Jag och ungarna var ute på isen Gråsjälören (gick Södra Hamn-Gråsjälören fram och tillbaka) efter styrke för mig och barnaerobics för dem. På vägen tillbaka till bilen så ville barnen titta på när några pimplade. En av männen sa att de fick välja 4 fiskar ur den fulla ICA-kassen. Vi fick med 4 halvfrysta firrar i en platspåse som lades i bilen medan vi var och fikade (bilen stod ute utan kupévärmare igång) väl hemma efter 3 timmar var fiskarna fortfarande lite snöiga när jag slängde påsen i kylen där den låg ca 1 timme.
När jag tog fram påsen för att laga till fisk så tog jag upp en firre och se då hur det sprattlar till i påsen. Fisken i handen öppnar gälarna och rör på ögonen. Jag höll på att dö, de levde fortfarande. Jag hade ju tagit för givet att snubben vi fick fiskarna från hade slagit ihjäl dem och/eller att de skulle dö utan att ligga i en påse 4 timmar halvt djuptfrysta. Jag som har nog svårt att rensa fisk för att jag ser att det varit ett djur fick lite lätt panik och slängde fiskarna i påsen igen och in i frysen. Det får bli fisk någon annan dag. Gissa om sambon skrattade åt mig. Men jag kunde bara inte stå i mitt eget kök och banka ihjäl min mat. Det fick bli Chorizo till middag för barnen och sambon och en tallrik havregrynsgröt med en macka till mig.
Så nu hoppas jag att fiskarna snällt avslutar sitt liv i min frys. Ja jag vet att det nog är en mindre trevlig död för dem men vad skulle jag göra, sätta påsen i bilen igen och åka till Gammelstads djursjukhus och fråga om de kunde avliva fiskarna åt mig? De hade nog ringt psyket...
På tal om något helt annat än skendöda firrar. Det finns hopp om dagens ungdom. När vi skulle upp från isen så klättrade först Vincent upp för en stege och sen Herman, jag höll honom nerifrån med en hand i rumpan men han tyckte ändå det var svårt att komma upp. Ett par killar (~14 år gamla) som svingat sig upp längst med en ställning bredvid tittade på och såg ut att vara på väg därifrån vände plötsligt och frågade om jag ville ha hjälp. De tog tag i Herman och drog upp honom. Se det finns hjälpsamma snäll tonåringar. Fast tant Bea fick kravla sig upp själv :-)
Andra bloggar om: fisk, promenad, död
03 februari 2007
Snälla lilla fisk kan du inte bara dö?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hahahahahaha!! Tack för dagens första långa skratt!! =D
Tur att det kan glädja någon.
Skicka en kommentar