Bea - Chick lit, 1-0

Eftersom denna bok lästes inbunden kan jag ju inte recensera den på pocketblogg.se så då får det bli här istället tills den kommer ut i pocket.

Lika bra jag säger det med en gång, jag har otroligt svårt för chick lit, extrema förutfattade meningar om litteraturen i fråga och fick tvinga mig att ta tag i denna bok då jag av någon underlig anledning anmälde mig till en universitetskurs i just chick lit i sommar. Råkade ha Mitt nya jag av Sophie Kinsella i bokhyllan hemma, en gåva i en goodiebag på Bokhora.ses bokkollo så den fick bli den första.

Jag han inte många sidor in i denna bok innan jag visste exakt hur det skulle gå och sluta. Dessutom känns den som en rip-off på Samantha Who? som är en småcharmig serie som Christina Appelgate spelar väldigt bra i.

Mitt nya jag handlar om 28-åriga Lexie som vaknar upp på sjukhus efter att ha varit med om en bilolycka och har tappat 3 år av sitt liv. Året är 2007 men i Lexies huvud är det 2004 och hon har inte fått bonus av företaget, killen kom inte på deras dejt och hon tror att hon är på sjukhus för att hon föll i en trappa när hon skulle få tag på en taxi i regnet efter en blöt utekväll. Men 2008 är hon tillfixad utseendemässigt, de sneda tänderna är borta och hon är grymt vältränad, hon är gift med en snygg miljonär, bär bara lyxkläder, bor i en fenomenal våning och är chef på sin gamla arbetsplats och verkar ha en älskare. Dessutom äter hon inte choklad längre och kolhydrater är förbjudna i huset, hon som älskar rostat bröd.

Man kan säga att hon får en liten chock när hon inser att hon har tappat bort 3 år av sitt liv i form av minnen och på köpet av allt verkar vara hatad av sina gamla vänner. Hennes nya bästa väninna, frun till makens kollega är rätt blåst och Lexie fattar ingenting. Lexie försöker pussla ihop sitt liv genom att prata med andra, se på foton, inspelade filmer mm men inget känns igen, däremot undrar hon vem den där karriärhungriga bitchen som kallas Kobran är.

Vi får följa Lexies kamp för att återfå sitt liv, sitt jobb och kärleken till sin man det sistnämnda sker bla genom en manual som han skrivit över hela deras samliv där han under bokstaven T har samlat saker som Tomater, Träning och Tungor och under F finns Floursköljning, Frukost och Förspel, det borde väl få henne att springa skrikande därifrån direkt kan man tycka. Som krydda på moset har Kinsella slängt in lite problem med mamman och en syster på glid och en pappa som kanske inte heller var den Lexie trodde han var.

Personbeskrivningarna är oerhört tunna, och alla är så förutsägbara. Det är visseligen lite småroligt ibland och jag fnissar lite men det beror nästan mest på att jag ser Christina Applegate framför mig som Samantha istället för Lexie. Det är lite för mycket "nämen oj vad förvirrad jag är, vem var jag egentligen, vem är jag nu, hur kan jag ha det här drömlivet, vad hände?" Dessutom åtföljs dessa hela tiden av händelser där man skall undra hur det skall gå för henne men så löser det sig på några få rader alltid till det bästa. Tror knappast att man kan glida igenom en partiell retrograd minnesförlust så okomplicerat. Jag retar mig på de stereotypa bilderna, alla tjejer vill vara smala, framgångsrika, rika och ha den rika snyggingmannen medan den rika snyggingmannen är totalt emotionellt efterbliven och den lite rufsigare bohemiska mannen är intelligent och känslosam. De tjejer som inte är framgångsrika och fångat snyggingmannen är fattiga, uppkäftiga, har bra sammanhållning och klär sig i kitsch medan de som lyckats är antingen blåsta eller bitchiga.

Det var 350 lättsmälta sidor bok där jag absolut inte lärde mig något nytt (förutom vad en Mont Blanc är) och sensmoralen var, du är alltid innerst inne en och samma och riktiga vänner sviker inte varandra när det väl krisar och lycka sitter inte i karriären, mannen eller den ytliga relationen till andra. Men vill jag skratta åt någon som inte minns varken vänner, pojkvän, att hon varit en bitch till chef och förvirrat försöker förstå vad företaget hon jobbar på gör så ser jag nog hellre på Samantha Who? Den är rappare och bättre.

Hela boken är som upplagd för att bli en lättsam chick flick men än så länge finns inget om det på imdb i alla fall.

Kan inte påstå att denna bok satte mina fördomar på skam direkt. Nu skall jag läsa Marian Keyes' Tankar från sängkammarkanten den kan ju inte vara tristare i all fall. Den hade jag i pocket, fått från Må Bra nr 7/2007 tydligen. Jag gör små fynd i bokhyllan.

Boken får 2 La PerlaBH:ar betyg.


Läs även andra bloggares åsikter om Sophie Kinsella, Mitt nya jag, bok, recension, Samantha Who?