Jag kom ihåg

Under förra veckan fick jag plötsligt stickningscraving, helskumt. Och inte blev det bättre av att bokrecensenten envisades med att prata stickning på twitter. Jag glömde att köpa garn dag efter dag men så igår kom jag ihåg det och hittade ett fint lila/svart garn som tonar. Perfekt för halsduk till min svarta kappa med lila foder.

Hela vägen hem från affären så funderade jag på var jag på webben lättast skulle kunna de hur man lade upp maskorna för jag var helt övertygad om att det mindes jag inte alls. Men så satte jag mig med garnet gjorde slingan på vänsterhanden och satte igång, det var som om jag stickade dagen innan senast. Hur coolt är inte sånt. Det kanske är som att simma och cykla att lägga upp stickmaskor?

Stickandet går hyfsat, har sluntit och tappat lite maskor, fått jaga upp dem igen men det funkar, Hat ett rätt bubbligt garn så att det gör inte så mycket om det blir lite småfel :-)

Det senaste jag stickade var 2003 då jag gjorde ett par pulsvärmare med pärlor.

Sticka är så rogivande och med en ljudbok i öronen får man ju två saker gjorda samtidigt.

Läs även andra bloggares åsikter om sticka, handarbete