Stor sorg här hemma

Satt i köket och skrev på min reseberättelse från Abisko (den kommer så småningom) när det ringde på dörren kl 10:08 barnen öppnade och jag hörde grannen fråga om de hade mamma hemma. Jag tog för givet att hon var här för att lämna igen barnvagnen hennes dotter lånat under sitt besök här hemma men istället vinkade hon ut mig på trappen och vi stängde dörren. Hon frågade om jag hade katten inne. Nä Busan hade jag inte sett sen jag släppte ut henne igår (inget ovanligt då Busan är en utekatt med stort U som bara kommer in för mat, lite kel och värma sig emellanåt).

Hon berättade att hennes man hade genat över gräsmattan borta vid vägen på väg från jobbet i morse och sett att det låg en katt där som var väldigt lik vår. Jag tog på mig skorna och gick dit bort och visst var det vårt lilla sharmtroll som låg där död och stel. Jag är evinnerlig tacksam för att hon verkar ha fått en hård smäll i huvudet och tuppat av direkt. Hon var hel, det enda som syntes var att tungan hängde utanför munnen och det var lite blod i munnen.

Busan brukade ALDRIG gå över vägen, inte någonsin har jag sett henne där. Däremot brukade hon vara på gräsplätten bredvid cykelvägen och ligga och lura under bänken som står där. Jag tror mer på att hon blivit påkörd av en moped (eller något pucko som sparkat henne i huvudet) någongång i natt. Det far förbi mycket mopeder på den vägen på fredagskvällarna. Hon hade inget halsband just nu så inget visste ju var hon bodde men kör man ihjäl en katt kan man väl ändå ta och ringa på närmsta hus, de borde ju veta vems katten är. Hade så gärna velat ta hand om henne direkt istället för att få hem henne alldeles likstel.

Tack vare att hon inte var mosad kunde barnen få klappa henne och krama om henne innan jag svepte in henne i ett lakarn och dubbla plastpåsar och stoppade henne i frysen. Där får hon ligga tills jag får tag på Olle på Lilla Lugnet där mina andra tre katter är begravna.

Busan var Vincents katt och han reagerade inte alls först, utan gick bara in och fortsätte att leka men 10 minuter senare bröt han ihop och bara tokgrät. När han hade lugnat ner sig ritade han och Herman var sin teckning till Busan som skall få följa med i graven.

Så nu har vi sorg här hemma.



Herman vill skaffa en ny katt bums, jag vill oxå gärna ha en ny katt så småningom, har inte levt utan katt de senaste 18 åren så det kommer kännas tomt här hemma. Men Henrik låter inte lika kattskaffarsugen då han är allergisk mot katt. Så vi får väl se. Men blir det ny katt så blir det nog från något katthem, det finns så många katter som farit illa här i världen och som behöver få ett nytt hem.

Så nu får jag åter igen publicera denna:

REGNBÅGSBRON
Det finns en bro som förbinder Himlen & Jorden. Den kallas för Regnbågsbron på grund av dess många vackra färger.

Alldeles bredvid Regnbågsbron ligger ett land med vattendrag, kullar och dalar med mjukt friskt gräs. När ett älskat husdjur dör kommer det till denna plats.

Där finns alltid mat och vatten och varmt vårväder. De gamla och svaga djuren blir unga igen. De som blivit skadade blir hela igen. De sjuka blir friska. De leker med varandra hela dagarna. Men det är en sak som saknas. De är inte tillsammans med den speciella person som älskade dem på Jorden.

Så varje dag springer de runt och leker tills en dag kommer då de plötsligt slutar leka och tittar upp. Deras nosar sniffar, öronen spetsas och blicken skärps och plötsligt lösgör sig en från gruppen.

Du har blivit upptäckt och när du och din speciella vän möts samsas ni i en glädjefylld omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker det älskade huvudet och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv men aldrig i ditt hjärta.

Sedan går ni över Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas.

(En annan variant av den kan läsas här: http://annetteathome.se/rbbron.htm) Tyvärr har jag inte lyckats hitta vem som skrivit dikten.

Andra bloggar om: katt, död, påkörd, sorg