Skjutsade Vincent till flyget i ottan. Fanns ingen tid att åka hem och sova igen. Tanken var att ta med min madrass i bilen, backa in på en skogsväg och däcka där men jag glömde. Jag glömde även minneskortet till kameran visade det sig. Lite vemodigt att lämna Vincent på flyget, nu ser jag honom inte på många månader för att jag skall bort och nog inte är hemma när han eventuellt kommer hem på höstlov.
Efter avlämningen styrde jag bilen till Tjuvholmssundet. Klockan var bara 05:27 när jag startade GPS-klockan och gav mig av på en långsam tur längst stranden. Stoppades av att det var alldeles blött i vassen så kunde inte gå bort till flygbanan som jag hade tänkt. Så irrade omkring på sandbankarna i det låga vattnet istället och förundrades över hur vackert det var i solen och letade fram mobilen för att fotas med den. Temperaturen var redan en bra bit över 20 och koftan hängdes på handväskan. Lagom med kortkjol.
Valde sen att gå upp i skogen och leta mig fram på varenda stig/skogsbilväg jag hittade.
Daggtäckta spindelnät är som små smycken i naturen.
Hittade blåbär så det fick bli min frukost.
Blev så där löjligt euforisk som jag kan bli när jag får promenera, låta tankarna flöda fritt, njuta av värmen, kända vinden i håret och bara vara. Det är så mitt element på något sätt.
Bredvid detta hus ligger ett igenbommat jättevackert hus vid vattnet. Så synd att sådana här hus bara står och förfaller.
Tog en paus (påklädd) på en bänk på nakenbadet innan jag vände tillbaka mot bilen gåendes i vattnet som i strandkanten var alldeles varmt.
Men så plötsligt låg det något där i vattenbrynet. En liten docka som spolats i land. Jag plockade upp henne och satte henne i strandkanten, tog en bild som jag tycker blev rätt bra.
men jag kunde ju inte lämna henne där bara så hon fick åka med i fickan när jag gick till bilen. Lovade henne att hon skulle få följa med till Spanien och vandra. Eftersom det står Disney i nacken på henne och hon spolades upp från havet får hon heta Ariel (även om hon mycket väl kan vara ex Anna ur Frost med de där fräknarna och håret). Hon skaffade snabbt ett Instagramkonto som man kan följa.
Efter den sköna promenaden på 7,6 km blev det en heldag på kontoret.
Väl hemma efter jobbet behövde hon ju lite kläder så jag virkade en klänning i spanska färger. Hon var inte helt nöjd.
Mer nöjd var hon med sin sovsäck. Jag sätter henne nu i camino bootcamp så hon är beredd inför den långa vandringen.
31 juli 2018
Morgon vid havet, kom hem med en vän
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar