Sinnessjukt äventyr i inlandet

För den som inte orkar läsa långt finns det en snabbversion som bildtexter till bildspelet.

Planering

Den 30 juni kom det ett mail från Anders:

Vad gör ni under juli? Kanske man ska hitta på nån tur i inlandet? Jag
och Fredrik har pratat om att man kanske ska visa
skärgårdskamikazepiloterna hur man kan lida häromkring. Vi kan erbjuda
paddling och mygg! Dagsturer till molntäckta och blåsiga fjälltoppar!
Bad med smältvattenstemperatur! Med mera. En liten headsup bara...

Visst är han bra på att sälja in sina äventyr och självklart var vi en hel drös som nappade efter en jättelång mailtråd som innehöll allt från alternativa rutter, vilka sporter som man kan utöva och häcklande av varandra. Så den 22:a juli bar det av ner till Storuman för ett sinnessjukt äventyr i inlandet.

Kan ju dela med mig av sporterna och sen meddela vilka vi fixade.

Anders sammanfattade det så här:

Padddling är ju bra på så vis att man då kan köra multisport som vi
brukar (sport 1: paddla sjukt fort; sport 2: käka abnorma mängder luxuös
mat; sport 3: lyckas somna i tält före någon börjar snarka; sport 4:
krysta fram behov av onödiga friluftsprodukter).
Jag är lite nyfiken på the perfomance of Jonas U:s 100-manna-tältkåta
han köpte i Råne också. Då får vi en femte sport: elda i kåta utan att
rökfylla den.

Calle kompletterade med “Hugga ved”.

Ditresa

För mig började äventyret dagen innan med att panikhandla grejer jag behövde så som matkåsa, paddelvantar, några bra skor att paddla i och en huvtröja mm mm… men den stora dagen blev sen den 22:a då jag fick kliva upp megatidigt efter att knappt ha sovit något och jaga upp sambon så han kunde hjälpa mig att lasta kajaken på taket. Sambon fick stå för fastsurrandet medan jag lastade andra grejer.

Jag brummade iväg bara 30 minuter försenad till Luleå för att hämta Calle och Nogge. Efter kajaklastning och en extra tur hem till Nogge som glömt något samt tankning bar det alltså av mot Storuman ca 1,5 h senare än beräknat (men inom min smarta plan att räkna med dylikt så skulle vi lätt hinna till kl 15 ändå). Men i Antnäs insåg vi att min kajak satt riktigt dåligt i den starka sidovinden den vred sig plötsligt fram och tillbaka. Det blev till att stanna och surra om. Men nu så var det raka spåret ner till Storuman efter lite dubbelkollande av vägval. Körningen gick finfint trots blåsten och plötsligt insåg jag att vi körde på 45:an där jag gick Lapland Ultra, det var nästan så jag kunde känna hur benen stramade upp sig lite av påminnelsen. Den långa uppförsbacken kändes inte lika lång med bil kan jag säga. Men efter Sorsele svängde vi in på vägen som Vägverket (eller vad de nu heter nu för tiden) glömt. Det var 1,5 mil av stora krosstenar som flög än hit än dit fast jag pendlade mellan 30 och 50. Plötsligt mötte vi en norsk pickup som blåste på i 100 eller nåt och stenen den bara sprutade, 2 stora stenar kom flygande mot bilen. Den ena träffade framrutan och lämnade ett stort märke den andra var vi först lite orolig för att den skulle ha träffat Nogges kajak men den verkar ha missat oss helt.

Efter olidligt skumpande blev det så asfalt igen och längtan efter njurbälte ersattes av längtan efter en toalett. Men jag hatar att kissa i vägkanten så det fick vänta tills vi var framme. Vi hittade till Storuman och navigerade oss ut till Luspholmen dit vi skulle. För att veta till vilket hus ringde vi Anders för att få veta att nä de var inne på IT4U inne i stan, bara att vända om och med Kartläsarcalle vid Google maps kan ju allt gå fel men vi kom fram tillslut och jag fick låna en toa. Jag skall aldrig mer dricka massor med te i bilen.

Vi var framme redan 14:30 och alla var inte på plats. Vi från Luleå/Boden hade ju givetvis trott att Storumanborna skulle vara mer eller mindre färdigpackade och redo att fara men nixpix. Vi drog iväg och käkade och sen blev det en tur ut till Luspholmen för att hämta kajaker på 2 ställen, lasta dem och massor med saker i bilarna. Anders och Fredriks föräldrar körde i förväg upp till sjön där vi skulle starta så de kunde ta ena bilen med ner igen. Vi skumpade fram längst vägarna och efter ett stopp för att surra fast kajakerna på släpet en extra gång och akuthandling av kött på en liten butik (älgköttet hade blivit kvar hemma) nådde vi snart den lilla mysiga skogsvägen mot sjön. Kring 18:45 stod vi då äntligen på strandkanten överst vid Umnässjön vid tillflödet från Gardiken.

