frågar, ifrågasätter, undrar eller förklarar. Jag vill ju bara att vi kommer framåt och det snabbt. Ogillardet limbo vi är i just nu. mår inte bra av det.

Sen var det dags för mig och kollegan att hålla vår dragning, tror det fungerade ganska bra. Tidsnöd som vanligt. Sen visade en annan kollega vad de gjort hos kund och hur processen sett ut. Jäkligt kul att se. Imponerande.

Nu var det dags för lite plockmat. De "vanliga" fick rågbröd, grönmögel- och brieost förutom salamin och de 2 torkade köttsorterna, fikonmarmeladen och pickles som jag kunde äta. Alltså inget bröd eller ost för mig. Trist för det är inte så kul att bara äta kött med picklesgurka typ. Bara fikonmarmelad är inte heller så kul. Men ena torkade köttet var i alla fall supergott. Tråkigt, så svårt kan det inte vara att göra något alla kan äta/fixa fram alternativ. Jag blir rätt grinig när jag inte får något i magen dessutom. Måste lära mig att stoppa ner både frukt och bröd i väskan. Hittade ett päron inne i vårt konferensrum jag kunde ta.

Sen hade vi en liten minimässa med kunskapsdelning, nyttigt att se vad den organisation vi slagits ihop med pysslar med. Efteråt gick en del på spa och min plan var att gå ut och gå men tiden som skulle varit 2 timmar var visst bara 1 timme plötsligt så när jag kom ut insåg jag att jag inte skulle hinna promenera, tvätta av mig och byta kläder.

Så jag gick över till Kulturens hus och fotade lite ner i rondellen istället med långa slutartider samt gick över gatan och fotade Kulturens hus (fick bli dagens foto) och lite mer förbipasserande billjus. När jag kom tillbaka in på Sense riktade jag kameran uppe från trappan ner i deras jättestora ljusinstallation.

Tvättade av mig och bytte om på en toalett och tog mig upp till Sky Bar. Där fixade bartendern en jättegod alkoholfri drink till mig. Stort tack!

Sen fick jag ett glas alkoholfri cider som de hade när vi skulle skåla innan middagen, den var sådär jättekonstig i smaken, avalkoholiserad smak typ. Den beställer jag aldrig igen. När vi satt och fick maten presenterad och de skulle hälla upp dryck fick jag som vanligt ett kasst bemötande, de har INGEN koll på vad som skulle passa till maten om man inte dricker alkohol/deras äckliga avalkoholiserade vin (som dessutom var slut just nu). Slutade med lingondricka som var för söt. Lingondricka skall ju vara lite sur.

Flappstek med en potatisterrin med bacon var god, köttet lite för kallt (kalla tallrikar). Men som sagt gott var det. Vi hade roliga och trevliga samtal vid bordet. Kunde dock inte låta bli att fråga folk som bor i kranskommuner till Stockholm varför de säger att de bor i Stockholm när de exempelvis bor i Solna. De förväntar sig ju inte att jag svarar Norrbotten om de frågar mig var jag bor. Varför hänvisar de så ofta till länet själva men förväntar sig inte det som svar från folk som bor på andra ställen i landet. Lustigt. En av dem höll med, han hade inte ens reflekterat över det innan.

Jag fick tyvärr aldrig se vad de skulle bjuda på för gott till efterrätt eftersom några kollegor (varav en från mitt eget kontor och som mycket väl vet hur dåligt jag tål rök) gick ut och rökte och kom tillbaka till vårt bord. Direkt fick jag svårt att andas och ögonen började bråka. Doften på hotellet hade nog gjort mig extra känslig dessutom. Så det var bara för mig att tacka för mig och dra.

Väl hemma fick jag tid att ta tag i bilderna och skriva detta. I morgon får jag ta igen dagens missade promenad. Men först sovmorgon.

Dag 22 - Tjoho jag skall till San Francisco

Segare än sirap i morse också, måste nog gå och kolla värdena alternativt börja gå och sova tidigare eller båda delarna.

Fick leka taxi till hela familjen på morgonen så jag var på jobbet rätt sent. Han med att kolla supportkön (tar hand om den när en kollega är sjukskriven) och lite nya upphandlingar och 2 avrop på ramavtal. Inget som kändes klockrent men fick nyttig info för andra grejer i ena avropet. Alltid bra att läsa igenom dem.

