2 komprimerade fjälldagar, dag 2

Vi vaknade ganska tidigt men valde att gå och kissa båda två och sen krypa ner och somna om. Väckarklockan stod på 8:30. Man sover så otroligt bra efter en dag på fjället och sängarna på STF Turiststation i Abisko är sjukt sköna. Vincent ville ta med täcket och kudden hem.

Tillslut släpade vi oss ur sängarna i alla fall och duschade och klädde på oss. Vi gick till restaurangen och åt en gigantisk frukost. Åh så otroligt gott det var med mat. Jag var tokhungrig.

Jag pejlade av med Vincent vad han ville göra idag och hörde att han var trött i kroppen och lite orolig för att om vi gick för långt kanske vi skulle missa tåget. han är lite smått nojjig för sånt där med tider. Så vi beslutade att dagen skulle tillbringas i turiststationens närhet.

Vi gick på rummet och bytte om till vandrarklädena, strumporna vi hade tvättat upp och hängt på tork i torkrummet vars fläkt inte ville ge ifrån sig någon varmluft hade torkat trots allt. Vi stoppade väskorna i det överfulla baggagerummet, fyllde termosarna igen och packade ner mat. Lunchen skulle ätas ute idag trots att vegetarisk pasta lät gott.

Vi började dagen med att gå till Abisko Gränsförsvarsmuseum och kika runt. Jag tycker historien är intressant och kan tänka mig hur jobbigt det måste ha varit att ligga på vakt ute på fjället. Museet har även info om Rallarvägen och malmbanan.

Kolla in tofflorna.

Vi pratade med kvinnan som jobbar där inne och hon visade Vincent hur man kan spela kula med malmpellets. De rullar inte dit man siktar kan man lugnt säga. De spelade en stund innan vi traskade vidare och snällt avböjt kaffe och kaka utanför. Vi var fortfarande proppmätta från frukosten.

Runt hörnet ligger kvarlämningen av en kraftstation så vi kikade lite på den. Vi var nere lite närmare för några år sedan då hela familjen var i Abisko. Den här gången kände inte Vincent för att ta trappan ner.

Vad tittar du på?

Aha

Vi vandrade längst med jokkens västra sida ner mot deltat.

Mamma är det träbalkar som ligger där nere?

Nä det är klippblock som lossnat.

Coolt de ser ut som sådana där trägrejer från järnvägen.

Man måste fota järnbron.

Ett stort klippblock som ligger uppe på en massa mindre stenar. Ser ut som det svävar från vissa vinklar.

Man måste ju kasta lite macka. Även om Vincent funderade på om det egentligen var tillåtet att flytta på stenarna i naturreservatet.

Skall man bygga stentorn måste man hitta bra stenar.

Jag hittade den här söta stenen och eftersom den inte fick åka med hem i fickan fick den istället ligga överst på mitt stentorn.

Vincent byggde också ett.

Vincent kände på vattnet och undrade hur sjutton Tovah hade kunnat bada här för bara några veckor sedan.

Vi lämnade våra torn och fortsatte utåt. Vincent testade att kasta macka i lite olika strömmande vatten.

Sen gjorde vi lite strandfynd.

Om någon saknar en skida kan den ligga här.

Och varifrån kom de som använt flotten?

Vi blev stoppade av våtmark och strömmande vatten så vi vände tillbaka. Inne i skogen blev jag lycklig.

Vi gick över järnbron för att ta en tur på östra sidan istället.

Någon som vet vad detta är? Sitter på ena stolpen i bron.

Strax efter bron stannade vi för att ta en fika med följande utsikt.

När vi hällt soppulvret i stora termosen och packat ihop fortsatte vi ut mot mynningen. Vi blickade över till andra stranden och fick syn på våra torn.

Abiskomarmorn lyser vit eller gul då på sina ställen.

Vi hamnade på stentornsstranden och där har något hänt sen jag senast var där. Nu var det inte bara stora höga torn utan små städer uppbyggda.

Ett torn som stod på mitten var nästan lika högt som Vincent.

Vincent ville också bygga ett dubbeltorn som bryggades ihop och designade denna skapelse.

En stolt byggherre.

Vi skrattade lite åt att det ser ut som det ena tornet är jättehögt pga ett torn som stod långt ute i vattnet hamnade precis i rätt linje i bilden.

I vattenbrynet stod ett T…

…eller? Vincent inspekterar. Åter igen trodde han att en sten var en träbit. Det tog ett tags klämmande innan ha sa att det nog var sten.

Sen provade han att bygga ett eget.

Vi gillade det här tornet där man lagt småstenar som vartannat lager.

Vi lämnade tornen bakom oss och fortsatte ut mot stranden. Det hade nu börjat kurra lite i magarna och en lunch borta vid bastun hägrade.

En fågel låg och svävade över träsket.

Vi tog en liten paus i blåsten och njöt av att titta på vågorna som rullade in.

Något säger mig att vågorna rullat över denna sten mer än en gång.

När vi kom fram till bastun nere vid träsket var dörren öppnen. Så för första gången fick jag se hur det såg ut där inne. Ena bastun har en fin vy över träsket.

Den andra ser ut över Njulla samma vy som vi fick när vi satt på bastuns veranda utanför panoramafönstret och åt vår mat.

Efter maten började vi gå tillbaka till turiststationen. Vi gick upp till utkiksplatsen.

Väl framme på stationen hittade vi de här övergivna på baksidan. Undra om någon blev less på dem eller om de bara blev kvarglömda.

Det var nästan 2 timmar kvar till tåget skulle gå så jag tog mig en kopp te medan Vincent lekte med sina pellets.

Väl på tåget snodde Vincent min iPhone och satt och spelade nästan hela vägen hem. Jag fick låna den när det kom meddelanden till mig.

Så här såg turen ut:

[Dag 1]

Läs även andra bloggares åsikter om Abisko, fjällen, resa, natur