Och pappan behöver inte ha en relation till sitt barn?

Läser om de förväxlade barnen i Tjeckien i Expressen och där står:

Nu har de börjat lära känna sina biologiska barn, och så snart som möjligt ska de ”byta” tillbaka.
De får psykologhjälp för att hantera de spända relationerna.
- Mammorna måste försöka bygga upp en relation till sina döttrar igen. Vi har ett stort arbete framför oss. Min Jaroslava är väldigt fäst vid Nikola och det är svårt för henne, säger Libor Broza och tillägger:
- Det kommer att bli bra för barnen till slut. Vi kommer att älska våra egna barn och bli som faster och farbror till flickorna vi har uppfostrat.

Hur kan en pappa förminska sin egen betydelse för barnet så? Och man börjar ju undra vad han har för känslor för sitt barn (som förvisso inte var hans barn). Läste någon annan artikel i ämnet förra helgen och då var det oxå fokuserat kring mammorna, hur hemskt detta var för dem. Menar de på allvar att paporna är likgiltiga?