Sen blev kontoret invaderat av våra kollegor från Göteborg, Växjö och Skellefteå. Vi fick en snabb genomgång av det tidredovisningsystem som vi nu skall över i och som systemutvecklarmänniska och UX-nörd så fick jag mardrömmar av GUI och flöde. Den som designat det där vill jag skicka boken Jävla Skitsystem! till eller så skickar jag den till de som bestämt att detta är verktyget vi skall använda. Förstår att man har trasslat in en massa andra system i detta så det inte bara är att byta men det borde rimligen gå att fixa till något bättre. Nå ja med lite tur så slipper jag det själv.

Hade ett avstämningsmöte för min ena produkt och inser att det där med kommunikation, förutsättningar, förväntningar och vad olika ord betyder inte är så lätt. Nå ja det löser väl sig så småningom. Lite frustrerande bara, kan ju oxå vara så att vi kommit överens om något annat, inte dokumenterat det och så har jag sedan glömt i all stress innan jul.

Kände mig sjukt improduktiv idag, skulle fila på en presentation som jag skall hålla i morgon. Fick inte ur mig något alls blir till att kliva upp tidigt i morgon för att fixa den. Behöver söka lite info också. Skall bli skönt att ha kick-offen i morgon, hoppas den sparkar igång lite arbetsro, arbetslust och driv framåt också för det behöver jag.

Fick dock en rejäl rolig överraskning idag. I fjol var vi på //build jag och 2 kollegor och i år blev det bara klart att en av de andra skulle få åka och ingen mer. Men så kom det lite sponsring från ett ställe och ett önskemål om att jag skall åka på konferensen jag också. Så när jobbet var slut hade jag planerat att ta några kort på kyrkogården, sprang dit tog mina kort, sprang tillbaka till bilen och skyndande mig hem. Fixade till bilderna men var inte helt nöjd men här är de.

18:00 släpptes biljetterna till //build. Satt på toa några minuter i, aningen panik tänk om jag inte kommer in på siten. Satte mig vid datorn och drog upp sidan prick 18:00 då ser jag på twitter i ögonvrån på mobilen att för en minut sedan postade någon "Nu är det öppet". Gahhh.. tänk om jag inte hinner. Fick upp inloggningsrutan, mitt Microsoft Account, vilket använde jag senast? Måste varit det där ja just det men vad har jag för lösen? Använda engångskod istället japp, nä mobilen som de kommer till tog ju batteriet slut på på vägen hem. Gahh panik. Tillslut kom jag på lösenordet och började knappra in alla uppgifter. Men var är mitt kontokort (tycker dock det suger att jag som medarbetare på ett stort bolag måste betala själv och göra ett utlägg för att åka på konferens, samma sak med hotellet), ut i hallan och hämta. Puh.... sen blev det vänta vänta vänta mellan varje skärmbild. Risk för timeout eller error som några andra verkade ha fått med resultat att de inte fick någon plats utan hamnade på väntelistan. Äntligen kom det upp att jag var registrerad.

Min kollega som skall med hade jag fixat en registreringskod till så han var garanterad plats och kunde lugnt registrera sig även efter att det hade blivit fulltecknat. Så han var ute och åt i godan ro istället.

Efter detta åkte jag till ICA och handlade, lagade middag och vips var klockan 20:30 och jag hade noll lust att gå ut. Skrev på twitter:

Men ingen talade ju om för mig att det var ok att krypa ner i sängen så jag bytte om och gick ut. I sidta sekund slet jag med mig kameran och stativet också. Tur det visade det sig sen. Hade en idé om att fota en reflektion i vattnet inne i stan som jag hade sett igår när jag var utan kamera men idag var det is där. Gick vidare bort mot garnisonsområdet och hamnade på bron över Bodån, tog några kort bortåt ån där dimman låg. Det var magiskt fint. Detta blev dagens bild. Velade om jag ville ha den ljusare eller inte men när jag stod där var det nästan kolsvart och detta är 30 sekunders exponering mend lite exponeringsjustering så det är nog så ljust.

Gick sedan vidare bort till Dammbron där luckorna stod öppna och vattnet forsade ut, blev en tjock dimrök ovanför dock blev ju vattnet och dimman rätt utsmetade med 30 sekunders slutartid. Långt där borta syns hängbron jag fotade igår.

Funderade på att vända där men kom på att jag lika gärna kunde gå bort mot militärbron och över där borta. Kom dit och knäppte några bilder på bron.

Vände mig åt andra hållet och fick syn på att ljus från stolpar mm blev ljuspelare så jag knäppte en bild på det också.

Långa slutartider och brusreducering gjorde att varje bild tog en evighet och promenaden drog ut på tiden men jag fick i alla fall ihop lite mer än en mil idag också.