Avfärd, dag 1

Urpackning av bilar, avlastning av kajaker, febrilt packande i kajakerna. Man vill ju gärna packa så smart som möjligt så det inte går tungt att paddla samtidigt som allt man behöver ha upp snabbt vid ankomst finns tillgängligt enkelt. Den största huvudbryn var 4 luffarstubbar men det löstes genom att Henrik tog dem i sin kajak vars bakre packlucka använts som fiskförråd på en fisktur och därmed inte alls lämpade sig för annan packning.

19:35 var förste man utskickad i vattnet. Det blev Henrik som meddelade att det inte handlade om om han skulle drutta i utan när men han såg då väldigt stabil ut.

Kring 19:45 hade vi alla 7 kajakerna i sjön, nu var det bara att ta sikte och paddla på. Jag och Henrik som visste att vi var långsamma hamnade lite bakom och paddlade på i vårt tempo och pratade bland annat film och musik. Framför oss hade vi bland annat Anders med sin nya grönlandspaddel som snabbt fick smeknamnet “Glasspinnen”. Men han var förvånansvärt snabb med den där. På tal om paddlar så hade jag själv min nya paddeln, en Werner Tybee, plattpaddel för hög paddelföring. Jag valde mellan den och en vingpaddel men när jag skulle beställa vingpaddeln fanns de inte inne i lager så då fick det bli en platt tills nästa säsong. Jag trivdes rätt bra med paddeln ändå, vi kom framåt.

21:20 lämnade vi Umnässjön, då hade vi paddlat 11 km och allt flöt på finfint, det var någon kajak som var lite tungt lastad bak och bromsades men det var inga större problem. Vädret var helt underbart och naturen helt magisk. Det är när det är sådana här förhållanden som man undrar varför inte alla människor paddlar.

Det blev lite småkyligt i luften när vi närmade oss forsen kring 22:10 som skulle ta oss ut i Storuman. Några gick i land på stranden nära Gåsholmen för att klä på sig lite innan vi paddlade vidare. Nu var 14 km avverkade. Det var otroligt fint där inne i selet, men tyvärr tänkte jag inte så mycket på att fota omgivningarna. Ni får helt enkelt paddla dit själva och titta :-)

Jag, Jonas och Henrik valde att ligga kvar ute och guppa omkring medan de andra var i land.

Det fanns varningsskyltar som talade om att det kunde vara strömt. Men grabbarna från trakten hade kollat upp saken och vattennivåskillnaden var bara 2 dm just nu så det skulle inte vara så farligt. Men det var i alla fall tillräckligt för att stabilisatorn i min kamera inte skulle kunna få bilden skarp medan kajaken drev mot klippan. Vi paddlade ut i den lilla “forsen” (mer ett strömdrag) och fick rejäl skjuts framåt. Utan ansträngning alls mer än dubblade jag min fart. Det var en härlig känsla. Mer sånt. Just där och då hade jag kunnat paddla i flera timmar till. All trötthet från bilkörningen var som bortblåst och jag bara njöt fast jag frös lite och ångrade att jag inte lagt min regnjacka i fikaluckan. Det blev 1 timma och 10 minuter paddling till innan vi var framme på Noansholmen där vi slog läger för natten. Alla kajaker drogs upp på land och stora ombytarcirkusen började. Jag hängde alla mina grejer i ett träd och hoppades på att vinden och morgonsolen skulle torka det som var fuktigt.

Jonas såg nöjd ut med dagens avverkade etapp som blev nästan exakt 2 mil.

Fredrik satte som vanligt snabbit igång att arbeta för att vi skulle få en eld att laga mat på och värma oss vid, luften var ganska kylig nu. Jag var glad över att jag köpt mig en mysig huvtröja att krypa in i.

Jag och Nogge satte upp lilla tältet medan Jonas fick hjälp med att resa tältkåtan. Det fanns inte någon helt plan plats där kåtan kunde stå så så den lutade lite och en plats togs upp av en stor sten så Calle flyttade över till tältet när det var läggdags.

Eftersom det var ganska kyligt behövdes lite värme i kåtan så en glödbädd förbereddes. Jonas och Anders såg ut att ha det rätt mysigt där inne.

Medan vi reste tält hade Fredrik hunnit få fyr på elden, fått fram maten och börjat göra varma mackor i mackjärnen. Vi andra kunde slå oss ner och vänta.

