En intim konsert med JMJ

I förrgår var jag i Stockholm för att gå på J.M. Jarre. Jag, Rolf och Jennifer började med att ladda oss med sushi på Arigato Sushi Wok, de var riktigt goda. Sen bar det av ut till Djurgården men vi var där så himla tidigt att vi gick på Cafét på Lilla Hasselbacken för att ta en kopp te. Vi verkade inte vara ensamma om att sitta där i väntan på konserten. Ett av den andra borden verkade hysa andra övervintrade synthare.

Vi mötte upp Göran utanför och gick upp till Cirkus, utanför fanns det gott om folk i min ålder och mycket äldre, tror aldrig jag varit på en konsert med så många äldre i publiken. Det märks att Jarre hållit på i 30 år. Väl inne spanade jag in souvernibordet och hittade en grej jag ville ha, en mugg (samlar ju på muggar) så en sådan fick det bli.

Vi gick in och satte oss i den otroligt vackra salen och lyssnade till musik från Waiting for Cousteau (tror jag det var). Strax efter 19:30 blev det tyst och svart i salongen. Ridån gick upp och man såg en herrans massa synthar och en äggstol bortvänd. Stolen vänder sig samtidigt som man hör "Good evening, Stockholm!" och Jarre kommer gående till scenkanten. Han berättar att det är så extra roligt att vara just i Stockholm, Sverige eftersom vi var först med att inse vad vi håller på att göra med vår planet. Han pratade också om att dessa inomhusspelningar i små lokaler skiljer sig så från de stora utomhuskonserterna, det blir mer en interaktion med publiken (något han verkar gilla om man läser hans blogg) Sen visar han oss lite instrument och talar varmt för den elektroniska musiken och berättar att kunskaperna om hur man bygger och använder dessa analoga instrument nästan är på väg att försvinna men att det finns entusiaster som han som inget annat vill än att använda dem och gör jämförelser med de klassiska musikanternas vurm för violiner som är flera 100 år gamla. Detta är första gången han spelar Oxygene med alla dessa speciella instrument och han tackade instrumenten och dess skapare för att de fanns så att sådana som han kan få experimentera och leva ut sin musik.

Med lite extra kärlek visar han oss sin Theremin, ett mycket speciellt instrument som kom på 20-talet som inte verkar helt lätt att spela på. Han spelar lite och säger sen "I can play better then that, I'll show you later".

Jarre presenterar stolt sina musiker under turnén, de kommer in en och in och tar sina platser Dominique Perrier, Claude Samard och Francis Rimbert). Han säger sen att de skall spela lite för oss medan de stämmer syntharna (analoga synthar behöver lite kärlek) och ibland blir det lite fel men det bjuder de på och vi får höra en relativ lång improvisation men plötsligt kommer de första tonerna som publiken känner igen och ett vrål stiger i salongen, själv rös jag av tonerna till Oxygene I kom över oss i salongen.

Det var ingen bombastisk konsert (sådana man sett från Jarres utomhuskonserter) utan mer en mer intim konsert för fansen som inte bara lyssnar på de absolut populäraste låtarna (och dit hör inte riktigt jag). Ljudet var ganska lågmält och scenen pryddes mest av en enkel ljusshow i olika färger och ett bildspel som kom fram under några låtar. Det var även en spegel som hissades ner och hängde snett bakom dem. Vilket gjorde att man kunde se alla syntharna (och Jarres begynnande flint :-) det var många tangenter, kanppar och rattar att hålla reda på.

Ibland kände jag mig lite uttråkad faktiskt, det blev lite väl mycket synthonani ibland. Men det var härligt att se en Jarre som sprang från instrument till instrument, lite rattande där, lite drag i spakar här och titt som tätt ett energiskt spelande på en synths tangenter. Han spelade även på sin Ribbon Controller (ytterligare ett mysko instrument eller rättare sagt ett gränssnitt till en analog synth) och jammade loss på en "Synthgitarr" (kan ha varit en Moog Liberation) och det var ett av tillfällen där det blev lite väl mycket onani. Men när de mer välkända låtarna kom så steg oxå jublet i salongen och publiken var inte sena med att följa uppmaningen att klappa takten. Jag kände ett flertal gånger hur jag rös av välbehag, det är underbar musik och jag satt flera gånger och blundade och bara njöt. Tur att jag filmade ibland så jag nu i efterhand kan kika på det jag missade :-) Om ni undrar varför bilden ibland rör sig uppåt och neråt sakta så är det för att jag vilade handen jag filmade med mot bysten för stöd så det är mina andetag. Jag hoppas Jarre tycker det är ok att man lägger upp filmer och bilder men det verkar ju så när man ser detta.

Mina bilder från konserten. Det är ett flash-bildspel så kan du inte se den får du istället kika in
på galleriet. Där kan man oxå se bilderna i större storlek eftersom de blir rätt små i bildspelet.


Några filmsnuttar:










Det var på det stora hela njutbar tid och efter stående ovationer kom han in och tackade oss hjärtligt för att vi kommit och varit en bra publik men eftersom lamporna inte tändes fortsatte publiken att locka. Och han kom ut och körde ett extranummer men sen blev det dags att knalla hemåt.

Ni får ursäkta att jag inte skrivit en låt för låtrecension eller ens låtlista men jag har inte en aning om vilken låt som är vilken.

När vi gick in mot centralen så lyckades Jennifer tappa dämpningen ur sina specialtillverkade öronproppar, en liten vit och hudfärgad sak tappades alltså blad gräs och småsten. Vi försökte lysa med mobiltelefondisplayer och kamerafokussökare men såg den inte. Då kom ett gäng killar och undrade om vi tappat något och ena killen tog fram en MagLite och efter någon minut hittade hon dämparen. Så ett stort tack till er killar som stannade och hjälpte till! För de där dämpningarna är svindyra.

Bakom oss gick senare några hard-corefans, de diskuterade improvisationer mm och hur han hade spelat fel på några ställen, jösses hur mycket måste man lyssna för att höra något sådant? Själv är jag rätt sporadisk i mitt Jarrelyssnade, det blir då och då men mest som avslappning.

Ett stort tack till Jarre som tog sig till Sverige på en av sina spelningar, det var otroligt kul att se honom live. Men nästa gång vill jag ha en bombastisk konsert med mycket ljus, körer och massivt ljud. Så snälla Jarre kom tillbaka och ge oss en stor utomhuskonsert.

På vägen från pendeln till Jennifer och Rolfs hus fick vi oss lite live djurporr:


Men det bästa med denna dag var nästan att Jennifer och Rolf hade köpt Smokey Earl Grey på Fortnum & Mason i London åt mig. Mitt favoritte som jag vari utan ett bra tag nu.

Andra bloggar om: Jarre, Cirkus, Stockholm, konsert