Dag 21 - Promenad utan kamera går snabbare och Bodens kommuns Schoolbook ger mig huvudvärk

Sambon klev upp galet tidigt för att ta ett tidigt flyg till Stockholm. Själv märkte jag inte ens av hans larm eller att han klev upp. 07:15 masade jag mig ur sängen, fortfarande stel efter löpningen. Knaskropp. Insåg att det var -27 ute och att jag glömt köpa mig en ny motorvärmarkabel igår. Körde ju sönder den gamla förra veckan. I går hittade jag en i garaget på morgonen men det visade sig vara en Calix och jag har Defa. Varför måste det finnas 2 varianter? Bilen startade i alla fall och jag lät den stå på tomgång en stund (fy din miljöbov).

På jobbet rullade det på med ett bra kundmöte på morgonen, fortsatta försök att förstå organisationen, granskade dokument och diskuterade den kommande kick-offen med kollegor. Kom iväg lite sent på lunch och när vi började vara klara frågade vad en kollega vad klockan var 13:08. Dhit shit jag som hade bokat massagetid kl 13. Fick springa tillbaka till jobbet. Massören satt i telefon så jag han få ner pulsen lite innan jag gick in, klädde av mig och blev torterad. Jösses vad ont det gjorde.

Sen var det granskning av ett layoutförlag på en ny produkt samt samtal med intressenter innan jag lite försenat packade ihop och tog mig ut. Kom på att jag ville fota i Luleå idag så jag åkte ner till Södra hamn och knäppte några bilder. Den första är dagens bild. Alla är bara fixade med vitbalasen idag. Valde att hålla dem rätt mörka. Tycker inte alla nattbilder behöver se ut som det är mitt på ljusa dagen. Ibland kan det vara skönt med lite mörker, som det var när korten togs.

Sen i ilfart hem, byta om slänga in Herman i bilen och köra honom till träning. 90 minuter skulle han träna. Skulle jag hinna en mil på den tiden? Jag hade ju inte kameran med mig. Efter mindre än 45 minuter hade jag passerat 5 km. Verkade lovande, då hade jag hunnit ångra att kameran inte var med 3 gånger. Försökte hålla uppe farten och efter 1:25:21 så passerade jag en mil. Det är långsamt för att vara mig, 1:20 brukade jag ta milen på förr men då var det för det första sommar och jag gick inte i underställ, mellanlager, täckbyxor och stor dunjacka och jag hade inte en skada i benet. Det är bara att inse att kroppen inte är som den alltid varit innan och jag måste anpassa mig. Men jag var i alla fall nöjd på att ta det under en och en halv timme. Jag hade en stund kvar tills Herman skulle vara klar så jag gick små korta lovar runt träningsanläggningen, fick lite konstiga blickar av andra föräldrar som satt där en kvart i sina bilar och väntade på barnen. Jag var helt full i frost när Herman kom ut, han undrade vad jag hade gjort.

Barnen fick MAX-middag idag, orkade inte laga mat strax innan kl 21. Herman hade ätit pannkakor innan träningen och Vincent verkade ha käkat lite mackor. Själv åt jag mackmiddag idag. När vi stod på Max i drive-in så kunde jag inte låta bli att fnissa åt deras särskrivningsskylt. Det skall stå Maxhöjd 2,7 meter som varning för att inte för högra besökare skall köra in i drive-in. Men istället står det Max höjd 2,7 meter. Bra då vet vi hur högt Max i Boden är.

Hemma upptäckt jag att jag åter igen misslyckats med att stoppa klockan. Fick redigera tcx-fil igen. Drygt. Men det går i alla fall att göra det.

Sen in i duschen, åh så skönt med varmvatten för jag var helt iskall om händer och ansikte. Men båda barnen ville också duscha så det blev att snabba mig. Sen lite tid vid datorn för att redigera bilderna och skriva detta samt mata in dagens promenad på Funbeat totalt blev det 11,55 km så jag tog nästan igen gårdagens missade 2 km.