Det var skönt att slå sig ner vid brasan och snart få en varm macka och en till och en till i matkåsan. Jösses vad hungrig man blir av att paddla.

Vi kokade te och snart kom även kaffegörarmojängen fram och alla var nöjda.

Maten plockades undan och efter lite dividerande om vad som skulle vara skuggsidan av en grubba placerades alla kassarna nere i sänkan så att maten skulle hålla sig. Att paddla i rötmånaden kan vara spännande när man inte har kajaken i det kalla vatten hela tiden.

Klockan han bli kring 1 innan vi var i säng och det dröjde ytterligare innan man kunde somna. Jag låg inklämd mellan Calle och Nogge och kunde därmed inte ligga varken på mage eller på rygg och att vända till andra sidan var ett helt projekt om jag inte ville väcka grabbbarna. Men jag låg varmt i alla fall och riskerade inte att frysa. När jag väl somnade vaknade jag inte många gånger under natten och vi sov länge på morgonen.

Dag 2

Klockan var kring 09:30 när jag kravlade mig ur sovsäcken medan de andra fortfarande sov. Gick upp på en kulle och kissade medan jag såg ut över en helt strålande morgon med sol och klarblå himmel. Det perfekta paddelvädret. Så småningom vaknade även de andra upp och frukostgrejerna kom snabbt fram. Kollade kläderna på trädet och jodå de var torra, skönt.

Dagens frukost var stekt ägg och bacon, det står man sig på ett tag men är väl inte det mest optimala när man har en mage som har svårt för fet mat. Men det gick hyfsat bra.

Att tillaga bacon i wokpanna över en öppen eld kan leda till flamberad bacon om man är oförsiktig så det gällde att passa den ordentligt.

Frukost utomhus är speciellt, allt smakar så mycket godare. Måste köpa mig utemöbler när jag kommer hem eller leta fram picnicfilten.

Nackdelen med att äta fet mat är att det är jobbigt att få matkärlen, bestick och matkåsa ren sen när man försöker diska i det kalla vattnet i sjön.

Det kokades nytt te och kaffe och vi njöt av den sköna morgonen en stund innan det var dags att fylla kajakerna med all grejer igen och en ny dag till sjös. Calle satt och mös i sin sköna fåtölj men så fort han lämnade den passade jag på att ta mig en skön stund med min bok. Åh vad det är pinsamt att ha blivit fångad på bild av Anders med denna rosa historia i näven (recension kommer på Pocketblogg så småningom).

 

Dagens etapp startade nästan prick 12. Först i vattnet var Henrik och jag, medan vi väntade på det övriga spelade vi in följande filmsnutt.

 

Efter 2 timmar och 45 minuters underbar paddling började det suga i magen efter lite mat och vi nådde Kattögelnäset där lunchen skulle intas. Vi hade nu paddlat 33 km. Näset hade gansak hög strandlinje så det gick inte bara att paddla på upp på land och skutta ur. Jag var tvungen att ta till vattenurstigning. Hade gärna haft ett par riktigt bra höga paddelskor för sådana tillfället för det är så bängligt när man blir blöt om fötterna och sen går i sand. Torka torka borsta borta innan man kan få ner fötterna i skorna igen och värre när man skall i kajaken igen. Men det gick hyfsat även om myrorna försökte äta upp mig. Här på näset fanns det gott om mygg som bara väntat på 7 turistande paddlare så Myggasprejen och Nogges “hålla myggen på avstånd”-grej åkte fram snabbt.

Kajakerna kilades fast så gott det gick på den lilla lilla stranden och en kajak lyftes upp på en höjd. Maten, kök och en luffarstubbe packades snabbt ur och medan några förberedde maten bytte andra om. Själv var jag för en gångs skull helt torr och behövde inte ge mer blod till myggen genom att klä av mig.

En hård kamp om pastakokande utbröt, det var Jonas med wok och luffarstubbe mot Nogges gaskök som enligt honom skulle koka upp vattnet på 2 minuter. Det gjorde det inte vilket han minsann fick höra. Men det var snabbare än woken som var utan lock och hade svårt att få vattnet varmt på mitten.

Fredrik värmde den smaskiga men allt annat än magra pastasåsen bestående av färskost, grädde, salami och lök. Anders sköljde tomaterna och salladen och sen var vi klara för att äta. Det blev mest pasta och sallad för min del för jag vågade inte riskera magen med mer än ca 2 msk sås. Efter maten drog Fredrik fram fiskespöt för att visa hur lätt det är att fiska i Storuman. Det dröjde inte många sekunder innan han hade napp. Dock syns knappt fisken på bilden, den var inte väldresserad nog att hoppa framför kameran. Fredrik släppte lös den igen. Synd att vi inte fiskade mer, hade gärna fiskat lite (bara någon dödar firren åt mig sen) och grillat fisk.

