Skrik och panik och katt på äventyr

Skulle åka och handla och gick ut från huset. Fick i ögonvrån syn på en röd jacka och en cykelhjälm som det stack ut långt blont hår från. Det rörde på sig med stor hastighet upp på en av grannarnas uppfarter samtidigt som ett skrik-gråt kom ut. Insåg rätt snabbt att det där nog var Herman som borde vara på cykeln som stod mitt i vändplatsen. Men vad sjutton gjorde ungen skrikande i panik på granntomten? Och var det Herman? Flydde han från något, höll han på att bli kidnappad (ja en mammas hjärna kan snabbt springa iväg). Gick med raska steg ditåt och ropade på honom, inget svar, ropade högra och tillslut "HERMAN VAD ÄR DET? KOM HIT" han kom då springandes mot mig, tvärvände och sprang bort igen men vände sen tillbaka till mig och jag mötte upp honom. "Mamma *snyft* jag öppnade *böl* ju dörren hemma *snyft snyft* och jag måste ha släppt ut Eduard *storböl* och nu har han sprungit bort och jag får inte fast hoinom, det var inte meningen förlåt mamma jag...." Och så sprang han iväg igen om nu katten var på vift så ville jag inte att Herman storbölandes skulle springa efter så jag fångade upp honom och frågade om var han hade sett katten senast och sa att det löser sig förr eller senare fångar vi upp honom (inombords förbannade jag min son som varit slarvig och släppt ut en av mina dyrgripar, men jag förstod hans panik vår förra älskade katt blev ju påkörd och Herman vet att dessa katter är svindyra och att man mamma älskar dem).

Herman visade mig var han hade sett katten, under en grannes veranda. Och ja där låg en rödhårig såg och tryckte med ryggen mot oss.

Jag försökte locka samtidigt som jag försökte få Herman att inte springa runt runt och skrika. "Mamma det är en grund här vi kommer aldrig komma under och få tag på honom" Herman hade missbedömt avståndet till katten och trodde den var under garaget på något sätt. Paniken lyste ur lillemans ögon. Jag gick närmare där katten borde befinna sig under verandan men där var det plankor för så jag gick tillbaka och kikade på andra stället och hmmm ingen katt alls nu. Kollade då åt vänster där jag såg något röra sig och grannens katt tittade förundrat på mig när jag satt på knä i det blöta gräset. Kunde inte annat än skratta och fråga Herman om han såg katten nu och jo det gjorde han. Ser du att det är Tyson, grannens katt, det ser du på den vita nosen. Jo han såg att det var grannens katt. Men han sa oxå "Mamma jag tyckte jag såg två röda katter ute, men det kanske bara var inbillning?". Jag tog min snyftande son i handen och vi gick in, där satt Eduard i fönstret och spanade ut på gatan. Han såg nog grannkatten pila förbi i en hiskelig fart. Slutet gott allting gott och jag fick Herman att lova att om han tror att han släppt ut en av katterna hemma så skall han säga till mamma eller pappa direkt och inte i panik springa efter katten, den kan bli rädd. Bättre att i så fall kolla åt vilket håll den sprang och sen kunna peka åt mamma/pappa. Han lovade att komma ihåg det men han sa oxå att han skall vara så försiktig med dörren framöver.

Grannen kommer få sig ett gott skratt, vi skämtade i höstas om att vi kanske kommer ta fel på katterna om de skall var ute. Nu är ju mina innekatter så det skall väl inte behöva hända så ofta.

Eduard är helt ovetandes om att han i Hermans värld varit ute på äventyr idag.

Andra bloggar om: Sibirisk katt, katt, barn, bortsprungen, panik