Vincent kom med ett papper för utvecklingssamtal på skolan. 13:30 den 2:a februari. Passar säkert någon som är ledig på dagarna eller möjligtvis jobbar i Sävast. Nu kommer det gå bort en massa tid, 40 minuter bilresa och 30 minuter möte. Jag förstår om de inte kan ha alla på kvällstid men eftermiddagstider skulle inte skada så man slapp åka fram och tillbaka mitt på dagen. Vi har även fått ett papper för IUP att fyll i men inga som helst instruktioner vad de vill att vi skall göra. Ingen info om var vi skall titta på och försöka förstå hur det går för vår son i skolan. Schoolbook som de kör i Bodens kommun är uruselt och jag vill verkligen inte logga in där. Och varför skall jag som förälder skriva IUP jag har ju noll koll på vad skolan har för krav förutom luddiga läroplanstexter. Som förälder kan jag ta mitt ansvar och hjälpa där man anser att barnet behöver hjälp men jag kan ju inte säga var det är. Någon form av instruktion vad de vill att vi skall göra/tänka på hade ju inte skadat. De IUP:er vi varit med om för Vincent på mellanstadiet har varit "allt går bra men jobba på att skriva lite mer utförligt i berättande text, det ni kan jobba med hemma är att stötta när han får läxor i skrivande". De läxorna kom aldrig.

Så här ser omdömena ut, hur skall jag som lekman förstå och var är omdömena i alla ämnena? Det mesta saknas ju, kanske inte så konstigt när detta är VT-15 men under HT-14 är det helt tomt  (UPPDATERING: När jag bytte webbläsare kom det under HT-14 fram). Hur skall jag veta var han förväntas vara och vad han behöver jobba mer på, vad de har jobbat med?

Hittade en infotext de lagt upp om utvecklingssamtalet och i den finns det en länk till skolverkets info. Där det står att IUP inte längre behöver göras i de årskurser som får betyg. Men i Boden gör man det visst även i betygssättande årskurser. Allt material som finns där på Skolverkets webb räcker bara till årskurs 5 så jag har inget stöd i den sidan heller. Så finns det någon av mina bloggläsare som kan ha en aning vad jag skall göra. Får väl maila sonens mentor och fråga. En introduktion till systemet eller i alla fall en manual skulle ju inte heller skada. Senast jag var inne i systemet slutade det med ett mail motsvarande en a4 med bugglista.

Dag 20 - Sorg på Twitter och kall promenad

I morse var jag segare än sirap i -30. Höll på att inte ta mig ur sängen. Orsaken var nog att jag igår kväll inte kunde komma till ro dels pga träningsvärk i benen men också för att sambon snarkade som en tok. Låg i sängen med Nexus 7:an och lade upp bilder på Instagram istället men saknade helt ork att börja leta lämpliga taggar. Märker stor skillnad när jag bara taggar enkelt med vad bilden föreställer och när jag taggar någon hub. Samma gäller ju på G+, nytt folk kikar in.

På jobbet var det ganska segt idag, en del möten och en grej som legat lite i träda vaknade upp från alla håll och kanter så nu får jag att göra med den. Fick lite svar på frågor om nya organisationen men blev inte så mycket klokare. På fredag har vi kick-off så förhoppningsvis blir det lite tydligare då. På jobbet kollade jag twitter en sväng, varit lite dålig på det senaste dagarna. Mitt flöde fylldes av inlägg från en och samma användare och allt var RT. Mycket förvirrande. Började försöka förstå varför @lastbilslesbian var så poppis plötsligt. Jag har följt henne till och från, mest från när Twitter envisas med att avfölja (min Twitter verkar ha valt ut 5-6 st som jag tappar följandet på, mycket irriterande). Blev inte glad när jag började förstå orsaken. Hanna har häromdagen valt att lämna livet här på jorden. Alltid tråkigt när sådant händer. Rebecka Åhlund skrev en fin bloggtext och Lisa Magnusson använde en krönika i Metro till saken, en mycket läsvärd text. Kändes sorgligt där jag satt på jobbet och försökte få ordning på "triviala" saker som en omorganisation, lite väl mycket andra tankar jag inte vill ha poppade givetvis upp. Bort bort.

Efter jobbet åkte jag hemåt (fick krypa en bit förbi en krock i en korsning, allt verkar ha gått bra). Fick sen ett infall och svängde in i Gammelstad och parkerade utanför kyrkan. Gick in innanför muren och såg att någon klättrat upp på muren, spår i snön. Gjorde likadant och därifrån hade man bra utsikt över kyrkan så jag knäppte några bilder. Var dock sjukt kallt -24 så jag frös som attan fastän jag hade dragit täckbrallorna på mig.

Gick in i bilen och värmde mig lite och såg kyrkstugorna i backspegeln. Kollade klockan. Jo men någon bild hinner jag nog med. Det blev några stycken stående i djupsnön, fötterna och händerna som isbitar. Men då var i all fall dagens fotande fixat, nu kunde jag ta promenad utan stopp var min tanke.