 

Min mage började krångla frukosten plus vit pasta och gräddig sås blev för mycket och sen fortsatte den göra ont hela dagen och det släppte aldrig riktigt. Tyvärr är ju min mage allt för petig med vad jag stoppar i den.

Men men en mage som bråkar kunde inte stoppa det goda humöret det fina vädret bidrog med. Kring kl 16 påbörjade vi färden mot stället som skulle bli middagsstoppet. Kanonväder och trevligt sällskap, paddling kan inte bli så mycket bättre än så. Jag flöt fram över vattnet och paddlingen gick automatiskt. Inte så fort men i ett behagligt tempo.

Jag försökte få något att paddla mot och fick först besked om att paddla mot den minsta holmen men sen mot den största. Gav mig iväg lite före de övriga eftersom de paddlar snabbare än mig och väntade att snart ha dem förbi mig. Men de kom aldrig, vänder mig bakåt och ser ingen där heller och vrider huvudet mer snett åt sidan och jo där ligger de på helt annan kurs än mig så det blev till att paddla en vid båge för att hamna på samma ställe. Så där blir det alltid, och när allt flyter på och vädret är tipptopp gör det inget,m värre om det blåser en massa och varje meter är som en mil och man dessutom har fått slut på energi.

Efter 2,5 timmars riktigt härlig paddling (totalsträckan var nu 45 km) var vi framme vid Mjelkosholmen som var 2 holmar som satt ihop med en smal tunga av platta stenar. En tredje holme har suttit ihop med dessa innan regleringen. Den ena holmen utsågs snabbt till att vara latrinholme så den han jag aldrig utforska naturen på men holmen närmast där vi drog upp kajakerna tog jag mig en tur runt i alla fall.

Det stod en gammal ihoprasad timring på den och fanns ett gammalt stängsel. Holmen hade en liten äng som är perfekt om man skall tälta och det verkar som någon haft får där.

En eld eller i alla fall en rök kom snabbt igång och alla började byta om och åter igen fick jag vakta var jag fotade för att inte få med en kritvit rumpa :-) Paddlare måste ju då och då paddla till en avlägsen strand och sola näck eller nåt.

Några fixade med matförberedelser andra ägnade sig åt arbetsledning eller tokfotografering precis som det brukar bli när vi kommer iland. Jag försökte göra mig själv nyttig genom att skära lite potatis och dela på fläskfilén men de andra vägrade att fota mig då “nä vi skall hävda att du minsann inte gjorde något annat än latade dig”. Visst har jag härliga vänner, råa och hjärtlösa, man kan inte annat än att tycka om dem.

Köttet skulle grillas på brasan medan potatisen skulle wokas över en luffarstubbe. De ville testa mitt eldstål och försökte få en gnista att tända den tändvätskeindränkta stubben. Jag var väldigt glad över att Jonas som testade inte hade rätt teknik och att eventuella gnistor inte var varma nog för att tända tändvätskan. Sen skulle tampongtricket testas, kan man verkligen använda en tampong som tändblock? Men de förstörde ju hela testet genom att dränka in tampongen i tändvätska. Får testa själv utan tändvätska någon annan gång. Medan stubben tog sig testade jag tändstålet. Jag lyckades få en massa sprakande gnistor men gräset jag samlat ihop i en liten hög fick inte eld. Måste öva mer om eldstålet skall med ut på tur eller fixa med mig sådana där bomullspads som jag testat med tidigare.

 

   

  

Andra sätt att vänta på maten på är att slappa.

Kvällens middag var grillad entrecôte med råstekt potatis fast det var snarare råfriterad potatis med bearnaisesås eller en stark grillsås. Vi hade även en fläskfilé att grilla och lyckades få i oss halva, andra halvan sparades till frukosten. Man är sällan hungrig på paddelturerna.

Maten smakade supergott och vi blev alla lite dåsiga till mans efter den måltiden. Förslaget om att stanna här på ön istället för att paddla vidare dit vi skulle ha sovit kom upp och de flesta var för. Själv röstade jag för att paddla vidare dels för att klockan inte var så mycket ännu, kvällen var helt underbart fin och en lång paddling under morgondagen kanske skulle göra bilkörningen onödigt jobbig. Men de andra var fler så vi stannade.

Kvällen var otroligt fin och så nämnde Henrik något om att bada. Jamen det gör vi tyckte jag utan att egentligen ha koll på HUR kallt det var i vattnet. Det var ju fortfarande soligt och fint ute och helt vindstilla.

