Hur många guldstjärnor?

Ok, jag erkänner jag är nere i en rejäl svacka just nu. Dels beror det på att järnvärdena med all säkerhet har åkt ner en bra bit igen (hjärtat har börjat slå lite för fort tycker jag och jag blir andfådd väldigt lätt, kramper i benen om nätterna och det snurrar när jag reser på mig indikerar detta) sen så har jag mens vilket påverkar mitt humör negativt och på köpet av allt är det omstruktureringar på jobbet som tyvärr slår på mitt humör då de inför element jag inte alls gillar. Belöningssystem. Det känns som att vara tillbaka i första klass. Skriv nu alla dina A:n fint på pappret där så får du en guldstjärna och så hänger vi upp dina insamlade stjärnor under ditt namn på väggen här så att alla kan se hur duktig du varit.

Jag är av den sorten som ger mitt bästa i jobbet oavsett vad det gäller och morötter i form av belöningar får mig inte att jobba mer, bättre eller snabbare. Jag ser dem bara som onödiga stressfaktorer. Vi uppmanas att till vår nya VD och nya säljchef inkomma med viss information och inom sälj tävlar vi om belöningar genom att göra detta. Men det vi förväntas göra är helt vanliga arbetsuppgifter och det hade räckt att be oss göra dem så hade vi gjort det. Varför krångla till saker med belöningar. I normala fallet hade vi hjälpts åt att plocka fram informationen men nu är jag rädd att man kommer sitta och försöka hålla på saker för att samla egna poäng. Men jag får hoppas att mina arbetskamrater är vettiga individer när det kommer till sådant där.

Sen vet man ju inte om han som beordrat oss att göra saken i sin tur har något krav på sig med en bonus kopplat till sig så att om vi utför vår del bra så att han kan göra sitt jobb så får han en rejäl bonus.

När jag jobbade som servitris gav jag alla samma service oavsett om de såg ut att kunna ge dricks eller inte, att ge dem bra service var mitt jobb och jag hade en lön för att utföra det. Det fanns ingen anledning för mig att då och de gå extra för att få en belöning för det i form av dricks eftersom alla gäster förtjänade samma service och jag fick min lön oavsett om de dricksade eller inte. Samma sak gäller nu.

Sen så har vi ju motsättningarna mellan de som vill göra sig en karriär och de som tar livet som det kommer utan någon fast karriärsplan. Karriärsmänniskorna har enormt behov av att få credit för saker och ting och snor gärna åt sig jobb, när de är så gott som klara för att kunna sätta sitt namn på resultatet. Det gör mig inget om de klättrar i karriären men det skall inte ske genom någon annans slit. Men sådant får man räkna med när flera företagskulturer skall blandas.

Mitt dåliga humör sätter sig även på min allmänna sinnesstämning och jag blir nedstämd. Även om flera av förändringarna på jobbet just nu är av godo, det händer grejer jag verkligen saknat så kan jag liksom inte glädjas åt det.

Kände mig lite bättre när jag var i England onsdag-torsdag och solen tittade fram, 10 plusgrader, gröna gräsmattor och påskliljor i full blom men väl hemma i vintermörkret och kylan igen kom alla "blä vad allt är tråkigt"-tankar tillbaka. Fattar inte hur jag skall rycka upp mig heller, hade ju hoppats på konventet och magdansen förra veckan, det brukar få mig att må så mycket bättre men då blev jag ju sjuk istället. är fortfarande dålig, snuvig och lock för båda öronen.

Sen hamnar jag lite i en ond cirkel när jag känner mig nedstämd, vill ha någon att prata med men det finns ingen där vilket får mig att deppa ihop lite till osv... Jag saknar mitt bollplank, han som kunde hjälpa mig att reda ut tankarna, som bara genom att lyssna fick mig att må bättre, som kunde ge mig en spark i baken lite då och då. Men samtidigt förstår jag om han inte vill vara där, jag skulle heller inte orka lyssna på mig...

Ja ja det är väl bara att kavla upp ärmarna och dyka ner i jobbet och fortsätta göra sitt bästa och hoppas att man får slutföra sina grejer och känna sig nöjd med dem samtidigt som jag får försöka att hitta glädjeämnena i livet igen, de finns ju där någonstans. För att få ordning på blodvärdena har jag gett upp hoppet om så på något sätt måste jag lära mig att leva med och kunna hantera den nedstämdhet som genereras av anemin och inte låta annat runt omkring triggas igång av den dessutom.