Dagens pass

Idag var det betydligt lugnare karatepass, vi övade blockeringar och sparkar. Och när det kommer till sparkar så är jag hopplös. Här sitter sparken från PSI:n in som attan, kliv ut (sätt i foten snett), ut med knät, in med foten till rumpan, sparka ut, tillbaka med foten till rumpan vrid om och sätt ner. Nu är det mer allt i ett enda svep. Och oj vad svårt det är att sparka löst och långsamt. Tur min sparringpartner är tålig, hon är inte så illa själv på att sparka till hårt, kommer ha blåmärken på låren i morgon :-)

Idag var det mer av att peta och rätta till vilket jag uppskattar, jag tycker det är skitsvårt att bara titta och sen göra. Särskilt när kroppen känns som programmerad på fel sätt. Det är som att vara van vid qwerty och helt plötsligt sitta vid ett dvorak och någon säger SKRIV. Det tar ett bra tag innan man ens hittar de enskilda delarna som skall användas även om man vet att de är där, sen gäller det att kombinera ihop dem till rätt sak och ytterligare ett bra tag innan man kan skriva fort och rätt.

Men jag är nybörjare och det skall väl inte vara lätt med karate heller då hade väl varenda unge sprungit runt med svart bälte nu ;-)

Ja ja vi får väl se hur detta skall gå, lutar åt att jag skall iväg på uppdrag via jobbet som gör det helt omöjligt att träna tisdagar och torsdagar. Men inget är klart ännu.

Mina blodvärden spökar ju oxå, kommer jag att orka träna när de är så låga? Jag vill inte kollapsa på mattan mitt i ett fyspass. Talade i alla fall om för Sensei Micke och Senpai Stefan hur det ligger till sen får vi väl se om de stoppar mig när jag är på väg att dräpa mig själv. utan pulsklockan på har jag noll koll.