Sen körde jag hemåt, hämtade upp Vincent och släppte av honom på Boden Arena. Mina strumpor som var sjöblöta efter utflykten i gammelstad fick ett par torra och varma strumpor på sig och så skulle jag ge mig iväg. 84 minuter hade jag på mig. Men så låg kameran där i bilen och molnen/röken från värmeverket var ju rätt coola. Äh vad fasiken så mycket väger den ju inte. Någon bild kan jag ju ta.

Gav mig iväg bortåt Pon och där jag hade fotat elledningar för en vecka sedan, ja hela rundan påbörjades likadant men utan fotostopp gick det ju snabbt. Kom dit där man kan svänga ner till Hängbron, kollade klockan jo men jag hinner över bron och ner på andra sidan en sväng. Där från andra sidan kunde jag naturligtvis inte låta bli att titta på bron. Fin. Kameran åkte fram och jag fick kliva ut i snön. Knäppte några bilder lite snabbt.

Den sista av brobilderna blev utsedd till att vara dagens bild.

Hmm vad fint det ser ut där borta vid dammluckorna. Gick dit, gled ner för slänten i snön och försökte förgäves få till en bild. Men snö i skorna det fick jag.

Kollade klockan, nä men shit nu måste jag ju skynda mig tillbaka. Packade ihop och klättrade upp igen. Gick med raskare steg tillbaka samma väg jag kommit istället för andra vägen tillbaka och var tillbaka 10 minuter före jag skulle så jag fick ta konstiga turer utanför arenan. 8 km fick jag ihop i alla fall och med gårdagens lunchpromenad blir det ju dagsmålet, jo jag fuskar och lånar lite bakåt idag var helt enkelt för kall för att gå ut 2 km till.

När Vincent väl kom ut fick vi inte upp bildörren. När skall jag lära mig att bilnyckeln måste med barnet in i värmen alternativt ligga i en ficka nära min kropp när det är så kallt ute. Nå ja vi gick in på arenan och jag värmde upp nyckeln så att batteriet skulle vakna till liv igen. Vi fick upp bilen. Åkte till ICA och handlade och hemma blev jag sittande vid datorn för att fixa min runda. Hade glömt att så av GPS-klockan när jag var klar. Tur man kan redigera filerna och ta bort oönskade sträckor på ett enkelt sätt i en texteditor. Men ännu bättre hade varit om Garmin Connect eller Funbeat hade klarat av det.

Sen hoppade jag in i duschen och blev stående där länge dels för att tina upp men också för att det är lugnt och skönt, tid för tankar. Kändes som det behövdes. Önskar att jag hade haft lite tid tidigare idag att gå in i kyrkan och sätta mig. Tända ett ljus och tänka. Behövs ibland. När jag laddade upp passet kom jag att tänka på hur Hanna twittrat om hur hon mätte distans i antalet The Knifes Silent Shout som hon han spela. En sjukt bra låt. Den får gå på repeat i lurarna i morgon tror jag, så får vi se hur många Silent Shout som en mils promenad är. Undrar bara vilken version de är lite olika långa. Men jag kan ju inte fråga henne :-(

Nå ja nu sitter jag framför datorn, har fixat en bild som +Peppe Bergqvist ville ha och skriva ut. Igår var det +Lucia Larsson som fick en bild skickad till sig i samma syfte. Otroligt roligt måste jag säga. Skall bli spännande att se vad de gör med dem. Har rekommenderat Crimson till dem.

Hade lite obeslutsamhet idag som synes så nu får lite olika format på mer eller samma motiv. Bilderna är knappt gjorda något med alls idag. Den stora kyrkbilden har jag ändrat vitbalansen och lagt på en clarity på men behöll det lite gulare originalet på den beskurna. Sen har jag ändrat exponeringen på några och lite ändringar i vitbalans.

Dag 19 - Norrskenet kom tillbaka

Idag var det en micro som väckte mig. Lyckades sova igenom sambons larm och när han gick upp men när Herman gjorde omelett i micron och den sa pling vaknade jag några minuter innan min egen väckare. Jädrans så seg jag var men lyckades kravla mig ur säng och göra mig i ordning. Herman ville ha skjuts till skolan så det fick han, är ju på vägen. Men jag blev några minuter sen till jobbet.

Skulle fylla i ett excelark inför ett säljmöte, gick sådär först inget nät, sen vägrade datorn att öppna filen och när jag väl fick upp den insåg jag att jag inte hade all info. Suck. Det är jobbigt med nya rutiner, nya filer, nya möten. Har ägnat en hel del av dagen till att försöka förstå vad jag skall pyssla med i framtiden vad vi skall satsa på och hur våra processer skall se ut. Att komma in i moderbolaget med en annan struktur och annan bakgrund än vad vi kommer ifrån är inte helt lätt men det skall väl gå så småningom.

På lunchen fick jag med mig en kollega på lunchpromenad, nu var det rätt kallt ute -17 så det var ingen långpromenad men vi valde att äta lunch i vad som känns som andra änden stan, blev 2,57 km fram och tillbaka. Käkade en Ceasarsallad som var jättegod. Kollegans supersallad med räkor såg mumsig ut den oxå. Bättre än inget i alla fall. Brukar inte ta med så korta sträckor i min dagssummering men den här gången var det ju med syfte att få röra på oss i alla fall så då kändes det bättre. Sen att vi inte gasade på järnet men vi höll i alla fall mer än styrfart.

Kl 16:40 var jag redo att gå hem då var jag klar med det jag skulle fixa/kunde fixa idag. Tänkte perfekt då hinner jag handla och laga mat innan barnen skall hämtas alternativt köra bilen bort till Vincents träning och ge mig ut och gå därifrån till kl 19 när han skulle hämtas. Men jag blev ståendes och prata med kollegor så klockan var redan 17:25 när jag väl kom mig iväg. Typiskt. Fick istälelt stressa och handla mat, laga mat, kasta i mig maten (Henrik SMS:ade barnen och sa att jag skulle bli några minuter sen till hämtningen ändå ringer Vincent 5 minuter innan vår avtalade tid "Var är du? Är du på väg, när kommer du?" Suck. Till hans förvar hade han fått för sig att han sagt 10 minuter tidigare än vad han hade gjort så han tyckte jag var försenad även med "lite sent"-tiden.

Väl hemma släppte jag in barnen i huset, roffade åt mig mina reflexer och kameraväskan med stativet och gav mig i väg. Idag bestämde jag mig för att gå åt andra hållet och kanske runt sjön. Men gå längst med gamla Lulevägen är skittråkigt, rakt rakt så jag vet in på kvarteren men de är så knäppa loopkvarter så ibland kom jag ut på samma ställe som jag vikt in på. Nå ja det gav ju meter i benen det med. När jag kom bort till skolan där man viker av mot Norra Svartbyn bestämde jag mig för att istället gå bort till Skogskyrkogården och se om jag kunde fota något där. Gick förbi kyrkogården och bort mot det svarta i Lövronningen. Det jag inte visste var att den vägen slutar på två gårdar. Men jag lyckades gå så att det i alla fall kändes som jag befann mig på vägen mellan gårdarna när jag klev ut på en åker för att ta kort på stjärnorna som syntes så väl. Gårdarnas ljus lyste upp snön fint åt mig.

Det var sjukt kallt att stå där och fingrarna domnade bort, stativet och kameran blev iskalla. Hade för tunna vantar med mig och lite för lite kläder. När jag började gå bortåt igen så såg jag en lada jag sett på vägen dit. Hmm jo men ett kort kan jag väl ta. Upp med allt igen, frysa, fota, frysa. Ner med grejerna igen.

Kom till vändplatsen precis innan kyrkogården, men attans det är ju norrsken och coola moln, upp med allt igen och nytt frysande. Dagens bild blev en av dem. Tyckte molnen blev fina, norrsken är alltid fint och så extra kul med ett flygplan som blinkar och bildar en streckad linje.

Packade ner allt då såg jag att det var fina moln på andra sidan vid kyrkogården så upp med det igen.

Packade ner och vände på mig igen, ja men då hade molnen ändrat på sig och vara måste förevigas. Testade lite HDR oxå, Ni fattar.... snacka om att jag hade kalla händer sen. HDR:arna blev lite mörka men eftersom kameran skapar jpg:ar direkt ville jag inte meckla med dem.