Sagt och gjort efter lite dividerande och tådoppande i ISKALLT vatten så var det alltså dags för mig och Henrik att dyka i, de andra bangade. På med bikinin och i vattnet. Nogge fick ta min kamera och föreviga detta historiska tillfälle, badkrukan Bea skulle bada. Men det syntes ju inte på kortet att jag doppat hela mig så det var bara att göra om proceduren och filma istället för annars skulle ingen hemma tro på mig när jag sa att jag badat i vatten som var 14-15 grader. Fast det är klart filmen visar ju inte vattentemperaturen men ni får tro på mig, det var KALLT.

Ugh att se mig själv i bikini får mig att vilja köra 2 mil om dagen resten av året. Huvva.

För att dämpa chocken återgår vi tillfälligt till att titta på naturen istället.

  

Klockan 21 blev det dags för Henrik att ge sig av tillsammans med Fredrik som vägvisare.Henrik hade bara tid att paddla med oss i 2 dagar så han skulle bli upplockad i Kyrkberg. Lite tråkigt att han inte skulle vara med sista dagen, det var trevligt att ha någon att prata med som paddlade i ungefär samma tempo som mig. Vi vinkade av honom och sen blev det till att börja planera sovandet.

 

Jag förevisade ängen på andra sidan holmen men där skulle solen gå upp samt att det skulle vara lite långt att bära grejer enligt somliga så vi beslutade oss för en hyfsat platt plätt på stenarna. Eftersom Henrik hade farit iväg skulle vi nu rymmas allihop i tältkåtan (såvida ingen stor sten hamnade helt galet). Det var dessutom så varmt att ingen glödbädd behövdes. Mitt Akto och 2 större tält fanns även i beredskap i kajakerna ifall någon inte skulle stå ut med oss andra. 

Vi hjälptes åt att sätta upp kåtan och sen kokades det te och vi slappade lite till framför brasan. Jag passade på att läsa lite ur min andra bok “Det blodiga hjärtat, recension kommer), betydligt bättre än den förra. Vilken tur att jag hade med 2 böcker.

Jag drack ett flertal kåsor med te, lite för många visade det sig senare på natten.

Kvällen var helt fantastisk. Dock upptäckte jag på kvällen att 2 av mina tre guldringar jag hade haft i flytvästens framficka hade ramlat ur. Mest troligt hade jag råkat dra upp dem tillsammans med kameran när jag bytte från att ha kameran i en egen vattentät ficka till att ha den i bröstfickan på flytvästen. Den ena var min tumring jag köpte billigt i Grekland för några år sedan men den andra var en ring jag köpt till mig själv när jag konfirmerades när jag var 14 år. En ring jag burit sedan dess som en påminnelse och nu saknar på mitt finger. Nu ligger den på botten i Storumansjö någonstans. Men vem vet kanske någon drar upp en firre som ätit upp min ring, skriver om det i tidningen och så får jag tillbaka den om en herrans massa år, man kan väl få drömma i alla fall?

Kvällen blev bara finare ju längre vi satt och tittade ut över vattnet.

Från det håll vi kom:

 

Det håll vi skall paddla i morgon.

  Man kan ha sämre utsikt när man borstar tänderna.

Tältkåtan var nu färdig för inflyttning och alla grejer lastades in. Jonas hade placerat ut sig själv först och visade hur alla skulle ligga. I en form av solfjäder. Nogge var på väg att hamna bredvid Snarkarjonas men jag insåg att han nog skulle döda mig då så jag flyttade snabbt om så att Fredrik som inte var på plats ännu fick den platsen istället :-) Schysstaklubben är vad vi är.

Nogge klagade dock på sin nya placering, för lite tältduk för tältdukskramaren så vi fick bryta upp det tänkta liggmönstret och hamnade lite hipp som happ i kåtan.

Tältkåtan var stor och rymlig och vi hade inte en endaste mygga där inne vilket var jäkligt skönt. Ute hade de få myggorna som fanns på holmarna skrämts bort av Nogges myggbortjagarmojäng. Den funkar verkligen.

