Normalt är jag ganska miljömuppig av mig men även en sådan kan reagera och undra vad
andra miljömuppar sysslar med.
På Sandön i Luleå vill man bygga fler uthyrningsstugor och ett hotell men då säger miljöinstanser nej. Vi måste bevara ön som den är, "den är orörd sen den steg ur havet". Om man då bortser från den bebyggelse som redan finns på ön då.
Men om vi måste bevara precis allt, vem bevarar vi det för då? Unika lavhedar till vilken nytta om inte en människa får beträda dem och se dem? 300-åriga tallar, jo trevligt men vad är så unikt med en tall bara för att den blivit gammal?
Drivveden på ön är tydligen den också av särkilt intresse så man vill skippa eldstäder i stugorna för då kommer folk plocka drivved.
Vi skryter om vår natur här uppe men det är omöjligt att få vistas i den känns det som. Otillgänglig, massor med föreskrifter, bo i tält på en plats en natt passar inte alla osv. Det är ju inte så att de kommer asfaltera hela Sandön men skall folk kunna åka dit och vara där mer än kort över dagen på sandstranden
behövs det boenden.
Sen så får väl inte stranden där ute bli privat, den måste kännas tillgänglig för alla, inte som om man klampar in på ett hotells privata strand. Vet inte exakt vad som står i förslaget men man får väl hoppas på att de varit någorlunda vettiga och sett till allmänhetens intressen oxå och inte bara konferensgästers.
Vi har en jäkla massa öar i skärgården och det finns en jäkla massa skog, kan inte vi människor få vistas i några av dem i alla fall?
Inte får de bygga högt i Luleå heller för då är det andra människor som säger stopp, för mörkt, för fel för stadsbilden mm mm. Vad skall vi göra här uppe då? Vi får inte bygga utåt och inte uppåt?
Allt skall vara som det varit? Skall vi leva på det, titta vi har lyckats konservera hela Norrbotten precis som det såg ut 1970. Sen kan vi ha det som en gigantisk utställning.
Inlägg