Försökte gå så snabbt jag bara kunde med händerna i fickorna för at få upp lite värme igen. Då fick näsan för sig att om inte jag skulle värma den med handen skulle den nog trilla av. Förbannade mig själv för denna utflykt i -17 (vad bilen hade sagt innan jag gick iväg), tyckte att temperaturen måste ha fallit rejält för jag frös så sjukt mycket. Var ju ute i -27 förra veckan utan att frysa så här. Nå ja jag gick på hemåt, bestämde mig för att inte trassla in mig i kvarteren på vägen tillbaka fick ändå ihop drygt 10 km som var målet. Men så fick jag för mig att gå rakt fram vid sjön när cykelvägen skulle svänga upp till stora vägen. Ett skoterspår såg bra ut (i mörkret). Det var inte gåvänligt, sjönk ner med en fot i taget. Suck. Men jag tog mig fram till nästa gata och upp till Gamla Lulevägen igen. Svängde ner en gata innan vår egen och gick ner till sjön och fotade lite coola moln (och norrsken som dröjde sig kvar där) men igen av de bilderna blev bra, för mycket starka lampor. Försökte mig på ett självporträtt alldeles frostig, gick så där var svårt att sätta fokus när jag inte hade något att fokusera på. Däremot kunde man se de coola molnen och ett norrsken i bakgrunden rätt bra på bilden med Samyang 14 mm-objektivet och vem behöver vara skarp när det finns ett norrsken i bild ;-) Handhållet auto allt gjorde mig lite skarpare.

Nu hemma i värmen efter nästan 3 timmar ute. En kopp te, fotoredigerering i Lightroom och skriva detta. Sen försöka komma i säng vid midnatt senast. Får se hur det går.

Dag 18 - Fika med insikt om dålig egenskap och sen en löptur

Fick ett lätt brutaluppvaknande vid 10 idag då sambon lyckades sopa ner sin iPhone i golvet. Lät som världens smäll. Sen var han världens snällaste och masserade mitt onda ben i mer en en halvtimme. Skönt.

Vi tog oss upp och gjorde frukost strax efter 11 och då kom ett SMS från en förälder i fotbollslaget, de ville bjuda på fika. Mycket trevligt då vi egentligen inte har några bekanta här i stan. Kl 14 skulle vi vara där. När jag kom upp upptäckte jag att det var SOL ute. Ville egentligen bara kasta på min kläderna och rusa ut, sol sol gud vad jag längtat. Men jag behövde få i mig frukost och vips var klockan så mycket att jag inte skulle hinna ta den 12 km promenad som var planerad för idag. Men jag tog på mig varma kläder, kameran och en katt under varje arm och gick ut ändå. Lite moln hade svept in men det var i alla fall ljust ute. Katterna fick finna sig i att bli uthystade i snön så matte kunde fota när de gick tillbaka. Emilian tassar på rätt snällt och är mer nyfiken men på helpänn där han går i mina fotspår. Däremot är han rätt snabb så jag får sällan med honom i närbild såsom jag får Jasha, hinner liksom inte med när han kommer ångande. Så det blir mest bilder när han är långt bort och börjar gå.

Jasha som har rätt korta ben försvinner nästan ner i snön och blir lite mer irriterad, skriker åt mig att jag är dum i huvudet typ men poserar snällt när kameran tas fram. Han verkar ha kommit på att om man poserar sätter sig matte ner och då kan man rusa och sätta sig i hennes knä medan hon fotar Emilian istället. I mitt knä eller sittandes på en filt trivs han rätt bra ute trots snön. Idag var det klibbig snö ute så den fastnar på magen på dem, båda hade hela pälsen full med snöklumpar när vi kom in- Stängde in dem i badrummet så de skulle kunna tina pälsen på golvvärmen. En vanlig dag tillbringar de halva dagen där inne men nu när jag ville att de skulle ligga där var de inte lika förtjusta. De ville gå omkring och släppa ifrån sig vatten i hela huset istället. Busungar.

Fixade med bilderna, lite rotering/crop och lite clarity och ljusade upp exponeringen på några men annars tyckte jag de var rätt ok. Behöll 13 av 176 tagna bilder. Svårt att välja dagens bild men den första bilden på Emilian gillar jag lite extra, kanske för att fokuset är i ansikten medan man ser att han rör på resten av kroppen. Bild nummer 2 på Jasha är också en favorit eftersom han ser mer nyfiken än arg ut och vi har ögonkontakt. Men jag kan ju bara lägga en i årsalbumet.

Henrik ställde om QoS i routern och throttlade upload så nu får vi se om det hjälper för att mian bilduppladdningar inte skall ta all vår bandbredd. De skrek i alla fall inte när jag testade att föra över en bild. Men övriga förde jag över när vi lämnade huset för att åka på fika. När jag satt vid datorn kom Herman och var skitsur, tydligen har han absolut inget att göra när han inte har sin mobiltelefon. Försökte få honom att be om ursäkt för sitt beteende igår men det blev inte bättre, han surade ur igen. Berättade för sambon att han sagt förlåt till mig men att han inte menat det och att han inte fick tillbaka telefonen.  Hur skall man göra för att få honom att förstå att man inte kan säga vad som helst och bete sig hur som helst utan konsekvenser? Vi fick tvinga med honom på fikat men väl där verkade han trivas.

