+Blogg - Katt

Ja ha så nu har jag oxå en blogg då. Men vad sjuttsingen skall jag skriva här. Skall jag använda den som dagbok, tips & idéställe. Berätta om sådant som hänt mig eller argumentera kring världshändelser. Ja ja vi får väl se vad det blir av denna plats i cyberrymden. Men kontot skapades främst för att skriva recept på matbloggen Affs matblogg där jag är medlem. Men det blir säkert lite pärlande, viktminskning, fotografering, träning och annat som intresserar mig.

Så vad vill ni att jag skall skriva om här då?

Det finns massor med tankar i mitt huvud idag för jag var iväg till Gammelstads djursjukhus och fick avliva min ena katt som varit med mig i 13 år. Hon hade fått struma och vägrade ta tabletterna. I flera månader kämpade vi på och slogs varje morgon om att få ner tabletten. Jag körde ner den i halsen och hon hostade upp den. Jag tryckte ner den igen och provade alla tänkbara knep men hon fick oftast upp den 4-5 ggr. Det kändes helt ovärdigt och hon började tappa livslusten och var sur och arg på mig. Så idag fick hon åka till Regnbågslandet.

Vi hade en önskan om att få göra avlivningen utomhus då Black Franchezca (ja hon hette så men kallades Franches, Chezca eller Franka) avskydde att åka bil och hatade än mer att vara inne på djursjukhuset bara åsynen av deras parkeringsplats fick henne att panika och dofterna där inne fick henne att spänna sig som en båge och darra som ett asplöv.

Jag slapp ta med mig Franchezca in på djursjukhuset. Vi fick ett rum med dörr så hon kunde vara ute med husse och barnen medan jag gick in. Vi satt där utanför rummet och myste, barnen pussade henne adjö och sambon kliade henne under hakan lite (han är allergisk mot katt så han vågade inte pussa på henne). Hon fick springa runt lite och nosa men satt i min famn och spann en stund.

Sen ville dock vetrinären inte ge sprutan ute så jag fick ta katten i famnen och gå in med henne i rummet. När doften slog emot henne började hon direkt att sprattla och spänna sig och jag försökte lugna henne så gott det gick. Hon fick inget lugnande som mina andra katter fått i tassen utan det var stora sprutan i magen direkt vilket kom som en överraskning för mig, var inte beredd alls. Hon slogs ut på en sekund och sov.

Jag bar ut henne igen och så låg hon i min famn tills jag inte kände att hon andades längre då lade jag henne på hennes filt i solen (hon älskade att ligga och sova i solen). Jag strök henne över sidan och talade med henne de minuter det tog för hjärtat att sluta slå, kände hennes sista hjärtslag.

Men gud så jobbigt det var, dels för att vi var tvugna att vänta 20 minuter innan vetrinären kom första gången och sen när sprutan var given sa hon att hon skulle komma och kolla efter 10 minuter men hon kom inte förren efter närmare 20. Sambon hade tagit ledigt från jobbet för att kunna vara med och ta barnen. Ungarna började bli otåliga och springa runt och jag satt där brevid katten och ville bara väcka henne igen. Sambon kikade lite irriterat på klockan.Nu ligger gumman i en frysbox insvept i en filt och dubbla plastpåsar hos de som har djurbegravninsplatsen "Lilla Lugnet" i Boden (vill ni veta mer om detta ställe kika på Om Olle Svensson) så blir det väl begravning nästa helg eller så.

Jag har två katter tidigare på "Lilla Lugnet" och det känns så skönt att ha en plats att gå till och minnas.

Avslutar med en dikt man ofta får läsa när man förlorat ett djur.

REGNBÅGSBRON
Det finns en bro som förbinder Himlen & Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många vackra färger.

Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt friskt gräs. När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats.

Där finns alltid mat och vatten och varmt vårväder. De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De sjuka blir friska. De leker med varandra hela dagarna. Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden.

Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.

Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.

(En annan variant av den kan läsas här: http://annetteathome.se/rbbron.htm) Tyvärr har jag inte lyckats hitta vem som skrivit dikten.

Andra bloggar om: katt, sorg, begravning