När alla krupit ner dröjde det inte länge innan de flesta sov, jag var lässugen så jag följde Nogges exempel och läste en e-bok i iPhonen. Men plötsligt kände jag hur ögonen började gå ihop och jag tappade fokus. Stängde av telefonen och lade mig ner ordentligt för att sova. Då kände jag mig lite kissnödig. Jaja det går väl över jag hinner somna. Men efter 45 minuter när snarkningarna rullade genom tältet och alla slutat att rulla runt i sina prassliga sovsäckar för att hitta en bekväm sovställning så insåg jag att nä det går inte längre jag måste ut. Så det var bara att kliva över lite folk, dra upp de 2 dragkedjorna som lät en himla massa och tassa ut i natten. Ett under att jag inte väckte någon. Mycket lättad kröp jag åter ner i sovsäcken huttrade lite men somnade ganska snart och sov som en stock i 3,5 timmar då jag vaknade av att jag var superkissnödig igen. Smart som jag var gick jag inte upp med en gång utan låg åter igen i 45 minuter och våndades innan jag slutligen pallrade mig upp och ut i morgonen. Det var helt fantastiskt vackert ute så jag blev stående på strandkanten länge innan jag tassade in igen och kröp ner. Lyckades nog inte väcka någon däremot märktes det att det började bli morgon, folk rörde på sig och plötsligt hade jag Anders fötter där mitt huvud skulle vara vet i fasiken hur han lade sig, fick lägga huvudet på Nogges liggunderlag ett tag tills han vände på sig och ville ligga på rygg. Lyckades få bort Anders fötter och somnade tvärt.

Dag 3

Åter igen hade vi sovmorgon. Klockan han bli 7:59 innan Anders hojtade att klockan minsann var 8 och dags för uppstigning. Höll inte med honom alls, klockan var faktiskt inte 8 och min kropp ansåg att en stund sovande till inte hade gjort något. Sakta masade vi oss upp och ut ur kåtan för frukost. Frukosten dukades fram. Mackfrukost idag. Jag hade ätit massor dagen innan vilket borde ha gjort att jag inte skulle varit så hungrig men jag var verkligen megahungrig och åt hur många mackor som helst. De med resten av fläskfilén var riktigt goda. Vädret var inte alls lika fint som det varit dagen innan, det var risk för regn och prognosen som sa medvind dagen innan hade fel det var istället motvind. Jaja inget att göra något åt. Nu hade det förvisso varit skönt att ha paddlat de där extra kilometrarna redan igår men men…

Klockan han bli nästan halv 11 innan vi kom oss iväg ut på den gropiga sjön. Man kan ju tycka att mitt guldoffer skulle ha gett oss bra väder men icke då. Denna dag fick jag låna en vingpaddel och testa och det är lite annan teknik så det tog ett tag innan jag kom in i det men kändes som jag fick bättre fart med den paddeln än min egen. Får nog införskaffa en nästa säsong.

Men men jag behöver öva på att paddla i dåligt väder också, all paddling är ju inte finpaddling även om man kan tro det när man ser bilder från paddelturer. Ingen jäkel vågar ju ha upp kameran i höga vågor och dåligt väder så alla bilder är bara på finfina turer. Falsk marknadsföring.

I början var inte vinden så stark och vågorna var rätt små men det var likväl lite kämpigt, var mycket svårare för mig att få upp någon fart. Vågorna tog dock lite fart senare och sköljde över mig emellanåt och kapellet var inte helt tätt dessutom smet det in vatten via armhålan. Hade bara en fleecetröja under flytvästen. Det var rätt jobbigt med massa vatten i kajaken och rumpan blev nedkyld. Vi gick in bakom en udde och några gick iland för påklädning och bensträckning, vissa får ont i baken av att paddla länge. Jag visste att det skulle kännas ännu kallare om jag klev ur kajaken så jag drog bara regnjackan över flytvästen innan vi gav oss iväg igen. Det funkade riktigt bra.

Nästa överfart var lite jobbigare, jag började få lite tomt på energi, jag lyckades tappa mer än halva min eenergibar som jag hade fäst fram på kajaken i vattnet och den lilla bit jag åt räckte inte så länge. Efter överfarten låg vi och smög i lä nära strandkanten för att slippa vågorna. Det blev lite längre men skönt att slippa vågorna en stund. De andra mumsade lite choklad och erbjöd sig att plocka fram en energibar ur min kajak men jag visste att jag klantigt nog lagt dem på ett svåråtkomligt ställe. Nä sur skulle jag vara istället var det misärdag så var det och när jag surar kan jag bita ihop och ta ut det sista ur kroppen bara jag vet att jag får mat sen. Konstigt nog ville ingen paddla bredvid mig sen :-)

Klockan 14:20 nådde vi Benholmen där vi skulle inta lunchen. 67 km var avverkat. Vi fick vänta en liten stund extra på Nogge och Anders som paddlat iväg för att titta på “Al-Qaida”-lägret på ena stranden. Fredrik och Jonas gick för att bära över bordet från stranden bredvid till stranden vi gått upp på. De kom snart tillbaka utan bord och flyttade matkajaken istället. Bordet visade sig vara gigantiskt det rymdes nog en 20 personer vid det.

Jag fick skala av mig alla mina kläder och ta fram handduken för att bli ordentligt torr innan jag satte på mig mina torra kläder. Hängde upp allt blött i ett träd, tänkte att vinden kanske skulle hinna torka det om vi stannade tillräckligt länge.

