När jag skulle gå FC i år sa jag till alla att jag siktade på att förbättra min gamla tid och det var målet. Men innerst inne fanns en hemlig önskan om att klara det på 48 timmar. Ett mål jag inte trodde var rimligt och därför knappt nämnde för någon. När jag sen kom i mål på 36:53 var jag otroligt nöjd och stolt över mig själv. Jag hade gått med full packning relativt snabbt, ätit ordentligt och sovit en natt.
Men så träffar man någon på stan, de frågar hur det gick och jag säger med glädje i rösten min tid och får svaret "Ja men min kompis gick på bara 23:30" eller liknande. Ofta med en ton av "så kom inte och tro att du är något". Det känns jättetråkigt. Dels lär deras kompis haft ungefär halva min packning, ha haft siktet inställt på att gå på natten och säkerligen utan ett Hb på under 100. De som jag träffar har heller aldrig gått leden de vet inte hur stenig den är, hur tungt det är de tror att det bara är att kuta järnet och att jag helt enkelt är dålig.
Men oavsett vad folk säger kommer jag fortsätta vara helt nöjd med min tid. Det var det bästa jag kunde prestera med den packningen, med den fysiska hälsa jag har nu och en ovilja att gå i mörker ensam och en vilja att stanna och äta och inte bara leva på energikakor och sportdryck.
Jag är imponerad av de som gör det men jag har ingen önskan just nu att bli som dem och ta de risker de utsätter sig för. Hade loppet gått när det var midnattsol så ja kanske men bara kanske.
Det är rätt skönt när man möter de som själva gått, de som gått snabbt har aldrig med "ha ha jag slog dig"-nyans i rösten utan de gratulerar en till väl genomfört lopp istället.
Läs även andra bloggares åsikter om Fjällräven Classic 2009, prestation
Inlägg
Man börjar bli van.
18 timmar sedan
7 kommentarer:
Grattis till loppet!
Det är nog svårt att förstå hur pass jobbigt det är att gå så långt utan att prova på det själv. Alldeles oavsett vilken tid man siktar på så ska man vara nöjd med sin prestation om man klarar det.
Det är inte heller helt uppenbart att det är lättare att gå FC på två dygn istället för ett, det är rätt så mycket packning man inte behöver ta med sig.
@Henrik Tack och grattis själv till väl genomfört lopp. Som sagt man måste nästan ha gått där för att fatta. Själv är jag impad av de som kämpade sig fram häromdagen i spöregnet, att de inte bara gav upp. Att gå där när det öser ner kan inte vara det roligaste. Nordnytt hade ett reportage från Kieron i regnet igår. Annika som är med på slutet (torr sovsäck?) var inte helt nöjd om man säger så men hon var stolt när hon kom i mål och ringde mig. http://svtplay.se/v/1653662/nordnytt/lopp_med_bade_smarta_och_njutning?sb,k103334,1,f,-1# och ett till kommer idag.
Vilka töntar... att skryta med någon annans prestationer är ju ungefär det lägsta man kan göra. Säg bara "jaha!". Eller ännu hellre "och du hade aldrig gått själv, eller?". Sen garvar man tyst åt deras total-lama ursäkter... :-)
Trist attityd tycker jag!
Jag är impad av att du GJORDE det.
Att du sen presterade en sån tid är nästan obegripligt för mig. *bortom impad*
Du ska helt rätt vara väldigt stolt över din prestation. Jag har aldrig gått det loppet eller något annat lopp heller, men fattade helt av mig själv att det inte är en lätt sak. Det handlar bara om att ha tillräckligt med inlevelseförmåga och glädje för andras triumfer. Grattis!
Hej hopp Bea,
Jag är grymt impad av alla som gått/sprungit/lunkat loppet!! Det var ju stenigt som fanken på de flesta sträckor. Ut och knalla på vilken stig som helst kan i princip alla - med den här leden var ruskigt krävande.
Jag är (precis som du skrev i ditt inlägg ovan) jäkligt nöjd med att jag klarade loppet över huvudtaget. För mig handlade det om att uppleva, testa och se om jag vågade ta mig igenom dessa dagar. Jag är övertygad om att du skulle greja loppet på ett dygn om du skippade ryggan och körde i stort sett nonstop....börjar själv bli sugen på att testa loppet och göra det på tid med smidiga skor och rejält lättad packning. Jamenar, kan man cykla 55 mil på 3 dagar så borde man väl kunna knalla detta lopp nonstop....med lite övning...typ...eller?? =)
Hur som helst - var stolt över din prestation. Du är min vandringsidol!!
/Annika Lotterberg
@Bigfoot visst är det och jag är glad att jag har slkinn på näsan för att känna att jag är nöjd med mig själv ändå trots deras tramserier.
@Annifey tack. Det är ett kul lopp att gå och man får testa sin kropp lite extra.
@Annika Lotterberg Precis så är det, alla som genomför loppet är hjältar för det är ingen dans på rosor att gå där. De som springer är någon form av övermänniskor som måste flyga fram en bit över marken dock :-) Jag tror säkert att jag skulle klara att knata det nonstop men vet inte om jag är sugen på det. Eller jo tanken finns ju men vad händer om min kropp brakar ihop, jag är så sjukt feg :-/ Litar inte riktigt på min kropp heller när järnvärdena inte är som de skall.
Skicka en kommentar