Hos fikafamiljen gick vi husesyn, ett fint hus men härlig öppen yta. Vi satt och pratade en del sportutövande bland barn, fotografering och tecknande. Deras yngsta gillar det och de hade ett foto han tagit inramat på väggen, härlig bild med järnvägsspår och dimma i svartvitt, han har helt klart ett öga för bilder. Kul att se. Vi var där i tre timmar, ungarna fikade med oss men var annars och spelade. Trevligt! Nästa gång får vi bjuda hit dem.

Jag kom på mig själv med att vara en "dålig" människa. Jag avbryter och fyller i, en sjukt dålig egenskap jag har. Kommer på mig själv och försöker skärpa mig. Jag själv pratar ju ganska fort och mycket så jag blir väl stressad eller nåt när någon pratar lite långsammare. Får skärpa mig! Önskar att någon kunde säga till mig, sparka mig på smalbenet eller vad som helst. Det är ju så sjukt otrevligt av mig även om det är av nyfikenhet egentligen, vill ju veta vad de har att säga här näst. Läste en text av en person som talade långsamt, funderade, inte jäktade, inte pratade så ofta. Hen beskrev hur det kändes när vi andra avbröt och det träffade så sjukt i hjärtat på mig, skämdes som attan. Så snälla ni som jag gör så med, ge mig en arg blick, en spark eller en tillsägelse. Jag försöker bättra mig jag lovar.

När vi kom hem var klockan över 17, vi tjafsade om hur vi skulle göra med matinköpet. Herman hade bestämt varma mackor men inget fanns hemma. Jag hade ett önskemål om att få göra 12 km idag. Det skulle nog utan fotografering klaras av på knappt 2 timmar. Frågade om sambon kunde handla och jo det kunde han tänka sig. Jag bytte om och drog igång en musiklista i telefonen (den har slutat att loopa på första låt jag spelar nu) och satte igång min GPS-klocka.

Ibland är jag knäpp. Tänkte ja men jag har lite bråttom idag så jag kan ju springa lite till exempel den första aptråkiga kilometern. Sen kom jag på att jag inte gillar att springa men att det brukar vara nära-döden-upplevelse bara de första 2 kilometrarna så tar jag mig bara igenom dem utan att stanna brukar det gå bättre. Så efter 2 km så lossnade det lite och jag tänkte ja men jag (dvs huvudet och knät) klarar det kanske bort till 3 i alla fall, en blev det till 5 och sen till 6 som var halvvägs.

Nå ja vid 6 var det ju bara 6 kvar har jag orkat 6 måste jag väl i alla fall orka till 7 och så höll jag på, vid 10 var jag nära på att lägga av, andningen var tung och näsan rann. Men vadå näsan rinner ju även när jag går och bara 12 kvar hem ungefär. Lika bra att bita ihop och torka näsan. Tittade upp mot himlen och såg att det var stjärnklart, fick lite energi (eller så var det panik att det skulle bli norrsken innan jag var hemma vid kameran).

Tillslut hade jag "sprungit" 13 km med en liten paus vid ICA för inhandling vid 12,5 (för det visade sig när jag kollade på mobilen att jag hade ett missat samtal från sambon och ringde upp, han hade glömt vad jag ville ha på mackorna så han hade inte gått till ICA ännu. Jag var några minuter från ICA) så sista 0,5 sprangs med en ICA-kasse i handen.

Det var inte snabbt, det var inte snyggt men jag gick inget, fick stanna till en gång kring 7 då en bil tvingade ut mig utanför vägen och foten fastnade i snön, fick ta bort snöklumpar ur skon.  Snälla Bodens kommun sätt lite lampor på Sundbrovägen (skall nog lämna in ett medborgarförslag)så bilarna ser en, de kör som galningar där dessutom och jag ser många som får utan reflexer (själv lyckades jag tappa min strax innan, jäkligt dumt). Kan säga att det var aningen för mycket att ha ullunderställ, mjukisbyxor, fleecetröja, tunn dunjacka och överdragsbrallor samt en tjock halsduk och buff på mig. Jag skulle ju bara gå.

Sen blev det dusch och fixa varma mackor, nu sitter jag vid datorn med en kopp te och lägger ut lite bilder på G+ simultant med Instagram (men det från telefonen) och skriver detta. Funderar på att hämta en bit tårta från igår.