Jag är en typisk sjuknärvaroperson (så länge jag inte har något som riskerar att smitta andra), är förvisso sällan sjuk men när jag blir det brukar det bli lite när det absolut inte passar med jobbet. Så var det ex. när jag fick lunginflammation för några veckor sedan.
Stannar jag hemma för att jag riskerar att smitta andra så är jag hemma men nog fasiken jobbar jag ändå.
Vi skall minska sjukfrånvaron och man får allt sämre betalt när man är hemma och de har införts strikta regler på hur länge någon skall få vara sjukskriven för olika åkommor. Detta gör nog att allt fler väljer att gå till jobbet fastän de är sjuka. Särskilt om det fungerar som DN skriver:
- Hade det varit mindre hälsorisk om de stannat hemma? Vi vet att sjukfrånvaro också spelar roll för framtida ohälsa. Det tar inte mer än några veckor förrän utstötningsmekanismen gör det betydligt svårare att komma tillbaka, säger Hugo Westerlund.
Självförtroendet vacklar, kompetensen tappas, livsstilen anpassas efter den nya, jobbfria situationen. Och arbetsplatsen vill gärna behålla den nya, pigga vikarien. Det finns all anledning att vara restriktiv med att sjukskriva sig, menar forskaren.
Vilket jävla moment 22, går man till jobbet sjuk riskerar man att bli ännu sjukare i längden men om man sjukskriver sig när man är sjuk så riskerar man ändå att bli utstött. Inte undra på att folk bränner ut sig.
Andra bloggar om: DN, sjuknärvaro, sjukskriven, utbrändhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar