Det gick inte speciellt bra med Laxabonet igår, jag drack, kräktes och grät men tillräckligt för att blåsa rent verkade ha gått ner.
Kom till sjukhuset i förmiddags (köra bil utan att ha ätit på 24 timmar är inte så bra) och fick utrustningen för kapselendoskopin påmonterad och sen var det dags att svälja kameran (den var ungefär dubbelt så stor som en Alvedon) och det gick hur bra som helst. Lite coolt att jag fick se bilderna den skickar på vägen ner i magen på mig. Nu har jag en dosa som inte kan visa bilderna live.
Så jag kan inte visa er min insida men väl min utsida, tur att man inte skall ut och flyga för jag tror inte jag kommit genom säkerhetskontrollen (får inte gå genom ex. butikssäkerhetsbågar med denna på då det kan störa överföringen av bilderna.
Så här ser man ut, det är bara utlösarknapp i näven som fattas...
Ochså här ser kameran ut:
Andra bloggar om: kapselendoskopi, kamera
Filmrecension: Wicked – Makalös sånginsats ger gåshus
2 timmar sedan
3 kommentarer:
Nu undrar ju jag....Vad är det som händer dig? Mår du bra...eller? T
Oj oj, så många "kontakter", hur länge ska du ha kameran i magen?
Åse: Kameran kommer ut den naturliga vägen så småningom.
glas och klorid: Nja är väl svaret på om jag mår bra eller inte. Har en oförklarlig anemi titt som tätt och kapselendoskopin fick jag remiss på för ett år sedan för att kolla så att inte tunntarmen är orsaken till anemin pga blödning/cancer eller liknande. Just nu är mitt Hb kring 100 vilket är lågt men inte farligt lågt men då och då dippar det en bit under 70.
Skicka en kommentar