Veckans bloggtema - Ålder

Mymlan på Bloggvärldsbloggen tycker det är dags att ha veckans bloggtema precis om det finns olika fototeman i bloggvärden. Hon slår ett slag för temat ålder.

När jag var på intervju förra veckan så pratade vi om ålder. Jag känner mig som i ett ingemansland med mina 36 år. På vissa företag säger man upp de som är äldre än 35 för att få in "nytt blod" medan man är för ung för att ha gedigen erfarenhet för andra företag. Om man gjort en spikrak karriär borde man stå hyfsat högt på karriärstegen vid 36 annars är man för gammal för att komma in långt ner i organisationen eller för "oerfaren" för att komma in högre upp. Rekryteraren sa att de oftast rekryterar lite äldre personen, de med erfarenhet, och mer sällan letar efter de hungriga 20+ med 10 års erfarenhet, ni vet de där som inte finns. Men jag känner mig som mitt emellan de grupperna.

36 är en mellanålder i fler avseenden, man är varken gammal eller ung, man förutsätts vara mitt i livet och ha vissa saker på plats. Men jag väntar fortfarande på att dagen skall komma då mitt mentala jag kommer ikapp. När skall jag känna mig vuxen. I huvudet är det ingen större skillnad på Bea 25 år och Bea 36 år. Borde det vara det? Varför går jag och väntar på att vakna upp och liksom bli något annat, bli vuxen. När jag ser tillbaka på min egen barndom så känns mamma så mycket mer vuxen än mig och när hon var 36 var jag 15 år. Då var 36 gammalt i mina ögon.

Folk kan höja på ögonbrynen när jag säger att jag skall åka på konsert, hepp sånt är visst bara för unga människor, var går gränsen? Jag har inget minne av att min mamma någonsin gick på konsert, kanske Boppers någon gång när de kom till Folkets Park. Men min mamma lyssnade också på Flamingokvintetten när jag var liten, det var inget konstigt med det. Däremot kändes det jättekonstigt när hon var kring 40 och började köpa skivor med då aktuella popartister och gå ut på krogen. Men nu är jag själv snart 40 vad kommer jag göra?

Kläder är en sådan där sak som kan bli besvärlig. Kan jag som 36-åring ha på mig en kort-kort kjol eller bör jag hitta något annat. Det var en fundering jag hade redan för flera år sedan. Hur toleranta är vi när föräldrar och barn nästan har likadana kläder? Har vi inget behov av att visa skillnad på vuxen och barn/tonåring längre? Vad är det som har gjort att gränserna flyter ihop så mycket? Är det accepterat eller är det bara så att solmliga helt enkelt skiter i om ingen kan se deras ålder?

Vissa blir glada när de får visa leg på systemet, jag blir mest dyster, ser jag verkligen så ung ut? Hur skall jobbfolk ta mig på allvar om jag ser ut att nyss ha blivit utexaminerad? Fast visst kan även jag ta det som en komplimang ibland. När jag var 16 var jag väldigt glad över att slippa visa leg, då hade jag inte kommit in på dansställena jag ville gå på. När jag fyllt 18 lite småsur över att de inte ville se leg, såg jag så gammal ut?

Ålder är en komplex sak helt klart. Snart är jag 40, det känns hur gammalt som helst, jag 40 nä det stämmer inte... Men kanske blir jag vuxen då.


Läs även andra bloggares åsikter om Veckans bloggtema, ålder, bloggtema