Jag fick på mig varma torra kläder men det duggregnade lite så jag ville stänga igen kajaken innan jag knallade över till den andra lilla stranden där några av de andra kajakerna låg och där vi skulle äta. Och då gör Bea det smarta draget och sätter sig på kajaken som är blöt. Blöt i baken igen. Men men inget inte en eld kan fixa.

 

Så jag stängde packluckorna och gick över till andra stranden där matlagningen redan var på G. Men ingen myseld, det måste vara första gången det inte tänts någon trivseleld det första som skett. Nu var det bara luffarstubben som brann och wokköttet var i pannan. Jag hittade min nötpåse och åt ett par nävar för att ens orka röra på mig. Akutmat.

Jag samlade ihop lite ved, Fredrik hittade stenar och snart hade vi rök men elden ville inte ta sig. Det hämtades mer lättantänt bränsle det fläktades det blåstes men mest rök. Men tillslut ungefär när maten var klar så lyckades vi ha en eld och jag kunde värma rumpan torr igen. Fördelen med funktionsmaterial i kläder de torkar snabbt.

 

Sedan la någon vårt skräp på elden och det gillade den inte alls den återgick till att bara ryka så febril aktivitet att få igång elden påbörjades en gång till och lyckades denna gång även om det rök en jäkla massa över bordet där vi satt. Men skall man ha en misärdag med sämre väder, blåst, duggregn och vågor så skall väl inte heller matstunden vara trevlig. Maten som var wokkött med grönsaker och en Uncle Bens Sweet n’ Sour gick ner men den mättade inte en tokhungrig Bea så Fredrik var snäll och plockade fram mackorna och jag fyllde på rejält. Jag hade ju varit helt tom på energi. Sen toppades alltihop med lite kakor, eller rättare sagt många kakor. Mina kläder var inte riktigt torra så jag valde att dra på regnstället utanpå de torra kläder jag hade på mig. Det betydde att jag inte fick blöta ner mig, hade inga andra kläder med mig att åka hem i. Så när vi satte oss i kajakerna igen var det en Bea som var torr men lätt illamående som komplement till magen som gjorde ont. Smågnabbandet om att gruppdynamiken inte testats till fullo bröt ut, skämtsamma gnäll om att vi paddlat för långsamt, för fort osv… ljöd över sjön och några försökte pressa varandra till max i paddlingen.

Vi låg och paddlade längst kanten på en väldigt lång ö innan vi sneddade över mot Luspholmen, gruppen delades i två jag och Nogge paddlade med Jonas mot hans familjs båthus där det skulle bli enkelt att plocka upp kajakerna med bilen medan de andra paddlade bort till familjen Torgers båthus så att de kunde lasta i kajakerna där direkt. Sista bitens paddling var helt ok men jag kände att jag ätit för mycket och att kroppen hade fått jobba och ta ut sig. Men jag bestämde mig för att spurta när jag kunde se båthuset. Det visade sig dock synas allt för tidigt så det blev en snabb justering till att börja spurta när jag var jämsides med en båt några 100 meter innan båthuset. Paddlade allt jag orkade men plötsligt hojtar Jonas att jag skall akta mig för piren så jag bromsar precis när allt flöt på. Jag tror jag hade orkat spurta hela vägen annars. Vi tog lite sats och paddlade upp på stranden, vi var framme. Min högra axel bråkade lite men i övrigt kände jag mig helt ok. Vi hade paddlat 74 km totalt, en rätt bra sträcka på 3 dagar.

Vi klev i land vid båthuset och fick vänta en stund innan de andra dök upp med bilen. De hade tydligen tokpaddlat runt och Anders hade till och med hunnit duscha innan de kom. Inte ett dugg förvånad över att de krämade ut det absolut sista ur kroppen den sista biten. Vi blev skjutsade till Fredriks lägenhet och var där strax innan kl 18 för dusch och slappande medan Anders och Fredrik hämtade min bil vid starten. Det tog en stund så jag låg mest i soffan och läste, hade jag varit smart hade jag sovit en stund eller så hade vi gått iväg för att äta. Men vi är ju inte så smarta. Eller jo precis innan Fredrik och Anders kom tillbaka kom vi på att vi skulle ha ätit eller sovit. Men nu blev det till att köra till Luspholmen och hämta kajakerna och våra grejer.

