Idag skall "alla" på fest igen, "alla" utom jag. Tydligen kom inbjudan via Facebook och trots att jag träffat på människor jag vet skall ha fest har ingen ens nämnt det. Anledningen till att jag vet om det är att andra pratat om att de skall på fest. Känner mig helt osynlig, lite deppig men samtidigt börjar det vara så ofta att det inte gör lika ont längre. Går och lägger mig tidigt istället och vilar ut. I morgon skall jag försöka göra klart min prezi för seminariet jag skall hålla på torsdag. Jag är sjukt nervös inför det.
Men skaffa Facebook då och sluta gnäll tänker säkert någon och visst tanken har slagit mig men jag vill inte lägga mitt liv där, jag har mina skäl, det finns värre sår som riskerar att rivas upp plus att ett visst fd internetberoende nog kan väckas till liv igen. Har jag lyckat bryta mig ur att kolla x antal forum nästan dygnet runt genom att avstå dem så tror jag nog inte att Facebook är så jäkla smart. (Skriver mer om det här)
Men har det blivit så att man antar att alla finns där så när man möter folk pratar man inte om saker och ting för att man redan avhandlat det på FB (gäller annat oxå)? Eller är det min snälla tolkning för att slippa känna hugget i hjärtat av att jag faktiskt inte är välkommen? Jag är inte typen som bjuder in mig själv så är det bara, det är jag på tok för blyg för plus att jag inte tycker om att få ett nej, eller se någon försöka komma ur situationen men också för att jag ju aldrig vet om det är en "öppen inbjudan" eller om det är x personer som skall träffas och de inte alls har tänkt sig ha fler. Utan kontext vet jag ju inte när det passar sig alls.
Men nä nu skall jag ta hand om fläskfilén och rotfruktsgratängen och se till att jag och resten av familjen får lite mat i sig, om jag nu kan släpa sambon från WoW-spelandet.
Ha en trevlig kväll oavsett om ni skall på fest eller inte.
Inlägg
Filmrecension: Wicked – Makalös sånginsats ger gåshus
2 timmar sedan
6 kommentarer:
Här blir det inte heller någon fest, med eller utan FB. Jag ägnar aftonen åt hemmavistelse, nåt glas rött och umgänge med syster, lite annat folk och barnen...
Ja, det är lätt att känna sig utanför med en sån utbred företeelse som Facebook. Men jag har jättemånga vänner som inte har facebook och så kommer det nog alltid att vara. En del har sina anledningar att låta bli och det tycker jag ska respekteras.
Sopiga vänner du verkar ha... när jag ordnar fest ser jag till att alla iaf nås av inbjudan, oavsett medium... och då har jag vänner som knappt ens läser vanliga mejl!
Jag har FB, men injudningarna regnar inte direkt över mig ändå :-). I mitt fall tror jag att det mer handlar om att folk tror att jag inte kan komma för att man har numera har barn. Är det en vuxenfest så får man gärna säga det och så kan man komma om man hittar barnvakt. Barnen måste ju faktiskt inte med ;-)
Jag gick en gång med i Facebook, men slutade snabbt då jag läst det finstilta i deras villkor.
Trots att jag sitter framför en dator och jobbar hela dagarna, skulle jag aldrig ha tid för FB. Jag förstår heller inte tjusningen med det, och definitivt inte de som fnyser åt att man bloggar, men själva fejsbookar.
Facebook är tråkigt snart kommer ni att inse det =)
Testa secondlife istället =)
Skicka en kommentar