Säg den lycka som varar

Förra inlägget indikerade att saker och ting var strålande idag men dagen slutade mindre bra. Herman ligger på barnavdelningen på sjukhuset för observation. Dock var inte Vincent inblandad i det hela.

Herman cyklade med en kompis bort till honom och de hade varit ute och lekt med cyklarna när en olycka inträffade. Kompisen hade plötsligt svängt men inte Herman. Deras hjul kom emot varandra och Herman flög av rejält med huvudet före. Skrapat upp överläppen och hakan, blött rejält med näsblod och skrapat upp underarmarna. Dessutom har han en liten bula i pannan, skärmen på hjälmen måste tagit i först och skjutit hjälmen lite bakåt. Han har även fått en lös framtand plus att det slogs bort en flisa ur den. Måste ringa tandläkaren i morgon och höra om det behövs röntgen av hans permanenta tänder där under.

Varken jag eller sambon var ju med när detta hände så vi har fått försöka pussla ihop infon. Sambon fick ett samtal från en förbipasserande och hjälpt Herman och ringt efter ambulans. Sambon skyndade sig på cykel och han med ambulansen till Sunderbyn. Jag var i Luleå och shoppade och skulle precis möta upp Göran för fika innan jag köpte det sista jag ville ha (får ta en ny tur i morgon) när sambon ringde och sa att han satt i en ambulans med Herman. Jag kom fram till sjukhuset strax efter att han blivit intagen. Var en liten chock att se min lilla kille ligga där orörlig.

Någon hade uppfattat att han haft ont i nacken så han blev lagt på spineboard och fastsurrad. På sjukhuset sa de att han hade varit avsvimmad. vet inte riktigt om det kom från de som såg olyckan eller om de gjorde den bedömningen på att han inte riktigt kunde redogöra för själva fallet. Hemran kan vara aningen virrig när han skall berätta sker också.

Eftersom de var oroliga för nacken fick han ligga där på den stenhårda brädan i över 1,5 timmar i väntan på att det skulle bli ledigt för röntgen, han var till att börja med riktigt förstående men sista halvtimmen var jobbig, det var något som stack i bakhuvudet på honom och ögonen tårades av frustration att inte kunna röra på sig. Han blev så lättad när de plockade bort brädan men nackkragen fick vara kvar eftersom det ömmade när läkaren klämde i nacken.

Men både vanlig röntgen och skiktröntgen såg bra ut. Men han blir kvar under natten för observation eftersom en avsvimning tyder på hjärnskakning och de observerar de alltid. 1 av 4000 får tydligen blödning i efterhand. Efter kontroller varje halvtimme av blodtryck och ögon har han nu fått låna en film att titta på "Natt på museet" sen blir det väl till att försöka sova. Sambon blev kvar med Herman på sjukhuset, Herman fick välja vem av oss och tog pappa eftersom mamma skall få sin medicin kl 8 på morgonen i morgon. Omtänksam kille, som vet hur jobbigt det är för mig när jag inte får medicinen. Han ligger i "Rymdrummet" på avdelning 44, inrett med rymdtema och invigt av Christer Fuglesang, med autograf och allt. Passar bra med tanke på att han näsan såg ut som en astronaut med nackkragen och allt (bilder kommer senare, jag visste att jag skulle ha stoppat ner kameran i handväskan men orkade inte vända och leta upp den när jag var på väg ut så sambon fotade med mobilen).

Skall hämta upp dem i morgon och då har vi lovat Herman pizza till middag och vem vet kanske svänger vi förbi en leksaksaffär också. Det var verkligen en prövning för honom att ligg där på brädan men han kämpade verkligen med att inte röra på sig och inte tokgnälla.