Hemfärd

Nu var klockan 20:45 och vi började vara rätt så hungriga men efter att ha försökt att hitta annat än färdigstekta burgare på en mack eller rullkorvar gav vi upp och köpte bröd, philadelphiaost och hamburgekött på en mack och gav oss iväg hemåt. Vi stannade till vid en stugby med utsikt över vattnet och åt våra mackor medan ett lätt duggregn föll utanför. Vi såg inte fram emot steniga vägen vi hade åkt ner på så kartan konsulterades och vi hittade en alternativ väg som skulle ta oss ytterligare en bit av den vägen jag gick på Lapland Ultra. Vi navigerade oss fram över små byar och hamnade tillslut på en skogsbilväg av grus men en grusväg av helt ok format, det gick att göra hyfsat fort på den och naturen var trevlig. Vi fick dessutom se en Lo gå över vägen, det var häftigt.  Framme i Arvidsjaur blev det ett stopp på Statoil som faktiskt var öppen sent. Grabbarna köpte kaffe och muffins och jag en te. Jag tror att samtliga ungdomar i Arvidsjaur satt på macken och fikade.

Nogge grymtade lite där bak i baksätet och Calle tyckte han skulle vara tyst och sova, så där höll de på ända till Älvsbyn där de bytte plats och Calle inte fick någon chans att sova eftersom Nogge konstant frågade om han sov ännu. De är hopplösa, lät som mina ungar när de bråkar. Bilkörningen gick bra men i Älvsbytrakten började jag känna mig trött så jag tryckte i mig några Ballerinakex till och sen höll jag mig vaken. Vi lämnade Nogges kajak på Kanotklubben, dumpade av Kalle hemma hos honom innan jag slutligen tog svängen om Luleå centrum och lämnade av Nogge innan jag fick köra hem. Var hemma strax innan 2 på natten och stupade i säng.

Summering

Det var en helt underbar tur, omgivningarna var vackra, naturen omväxlande, vattnet klart men jäkligt kallt. Trevligt sällskap och god mat och lagom mängd paddling. Jag till och med sov riktigt bra. Det var kul med snöfläckiga fjäll som syntes som kuliss bakom en, inte speciellt mycket mygg och vi hade nog inte kunnat ha så mycket bättre väder än i hade.

Sporterna då hur gick det med dem?

1: paddla sjukt fort, jo men det gjordes emellanåt när någon började pressa på någon annan. Själv tyckte jag det var kul att då och då pressa mig själv till max. Dock är inte min kajak ett fartvidunder och särskilt inte lastad så det gick inte sjukt fort men det var sjukt jobbigt.

2: käka abnorma mängder luxuös mat, alla gånger, man är inte hungrig när man är ute med det här gänget och man äter inga torrfoderpåsare direkt heller. Allt smakar toppen utomhus dessutom.

3: lyckas somna i tält före någon börjar snarka, vet inte hur bra detta gick. Jonas som snarkar mest somnar jäkligt fort men han verkade ha problem med att sova för han snarkade inte så mycket. Så det var inga problem för oss andra att sova med öronpropparna i förstås. Fast jag hörde snarkningar genom marken andra natten.

4: krysta fram behov av onödiga friluftsprodukter, detta pågick hela tiden. Det fanns alltid något någon behövde. Det pågick oxå rejäla häcklerier av oss lättviktspackare och ajg fick rycka in och försvara vurmen för titan och andra lätta material ibland. Men jag tillhör ju de som inte köper det allra dyraste (ja ja nämn sovsäcken bara gör det det gjorde de i paddelsällskapet oxå) utan jag försöker hitta lätta billiga saker eftersom jag inte är en prylgalen singelkille utan barn utan en prylgalen kvinna med sambo och två barn och därmed inte kan hyvla kortet allt för tunt. Calle blev häcklad rejält för alla sina projekt varje gång en mening började med “Men det kan man ju göra själv…”. Ingen av oss har tid att göra något själv men Calle brukar då och då försöka.

5a: elda i kåta utan att rökfylla den, de verkade lyckas såg inga stora rökmoln från kåtan utan det såg väldigt fint ut.

5b: Hugga ved, japp det gjordes men det var inga tokmängder ved som höggs upp och den lilla lilla yxan funkade finfint.

Vi klarade även av bad med smältvattenstemperatur och överlevde.

Så rubriken “Sinnessjukt äventyr” i inlandet borde nu i efterhand egentligen vara “Underbart äventyr i inlandet”.

Så här paddlade vi, klicka på bilden för en karta som går att zooma i.

Kika även på Anders ruttkarta där stoppen är utmärkta.

I mitt Picasagalleri finns alla foton (saknas en hel här i blogginlägget) och bildspelet går att se i större format.

 

Anders och Fredriks bilder hittar ni här.

Läs även andra bloggares åsikter om paddling, paddeltur, Storuman, Storumansjö, tälta, foto, bilder, Sverige, Västerbotten, inlandet, äventyr