30 september 2008

Microblackout

Gick i trappan ner till källarn för att hämta en grej ur frysen (blev inte det jag hade tänkt till mat, orkade inte åka och handla) och halvvägs ner i trappen svartnade det bara. Som tur var befann jag mig mitt i svängen så väggen dämpade mitt fall, ramlade inte ihop. Otäckt. Den dagen jag åkte in och fick blodtransfusion på akuten var det precis så där, noll ork och jag hade microblackouter. Får se hur detta skall gå, skall till Stockholm på introduktionskonferens på Såstaholm nu på fredag. Undra om jag kommer somna under föreläsningarna. Det är tydligen jobbigt för kroppen att ha konstant syrebrist och inte fasiken blir det bättre av att jag nyss fick mens. Snurrigt är bara förnamnet.

Kan inte någon bara fixa till mig?

1 kommentar:

Nell med gänget sa...

Riktigt läskigt det där, jag fattar inte varför de inte hittat något. Skönt att det inte gick riktigt illa, du får hålla i dig framöver i trappor.
Sköt om dig // Nell