Är jag en jämställd förälder?

Aftonbladet har just nu ett test med rubriken Är du en jämställd förälder?

Själva testet ser ut så här (mina kommentarer under varje fråga):

Testa själv: Svara på frågorna. Ju fler ja, desto mer tycker du att flickor och
pojkar ska uppfostras lika.

Får din son ha halsband och rosa tröja?
Ja, Mina söner har egengjorda halsband och armband på sig nästan varje dag och en av dem älskar sin rosa t-shirt medan den andra tyvärr fått höra av andra barn att rosa är en tjejfärg och vägrar numer bära plagg med minsta lilla rosa på hur mycket jag än föröker förklara att rosa inte alls är någon tjejfärg. Efter att ha jobbat i bankbranchen i England i något år så har jag sett mer än en grisskär skorta på vuxna män och då anses det inte vara en tjejfärg, varför görs det det på små barn? Är det för att små barn ofta är ganska könsneutrala i utseendet och vårt begär att sätta etikett på människor kräver att vi vill veta könstillhörigheten via kläderna? Och finns det människor som anser att personer av manligt kön inte skall bära halsband? Är då ex. amerikanska soldater jättefjolliga som har sina "tags" runt halsen? Och alla rappare/hip-hoppare med guldkedjor är de feminina i så fall? Halsband på män är väl ganska vanligt eller? Måste nog kolla på mina arbetskamrater hur många av killarna som har något runt halsen.

Retar du dig på att de flesta huvudpersonerna i barnböcker - både djur och människor - är killar?

Nej, är det ens så? Vetenskapligt belägg tack. Däremot kan jag irritera mig på att böckerna speglar en hemsituation där pappa jobbar, mamma lagar mat, pappar mekar med bilen och mamma sköter tvätten. Och om en bok någon gång vill visa på att det inte behöver vara så brukar de gå till överdrift eller vara överdrivna så det framstår som något lustigt och onaturligt. En bok som jag (och även mina barn) dock gillar är Så gör Prinsessor av Per Gustavsson, den är humoristisk och handlar om en prinsessa som gör en massa saker som i allt för många böcker är förbelagt killar, hon spelar hockey, slåss mot draken och räddar prinsen men hon väljer även noggrant vilka kläder och smycken hon vill ha på morgonen. Per skrev boken efter att ha haft en diskussion med sin dotter som sa

Prinsessor kan inte fäktas. De kan bara gifta sig och få barn

Fram för fler böcker med pojkar /flickor i huvudrollen där de får visa alla sidor av mänskligheten och inte bara de könsstereotypa bilderna allt för många böcker har oavsett om det är tjejer eller killar i huvudrollen. "

Letar du efter barntröjor utan vare sig blommor och hjärtan eller dinosaurier och bilar?
Nej, varför skall kläderna vara helt utan mönster? Däremot letar jag kläder som inte är vuxenkläder i mindre storlekar. Om jag hittar en röd tröja vill jag att storlek 116 skall vara just storlek 116 inte 116 tjej. Brukar roa mig att jämföra kläder från pojk- och flickavdelningen på ex. Lindex och Coop Forum, en likadan roa som brun tröja som hänger på var sin avdelning är inte lika stora i samma storlek på lappen. Den rosa brukjar ha kortare ärmar och tom vara aningen mer insvängd i midjan. Jag retar mig på att det är stört omöjligt att i vanliga butiker hitta kläder som är färgglada men funktionella, "flickkäder" verkar vara gjorda för lugna stillasittande poseringslekar medan kläderna på pojkavdelningen är i murrigafärger och tjockare tyger gjorda för att busas runt i. Men vem säger att inte tjejer busar runt eller att killar inte kan vara stillsamma och klara av att ha ett par vita byxor? Varför kan inte plaggen finnas i en enda stor kollektion för alla, när kommer i puberteten börjar killar och tjejers kroppar att utvecklas olika men innan det är det inte någon skillnad. Tänka att kunna få själv välja om jag vill ha en rosa tröja med en cool lastbil på eller en mörkgrön med en gullig blomma på.

Blir du rörd när din pojke kramar en docka och sjunger godnattvisa för den?
Nej, men det är inte för att jag inte är jämställd, jag hade inte blivit rörd om det varit en dotter heller. Mina pojkar har lekt med dockor/gosedjur sen länge och det känns självklart att de nattar ex. gosedjuren och sjunger för dem. Eller räkas inte gosedjuren? Varför skulle det vara något konstigt, deras pappa kramar ju dem och sjunger för dem då måste det väl vara något även småpojkar förstår att man kan göra som kille eller?

Blir du lika arg om en pojke slår ditt barn som om en flicka gör det?
Ja, jag blir skitförbannad oavsett vem som slår mitt barn.

