Det är väl typ som om du skulle tappa en kroppsdel

Orden i rubriken yttrades av min chef när jag berättade vad som hade hänt med min kamera. Och jo så känns det nästan. Min kamera är ju med mig överallt. Ibland får jag nästan panik när jag inser att den inte kan följa med, som på konserter och liknande då jag måste planera att lämna väskan någonstans.

Har inte jag mig Kånkenrygga med kamera, objektiv, stativ mm med mig undrar folk om jag glömt den någonstans. Ibland hinner jag panika själv innan jag hinner komma på att bild redan tagen och kameran lämnad i bil/hemma med flit. Jag nojjar om inte mina batterier är laddade osv... så ja det känns just nu som jag har tappat en kroppsdel och fått en jäkligt dålig protes som ersättare. För idag har jag fotat med min gamla trotjänare Sony NEX-5N. Det är väl egentligen inte en urkass kamera i sig, den dög ju till mig 2013 och delar av 2014. Men efter att ha vant mig med en kamera som är lite bättre, har bättre menyer och knappar mm och som inte glappar i batteriluckan så att kameran stänger av sig mitt i fotandet och korrumperar bilder på kortet så kändes det som en konstig protes.

Måste nog ta fram manualen till den och lära om mig vissa saker, höll på att bli galen idag när jag inte hittade det jag sökte. Inte ett intuitivt GUI på den inte.

Jag har varit låg hela dagen, surfat lite begagnatmarknad mm. funderat skall jag verkligen införskaffa en likadan som jag hade, en kamera som har flera år på nacken tekniskt eller skall jag ändå ta språnget upp till drömkameran. Men det är så jäkla mycket pengar och om bara huset går på 25000 (hittade ett demoex som var rejält nedsatt) så passar förvisso mina objektiv men jag får en cropfaktor som är rätt hård. Men kanske kan jag leva med det några månader tills jag får ordning på det där med pengar igen. På Cyberphoto kunde man just nu få 24 månaders avbetalning räntefritt, det skulle ge mig en kostnad på strax över 1000 spänn i månaden, inte äta ute på veckorna i Stockholm så har jag sparat in det. Kanske kan vara värt det ändå.

Dagens bilder då, tja jag gjorde mig i ordning efter att jag hade slutat jobba och satt Out of office-reply och allt sådant där men sen kom jag mig inte för att gå ut. Det tog liksom emot. Men strax efter kl 21 så tog jag väskan och stativet och öppnade ytterdörren. Där satt Jasha helt stilla i löplinan och jag slängde mig ner och slet upp kameran, hittade inte inställningarna jag ville ha, svor men knäppte ändå några bilder på honom. De blev ju inte så tokiga. Några försvann när kameran dog pga batteriglappet men dagens bild får vara den här för att han har en så skön min på den, lite som jag känner mig idag.

Det blev några bonusbilder ockås på honom bara för att han är så bra på att anlägga olika uttryck. Nöjde mig så och gick in igen.

Redigerade bilder och tittade ut. Såg himlen anta en gulblå ton och kände att jag var tvungen att gå ut trots allt. Tog mig in till stan och knäppte några bilder vid Bodträsket. Det är i sådana här bilder man märker att denna kamera är mycket sämre. Grynigt och inte alls samma färgomfång.

Som vanligt vid sen kvällsfotografering träffar jag på folk som oxå njuter av solnedgången. Denna gång en familj från Kurdistan. De har bott här i fem år, pappan driver en frisersalong på pumptorget, sonen spelar fotboll som forward i BBK P-05, lillan är 11 månader och mamman fick jag inte veta så mycket om, kanske nästa gång vi ses. Trevliga var de och ställde upp på bild. Försökte placera dem lite bättre på första bilden men fick dem inte riktigt att gå dit jag ville. Gick bättre på andra.

Väl hemma fixade jag sen bilderna och när jag tittade ut strax efter midnatt var det alldeles röd/orange på himlen. Slet ut minneskortet ur datorn, slet med mig kamera stativ och ett extra objektiv och sprang ut.

Även här ser man att bilderna inte är alls lika klara som de brukar vara. Färgerna fick jag till hyfsat som jag ville med att lägga ihop tre bilder men NEX-5N:en har inte samma typ av inställningsmöjligheter för bracketfotografering så det var väldigt liten skillnad mellan de tre bilderna. Men men jag fångade i alla fall känslan av att bo vid en sjö med färgsprakande utsikt om kvällarna när det är som mörkast.

Hjälp mig att skaffa ny kamera, 2050 kr insamlat hittills idag, djup tacksam för det. Tack alla ni som stöttar för att jag skall kunna ta bättre bilder igen. Det värmer.

Det slog mig också nu i kväll att mitt bokprojekt blir extra svårt utan en kamera att lita på. Vandringslederna behöver ju bilder. Min plan var ju att börja beta av de jag har kvar nu på måndag. Men vet inte om jag vågar lita på gammelkameran som beter sig väldigt konstigt.