Har du uppmuntrat din dotter att vara tomte i Luciatåget?
Ok hur blir tomtenissar till om inte tomten har en tomtekvinna att göra dem ihop med? ;-) På vilket sätt är det oflickigt att vara tomte på Luciatåget, jösses dessa frågor speglar verkligen frågeutformarens egna inskränkthet och har denne aldrig sett tomteklänningar (om man nu måste visa könstillhörigheten). Men jag måste svara nej, för jag har ingen dotter och skulle jag haft en hade hon fritt fått välja vad hon velat vara, jag hade tydligt lagt fram alternativen bara. Samma gäller på maskerader och då kan det sluta så här:

Delar du och den andra föräldern på hushållsarbetet?
Hemma så tvättar jag och lagar mat, fixar med bilen och sköter trädgårdens rabatter och buskar/träd, sambon diskar, klipper gräset och är nog den som byter glödlampor oftast (de går stupo i ett hemma) för det är jag för lat för. Båda trixa med våra datorer/nätverk, nattar barnen, leker med barnen (fast där är nog sambon bättre än mig). Skurar fönster gör jag men sambon får stå för avtorkning i kylskåp och köksluckor, jag dammtorkar oftast och han dammsuger och skurar golv. Så ja vi delar på hushållsarbetet, den intressanta frågan är ju hur man delar på det. Om det hade varit så att jag stått för alla traditionellt kvinnliga sysslor och han för de manliga hade jag inte velat påstå att vi speglar en miljö där barnen får lära sig att alla kan göra allt. Det är långt viktigare i mina ögon än att man delar millimeterrrättvist på hushållssysslorna. För hur visar man barnen på att alla kan göra allt om mamma sköter mat/städ odl x timmar i veckan och pappa meckar med bilen och skrivar veranda lika mångar timmar. Det måste ju vara mer intressant hur fördelningen av själva sysselvalet ser ut än tiden. Men jag får känslan av att frågeställaren menar om man delar på de traditionellt kvinnliga sysslorna.

Har du tagit upp någon fråga om barns könsroller på er förskola?
Ja det har jag, frågade hur de jobbar med könsroller, på vilket sätt de bemöter barn som inte stämmer in på pojke-/flickmallen. Det finns förskolor som jobbar med vad de kallar könsneutralitet men det innebär att de särar på gruppen baserat på kön (och vips har man reducerat barnen till ett kön) och sen får pojkarna massera varandra och flickorna får gå till gympahallen och klättra, rusa, brottas mm. Men lilla Lisa då, som är en sjövild tjej som har svårt att visa närhet borde inte hon bättre passa i massagegruppen och lilla Pelle som är blyg och försiktig och inte riktigt vågar busa med de andra pojkarna borde inte han vara i gympasalen?

På vår förskola verkar de inte ha något uttalat jämställdhetsarbete vilket retar mig, jag vill veta mer om hur de arbetar med frågorna. Jag märker ju att de ofta bemöter flickor med "hej vad fin du är idag" och killar med "oj vad du var cool idag". Vincent (då 3,5 år) hade en gång en tröja han tyckte var jättefin och en flicka på förskolan hade en likadan hon bemöttes med "Åh vilken fin tröja du har idag" medan han som kom 30 sekunder senare bara fick höra "Godmorgon" varpå han frågade fröken "Är inte tröjan lika fin på mig?" Tror hon fick sig en tankeställare?

Om jag varit en person som inte tror på könsneutralitet i förskolan och tagit upp detta med personalen hade jag ju oxå svarat ja på denna fråga, hade det jaet då räknats som ett pluspoäng i jämställdhetsskalan? Knappast.

Råkar du säga "Vad söt/fin du är" onödigt ofta till din dotter?
Vad svarar man på detta, kan man ge sitt barn positiv uppmärksamhet för mycket? Säga det i relation till vad. Mina pojkar får ofta höra attde är fina/söta men lika ofta hör de att de är coola/häftiga/snälla/busiga/småmonster osv...

Tycker du att det känns jobbigt när din son gråter och gnäller inför andra?
Ja men inte för att han är pojk utan för att gnälliga barn är jobbiga, det hade jag tyckt även om någon av dem varit flicka. Om ett barn gråter tröstar jag det oavsett om det är en pojke eller flicka, varför skulle inte en pojke få gråta inför andra. Jag skulle bli mer orolig om mina söner inte visade att de var ledsna. Att svara ja här kan väl knappast ge plus på jämställdhetsskalan om man skall gå på fördommarna som frågorna verkar bygga på, är man jämställd i frågekonstruktörens ögon så borde man väl svara nej här eller?

Om man inte har en son/dotter skall man skippa hälften av frågorna då och hur skall man kunna svara ja/nej på dessa? Tycker frågorna speglar idiotiska fördommar och altarnativ saknas, man får exempelvis inte frågan om man skulle tycka det var jobbigt att en dotter skrek/grät inför andra.

Med bara ja/nejsvar så skulle jag nog inte framstå som speciellt jämställd eftersom frågorna är så korkade.

Jag lever i tron att alla är vi individer och att applicera traditionella könsroller/beteenden på barn är helt förlegat. Själv var jag en riktigt busig, teknikintresserad och pratglad flicka som barn och tog plats många kallade mig för pojkflicka, dvs en flicka som var som en pojke. Idag hatar jag det ordet, jag var Béatrice, eller Bea som de flesta sa, en individ som sket i att hon var född till tjej, en individ som gjorde det som kändes kul, som inte lät sig begränsas av att mamma i början satte på henne klänning, det gick att klättra i träden ändå. Men visst det var en jobbig uppväxt ibland, det var än värre i skolan för jag stämde ju inte in på flickmallen, man visste inte hur man skulle hantera mig, killar som pratade och stökade fick inte alls lika många tillsägningar som mig, det är ju liksom som killar är så det störde inte läraren lika mycket, killar som inte räckte upp handen under tekniklektionerna fick svara fastän jag tydligt visade att det här kunde jag, undra om de inte ens såg mig. Nä nu blir jag bara upprörd så det är bäst att sluta skriva om eländet för annars kommer jag in på hur jag blev behandlad av vår SYO-konsulent och det gör mig bara så deprimerad.